Rolf-Göran är doldis - och superstjärna

Det är stor risk att du missade det, men en av Sveriges största idrottsstjärnor vann i helgen. I de flesta medier - inklusive Expressen - fick prestationen begränsat utrymme. Så brukar det vara när det handlar om ridsport.
Bland Sveriges 180 000 aktiva tävlingsryttare är Rolf-Göran Bengtsson däremot en superstjärna. På Facebook finns en sida skapad av hans fans, med drygt 9 000 medlemmar. Han är långt ifrån skiddrottningen Charlotte Kallas popularitet - hon har 27 000 fans på Facebook - men klart före OS-hjältarna Marcus Hellner och Björn Ferry. En övervägande majoritet av Rolf-Göran Bengtssons fans på Facebook är unga tjejer, de flesta i tonåren. De är del av den väldiga folkrörelse som är svensk ridsport.
- Jag fick massor av telefonsamtal och sms efter segern. De som är intresserade följer ridsporten intensivt via nätet, säger ryttaren Rolf-Göran Bengtsson som vann världscuphoppningen i holländska Shertogenbush i söndags.

Att ridsporten trots antalet utövare har relativt svagt medialt genomslag har flera skäl, tror Susanna Hedenborg, professor i idrottsvetenskap vid Malmö Högskola.
För det första bevakas damidrotten generellt mindre än herridrotten, påpekar hon. Och ridsport är extremt förknippat med tjejer. Ridsporten är den idrott i Sverige som har störst andel kvinnliga utövare - 89 procent enligt statistik från Riksidrottsförbundet.
Joakim Svensson, chef för SPORT-Expressen.se, tror inte att detta är förklaringen till att ridsporten får relativt litet utrymme i medierna.
- Det finns nog andra förklaringar, som att de svenska stjärnorna har blivit färre efter att Malin Baryard har dragit sig tillbaka, eller att de stora tävlingarna i Sverige ofta blir mer av folkfest än ren tävling. Viktigt är ju att det saknas ett uppenbart svenskt seriesystem, med all dess dramatik och att de bästa därför tävlar mestadels utomlands.
- Vi kan säkert också bli bättre. Ett försök är vår satsning på breddidrotten i SPORT-Expressen, där vi tar bevakningen till en ny nivå. Senaste året har vi skrivit ordentligt om alla stora tävlingar i ridsportens världscup.
Lotta Amnestål, Ridsportförbundets informationschef:
- Jag tror att vi inom ridsporten är lite för snälla. Om det lokala fotbollslaget inte får den uppmärksamhet som de förtjänar, då står hela supporterklubben på tidningens sportredaktion på måndag morgon.

Susanna Hedenborg, som själv har tillbringat en stor del av sitt liv på hästryggen, menar att många inte ser ridsport som "en riktig sport".
- De tycker att ridning är en hobby, att tjejerna bara står och gullar med hästarna. Ridsporten har också valt en annan väg än andra idrotter. Medan fotboll och ishockey fostrar till tävling, selektering och utslagning har ridsporten bedrivit förenings- och omsorgsfostran. Man har lagt stor vikt vid hur man tar hand om hästen och stallet.
Susanna Hedenborg vill samtidigt slå hål på myten om de "gullande" hästtjejerna.
- Omsorgen om hästen har alltid funnits där, men förr i tiden - när männen tog hand om djuren - var det en syssla med hög status. Det var macho och farligt. En del av detta machoideal finns även bland tjejerna som vistas i stallmiljön i dag. Du anses vara jäkligt duktig om du orkar dra den tyngsta kärran med gödsel eller rida den farligaste hästen. Och om man trillar av och slår sig blir reaktionen bara: "Ja, ja - upp igen!" Jag tror att många skulle bli ganska förvånade över den tuffa jargongen.
Sylve Söderstrand, tidigare förbundskapten för det svenska hopplandslaget, håller med. Men tycker att ridsporten borde bli bättre på att rekrytera killar.
- Problemet i vår sport är att det inte finns några killar, säger han. Det är jättebra med kvinnliga förebilder, men det skulle behövas manliga förebilder också. På 90-talet profilerade sig ridsporten som en tjejsport. Jag förstår inte varför - jag skulle vilja säga att ridsport är en sport för alla, både tjejer och killar, både unga och äldre.
- Om ridsporten fortsätter att profilera sig på det här sättet krävs det att du är stark som kille för att orka fortsätta satsa. Jag hade en lovande kille som blev mobbad av en av sina lärare för några år sen. Läraren gjorde en piruett och sa: "Jaha, dansar du balett också...?"
Tidigare landslagsryttaren Royne Zetterman har tillsammans med sina söner Daniel och Alexander startat Zetterman Stars - ett lag med enbart killar som ska tävla i ponnyallsvenskan. "Viktigt att visa att ridsport inte är en sport bara för tjejer. Det är en av de relativt få sporter där killar och tjejer tävlar mot varandra på lika villkor. Precis som i alla andra sammanhang är det positivt om det finns ett någorlunda jämnt inslag av pojkar och flickor", skriver Zetterman Stars i en presentation på nätet.
Sylve Söderstrand igen:
- Det här är en jävla tuff sport med tuffa utmaningar och mycket adrenalin. Vi borde kunna locka även killar som vill tänja på gränser, därför är det tråkigt att den har fått stämpeln att vara en tjejsport.

