Den 13 augusti samlas ett hundratal ilskna demonstranter utanför ett företag söder om San Francisco i Kalifornien. De är utrustade med hemsnickrade plakat och sjunger kampsånger. Ja, det ser ut ungefär som det brukar göra när det ska protesteras.
Men det här är ingen vanlig demonstration. Den gäller inte djurförsök eller uteblivna övertidsersättningar. Enligt demonstranterna själva handlar det om något mycket större än så. Kanske en av vår tids största frågor. Företaget man samlats utanför heter Google och protesterna gäller internetföretagets överenskommelse med amerikanska Verizon, ett av världens största telekombolag.

Några dagar tidigare har megaföretagen tagit i hand på att nätneutralitet ska fortsätta att gälla på det traditionella bredbandsnätet - men inte på de mobila näten. Det vill säga framtidens internet.
Tillbaka utanför Googles jättelika huvudkontor, greppar James Rucker, ledare för nätaktivistgruppen Color of change en megafon.
- President Obama har sagt att han aldrig skulle ha kommit till makten om det inte funnits ett fritt och öppet internet. Vi trodde aldrig att Google skulle leda utvecklingen för att rasera den utjämnade spelplanen, ropar Rucker så att det ekar ut över Googles grönskande campus i Mountain View i Silicon Valley.

Därefter överlämnas ett upprop mot överenskommelsen som skrivits under av fler än 300 000 amerikaner. Sedan dess har kritiken mot Google och Verizons policydokument vuxit sig ännu starkare. Kritikerna anser att det här är ett slugt sätt att försöka finta bort federala FCC (ett slags amerikansk motsvarighet till svenska Post- och Telestyrelsen) och deras möjligheter att ingripa mot företag som bryter mot reglerna. Somliga går ännu längre. Organisationen Free Press menar att det här är början på slutet för internet som vi känner det.

Frågan är så infekterad att den enligt ryktet orsakat allvarliga slitningar inom Googles högsta ledning. Journalisten Andreas Ekström, som i våras utkom med boken "Google-koden", tycker sig ana att det gnisslar om superföretagets inre maskineri.
- Google är väldigt skickliga på att hålla saker i en sluten krets. Men jag har noterat att Vint Cerf, som jobbar hos Google och som är en av internets verkliga skapare, inte har sagt ett ord om det nya avtalet. Anledningen till det kan rimligen bara vara att han ogillar det, annars vore han den självklara pedagogen att skicka fram nu. Jag träffade honom under mitt arbete med boken, nätneutralitet är en fråga han känner enormt starkt för.

Nyckelbegreppet i sammanhanget är alltså det svårdefinierade ordet nätneutralitet. Kortfattat kan man säga att det är en princip som gör gällande att ingen ska kunna få prioritera viss trafik före annan på nätet. Tanken är att vi konsumenter, inte bredbandsleverantörerna, ska få välja vad vi vill använda vår bandbredd till. Hastigheten till en viss tjänst eller sajt ska alltså inte kunna regleras beroende på om leverantören vill gynna ett företag - eller motverka det.

Inte helt oväntat finns det ett otal exempel på att just detta sker ändå. I vintras uppmärksammade Computer Sweden att Telia gynnade sin samarbetspartner Spotify med friktionsfri trafik i sitt mobilnät.
Tidigare har tyska T-Mobile hindrat sina kunder från att installera Skype på telefonerna. Mobiljätten försökte helt enkelt tvinga sina kunder att ringa traditionella röstsamtal i stället för att använda ip-telefonitjänsten.

Enligt Wikipedia kom uttrycket nätneutralitet, en direktöversättning av engelskans net neutrality, i svang för snart tio år sen när det höjdes kritiska röster mot att telekombolag och nätleverantörer nosade på möjligheten att kontrollera informationsflödet på internet och ge viss trafik gräddfiler - närmare bestämt den trafik de tjänade mest pengar på. Historiskt sett kan resonemanget kopplas till 1800-talets amerikanska telegraflagar [HTTP://SV.WIKIPEDIA.ORG/WIKI/TELEGRAF] som dikterade att all trafik skulle överföras opartiskt, oavsett avsändare och mottagare.

