Den 23 augusti 2006. En dag Natascha Kampusch aldrig kommer att glömma.
Dagen då hon efter åtta års fångenskap lyckades fly från sin kidnappare Wolfgang Priklopil. Mannen som i 3 096 dagar hade hållit henne fången i sin källare i ett hus i Strasshof, Österrike efter att ha plockat upp den då tioåriga Natascha i sin vita van.
I går släpptes självbiografin "3 096 dagar" i Österrike, Tyskland, Schweiz, Holland, Storbritannien och Frankrike, och redan innan släppet blev den en bästsäljare på grund av alla förhandsbokningar.
När Natascha Kampusch, i dag 22, lyckades rymma och den fasansfulla historien nystades upp följdes den av en hel värld. När hon nu för första gången berättar sin historia detaljerat vill alla ta del av den.
Natascha Kampusch har varit sparsmakad med detaljer om sina åtta år med Wolfgang Priklopil fram till nu. En nödvändig strategi, menar barnpsykologen Malin Alfvén.
- Hon har blivit berövad sin barndom. Det tar tid. Hon måste få landa och det är tur att hon har tagit tid att göra det. Det är först nu hon känner att hon kan gå ut med det här, att hon är stark nog.
- Jag ville ge ut boken för att bli av med hela historien, den är som en ballast för mig, berättade Natascha Kampusch själv i en tv-intervju med den tyska public service-kanalen ARD som gjordes i tisdags.
Brittiska Daily Mail har de senaste dagarna publicerat utdrag ur boken där Natascha målar upp en helvetisk bild av livet i källaren.
Hur Priklopil kunde slå henne 200 gånger om dagen, tills hon kände sin egen ryggrad knäppa.
Wolfgang Priklopil. Om all ångest och rädsla han bar på, om den psykopat han var.
Om hur han ville att de två skulle leva ett liv tillsammans, i hans lägenhet.
För henne har boken blivit nästa lika viktig som flykten från sin kidnappare. För även om hon han nu är borta ur hennes liv är hans ande svårare att bli av med.
- Hon måste bearbeta det. Den här historien måste hon berätta om och om igen för att komma vidare. Det finns inget annat sätt, förutom att få professionell hjälp, säger Malin Alfvén.
Det är svårt att förstå vidden av de bilder som målas upp i biografin. Hur Natascha Kampusch tvingades att raka av sitt hår för att inte lämna hårstrån efter sig i huset. Hur hon mer och mer dominerades av kidnapparen Priklopil.
"Jag fick inte se honom i ansiktet. Jag var tvungen att be om tillåtelse för att stå upp, sitta ner, vrida mitt huvud eller prata", berättar hon i boken om hur han tog kommandot över henne.
Hur Wolfgang Priklopil ville ha en slav, men också någon att vara nära.
"När jag var 14 spenderade jag min första natt utanför källaren. Jag låg stel av skräck på hans säng medan han la sig bredvid mig och band fast mina handleder till hans med handbojor i plast. När jag kände hans andedräkt mot min nacke försökte jag att röra mig så lite som möjligt. Min rygg, som var blåslagen, gjorde så ont att jag inte kunde ligga på den, och handbojorna skar in i mina handleder. Men när han låste fast mig vid honom de där nätterna handlade de inte om sex. Mannen som slog mig och låste in mig i sin källare hade något annat i åtanke: han ville helt enkelt ha något att kela med", skriver hon i boken.
Natascha Kampuschs självbiografi. Foto: Heinz-Peter BaderEfter 3 096 dagar lyckades Natascha slutligen fly från sin plågoande. Då hade hon på allvar försökt att fly i över tre år. I ett obevakat ögonblick då hon städade Priklopils van såg hon sin chans.
"Jag var ensam. Min bröstkorg kändes som om jag var inlåst i en järnkorsett. Jag kunde knappt andas. Med övernaturliga krafter sprang jag mot grinden. Den var olåst. Jag började springa mot några närliggande hus. Mina lungor gjorde ont och jag tyckte att jag hörde hans fotsteg bakom mig. Men jag vände mig aldrig om."
Det var dock inte förrän hon möttes av nyheten att han hade tagit sitt liv dagen efter som hon kände känslan av frihet.
"Mitt huvud kändes lätt. Wolfang Priklopil fanns inte längre. Det var över. Jag var fri".
Men att bli fri har visat sig bli svårare än Natascha Kampusch ger sken av i boken. Sedan flykten har hon, förutom en sejour som värd för en pratshow i Österrike, levt ett tillbakadraget liv i Wien. Hon påminns ständigt om de åtta åren i källaren och har haft svårigheter med att anpassa sig till ett vanligt liv.
- Jag kände mig skyldig. Han var död på grund av mig. Jag var inte skyldig, men om inte jag hade rymt hade han inte varit död, säger hon i en exklusiv intervju med Daily Mail som publicerades i går.
Hon vill inte svara på frågan om hon älskade sin kidnappare, det är för privat. Men erkänner att hon förlorade någon som var nära henne när han dog, och att hon behövde sörja honom. Fortfarande besöker hon huset där hon satt kidnappad, som hon nu äger.
Vad hon ska göra med det vet hon inte.
- Det är komplicerat. Det har ändå varit mitt hem och hur bisarrt det än låter så är det förknippat med bra känslor och upplevelser också, säger hon till Daily Mail.
Hur framtiden kommer att bli är osäker. Hon har svårt att skaffa vänner och blotta tanken på en pojkvän finns inte. Hon skulle vilja ha ett jobb, men att jobba på ett kontor är uteslutet. Att ha någon som bestämmer över henne, med de erfarenheter av att vara totalt kontrollerad som hon har skulle inte fungera.
- Jag vet inte om jag vill ha barn, säger hon med panik i ögonen när hon blir intervjuad av Daily Mail.
- Jag skulle vilja vara säker på att ge dem kärlek och stöd. Jag vet inte hur man gör det. Jag måste upptäcka vem jag är först, fortsätter hon.
Något som enligt psykologen Malin Alfvén inte är speciellt överraskande.
- Hur ska hon reagera i förhållande till en man, efter det hon har varit med om? Hur ska hon vilja skaffa barn, med tanke på att det hände i hennes barndom? Ingen kommer att kunna svara på hur hon kommer att klara av att leva ett normalt liv, med man och barn.
Går det att bli hel igen, efter att ha varit med om något sådant?
- Jag tror ju att människor klarar sånt. Men det här kommer alltid att finnas med henne, så klart.
Natascha Kampusch var tio år när hon försvann. 44-årige Wolfgang Priklopil höll henne fången i ett hemligt källarrum i åtta år. Foto: POLISEN I ÖSTERRIKE SIZE=4
Boken, som Natascha Kampusch enligt uppgifter får över fem miljoner kronor för, fungerar som en slags livförsäkring, både ekonomiskt och känslomässigt. För anledningen till att den kommer just nu är för att hon är redo att berätta. För att hon måste berätta.
- Om jag tänker på de värsta bitarna förgiftas jag. Men jag vet att det är viktigt att konfrontera det också. Jag gör det. I min egen takt, säger hon till Daily Mail.
