Föreställ dig att Facebook en dag får för sig att radera sina arkiv. Alla dina bilder, kontakter och minnen är plötsligt borta. Lek med tanken om hur samhället skulle kollapsa om jorden drabbades av en kosmisk katastrof som slog ut allt som lagrats magnetiskt.
Efter att den digitala revolutionen förändrat samhället, våra beteenden, vår kunskapsinhämtning och våra sociala relationer kommer nu reaktionen. Nyligen har flera böcker publicerats som ifrågasätter våra teknikvanor och internets makt.
I boken "Nedkopplad" testar journalisten Susan Maushart tillsammans med sina tre tonårsbarn att under ett halvår leva helt utan mobiltelefon, internet och tv.
- För tio år sedan hade det varit totalt ointressant att skriva en bok som går ut på att förbjuda sina barn att använda datorer på ett halvår. Det hade aldrig kunnat bli en bestseller, säger Susan Maushart med omisskännlig New York-accent.
Men nu går det. Hon har just varit i Stockholm för att diskutera boken som lanseras i Sverige i höst. I USA är den redan en storsäljare.

Inspirationen till experimentet fick hon från 1800-talsförfattaren Henry David Thoreaus klassiker "Walden", där han flyttar ut från civilisationen till en stuga i ödemarken för att få perspektiv.
- Jag tänkte att detta kan man ju göra i dag. Allt vi behöver göra är att dra ur en kontakt i väggen och logga ur. Och jag tror att vi fick samma sorts verklighetschock som Thoreau fick i skogen, säger Susan Maushart.
Facebook, Twitter, sms, mail, chattar. Det finns många namn på tidstjuvarna som gjort att vi numera kan underhålla oss i minsta mikropaus. Ständiga koncentrationsavbrott när mobilen piper till. Det finns undersökningar som visar att vi kollar på mobilen i snitt 150 gånger om dagen. Vi har blivit livrädda för att ha tråkigt. Det är också kärnan i Susan Mausharts bok, och insikten efter en digital detox.
- Vi slutade vara rädda för ledan. Det är viktigt att våga ha tråkigt och inte ständigt få intryck. Bara för att du tar del av ett innehåll betyder inte det att du är stimulerad, säger hon.
Det går att surfa sig genom livet, men det är bara på ytan. Vi måste stanna upp för att kunna dyka.
- Jag tror inte att du är förmögen att ta in information konstant om du aldrig kopplar av och reflekterar. Det är inte "dötid" - tvärtom! Det föder idéer, säger hon.
När Susan Maushart belyser internets dominans i vardagslivet, driver andra nätskeptiker mer politiska resonemang kring makten på nätet.
Eli Pariser har skrivit boken "The filter bubble" som handlar om hur webbföretag som Google och Facebook skräddarsyr sina tjänster så att det ska passa våra personliga profiler. Detta leder till att vi fastnar i en "filterbubbla" och inte utsätts för information som skulle kunna utmana eller bredda vår världsbild.
- Även om två personer samtidigt söker på samma sak på nätet så kan vi få helt olika resultat. Google anpassar sökresultaten efter hur du sitter, vart du befinner dig och vilken webbläsare du använder, framhöll Eli Pariser på en vetenskaplig konferens i våras.
Han upptäckte plötsligt att hans konservativa vänner försvunnit från hans nyhetsfält på Facebook. Eftersom han själv är liberal klickade han oftare på sina liberala vänners länkar. Det visade sig att Facebook hade följt det, och plockat bort hans konservativa vänner från fältet.
- Detta gör att internet visar oss vad det tror att vi vill se. Men inte nödvändigtvis vad vi behöver se. Du kan inte själv välja vad som kommer med. Och du kan inte heller se vad som sorteras bort, säger han.
Vi tror att nätet är passivt, men det är aktivt. Kod är politik.
Efter en era av kollektiv interneufori, där nätets samhällsomvälvande kraft lyfts fram börjar nu allt fler skeptiska röster höjas.

