Det fanns en tid då de hade höljen av plåt, stapplade fram på ostadiga ben och pratade med metallisk röst. Men det var länge sedan. I dag är robotarna en integrerad del av våra liv, även om vi inte alltid tänker på det.
De kan sköta börshandel genom att hitta små avvikelser i kursen och på någon sekund köpa och sälja aktier på ett sätt som kursettor från Handelshögskolan bara kan drömma om.
De kan också kriga åt oss. Fråga bara det amerikanska flygvapnet som i allt högre utsträckning använder drönare, obemannade luftfarkoster, för att attackera mål i Afghanistan, Irak och Pakistan.
Men de kan inte bara ta liv, utan rädda dem också. Tack vare robotassisterad titthålskirurgi kan kirurger, med hjälp av en joystick, utföra operationer med större precision än någonsin.
Men det finns en annan typ av robotar som också är på frammarsch. De som ser ut och beter sig som människor.
Sådana finns det gott om i SVT:s nya serie "Äkta människor", vars två första avsnitt sändes i söndags. Den är skriven av Lars Lundström, med bland annat "Tusenbröder" på sitt CV, och har Leif Andrée, Lisette Pagler, Eva Röse och Andreas Wilson i några av rollerna.
Handlingen utspelas i en parallell nutid där "hubotar", robotar som är så lika människor att det inte går att se skillnad, är en del av vardagen.
Tankar om den här typen av skapelser har funnits länge.
Redan 1495 skissade Leonardo da Vinci på en mekanisk riddare. Men först 478 år senare, 1973, lyckades forskare i Japan konstruera det som i dag anses vara världens första humanoid: Wabot 1. Den kunde gå på två ben, ta order och lyfta föremål.
Sedan dess har tekniken på många sätt för- finats. Men vad ska robotarna egentligen användas till, mer än att hålla egenartade japanska forskare sysselsatta?
När Gunnar Bolmsjö, professor i robot- teknik vid Högskolan Väst, tittar in i kristallkulan ser han sjukvårdssektorn som en jättemarknad för dem som vill tjäna pengar på konstgjorda människor.
- Europas befolkning minskar samtidigt som vi blir allt äldre. Vem ska då ta hand om de gamla? Priset på sådana tjänster kommer att stiga så mycket att det skapar en marknad för robotar.
Bolmsjö ser många olika möjligheter.

Robotarna skulle kunna användas till att hålla äldre sällskap. Kanske skulle Paro kunna göra underverk för ensamma svenska seniorer. Så heter den sälliknande robot som japanska tillverkare började sälja i mitten av 90-talet.
Med hjälp av sensorer kan robotsälen efterhand känna igen husse eller mattes röst och både kuttra och gnälla, beroende på sinnesstämning.
För pensionären Sumi Kasuya, som inte har några barnbarn och sällan får besök av familjen, fick låtsasdjuret en stor betydelse. När Washington Post hälsade på den 89-åriga japanskan satt hon med robotsälen i knäet och sa nöjt:
- Den är så söt och alltid glad att se mig.

Men robotarna skulle också kunna utföra hushållsysslor. Varför ska Barbro och Stina från hemtjänsten i framtiden diska och dammsuga hemma hos tant Elsa när nytillverkade E2-X3 och A2-Y4 gör det både snabbare och billigare?
- De enskilda teknologierna är tillgängliga, utmaningen är att få dem att samverka. Att få en robot att plocka disk är väldigt komplicerat, men man skulle kunna förse varje tallrik med en RFID-tagg av samma typ som finns i butikernas larm- system. Då skulle roboten kunna lokalisera objekt. Inom 20 år kommer mycket att hända på den här fronten, säger Gunnar Bolmsjö.
En stor fördel med robotar är att de är arbetsgivarnas dröm. De försvinner aldrig i väg på omotiverade rökpauser, kräver inga friskvårdsbidrag och skulle aldrig komma på tanken att sjukskriva sig för utbrändhet.
Men det finns en nöt som måste knäckas - energifrågan.
- Robotar kan inte gå runt med sladd och som det ser ut i dag duger batterierna bara någon halvtimme. Men lyckas man få till bränsleceller som funkar i den här skalan har man löst problemet, säger Gunnar Bolmsjö.

Frågan är hur vi kommer att påverkas när robotarna tågar in i våra liv på ett mer påtagligt sätt.
- I dag använder vi mobiltelefonen som en extra hjärna. Vi försöker inte längre minnas telefonnummer och adresser eftersom vi har valt att lagra information någon annanstans än i huvudet. Med mer avancerade robotar i vardagen lär den utvecklingen fortsätta och ingen vet hur det påverkar våra hjärnor, säger Danica Kragic, professor i datalogi på Kungliga tekniska högskolan.
En annan fråga utan givet svar är vad som händer när robotarnas artificiella intelligens utvecklas.
- Vad vi vet i dag är att i princip allt går att simulera med datorer, även känslor, målmedvetenhet, social interaktion och vilja. Så de principiella skiljelinjerna mellan människor och robotar är inte särskilt klara, säger forskaren Claes Strannegård.
Som barn fascinerades han av att det fanns datorprogram som kunde spela schack och i dag är Strannegård universitetslektor vid Chalmers tekniska högskola och Göteborgs universitet där han forskar om artificiell intelligens.
Han och några kollegor har utvecklat ett datorprogram som har ungefär 150 i IQ, att jämföra med 130 som krävs för att bli medlem i Mensa - den internationella föreningen för extra klipska.

Men Claes Strannegård ser etiska problem med utvecklingen.
- Många forskare tror att det bara är en tidsfråga innan robotarna är överlägsna oss människor på i stort sett alla områden. Vi är på väg från science fiction till verklighet och det gäller att vara medveten om vilka för- och nackdelar man spelar med. Det här är en av de kanske viktigaste framtidsfrågorna, men den har inte fått tillräckligt med uppmärksamhet.
En del av ekonomin som inte bryr sig om etiska dilemman är sexindustrin som givetvis också har fått upp ögonen för robotar.
Tanken är att byta ut den uppblåsbara Barbaran mot en följsam Plåtniklas som, om så önskas, kan bjuda på ett och annat mekaniskt motjuck. Den som har råd att hosta upp drygt 50 000 kronor, och står ut med lite tekniska barnsjukdomar, kan redan köpa en.
Hon heter Roxxxy och kan konsten att få män i säng med sensuella meingar som:
- Jag älskar att hålla dig i handen.

ANDREAS UTTERSTRÖM