Före julen 2008 var det kravaller varje natt i Rosengård under en hel vecka, efter att en källarmoské tvingats flytta. Sedan dess har det varit lugnt - i alla fall på ytan. Men det behövs inte mycket för att utlösa oroligheter. Förra veckan smällde det igen, efter att åtskilliga vittnen sett polisen misshandla Fadi Kassem Mohamad.
Den 28-årige Komvuxstudenten är ostraffad, men umgås med personer som polisen spanar på. Kanske var det därför som polisen synade honom så noga onsdagen 28 april. Eftersom polispatrullen bedömde att Fadi Kassem Mohamad hade "konstiga ögon" hölls han kvar.
- De sa: "Vi ska ta pisseprov på dig. Vi är poliser. Vi kan ta dig när vi vill". Jag sprang. Men efter hundra meter stannade jag och höll fram händerna, berättar Fadi Kassem Mohamad.
Därefter följde batongslag, knytnävsslag mot huvud och ansikte, ett tungt polisknä i ryggen när han låg ned, berättar Fadi Kassem Mohamad. Fadi Kassem Mohamad har anmält polisen för misshandel. Foto: Christer Järeslätt

- Blodet bara rann i ögonen. Jag såg inget, säger han. Doktorn på akuten sa: "Anmäl dem". Han ringde själv efter en patrull.

Fadi Kassem Mohamads advokat rådde honom att låta ta professionella, daterade foton av skadorna, ifall polisens dokumentation skulle råka förkomma. Det har han gjort.
Åklagare Monica Mimer vid enheten för polismål i Eksjö har inlett en förundersökning.
- Vilka åtgärder vi vidtagit går jag inte ut med i medierna. Vi ska bedöma vad som har hänt, och vad som går att bevisa, säger Monica Mimer.
Två till tre procent av anmälda misstänkta polisbrott går till åtal. Men gängen på Rosengård väntade inte in resultatet av förundersökningen. Natten mellan 28 och 29 april tog 30- 40 ungdomar lagen i egna händer. En bil, ett hyrsläp, miljöstationer och cykelskjul brann. Räddningstjänsten som skulle släcka blev attackerade med stenar.
Fadi Kassem Mohamad är inte så glad för den utvecklingen.
- Det är inte bra att de gör så. Jag ville inte att det skulle hända. Men de sa: "De misshandlade dig. Det kanske händer mig också", säger han.
14-årige Mohamad Youssef som såg polismisshandeln från sin balkong förstår kravallmakarna.
- Du kan själv tänka dig, säger han. Fadi har inte gjort någonting, ändå blev han misshandlad! De ville slå tillbaka.

När det brinner i Rosengård känner man lukten av brandrök i centrala Malmö. I motsats till Stockholms Rinkeby eller Göteborgs Bergsjön är Rosengård ingen förort, utan en stadsdel. Det tar fem minuter att cykla från unga, krogtäta trendkvarteren kring Möllevången. Innan Ikea nyligen flyttade färdades många av möbelvaruhusets kunder genom Rosengård. Stormarknaden City Gross ligger här - den lockar folk från hela staden - och ska man flyga från Malmö airport åker man ofta igenom.
Det är kort sagt ingen okänd satellitstad.
Utan en del av Malmö. Ständigt i fokus.

Rosengård byggdes direkt på åkermark åren kring 1970. Här fanns inga bergknallar eller skogsdungar att ta hänsyn till, som i Stockholmsförorterna, utan det var bara att smälla upp husen. När bostäderna stod klara fanns det inget sammanhang runtomkring.
- Man har lärt sig lite sedan dess. På den tiden byggde man husen först. Först senare kom kommunikationerna. Och köpcentrum, säger socionomen Carin Flemström.
Hon skrev boken "Fallet Rosengård" 1972. Redan då klagade vuxna invånare på att unga drev omkring sysslolösa på de torftiga gårdarna, satte eld på saker och slaktade cyklar. Miljonprogrammets arkitekter bodde själva i mer ombonade miljöer. I boken hängde Carin Flemström ut byggherrar och tjänstemän med hemadress och foto på bostaden. Idel villor, radhus och lummiga trädgårdar.
- De pratade om att miljön i Rosengård var så fantastisk. "Brutalistisk, den rena betongen". Då borde de bott så själva, men det gjorde de inte, säger Carin Flemström.
Hon anser att problemen finns inbyggda i Rosengård. Mötesplatser saknades redan från början. Exempel på miljöer som Rosengårdsplanerarna "glömde": Fotbollsplaner, grillplatser så att även vuxna tycker om att hänga utomhus, festlokaler för hyresgäster, pingisrum.
- Det måste finnas ställen där man kan träffas. Fler positiva möten, det minskar förstörelse. Mormor ska kunna sitta ute. Det ska inte vara stora, tomma ytor, ingenmansland, säger Carin Flemström.
- Jag tycker att samhället bör styra byggherrarna hårdare. Man kan skriva in krav i detaljplanen - men sedan finns det inga sanktioner.

