Det behöver inte vara någon nackdel för amerikanska politiker att vara rika. Detta är inget land där man fnyser åt personer med feta plånböcker.
Några av landets populäraste presidenter kom i själva verket från mycket rika familjer. Som Franklin D Roosevelt. Eller John F Kennedy.
Men det var inget som vändes emot dem. Där fanns andra dimensioner som väljarna kunde identifiera sig med.
JFK hade exempelvis tjänstgjort i flottan under andra världs kriget och förlorat en storebror i kriget. Han hade en karisma och utstrålning som Mitt Romney ofta plågsamt saknar.
Romney har uppenbara problem med hur han ska förhålla sig till sin förmögenhet. Han gör uttalanden som gång på gång understryker att han kommer från en värld där ytterst få lever.
Men det var inte tänkt att allmänheten skulle få höra det han sa på ett kampanjbidragsmöte i maj i Boca Raton, Florida, en film som läckte ut i amerikanska medier i måndags kväll. Den här typen av möten sker oftast inför stängda dörrar. Romney talade till en liten grupp förmögna som kommit för att skänka pengar till hans kampanj.
Det är ord som lär stå honom dyrt.
– Det finns 47 procent som kommer att rösta på presidenten vad som än händer, säger Mitt Romney bland annat till publiken.
– Det finns 47 procent som är med honom, som är beroende av staten och som anser sig vara offer. De som tror att staten har ett ansvar att ta hand om dem, som anser att de har rätt till sjukvård, mat, uppehälle, vad det må vara.
– Det är inte mitt jobb att oroa mig för dessa personer. Jag kommer aldrig att kunna övertyga dem om att ta personligt ansvar och bry sig om sina liv.
Sant är att cirka 46 procent av amerikanerna inte betalar federal inkomstskatt, men de flesta av dem betalar någon slags annan skatt.
Att beskriva nästan hälften av den amerikanska befolkningen som offer är inte så klokt för en presidentkandidat.
– Det var inte så elegant uttryckt, medgav Romney vid en snabbt tillkallad presskonferens.
– Naturligtvis vill jag hjälpa alla amerikaner.
Obamas kampanjchef Jim Messina kritiserade förstås på en gång Romney för uttalandet:
– Det är svårt att tjäna som president när du avskrivit halva nationen.
Opinionsmätningar har under hela kampanjen visat att Romney har problem med sin rikemansimage. Väljarna tror att Obama, snarare än Romney, förstår sig på deras problem.
Och Romney har gång på gång snubblat när han försökt vara folklig. Som när han besökte en Nascar-tävling, en mycket populär bilsport för amerikanerna i gemen.
Romney medgav att han inte var så duktig på själva sporten. Men, sa han:
– Jag är god vän med några av ägarna.
Hmm. Det gjorde honom inte direkt folkligare. Eller den där gången han ville slå vad med Texas-guvernören Rick Perry under en tv-debatt i primärvalssäsongen.
En vadslagning behöver ju inte vara fel. Men Romney sa:
– Ska vi slå vad? Jag sätter 10 000 dollar.
Tio dollar, hade varit okej. Det kan man väl slå vad om. Eller en miljon dollar. Då hade liksom varit på låtsas.
Men vem slår vad om 10 000 dollar (cirka 70 000 kronor)? Bara en mycket rik person. En person som exempelvis inte anser att 350 000 dollar i talarvoden (cirka 2,4 miljoner kronor), är någon större summa att tala om - det var Romney det med.
Eller som när han ville berätta att hustrun minsann också kör amerikanska bilar från Detroit. Romney sa:
– Min fru har ett par Cadillacs.
Ja, hur många amerikaner har inte fruar med två lyxbilar hemma i garaget? Nej, kanske inte så många.
Mitt Romney är förstås medveten om sitt imageproblem. Men ofta gör han det bara värre för sig. Som under OS i London när han skulle svara på mjuka frågor om hustrun Anns olympiska intresse. Paret Romney är delägare i en häst - Rafalca - som ställde upp i OS.
Problemet var bara att OS-grenen var dressyr. Inte den folkligaste av idrotter. Snarare sinnebilden för överklassen, en hästbalett för mycket rikt folk.
Paret Romney äger ett antal dressyrhästar till ett värde av flera miljoner kronor. De lade ut över en halv miljon bara på underhåll, stallavgift och foder under 2011.
Så när NBC:s Brian Williams undrade om Romney kunde förklara sporten lite grand, så spelade han nästan okunnig:
– Jag måste medge att detta är Anns sport. Jag är inte ens riktigt säker på vilken dag tävlingen äger rum.
– Hon får en chans att se tävlingen på plats. Jag kommer inte att titta. Jag hoppas att hennes häst klarar sig bra.
Obama-kampanjen övervägde ett tag att köra en reklamfilm från dressyr- tävlingen men beslutade sig för att ställa in den, eftersom Ann Romney lider av muskelsjukdomen multipel skleros och flera gånger har berättat om hur viktiga hästarna varit för hennes hälsa.
Men Obama & Co tar varje tillfälle att utmåla Mitt Romney som en av de 1 procenten, de rikaste människorna i USA. En person som föga vet hur vanligt folk har det.
