Birgitta Johansson-Hedberg var på väg in till sin manliga chef. Hon var långt ifrån det styrelseproffs hon är i dag, och med sig hade hon ett erbjudande om en styrelsepost i ett stort bolag.
Hon tyckte själv att det var ett lämpligt uppdrag som passade väl in. Allt som behövdes var chefens godkännande, och med starkt självförtroende knackade hon på.
"Varför frågar de inte mig i stället?" var hans enda kommentar efter att ha gett henne ett nej till svar.
I dag säger Birgitta Johansson-Hedberg att hon tycker chefens kategoriska nej var talande.
- Jag tror inte att fler kvinnor tackar nej till styrelseuppdrag, men fler kvinnor får nej från sina chefer när de kommer med frågan.
Birgitta Johansson-Hedberg, Swedbanks förra vd och styrelseledamot i bland annat Fortum och finansinspektionen, behöver inte längre tala i egen sak. Hon är fri att välja och vraka bland styrelseuppdrag som föreslås henne. Nu vågar hon gå ut och säga att vi måste få till en lagstiftning om kvotering. En långt ifrån populär åsikt i näringslivet, men Birgitta Johansson-Hedberg är inte längre ensam. Hon ser många framgångsrika kvinnor i samma ålder runtomkring henne som tröttnat. Som tycker att nu får det banne mig vara nog, kvotering är det enda som återstår.
Det är inte förrän på senare tid som Birgitta Johansson-Hedberg svängt i frågan. Hon ser alltför många erfarna och kompetenta kvinnor som inte får chansen, och ännu fler män som i stället får frågan.
- När jag var yngre kände jag, som många yngre gör i dag, att jag inte ville bli inkvoterad för att då bli stämplad som sämre. Min erfarenhet har nu blivit att rekrytering inte sker på grundval av kompetens, utan på grund av hur nätverken ser ut. Det finns absolut inget motsatsförhållande mellan kvotering och kompetens. Men bland yngre kvinnor är det inget man säger högt, de är beroende av den sfär de lever i.
Och någonting har hänt. Den senaste veckan har Birgitta Johansson-Hedberg fått oväntat stöd från vitt skilda håll. Senast röt finansmannen Sven Hagströmer, grundare av Hagströmer-Qviberg, till i TV4-nyheterna och krävde kvotering. Ägarnas rätt att själva bestämma vem som sitter i bolagets styrelse ger han inte mycket för. Principen om ägarrätten är annars en helig ko för näringslivet och ett av de vanligaste argumenten mot en lagstiftad andel kvinnor i bolagsstyrelser.
"Ägarna äger inte 100 procent av företagen, ofta inte ens 50 procent. De företräder knappast de övriga ägarnas intressen genom att utesluta hälften av befolkningen" dundrade Hagströmer.
Jämställdhetsminister Nyamko Sabuni, tidigare en av de mest övertygade rösterna mot kvotering, bytte plötsligt fot i frågan och sa att hon inte vill vara tjurskallig. Sabuni utesluter inte längre lagstiftning för att komma åt snedfördelningen i bolagsstyrelserna.
- Det finns en otålighet bland partierna, vi har väntat länge nog. Ser vi att det inte blir bättre de närmaste åren kommer fler röster att höjas. Det sker i näringslivet redan nu med uttalanden från Sven Hagströmer och Meg Tivéus. Och ännu fler näringslivsföreträdare lutar i frågan, säger moderaternas Anna König Jerlmyr, som också ser en möjlig utväg i kvotering om ingenting händer.
Sofia Jarl, ledamot i Centerns partistyrelse håller med om att utvecklingen går alldeles för sakta.
- Jag är liberal och principiellt mot statliga inskränkningar i ägarrätten, men alla människors lika rätt och värde är så grundläggande att jag är beredd att diskutera kvotering.
Tonläget har alltså ändrats - och höjts - både från politiskt håll och bland näringslivets toppar. Hur gick det till?
