Inkosi Albert Luthuli International Convention Centre är en ultramodern konferensanläggning i glas och stål, centralt belägen nära Durbans hotell och stränder och bara en halvtimme från flygplatsen King Shaka. Här har FN sedan 28 november hållit det internationella klimatmöte som avslutas i kväll - och som ingen har haft särskilt stora förhoppningar inför.
Innan Sveriges miljöminister Lena Ek flög ned till Sydafrika uttryckte hon ingen optimism. Hon skrev i en debattartikel i Dagens Nyheter att hon skulle driva frågan om en färdplan som omfattar alla stora ekonomier och som tydligt definierar ett slutdatum för ett rättsligt bindande avtal. Men i en intervju med SVT sa hon också:
- Jag skulle önska att jag vore mer positiv, men det är en svår situation.
FN:s generalsekreterare Ban Ki-Moon anlände till klimatmötet i tisdags och sa då:
- Vi måste vara realistiska. Ett bindande avtal kan vara utom räckhåll just nu, men inget av detta hindrar oss från att gå framåt i viktiga frågor.
I ett tal till Lena Ek och de övriga mini­strarna på plats inpräntade han allvaret i situationen:
- Utan att överdriva kan vi säga: planetens framtid står på spel - människors liv, den globala ekonomins hälsa, själva överlevnaden för vissa nationer.
Det varma klimatet i Sydafrika gör att arrangörerna har beslutat att klädkoden inte ska vara så strikt. Deltagarna har uppmanats att använda sunt förnuft och sekretariatet har befriats från det normala kravet på slips och kavaj.
När en ny rapport från German Watch och Climate Action Network, CAN, presenterades kände sig Lena Ek mer än avklädd. Sverige rasar kraftigt i listan över länder med den mest ambitiösa klimatpolitiken: Från en stabil plats 10 under flera år till en föga smickrande 34:e plats av de 58 nationer som har högsta utsläppen.
Över 200 experter ligger bakom analyserna som visar att inget land har gjort tillräckligt för att minska utsläppen av skadliga växthusgaser, därför är de tre första platserna i totalrankningen tomma. Där ligger Sverige på fjärde plats.
Svante Axelsson, generalsekreterare Naturskyddsföreningen, är bekymrad över utvecklingen.
- Det här visar att Sverige har gjort en timeout när det gäller att driva ny klimatpolitik. Vi lever på tidigare regeringars klimatpolitik, och har varit lyckosamma så här långt. Men det är dåligt av regeringen att inte komma med nya fräscha styrmedel. Fredrik Reinfeldt är helt osynlig i den här frågan. Det tycker jag är extremt svagt.
Europaparlamentarikern Marita Ulvskog (S) står i ett garage i Durban och försöker tygla sin besvikelse. Hon säger:
- Det är fruktansvärt pinsamt att Sverige som vill utmåla sig som världens bästa på klimatpolitik halkar efter så här.
Karl Hallding, forskare på Stockholm Environment Institute, är inne på samma linje, att Sveriges pondus minskar.
- Det är ett av de tyngsta argumenten vi har haft. Kina och andra länder har lyssnat på Sverige för att vi har visat att man kan satsa på smart miljöpolitik och samtidigt ha en hyfsad ekonomiskt tillväxt. Jag har själv haft möten med kineser på hög nivå, och de undrar hur vi gör och vad Kina kan lära av Sveriges miljöpolitik. Det faller som ett korthus nu, säger han.
Den svåra frågan hur man får med så många länder som möjligt på ett juridiskt bindande klimatavtal, den fråga som alla parlamentariker har brottats med i både Cancun, Köpenhamn och Durban, den är fel ställd, menar Karl Hallding.
- Det är en bisarr frågeställning. Ett luftslott. Idén om att vi skulle ha ett avtal som är juridiskt bindande för 190 länder är löjlig. Se på Kyotoprotokollet: Kanada har gått långt utanför det. Kommer de att få stryk för det? Nä. Blir det straffavgift? Nä, det händer ingenting.
Karl Hallding är övertygad om att det är bättre med frivilliga åtaganden, som bygger på vad olika länder kan klara av.
- Frivillighet väger tyngre, och är moraliskt svårare att göra avsteg från än ett avtal som man pådyvlats i en förhandlingssituation. Men framför allt måste synen på problemet förändras. Det är ingen uppoffring med klimatsmarta lösningar. Det är en modernisering, en omstrukturering av våra ekonomier. De som hinner först med omställningen blir stora vinnare, säger han.
Argument som bygger på egen­intresse, att det helt enkelt blir för dyrt att inte ställa om, fungerar mycket bättre i USA och Kina, menar Karl Hallding. Att be nation-er att axla ett ok är ingen diplomati som fungerar. Bättre är att få dem att förstå att det gynnar den egna utvecklingen.
Utanför kongresshallen, på gatorna i Durban, marscherar tusentals demonstranter med plakat som kräver "Klimaträttvisa nu!" och "Klimaträttvisa, inte klimatapartheid" och ropar "Amandla", som betyder makt och även var stridsropet för antiapartheidrörelsen.
Svante Axelsson på Naturskyddsföreningen säger:
- Från och till är det olika aktioner här ute. Det finns en väldigt stor frustration eftersom alla vet att vi alla är förlorare när vi inte tar några beslut.
Miljöminister Lena Ek höll i förrgår sitt tal på konferensen i Durban, och kunde då skryta om sin nyligen presenterade färdplan 2050, vilket innebär ett Sverige utan nettoutsläpp år 2050. Hon sa:
- Genom en process av samråd, med olika intressenter och det civila samhället, kommer vi att gå igenom sektor för sektor för att avgöra vad som behöver göras varje år för att nå denna vision.
Överläggningarna i Durban gick i går in i ett kritiskt skede. Det talas i kulisserna om missnöje med det polska EU-ordförandeskapet, om arrogans hos EU:s klimatkommissionär Connie Hedegaard och om svåra samarbetsproblem som skapar irritation och minskar förtroendet.
Naturskyddsföreningens generalsekreterare Svante Axelsson låter dyster:
- Det känns som om vi inte pratar om klimatavtal, utan om hur vi ska fortsätta förhandla.
EU måste rädda förhandlingarna och få en förlängning av Kyotoprotokollet från 2012 till 2015 och se till att klimatfonden som bildades i Cancun fylls med pengar till de fattigaste ländernas klimatarbete. 100 miljarder dollar, i dag 672 miljarder kronor, är summan som nämns. Förhoppningen är sedan att alla stora utsläppsländer, inklusive de bångstyriga USA och Kina, skriver på ett klimatavtal från 2015.
Miljöminister Lena Ek deltog i går kväll på ett seminarium i Durban kallat "Leading by example - Swedish leadership", arrangerat av Centerpartiets tanke­smedja Fores. Kanske ett sätt att åtminstone PR-mässigt ta tillbaka initiativet i kampen mot klimat­hotet. Trots att Sverige ramlat ned i rankning om klimatpolitik är svenska utsläpp per capita relativt låga i jämförelse med många andra industriländer.
Marita Ulvskog (S) tycker det är tråkigt att inte statsminister Fredrik Reinfeldt finns på plats i Durban, när till exempel Norges statsminister Jens Stoltenberg med sin närvaro har markerat hur viktig han tycker att frågan är.
- Lena Ek gör säkert så gott hon kan. Men när hon inte har ett ordentligt mandat från Anders Borg och Fredrik Reinfeldt kan hon inte komma med några löften. Det som kostar pengar kan hon inte säga något om, säger Marita Ulvskog.