Ukraina höll en militärövning på Krim-halvön i början av oktober. Hundratals soldater deltog, liksom 15 flygplan och fem fartyg från den ukrainska flottan.
Den har sin bas i staden Sevastopol på södra Krim. Det har också den betydligt större ryska Svarta havsflottan. Och ryssarna genomförde en egen militärövning där bara någon dag innan ukrainarna körde i gång.
Ukrainas president, Viktor Jusjtjenko, var på plats under den ukrainska övningen. Det noterades säkerligen av Kreml. Jusjtjenko är ingen populär man där. Tvärtom.
De ryska ledarna - president Dmitrij Medvedev och premiärminister Vladimir Putin - tål inte Jusjtjenko. Medvedev gjorde det klart i ett öppet brev han skickade till sin ukrainska kollega i augusti.
Medvedev beskyllde Ukraina för att bland annat leverera vapen till Georgien, han anklagade Ukraina för att trakassera den ryska Svarta havsflottan och mycket mer.
- Läget är spänt, säger Ingmar Oldberg, Rysslandskännare på Utrikespolitiska institutet. De har nära på brutit de diplomatiska relationerna. Ryssland har inte skickat någon ny ambassadör till Ukraina.
- Den ryska inställningen är att Jusjtjenko är hopplös. Just nu väntar de mest bara ut honom.
Det onda blodet går tillbaka till det ukrainska presidentvalet 2004. Det var då Viktor Jusjtjenko ledde den så kallade Orangea revolutionen och lyckades besegra Moskvas favorit, Viktor Janukovitj.
Janukovitj vann den första valomgången, men efter omfattande valfusk. Jusjtjenko - som utsatts för ett förgiftningsförsök några veckor tidigare - vägrade att acceptera resultatet och vann till slut kampen efter stora gatudemonstrationer.

Moskva har aldrig förlåtit honom. Framför allt gillar de inte Jusjtjenkos ambition att orientera Ukraina mot väst. Jusjtjenko drömmer om medlemskap i både EU och Nato.
Jusjtjenko var västs favorit i valdramat 2004, men hans tid vid makten har blivit en stor besvikelse. De fem år som gått har dominerats av politiska kriser, eviga gräl och ekonomisk kris.
Så när Ukraina går till val igen i januari nästa år så är Jusjtjenko chanslös. Däremot hoppas Viktor Janukovitj på en återkomst.
- Han är den starkaste kandidaten den här gången och kommer möjligen att vinna redan i första omgången, säger Ingmar Oldberg.
Det vore förstås en revansch även för Moskva. Och Medvedevs brev handlade delvis om att markera gentemot Ukraina var gränserna går.

För att ytterligare understryka allvaret så släppte Medvedev även en videoblogg för att illustrera det öppna brevet med. Han stod svartklädd vid Svarta havet och hade fartyg ur Svarta havsflottan bakom sig.
Och det är på Krimhalvön som relationerna är som mest spända mellan Ryssland och Ukraina. Vi har fått se flera exempel på det i år.
Vid ett tillfälle försökte personal från en ukrainsk domstol få ryska soldater att lämna en fyr som de kontrollerade. Ukrainarna blev bortkörda därifrån.
Ukrainsk polis har samtidigt gripit ryska militärer som transporterade robotar genom staden Sevastopol. Ukraina hävdar att ryssarna inte följde rätt procedurer och inte hade förvarnat i tid om transporten.
- Ukraina har blivit mer krävande och har rätt att vara det också, säger Sevastopols borgmästare Sergej Kunitsyn. Om vi ville så skulle vi kunna ställa till sådana problem att de aldrig skulle kunna lämna hamnen.
Inte har Viktor Jusjtjenko gjort ryssarna gladare genom att kräva att Svarta havsflottan ska vara borta från Sevastopol och Krim 2017 när det nuvarande avtalet går ut. Kreml hoppas att hans efterträdare ska vara mer tillmötesgående.
I Ryssland börjar det också spekuleras i om inte Krim borde återförenas med Ryssland igen. Tidningen Komsomolskaja Pravda har exempelvis publicerat en karta över Europa år 2015. Krim är där åter ryskt.
Och Krim är fortfarande på sätt och vis mer ryskt än ukrainskt. Där bor cirka 2,3 miljoner invånare, 60 procent av dem är ryssar, bara 25 procent är ukrainare.