Ända sedan Margareta Winberg först hotade om lagstiftad kvotering till börsbolagens styrelser 1999 har frågan stötts och blötts. Till en början var utvecklingen seg som sirap. När andelen styrelsekvinnor fortfarande var 6,1 procent 2002 krävde Winberg, då vice statsminister, en ökning till 25 procent inom två år, annars skulle regeringen agera. Och saker och ting tog fart. Andelen kvinnor i bolagsstyrelserna steg och hade 2006 ökat till drygt 18 procent. Tilltron till näringslivets förmåga att fixa snedfördelningen på egen hand var stark. I maj 2009 visar statistiken återigen att ingenting har hänt. På ett år har antalet kvinnor i börsbolagens styrelser ökat med en ynka kvinna. Enligt SIS Ägarservice är andelen kvinnor i börsbolagens styrelser 19,4 procent i dag, jämfört med 18,5 procent förra året.
- Det är skandalöst uselt. Skanskas ordförande Sverker Martin-Löf säger att det är svårt att hitta kompetenta kvinnor. Då säger jag: kom ut ur bastun, och rekrytera utanför jaktlaget så går det nog bättre, säger styrelseproffset Pernilla Ström som sitter i bland annat HQ och Swecos styrelse.
Hon vill rikta det granskande ljuset mot valberedningarna som sköter nomineringsarbetet till styrelserna.
- Har vi ett gäng idioter som fortsätter nominera varandra och klia varandra på ryggen är det klart att det förr eller senare leder till ett sånt politiskt tryck att det blir en lagstiftning.
Valberedningarna gör ett riktigt skräpjobb och har kommit alldeles för lindrigt undan.
Anna König Jerlmyr är inne på samma spår och beställde därför en undersökning av valberedningarnas arbete. Resultatet visar bland annat att det av 187 börsbolag totalt är 100 bolag som endast har män i sina valberedningar. Dessa har i snitt nominerat 18 procent kvinnor till styrelser.
- Jag vill fortfarande ge näringslivet en möjlighet men händer det ingenting kommer vi att snegla mer mot Norge, säger Anna König Jerlmyr.
Grannlandet Norge kan nämligen visa upp exemplariska siffror. För två år sedan infördes lagstiftningen som säger att minst 40 procent av vardera könet ska vara representerat i de stora bolagens styrelser. Utbildningsnivån bland styrelseledamöterna har höjts och en mängd svenska kvinnor har fått uppdrag på andra sidan gränsen. Men beslutet om lagstiftning i Norge föregicks av en hätsk debatt, precis som den vi nu har i Sverige, och till stor del var argumenten desamma.
- Till slut uppnådde man en politisk enighet om att kvotering är den enda vägen att gå. Nu har en enorm förändring skett, inte minst i attityder. Jämställdheten i styrelserummen är en självklarhet i Norge i dag, det har blivit en icke-fråga, säger Birgitta Johansson Hedberg.
Frågan om jämställdheten i de svenska styrelserummen kan få en skjuts från ännu ett oväntat håll. I finanskrisens kölvatten ökar den självkritiska granskningen.
Statsminister Fredrik Reinfeldt har i uttalanden lagt stort ansvar för krisen på enfalden i näringslivet. Finansminister Anders Borg har i flera frågor stött sig med näringslivsetablissemanget och högljutt kritiserat bonussystemet. Runt om i världen har regeringar börjat ställa högre krav på de privata bolagen.
- Det finns ett klart samband mellan manskulturerna som råder i näringslivets styrelser och finanskrisen. Den hade om inte kunnat undvikas, så i alla fall inte fått lika djupgående konsekvenser med en annan bolagskultur. Vi ser ett extra stort stöd för kvotering just nu på grund av att många, både i näringslivet och politiken, ser sambanden och tycker att det måste hända någonting, säger Claes Borgström, socialdemokraternas talesperson i jämställdhetsfrågor. Han lovar nu lagstiftad kvotering vid ett regeringsskifte om statistiken inte blir dramatiskt bättre.
Att de svenska börsbolagens ägare ingenting gjort åt siffrorna kan helt enkelt bli gnistan som tänder jämställdhetskriget i styrelserummen.
- Fler kvinnor är ett mål i sig för att det breddar rekryteringsbasen enormt och därför ger högre kompetens. Det är en kvalitets- och en lönsamhetsfråga i grunden. Vi har sett dyster statistik förut, men den har inte varit så självförklarande som nu. För tio år sedan kunde man fortfarande säga att vi har förstått situationen och kommer att göra någonting åt den. Nu finns inga ursäkter kvar, säger Birgitta Johansson-Hedberg.
