Sverige har världens kanske med offentliga medel mest välfinansierade politiker. Stat, landsting och kommuner pumpar in mer än en miljard kronor om året i de politiska partierna.
Generositeten är stor när de beviljar sig själva pengar. Partistödet har ökat dubbelt så mycket som inflationen under de senaste fem åren.
Men även om det allmännas finansiering täcker den överväldigande delen av partiernas utgifter behöver de mer, särskilt under valår. Där kommer privat stöd från individer och organisationer in i bilden. Det är en oreglerad gråzon med mycket hemlighetsmakeri.
Nu blossar debatten om de privata bidragsgivarna upp igen sedan Europa-rådets antikorruptionsgrupp på nytt kritiserat Sveriges brist på lagstiftning - och sedan M efter den skarpa tillrättavisningen gjort helomvändning i riktning mot större öppenhet i bidragsfrågan.
- Internationellt ser man Sverige som ett udda exempel på ett land som inte lagstiftar. Vi är snart ensamma på den planhalvan, säger Gullan Gidlund, professor i statsvetenskap vid Örebro universitetet.

Hon lade redan 2004 fram en statlig utredning om partifinansiering i vilken hon förespråkar lagstiftning och att personer som donerar mer än 20 000 kronor per år ska öppet redovisas. Men inget har hänt sedan dess. Partierna har en frivillig överenskommelse om hur privata bidragsgivare ska redovisas. Hon anser att den är helt otillräcklig.
Partierna har länge motsatt sig en lagstiftning. Men nu är S, V, MP, C och FP för en lag medan M, KD och SD är emot. Foto: Robban AnderssonPartierna har i alla år motsatt sig lagstiftning, men på senare år har de börjat svänga. I dag är S, V, MP, FP och C för en lag, medan M, KD och SD tycker att det räcker med fri- villighet.
- Har man haft en frizon så länge är det naturligt att man värnar om fri- heten. Man backar inte när man har makten, kan bevilja sig själv offentliga medel och lever i den bästa av världar, säger Gidlund.
- Vi lever i tron att vi är bäst i klassen, eftersom Sverige ligger bra till i alla korruptionsmätningar och inte har haft så stora skandaler. Då finns inte trycket att förändra.
- Men lagar har ett förebyggande syfte. De talar om var ribban ligger. De ska förhindra korruption innan det blir skandaler, säger hon.

Europarådet riktade förra veckan kritik mot Sveriges vägran att tillåta insyn i hur de politiska partierna finansieras. Redan för två år sedan gav Greco, rådets organ för korruptionsbekämpning, Sverige sju rekommendationer i frågan.
"Den totala bristen på någon konkret handling är slående ... Den uppenbara motsträvigheten är totalt otillfreds- ställande", skriver Greco nu i en utvärderingsrapport.
Debatten flammade upp och några dagar senare meddelade M:s partisekreterare Sofia Arkelsten att partiet vill ha en diskussion i frågan och "omedelbart" ska börja redovisa alla bidrag från personer som skänker mer än 20 000 kronor per år. Det var en rejäl omsvängning från partiets tidigare restriktiva inställning, men M är fortfarande emot lagstiftning.
FICK PRIVAT DONATION. Gudrun Schymans parti, Feminististiskt initiativ, fick inför EU-valet 2009 en miljon kronor av Abba-stjärnan Benny Andersson. Foto: Christian ÖrnbergI början av förra året kom de rödgröna partierna överens om att frivilligt redovisa privata bidrag på över 20000 kronor. Också FP och C anslöt sig till överenskommelsen, medan M fram till nu har motsatt sig.
Sverige är tillsammans med Schweiz, Malta och San Marino de enda europeiska länder som saknar lagar om att partier ska redovisa privata bidrag. Allra hårdast regler finns i de anglo- saxiska länderna USA, Kanada, Australien och Storbritannien, skriver internationella demokrati-institutet IDEA i sin handbok om politisk finansiering. Särskilt Kanada får beröm.
"Kanada utmärker sig bland de etablerade demokratierna genom att framgångsrikt ha förhindrat finansiella skandaler med ett system för politisk finansiering som effektivt kombinerar statliga resurser och regleringar", skriver IDEA.
Men Sverige ligger långt från Kanada. Och också från de gamla diktaturerna i Östeuropa som infört lagar om partifinansiering i sina nya demokratiska statsskick.
- Vi sticker ut i Europa. Vi bör ta kritiken på allvar, det är en viktig fråga för demokratin. Dessutom skadas det svenska varumärket, säger Lars-Göran Engfeldt, ordförande i den svenska sektionen av Transparency International, en internationell organisation som verkar mot korruption.
- Vi tror inte på modellen med fri- villighet. Det bör regleras i lag. Då kan alla frågetecken rätas ut, saken ska inte vara beroende av partiernas dagsuppfattning, säger han.
Engfeldt säger att Sveriges avvikande hållning beror på "sedvänja och på att risken för korruption inte upplevs som stor". Andra experter delar den bedömningen. Men situationen har inte alltid varit så.