Polisen Anders Nord tycker också att problemen finns inbyggda i betongen. I Rosengård har man redan från början sorterat folk efter plånbok.
- Tittar man på Rosengård så är det en felplanerad stadsdel. Den är delad av en stor väg. På ena sidan finns alla bostadsrättsföreningarna, på andra sidan hyresrätterna. Man bygger ju inte så längre, säger Anders Nord.
- Vi har invandrare i min bostadsrättsförening, men det är inget problem. Vi kollar ekonomin på alla som flyttar in. I Herrgården är många bidragstagare, arbetslösheten är stor.
Anders Nord är en av mycket få poliser som faktiskt bor i Rosengård. Det har han gjort i 20 år.
- Visst får jag kommentarer. "Hur kan du bo kvar där?". Men det biter inte på mig, så de slutar, säger Anders Nord.

Rosengårdsbornas självbild skrev etnologen Per-Markku Ristilammi om redan 1993. I hans bok "Rosengård och den svarta poesin" säger en anonym Rosengårdskvinna att hon "kräks" på alla elaka skämt om stadsdelen. Kvinnan berättar hur en okänd man i en restauranggarderob raljerande frågar "vad som är grönt, har fyra hjul och luktar vitlök". Rätt svar ska vara buss 37, dåtidens linje till Rosengård.
- Jag var på konferens och hade dräkt på mig, rätt så stilig med kappa. Han trodde definitivt inte att jag bodde i Rosengård. Så jag golvade honom inte fysiskt, men jag golvade honom verbalt, säger kvinnan.
17 år har gått sedan vitlöksskämtet.
- Det som gällde då, gäller nu, säger Per-Markku Ristilammi i dag. Många tycker att det är så, att man måste förhålla sig till att man bor i Rosengård. Bilden har inte ändrats. Nu är vi tillbaka i ett läge där man bara pratar om stenkastning. Ungdomarna fattar ju det också, att medierna blir intresserade när det hände något sådant.

Stenkastningen utreds just nu i ett tre år långt projekt på Malmö högskola. Per-Olof Hallin, professor i kulturgeografi, beskriver läget i Rosengård som en lågintensiv konflikt. Få kravaller numera - men aldrig riktigt lugnt. Mellan april och oktober 2009 satsade polisen på närvaro i stadsdelen dygnet runt. Numera punktmarkeras i stället vissa individer.
- Killarna har svarat på det här med att utsätta enskilda poliser för ägg- och stenkastning när de cyklar till och hem från jobbet, säger han.
Drivkraften är en utbredd hopplöshet, menar han. Att människor hamnar utanför resten av samhället.
- Det handlar om något slags hämnd. En stor grupp killar saknar förtroende för myndigheterna och har ganska litet hopp om framtiden. De ser inga utvägar för sig själva.
I augusti släpper han tillsammans med en forskargrupp en rapport som ska visa på orsaker, men också förslag på åtgärder som krävs för att vända situationen.

Ett liknande uppdrag hade socionomen Wiiu Lillesaar för 26 år sedan. 1984 lämnade hon sin åtgärdslista till kommunen. Den handlade mycket om att ge människor möjlighet att påverka sina egna liv. Sedan dess har Wiiu Lillesaar jobbat med sociala projekt i Afghanistan, Pakistan och Baltikum - aningen större krishärdar än kravallernas och stenkastningens Rosengård. Hon tror fortfarande på att vända sig till dem som saken berör.
- Man måste sätta sig ner och samla en grupp människor som känner Rosengård och fråga: Vad är problemet? På den tiden jag jobbade på Rosengård fanns där sociala nätverk. Vad har de för kunskaper? Hur vill de lösa detta? En del kan myndigheter göra. Men myndigheter kan inte göra allt.

Källor: "Fallet Rosengård" av Carin Flemström och Alf Ronnby (1972), "Invandrarbarn i Malmö" av Wiiu Lillesaar med flera (1984), "Rosengård och den svarta poesin" av Per-Markku Ristilammi (1994). I augusti 2010 släpper Malmö högskola rapporten "Det är inte stenarna som gör ont" av Per-Olof Hallin med flera.


Fadi Kassem Mohamad har anmält polisen för misshandel.