Nu vill Vilks göra såpa om "Jihad Jane"

Allt började sommaren 2007. Lars Vilks hade ombetts att bidra med teckningar till en konstutställning med hundtema på en värmländsk hembygdsgård. Resultatet blev en rondellhund. Men Vilks rondellhund liknade inte dem som fanns utplacerade i trafiken runt om i Sverige. Hemma i huset i Nyhamnsläge i nordvästra Skåne tecknade han något som skulle skaka om hela världen. Hans rondellhund föreställde profeten Muhammed.
- Det fanns en konstnär som hette Robert Jäppinen, som bodde i närheten. Han är avliden i dag, men han stod alltid för det provocerande inslaget i deras verksamhet. Det var väldigt snällt annars. Så de ville att jag skulle göra något kraftfullare, berättar Lars Vilks.
Han tog avstamp i ett av Robert Jäppinen konstverk, och därifrån växte idén om Muhammed som rondellhund fram.
- Han hade gjort en satirisk bild av George Bush som en ondskefull katt. Men ingen kände sig provocerad av det. Så jag funderade på vad man egentligen får göra som konstnär. Det var då det slog mig att det finns en sak man inte få göra, säger Vilks.

Men konstverket blev för mycket för hembygdsgården och de stoppade rondellhunden bara några timmar innan dörrarna till vernissagen slogs upp.
Det var den första konflikten kring Lars Vilks teckning - men bara en mild västanfläkt jämfört med vad som komma skulle.
Lars Vilks hade anledning att ana vilken sprängkraft som fanns i konstverket. Vid samma tidpunkt stod två danska tecknare under dödshot. Knappt två år tidigare hade deras karikatyr av Muhammed som självmordsbombare, som publicerades i Jyllands-Posten, utlöst kravaller över hela den muslimska världen.
Enligt islamsk tradition får profeten överhuvudtaget inte avbildas.
- Muhammed ville undvika att folk skulle komma till honom och inte till gud. Han ville att de skulle vända sig direkt till gud. Det är bakgrunden till att det är förbjudet att avbilda honom, säger Ahmed Gholam, doktorand i islamologi vid Lunds universitet.
Men provokationen är större än så. I den muslimska världen anses hundar vara smutsiga. Så för djupt troende muslimer är kombinationen av Muhammed och en hund något av det mest kränkande man kan tänka sig.
Ska då verkligen den svenska konstvärlden anpassa sig efter det?
Det gjorde den i alla fall. Efter att hembygdsgården sagt nej vägrade museum efter museum att ställa ut konstverket. Därmed hade Lars Vilks bevisat sin tes. Konstvärlden berömmer sig för att hålla yttrandefriheten högst av alla, men när det kommer till kritan, eller rättare sagt till islam, vågar de inte längre hålla fast vid sina principer.
När konstvärlden svek yttrandefriheten såg medierna det som sin uppgift att hålla fanan högt. Som en reaktion på museernas undfallenhet publicerade Örebrotidningen Nerikes Allehanda teckningen på sin ledarsida. Och trots att flera större tidningar hakade på, som Dagens Nyheter och Aftonbladet, så var det publiceringen i Nerikes Allehanda som blev en världsnyhet.

Regeringarna i bland annat Iran, Egypten och Jordanien protesterade och på gatorna i Pakistan brände man svenska flaggor och en docka föreställande Fredrik Reinfeldt. Flera stora svenska företag med verksamhet i Mellanöstern hotades på islamistgruppers hemsidor.
Det gick så långt att Fredrik Reinfeldt tvingades bjuda in ett tjugotal ambassadörer från muslimska länder för att föra en dialog om det som inträffat.
- Jag känner ett personligt ansvar att göra så mycket jag kan för att dämpa tendenser till oro, sade Reinfeldt till SVT efter mötet.
Lars Vilks själv fick ett pris på sitt huvud. Abu Omar al-Baghdadi, som pekades ut som ledare för terrornätverket al-Qaida i Irak, erbjöd 100 000 dollar till den som hade ihjäl konstnären. Vilks fick Säpo-beskydd och bodde under en period på hemlig ort. När han trots hoten framträdde på seminarier fick besökarna passera metalldetektorer.
- Det var helt overkligt, säger Lars Vilks till Expressen.
I samma veva fick också chefredaktören på Nerikes Allehanda, Ulf Johansson, ett pris på sitt huvud.
- Det var väldigt obehagligt. Vi hade skydd från polisens insatsstyrka dygnet runt under en ganska lång period, berättar han.
Händelseförloppet följdes av flera utländska medier. Samtidigt gick debatten het i svenska medier om huruvida det var rätt eller fel att publicera bilden. Men debatten dog så småningom ut och intresset för Vilks rondellhund klingade sakta av.
Det skulle dröja två år innan ämnet blev aktuellt igen. Och även denna gång hade det sin upprinnelse i Danmark, och de Muhammedkarikatyrer som publicerats i Jyllands-Posten.
I oktober 2009 greps två män i Chicago misstänkta för att ha planerat en attack mot den danska tidningen. Senare samma månad hittade man ett misstänkt paket utanför Kurt Westergaards villa, en av tecknarna bakom karikatyrerna. På nyårsdagen 2010 trappades allting upp när Westergaard blev överfallen i sitt hem av en man beväpnad med yxa och kniv. Attacken avstyrdes av polisen och mannen kunde gripas.
Tre dagar efter yxattacken kom också hoten tillbaka i Sverige. Efter lång tid av tystnad fick Lars Vilks ett samtal från Somalia. Mannen i luren frågade om han kände till vad som hänt i Danmark. Det gjorde Vilks.
- Då förklarade mannen att de var ute efter mer och att de snart skulle komma till mig, sade Lars Vilks till Helsingborgs Dagblads nätupplaga.
Sedan gick det några månader innan allt brakade loss. I tisdags rapporterade den irländska nyhetskanalen Rté att irländsk polis gripit sju personer, misstänka för en mordkomplott mot Vilks. Samtidigt blev det känt att en kvinna vid namn Colleen LaRose gripits i USA, som enligt anklagelserna ska ha rekryterat islamister i syfte att döda den svenska konstnären.
Hennes alias blev snart känt: "Jihad Jane".
Om inte Lars Vilks redan var världskändis, så blev han det nu. I USA trängdes tv-bussarna utanför den misstänkta kvinnans hus, och medier över hela världen följde händelserna med stort intresse.