Ja, till och med Romneys egna partivänner har använt det som ett vapen emot honom. Som Mike Huckabee. Han kämpade mot Mitt Romney i primärvalen 2008 (bägge förlorade mot John McCain), och sa redan då:
– Folk väljer hellre en president som påminner dem om killen de jobbar med, inte killen som gav dem sparken.
Både republikanerna Newt Gingrich och Rick Perry angrep Romney tidigare i år för dennes tid som chef för riskkapitalbolaget Bain Capital.
Det var bara för Obama-kampanjen att tacka och ta emot. De upprepade många av budskapen i somras när de gick till attack i ett otal reklamfilmer om Bain Capital.
Det var på Bain Capital som Mitt Romney byggde upp sin förmögenhet. En förmögenhet som i dag beräknas uppgå till någonstans mellan 1,3 och 1,7 miljarder kronor.
Mitt Romney äger flera fastigheter, bland annat ett townhouse i Boston, en tre vånings sommarstuga på över 500 kvadrat vid Lake Winnipeseaukee i New Hampshire och en strandvilla i La Jolla, Kalifornien.
– Romney är tondöv eftersom han har levt i en bubbla i hela sitt liv, säger Nelson W Aldrich till Washington Post, som har skrivit flera böcker om amerikaners inställning till rikedom.
– Han har aldrig arbetat på ett företag fyllt med medelklass eller fattigare människor. Han verkar nervös när det börjar talas om pengar.
Vi har kunnat se det i hans ovilja att visa upp sina skattedeklarationer. Han har offentliggjort två, 2010 och 2011, och fler lär det inte bli. Något fuffens har experterna inte hittat med Mitt Romneys deklarationer, men det är klart det sticker i ögonen på en del att han betalar cirka 15 procent i skatt på en årsinkomst av 140 miljoner kronor. De flesta amerikaner betalar högre skattesats än så.
Mitt Romneys finansiella historia kompliceras av att han växte upp i ett förmöget hushåll, men att han skapade sin rikedom själv. Han har inte ärvt den.
Pappa George Romney arbetade sig upp ur fattigdom och blev chef för bilföretaget American Motors innan han gav sig in i politiken.
Mitt Romney har tidigare berättat att han gav bort en del av arvet efter sin far till sina barn och skänkte pengar till mormonkyrkan. Sant är onekligen att när George Romney avled 1995 så var sonen redan en mycket rik man.
Själv säger han så här om sin rikedom:
– Jag tänker inte be om ursäkt för att jag varit framgångsrik. Jag ärvde inte min rikedom och det gjorde inte min fru heller.
– Det vi har, det jag byggde, gjorde vi på det gamla hederliga sättet, genom att arbeta hårt. Och jag är stolt över det faktum att jag varit med och skapat företag som växte och anställde personal.
Ett dilemma för Mitt Romney är att han gjorde sin förmögenhet i en bransch som få väljare har någon större kunskap om, och som - så här efter finanskrisen - låter suspekt i många öron.
Den unge Mitt Romney började direkt efter sin examen på Harvard vid konsultföretaget Boston Consulting Group, men blev snart rekryterad till konkurrenten Bain & Co.
Mitt Romney och de andra på Bain & Co hyrdes in som konsulter och berättade för andra företag hur de skulle förbättra sina affärer, göra dem mer effektiva.
Men med tiden växte frustrationen. De såg hur klienterna drog nytta av Bain & Co:s kunskaper och skapade stora vinster.
Så varför inte investera själva i företagen? I stället för att bara rådgöra, så kunde de köpa upp företagen (oftast med belånade pengar), stöpa om dem och försöka få dem gå med vinst.
Så föddes riskkapitalbolaget Bain Capital 1983. Bill Bain ville att Mitt Romney skulle leda det nya företaget.
Sanningen att säga var de inte särskilt rika i början. De tog en hel del egna risker med sina första investeringar och hade snabbt kunnat gå omkull om det gick illa.
Det gjorde det inte. Deras första investering gjordes i Calumet Coach, ett företag i hälsovårdsbranschen. Bain Capital investerade sju miljoner kronor.
Två år senare sålde Bain Capital Calumet Coach för 238 miljoner kronor. Och på den vägen har det ofta varit. Mitt Romney klev ner från Bain Capital 1999 när han i stället övertog ledarskapet av vinter-OS, men han skrev på ett pensionsavtal som gav honom stadig inkomst från Bain Capital i många år framåt.
Men är inte USA ett land som hyllar framgång? Den amerikanska avundsjukan hör vi inte talas om så ofta.
Det beror på, säger sociologen Leslie McCall som studerat amerikaners inställning till inkomstskillnader och rikedom.
– Om Romney ses som någon som bidragit till att skapa välstånd, så är den typen av rikedom något som de flesta beundrar, säger hon till Washington Post.
- Men om rikedomen skapas på ett sätt som inte tar hänsyn till medelklassen eller genomsnittsfamiljen, så är det en annan historia.
Det är därför vi ser så många reklamfilmer från Obama-lägret med anställda på företag som Bain Capital köpte upp och sedan lades ner. De vill utmåla honom som en rövarbaron som bara tänkt på vinster och inte på de anställda.
Och där verkar de delvis ha lyckats. Romney har inte många veckor på sig att ändra den bilden. Och han har just gjort det ännu svårare för sig.