Om vi backar långt bakåt i tiden var det precis tvärt om - ridning utövades nästan uteslutande av män. Och inte vilka män som helst.
- Det finns en historisk klasskoppling till hästen. De som red förr var antingen överklass eller militärer, ofta båda delarna. En del av klasskopplingen finns kvar, eftersom det är dyrt att äga en häst, säger professor Susanna Hedenborg.
Inom ramen för forskningsprojektet "Folkhemshästen - från arbetskamrat till fritidsnöje" studerar hon ridsportens utveckling i Sverige. Bland annat hur det kom sig att kvinnorna tog över i stallen.
Delvis handlar det om status, konstaterar hon:
- Förr var hästen det finaste djuret på gården, som man tog särskilt väl hand om. Efter andra världskriget försvann hästen från jordbruket, skogsbruket och militären. I stället tog bilen och traktorn över - då blev i stället de motordrivna fordonen ett manligt domän, medan allt fler kvinnor ägnade sig åt hästar. Att vårda en bil fick högre status än att vårda en häst.
Ridsporten fick sin naturliga plats i Socialdemokraternas folkhemsbygge 1948, då Ridfrämjandet bildades med stöd från Tage Erlanders regering. Syftet var att skapa ridskolor som var tillgängliga för alla, oavsett bakgrund.
- Sverige är lite speciellt eftersom ridsport, golf och tennis är folksporter här, säger Susanna Hedenborg. Mycket beror på vårt ridskolesystem, med kommunala bidrag, som har gjort att ridningen har blivit mer lättillgänglig. I andra länder krävs det egen häst.

I Sverige finns totalt 300 000 hästar, i relation till landets befolkning är det mest i Europa. Hela hästsektorn - inklusive travet - beräknas omsätta cirka 20 miljarder kronor per år och är därmed en betydande del av samhällsekonomin.
Sportens popularitet till trots - hittills är det egentligen bara en svensk ryttare som har blivit medial megastjärna i klass med Charlotte Kalla, Anja Pärson och Carolina Klüft.
Det krävdes ett svart raffset för att det skulle hända.
Malin Baryards korta ridtur under ett maskeradjippo i Globen 1996 resulterade i ett miljonkontrakt med klädjätten H&M. Då tog sig ridsporten också in på sportsidorna - med besked.
- Jag kan tycka att det är synd att hon inte enbart fick uppmärksamhet genom att vara en jäkligt duktig ryttare. Men som kvinna och idrottsman måste man visa att man är kvinnlig på ett nästan övertydligt sätt - det kan jag tycka är lite knepigt, säger Susanna Hedenborg.
Sedan dess har Malin Baryard nått framgångar i tävlingar över hela världen. Men hade hon varit lika känd - och lika populär bland sponsorerna - utan den där ridturen i raffset? Det får vi aldrig veta. Vad få minns i dag är att Malin Baryard hade sällskap i Globen av en annan ryttare, Maria Bäckström.
- Men hennes raffset var vitt, säger Lotta Amnestål med ett torrt skratt. Det såg väl för oskyldigt ut.