Sverige var förstås inget undantag. Återigen publicerade ett antal svenska medier Lars Vilks teckning, däribland Expressen, Dagens Nyheter, Sydsvenska Dagbladet, SVT och TV4. Och debatten om att publicera eller inte publicera kom tillbaka.
Expressens chefredaktör Thomas Mattsson, som i onsdags valde att publicera Lars Vilks teckning, ångrar inte sitt beslut.
- Teckningen fick ett exceptionellt stort nyhetsvärde och allmänintresse efter gripandet av de åtta misstänkta terroristerna, som var en världsnyhet. Den andra anledningen till att publicera var att mycket tydligt markera yttrandefriheten, säger han.
De chefredaktörer som tagit beslutet att publicera har noggrant påpekat att det inte är Lars Vilks konstverk man ställer sig bakom, utan hans rätt att uttrycka vad han vill. Bilden har publicerats med återhållsamhet och bara vid enstaka tillfällen. Men det finns de som menar att medierna har sprungit Vilks ärenden.
- Jag undrar inte om inte bäst före-datumet har gått ut för Vilks rondellhund. Vilks verkar inte provocera någon längre. Alla håller ju med om hans rätt att slippa bli mordhotad för sin fula teckning. Det är vi publicister som ger verket dess betydelse. Vi snurrar runt, runt, runt den här hunden i rondellen. Utan oss blir det ingen trafik, säger Ulrika Knutson, ordförande i Publicistklubben.
De allra flesta debattörer har stått upp för Lars Vilks. En av dem är Johan Lundberg, kulturskribent och chefredaktör för den konservativa tidskriften Axess. Han tycker att flera röster i den svenska debatten är alldeles för flata mot yttrandefrihetens fiender.
- Många svenska debattörer visar sympati för människor som vill stoppa folk från att göra sådana här hädelser. Det viktigt att tydligt värna yttrandefriheten, men många är sliriga i den frågan. Antingen är man för eller emot yttrandefrihet, det finns inga mellanlägen, säger han.
En som inte tagit Vilks parti är Socialdemokraten Nalin Pekgul, ordförande i partiets kvinnoförbund och själv muslim. Hon har försvarat hans rätt att uttrycka sig, men samtidigt gått till hård attack mot konstnären.
- Lars Vilks är islamofob. Han har samma syn på muslimer som muslimska fundamentalister har på kvinnor, att kvinnor ska vara underordnade män för att de inte kan kontrollera sina känslor, inte fatta rationella beslut. Lars Vilks säger precis samma sak om muslimer, att de inte kan hantera demokrati och yttrandefrihet, att de måste uppfostras, säger hon.
En annan fråga som har kommit på tal är om Lars Vilks hade ett dolt syfte med sitt konstverk. Handlade det egentligen bara om att jobba på sitt eget kändisskap? Det faller på sin egen orimlighet, menar Vilks, eftersom han inte i sin vildaste fantasi kunde ana vilka proportioner hans teckning skulle få.
- Att jag sitter här hemma och tänker ut en stor masterplan, det är bara en fri fantasi, säger Lars Vilks.
Och han säger sig inte heller ha haft pengar i åtanke.
- Det är en orättfärdig beskyllning. Jag har inte gjort några pengar på det här, säger han.
Även om rondellhunden är Lars Vilks i särklass kändaste verk, så är det inte första gången han provocerar genom sin konst. Hans konstnärliga genombrott bestod i ett antal väldiga skulpturer som han utan lov snickrade ihop i ett naturreservat i Skåne.
1999 förargade Vilks invånarna i Eslöv med en ful julgran av spillvirke. De mest förnärmade satte eld på den flera gånger. Ett par år senare eldhärjades en träskulptur som Vilks hade satt upp i Falkenberg, som en ambassad för sitt låtsasland Ladonien.

Och i samma veva som hans rondellhund debatterades i medierna publicerade Lars Vilks en teckning av en så kallad "judesugga", en medeltida antijudisk karikatyr, på sin blogg - efter en uppmaning i en krönika i Svenska Dagbladet.
Lars Vilks har gjort en musikal av efterspelet till allt som hände 2007, som har blivit stoppad av alla som fått den på sitt bord. Men tro inte att dramatiken är över. Även om han inte ser provokationen som ett självändamål, så skissar han redan på en uppföljare till rondellhunden.
- Jag tror att det skulle gå att göra en dokumentation av det här. Och för en sådan produktion är Jihad Jane en stor tillgång. Temat är såpopera, säger Lars Vilks.
Så det kommer bli en såpopera med Jihad Jane i huvudrollen?
- Ja, det är min nuvarande tanke.