Under cirka 500 år var det dock en tredje folkgrupp som dominerade här. Krimtatarerna, en rest av den väldiga mongolinvasionen på 1200-talet.
Det var först under Katarina den Stora som Ryssland utvidgade sitt territorium och tog kontrollen över halvön 1783. Sedan skulle den spela en viktig roll i rysk historia, bland annat under Krim-kriget vid mitten av 1800-talet.
Under Sovjet delades landet in i 15 sovjetrepubliker. Områden utan något egentligt självbestämmande, kommunistledarna i Kreml styrde.
Det var en av dem - Nikita Chrusjtjov - som ritade om gränserna 1954 och överlät Krim till den ukrainska sovjetrepubliken, trots att området egentligen aldrig varit särskilt ukrainskt.
Det skedde med anledning av att det då hade gått 300 år sedan den ukrainske kosackledaren Bohdan Chmelnytskyj vänt sig till Moskva för att få hjälp mot polackerna.
Det inledde en mer än 300 år lång period av rysk dominans över Ukraina.

Fast relationerna mellan ryssar och ukrainare går längre tillbaka än så. Det första slaviska riket uppstod i Ukrainas huvudstad Kiev. Det är där även ryssarna har sina rötter. Makten flyttades senare till Moskva.
Så det är två nationer som står varandra nära. Ryssland talar ibland om Ukraina som Lillryssland, en benämning som många ukrainare ogillar. Men många ryssar har fortfarande svårt att vänja sig vid tanken att Ukraina inte längre är ryskt.
Och Jusjtjenkos dröm om att föra landet in i Nato är en otänkbarhet för de ryska ledarna. Moskva ser de forna Sovjetrepublikerna som en rysk intressesfär där Nato gör säkrast i att hålla sig borta. Baltikum är det enda undantaget.
Eller som debattören Stanislav Misjin uttrycker det i en debattartikel i tidningen Pravda:
"Nog! Ryssland måste göra det fullständigt klart, med tydligt och brutalt språk till väst: Ukrainas inträde i Nato kommer att uppfattas som en krigshandling."

Misjin är en av dem som tror att Krim - eller helst hela Ukraina - en dag kommer att återförenas med Ryssland:
"Vi förlorade vårt hjärta 1991, en katastrof som inte korrigerats än. Men det kommer att ske."
Under president George W Bush arbetade USA för att Georgien och Ukraina skulle beviljas medlemskap. I dag är det ingen som talar om det längre. Det kortvariga kriget i Georgien visade var gränsen gick.
När en grupp östeuropeiska politiker och intellektuella nyligen samlades på Krim för att diskutera Ukrainas strategiska framtid, så dominerades debatten av om det skulle bli krig även mellan Ryssland och Ukraina.
- Risken ska inte uteslutas, säger Ingmar Oldberg. Kanske ligger den på cirka tio procent. Men ett Nato-medlemskap är en röd gräns, som skulle utlösa en konflikt.

Andrew Wilson på European Council on Foreign Relations menar att frågan om Svarta havsflottans framtid också kan ställa till det.
- Vi kan få se en oavsiktlig eller medveten konfrontation. Ett annat problem är att Svarta havsflottan är lite som ostindiska kompaniet. De är lite överallt.
- Det betyder inte att Ryssland tänker invadera. Men det har potentialen att få saker och ting att snabbt spinna utom kontroll.
Vad säger invånarna på Krim själva? 2006 sa 74 procent att de såg Ukraina som sitt hemland. I fjol hade den siffran sjunkit till 40.
En fråga som upprör många ryssar är att de ukrainska myndigheterna försöker tränga undan det ryska språket. Ryska och ukrainska är närbesläktade men olika språk.
- De centrala myndigheterna i Ukraina provocerar folket på Krim, säger Sergej Tsekov, en politiker som leder en rysk organisation på Krim.
- De förhåller sig till oss som Georgien gjorde med Abchazien och Sydossetien.
- De tror att vi kan glömma våra rötter, vårt land, vår historia, våra hjältar! Bara idiotiska personer tror att vi kommer att göra det.
Tsekov vet förstås att Georgien betalade ett pris för sin politik. Landet förlorade kontrollen över Sydossetien och Abchazien. Det blev resultatet av kriget mot Ryssland förra sommaren.

Källor: Utrikespolitiska institutet, Observer, Pravda, New York Times.