Medieforskaren Jonas Andersson och radioprofilen Eric Schüldt tillhörde de tidiga teknikentusiasterna. De fick i uppdrag att skriva boken "Framtiden", som skulle handla om kulturkonsumtionen i fildelningseran. Men någonting hände. "Framtiden" blev en bok som utspelas i en dystopisk framtid.
- I 20 år har vi haft utopiska tankar om nätet. Tilliten till tekniken har blivit vår religion. Vardagslivet filtreras genom dessa digitala verktyg. Det är både spännande och oroväckande, säger Jonas Andersson.
Boken skrevs som en fiktiv text från framtiden, som en varning till vår tids digitaliserade herravälde.
- Tidigare var nätet ett okontrollerat, okommersiellt fält. Nu sker vårt surfande inom privata domäner där de största är Google, Apple och Facebook, säger han.
Förlaget ratade boken. Men författarna gav ut den på ett litet förlag i stället, och internetdebattören Andreas Ekström utnämnde "Framtiden" till årets bok i Sydsvenskan.
- Det viktiga är inte tekniken utan det vi matar in. Människan är inte mätbar, men nätet skapar en mer begränsad bild av människan. Vad får det för effekter? Bekvämligheten kanske har ett pris, säger Jonas Andersson.
Nicholas Carr fick stort genomslag med boken "The shallows - What the internet is doing to our brain". Tesen var att djupläsandet håller på att gå förlorat på grund av internet. Redan 2008 skrev han den omdiskuterade artikeln "Is Google making us stupid" i tidskriften The Atlantic som handlar om att nätet förändrar vårt tänkande. Begreppet "The google generation" uppstod, och diskussionen om nätfördumning när vi slutar lägga kunskap på minnet eftersom allt går att googla fram tog fart.

Medieexperten Anders Mildner menar att den internetkritiska vågen följer medie­logiken. När en sida förs fram under tillräckligt lång tid börjar man leta efter något som går åt det motsatta hållet.
- Just nu är internetkritiska budskap gångbara. Oavsett hur illa eller bra underbyggda de är, säger han.
Susan Maushart tror att det handlar om att vi nu kommit över lite av den initiala euforin.
- Att det sker nu tror jag bara är en konsekvens av tiden och att vi fått perspektiv. Jag ser det inte som en backlash utan som en korrektion, säger hon.
Den nuvarande nätskeptiska vågen drivs av tidigare webbevangelister, de flesta är noga med att understryka hur mycket de samtidigt älskar nätet. Det handlar alltså inte om ett näthat utan om en utbredd medvetenhet om nätets effekter. Nätantagonister, som vill censurera och begränsa internet, möter fortfarande motstånd.
Förra veckan ställde den brittiska regeringen representanter för Facebook, Twitter och Blackberry till svars för upploppen tidigare i augusti. Premiärminister David Cameron fått hård kritik för sitt uttalande om att regeringen ser över möjligheten att förbjuda Facebook och Twitteranvändning för personer som misstänks organisera kriminella aktiviteter.
- Det finns väldigt många som tjänar på att det finns en skepsis. Till exempel de som vill censurera, och det är inte bara politiker. Det blir inte mer problematiserande bara för att det är skeptiskt, säger Anders Mildner.
Den legendariske 86-årige sociologiprofessorn Zygmunt Bauman har också reflekterat över internets effekter för mänskligheten. Livet online tilltalar unga människor som är rädda för ansvar. Lättheten att gå in och ut i engagemang föder ett barnsligt beteende, sade han i en intervju i DN i veckan.
- För sjuttio år sedan handlade människans fruktan om en samhällsmakt som skulle förslava eller förgöra henne. Det är vad Orwells och Huxleys dystopier handlade om.
I dagens interntlandskap är det i stället filosofer som Michel Houellebecq som ger uttryck åt vår tids fasa.
- I "Refug" har människor inga band till varandra längre och de förstår inte vad som menas i de få böcker som finns kvar som berättar om kärlek, säger han.