Det statliga partistödet kom till just för att motverka korruptionsrisken.
Partistödet infördes 1965 efter flera decenniers diskussion om partiernas beroende av bidrag från intressegrupper. Det handlade främst om näringslivets bidrag till de borgerliga partierna och LO-förbundens stöd till S.
Debatten tog fart redan 1932. Då tvingades statsminister C G Ekman, ledare för Frisinnade folkpartiet, att avgå när det kom fram att han hade tagit emot - och förnekat - bidrag från den kontroversielle industrimannen Ivar Kreuger.
Efter partistödets införande upphörde de borgerliga så småningom att ta emot direkta bidrag från företag, medan LO slussar pengar till S än i dag. S fick totalt 14 miljoner kronor från LO och fackförbunden förra året, enligt partiets års- redovisning. Dessutom bidrar LO med val-arbetare och organisation under valåren, ett viktigt bidrag som är svårt att uppskatta i pengar.
Samtidigt samlar främst M in stora summor från "anonyma" privatpersoner. Under 2000- 2009 uppgick de bidragen till sammanlagt 80 miljoner kronor, enligt en granskning gjord av Nyheterna i TV4.

De rödgröna säger att Svenskt näringsliv och andra organisationer satsar stora pengar på kampanjer som gynnar allianspartierna - vilka i sin tur kräver att LO ska sluta stödja S eftersom bara en knapp majoritet av LO-medlemmarna i dag röstar på de rödgröna.
Det här ämnet är inflammerat också i Danmark där det häromdagen avslöjades att en rad banker, bland dem Danske Bank, ger tio miljoner kronor i dolt partistöd till danska borgerliga partier via en förening i finanssektorn. Danske Bank i Sverige säger till Dagens Industri att man inte ger några sådana bidrag i Sverige.
Men ingen kan kontrollera den typer av spekulationer.
Karl Magnus Johansson, professor i statsvetenskap vid Södertörns högskola, är bekymrad:
- Det är anmärkningsvärt att Sverige får den här kritiken av Europarådet. De var här, kontaktade mig och studerade frågan. Det är genant och besvärande för Sverige, säger han.
Han pekar på att Sverige var med och antog EU-regler som kräver att partier ska redovisa sina inkomster.
- Det är paradoxalt att vi står bakom det och samtidigt håller fast vid vårt oreglerade system. Det finns något slags föreställning om att andra länder har korruption, medan vi är för-skonade. En intressant självbild. Först på senare år har forskningen börjat intressera sig för korruption i Sverige.

De partier, M och KD, som hittills varit mest emot öppenhet försvarar sin inställning med att "det måste vara tillåtet i ett fritt land för människor att kunna lämna stöd till olika partier och organisationer utan att avslöja hur man röstar", som justitieminister Beatrice Ask (M) sade till Ekot förra året.
Men alla bidragsgivare är inte lika hemliga av sig. ABBA-stjärnan Benny Andersson är de senaste årens kanske största privata politiska donator. Han gav Feminististiskt initiativ en miljon kronor inför EU-valet 2009 och sedan ytterligare 300000 till riksdagsvalet förra året.
- Jag sympatiserar med Gudrun Schymans envetna kamp för jämställdhet, sade han när han gjorde den första donationen.