I Sverige har tonläget varit betydligt mer sansat. För att inte säga snudd på knäpptyst. Åtminstone i etablerade medier. När näringsdepartementet lät beställa en rapport av revisionsbyrån PricewaterhouseCoopers konstaterades det att såväl kommersiella som icke-kommersiella intressenter rycker på axlarna åt frågan.
- De upplevda incidenterna direkt kopplade till nätneutralitet är i dag få, vilket gör att främst internetleverantörer och nätoperatörer uttrycker att nätneutralitet är en icke-fråga i Sverige i dagsläget, heter det i rapporten.

Men det finns kritiska röster. Andreas Ekström är bekymrad.
- Nätneutralitet är en extremt viktig fråga. Utan en "lika för alla"-princip förlorar internet sin unika demokratiska kraft. Det gäller allt från politik till affärsliv, konstaterar Ekström.
- Googles försök att dela upp reglerna mellan fasta linor och trådlöst gör mig häpen. Alla är ju överens om att internet i sista ledet ut till användaren nästan alltid kommer att vara trådlöst i framtiden. Det här ser ut som en skenmanöver för att säkerställa den egna positionen.

Artisten och debattören Alexander Bard har engagerat sig djupt i nätrelaterade frågor i över 15 år. 2000 skrev han den visionära boken "Nätokraterna" om det elektroniska klassamhället. Bard håller med om att nätneutralitet är en icke-fråga i Sverige. Men så gör han en liten konstpaus.
- ...än så länge. Men titta på FRA-frågan. Den exploderade i ansiktet på politikerna. Nätneutraliteten diskuteras i dag bara av eliten på internet. Men det här kommer att explodera. Var så säker.
Lars Danielsson, tf teknikredaktör på Computer Sweden, tror att frågan kommer att fortsätta att vara slumrande så länge vi slutkunder får veta vad vi betalar för.
- Men om vissa typer av innehåll på nätet prioriteras ner, eller kanske till och med blockeras, utan att operatörerna är öppna med det, ja då har vi ett problem.
Sedan kan man förstås fråga sig om det inte är en smula naivt att tro att det går att upprätthålla total nätneutralitet eftersom det finns grova pengar att tjäna på att nagga den i kanten.
- Naivt vet jag väl inte, men det är i alla fall inte särskilt rimligt. Ett vanligt skräckscenario är att jämföra internet med kabel-tv. Men till viss del har vi den situationen redan i dag eftersom innehållsleverantörer tar betalt för vissa typer av innehåll. Frågan är vad vi vill att begreppet nätneutralitet ska innehålla. Ska man få ta betalt för bättre prestanda?

Men hur ska man hantera den här inflammerade frågan? Lars Danielsson menar att det behövs någon form av ramverk och tillsynsmyndighet.
- Jag tror det finns en fara i att låta leverantörerna göra som de vill. Man bör ha koll på vad som händer, och det borde finnas en möjlighet till vite om någon bryter mot regler.
Alexander Bard är däremot övertygad om att lagstifting är en återvändsgränd
- Särskilt problematiskt blir det när nätaktivister gapar och skriker om lagstiftning när det gäller nätneutraliteten - samtidigt som de inte vill att staten ska lägga sig i när det gäller integritetsfrågor.

I stället menar Bard att man ska överlåta saken åt konsumenterna.
- Det bästa sättet att hantera den här typen av problem är att ge makten åt konsumenterna. Det gör man genom att se till att det råder hård konkurrens mellan leverantörerna.
- Jag skulle personligen kunna lägga en 50-lapp extra i månaden för att få nätneutral uppkoppling. Så tror jag de flesta resonerar. Om jag upptäcker att olika platser på nätet prioriteras olika, då startar jag en Facebook-grupp där jag konstaterar att min bredbandsleverantör inte respekterar nätneutraliteten. Och med en gång får det företaget bad will och ett komplicerat imageproblem.