Efter att ha dominerat Italiens politik i två decennier tvingades Silvio Berlusconi, 75, avgå för tre månader sedan. Landets svåra ekonomiska läge i kombination med alla hans skandaler - korruption, mutor, sex med minderåriga - fällde till slut mannen som italienarna hyllade, men som omvärlden älskade att hata.

Som Italiens rikaste man och dess så länge ohotade premiärminister red han ut alla stormar. Han fortsatte obekymrat med sina "bunga bunga"-fester som påstods vara sexpartyn.

Epiteten haglade: Clown! Skurk! Snuskgubbe!

Men Berlusconi satt kvar, han visste att han hade folket med sig.

Nu stundar räkenskapens tid för den åldrige lebemannen. Han har fyra minst åtal hängande över sig: för mutbrott, för skattefusk, för telefonavlyssning och för att betalat för sex med en minderårig prostituterad.

Domarna i det första målet är under hård press. De måste bli klara under loppet av nästa vecka, annars blir brottet preskriberats. Berlusconi är åtalad för att ha mutat sin brittiske skattejurist David Mills med motsvarande 450 000 kronor för att denne skulle vittna falskt till italienarens fördelar i två rättegångar på 1990-talet. Mills har tidigare sagt att han fick beloppet av Berlusconi, men gjorde i december en helomvändning och förklarade att pengarna kom från annat håll. "Berlusconi är helt oskyldig", säger Mills nu - och frågan är vilken av hans versioner domarna tror på.

- Berlusconi kommer att klara Mills-rättegången. Precis som han alltid klarat sig tidigare. Hans advokater gör ju allt för att förhala fallet. Och Mills har tagit tillbaka, säger Maj-Britt Bergman, svensk journalist och Italienkännare som bor i Rom sedan 1960.

- Ingen tror att Berlusconi hamnar i fängelse. Folk har slutat att bry sig om honom, han är inte intressant längre. Han hamnar i skymundan av alla aktuella frågor: snöoväder, strejker, nya korruptionsfall.

- Om man frågar människor i dag så har ingen av dem stött Berlusconi. Det är ju konstigt att han kunde regera så länge och vinna tre val utan att någon röstade på honom, säger hon.

Silvio Berlusconi blev premiärminister första gången 1994 och regerade sedan under tio av de följande 17 åren. Han är en av världens rikaste män, ägare till ett medieimperium med ledande tv-kanaler och tidningar, något som i kombination med hans politiska makt gav anledning till en hel del frågor. Dessutom äger han den legendariska fotbollsklubben Milan och är därmed arbetsgivare till stjärnor som Zlatan Ibrahimovic.

Berlusconi anklagades genom åren för ett otal brott som bedrägeri, mened, mutor och samröre med maffian. Han säger själv att han under 20 år inställt sig i rätten 2 500 gånger i 106 rättegångar och haft juridiska kostnader på motsvarande två miljarder kronor.

Det senaste åtalet kom så sent som i tisdags i en domstol i Milano. Det rör en telefonavlyssning av en politisk rival 2005 och har förgreningar i affärs- och medievärlden. Rättegången är utsatt till den 15 mars.

Den detroniserade italienske premiär­ministern nekar blankt som vanligt. Han anser sig vara offer för en politiskt motiverad häxjakt och hans advokat kallar anklagelserna "otroliga".

- Den här femtielfte rättegången kommer att sluta i ingenting som alla de andra, säger advokat Niccolo Ghedini till den italienska nyhetsbyrån ANSA.

Berlusconi säger att han inte tänker kandidera till posten som premiärminister igen. Men han styr fortfarande bakom kulisserna sitt Folkets frihetsparti som har majoritet i parlamentet, men accepterar den "opolitiske" teknokraten Mario Monti som premiärminister med uppgift att reda upp de trassliga statsfinanser Berlusconi lämnade efter sig.

- Monti är väldigt populär trots att han genomför en impopulär politik med åtstramningar och skattehöjningar. Sam­tidigt dalar Berlusconis stjärna, folk anser att hans väg ledde till bankrutt, säger Francesco Saverio Alonzo, mångårig korrespondent i Stockholm för den italienska tidningen La Stampa.

- Berlusconi lovade så mycket, italienarna trodde att de skulle få följa med på hans klassresa och bli lika framgångsrika som han. Men det visade sig vara fantasier. Det blev ett smärtsamt uppvaknande för en massa människor som har svårt att klara sig till månadens slut.

- Jag tror att han kommer att bli fälld i samtliga mål. Både domare och parlamentsledamöter kan påverkas när de vet att han inte är lika populär som förr. De behöver inte frukta folkets reaktioner, säger han.

Berlusconi började som dammsugarförsäljare och blev känd som smörsångare på kryssningsfartyg och nattklubbar. Han utbildade sig till jurist och startade en byggfirma hemma i Milano. Sedan drog han i gång en lokal kabel-tv-station, som växte till Italiens största mediekoncern, Mediaset. I dag kontrollerar hans investmentbolag Fininvest stora delar av landets ekonomi.

Berlusconi kastade sig 1993 in i politiken med partiet "Forza Italia" för att enligt egen utsago hindra vänstern från att ta makten i ett Italien där det traditionella partisystemet var i upplösning efter ett antal korruptionsskandaler. Han lyckades över förväntan och blev landets ledande politiker i nära två decennier.

Berlusconi byggde samtidigt upp en familjeförmögenhet på nära 50 miljarder kronor, enligt affärstidningen Forbes. Han skötte inte Italiens affärer lika bra som sina egna. Främst den akuta finanskrisen i höstas ledde till hans fall, inte alla skandalerna.

Premiärministern som i decennier dominerat medierna - han äger ju en stor del av dem - har efter sin avgång hållit låg profil. Men de senaste dagarna har han gett ett par stora intervjuer till utländska tidningar.

- Jag har nu dragit mig tillbaka, även i mitt eget parti. Fast jag hade majoritet i parlamentet drog jag mig tillbaka med en känsla av ansvar och med elegans, förklarar Berlusconi med sedvanlig blygsamhet för brittiska Financial Times.

- Jag har fortfarande starkt folkligt stöd, 36 procent enligt mätningarna. Om jag går ut stannar trafiken på gatan. Jag är en fara för allmänheten, jag kan inte gå ut och shoppa, säger han.

I den amerikanska tidskriften Atlantic tillbakavisar han indignerat alla anklagelser om sexorgier och förbindelser med minderåriga.

- Jag har inget att be om ursäkt för. Allt jag gjorde var helt normalt, absolut lagligt. Även om den angenäma estetiska närvaron av behagliga damer förgyllde mina mid­dagar, säger Berlusconi till Atlantic.

- Jag är ingen playboy, jag är en playman, slår han fast i samma intervju.

Många i Italien drar paralleller mellan Berlusconis styre och det nyligen grundstötta kryssningsfartyget "Costa Concordia" med dess olycksalige italienske kapten Francesco Schettino som verkar ha ägnat sin största uppmärksamhet åt en ung kvinna ombord.

- Fartygets öde påminner mycket om ett Italien som går på grund för att kaptenen inte ser upp utan uppehåller sig med en ung kvinna, säger Maj-Britt Bergman.