I rymden kan ingen höra dig heja på ditt elitserielag.
Men utan E.T. & Co hade lilla Rögle BK från Ängelholm förmodligen fortsatt att vara en blygsam bandyklubb i nordvästra Skåne. Allt ändrades 18 maj 1946, då den 28-åriga fågelskådaren Gösta Carlsson gick ut i skymningen och klev rakt in i ett science fiction-äventyr. Än i dag är hans möte med nio människoliknande varelser vid ett rymdskepp det mest fascinerande vittnesmålet om en närkontakt av tredje graden på svensk mark.
Eller hur man nu väljer att se på saken. Gösta Carlsson hävdade hur som helst att mötet i skogsgläntan var en i högsta grad verklig händelse. Dessutom gav rymdvarelserna honom idén till att göra allergimedicin av pollen. Miljonerna som rullade in, tryckte "Pollenkungen" in i sin favoritsport ishockey. Med resultatet att lilla Rögle snart hade landets största stjärnor, bland annat Ulf Sterner, och kunde börja marschen mot toppen.
En dåres fantasier? Ett kraftfullt bevis för att vi inte är ensamma i universum?
Ja, det enda som vetenskapen säkert vet när det gäller liv på andra planeter, är att vi ingenting säkert vet.

Men frågan är hetare än någonsin. I förra veckan inbjöd Royal Society i London till "alienkonferens" med anledning av att det är exakt 50 år sedan astronomen Frank Drake gjorde mänsklighetens första försök att få kontakt med främmande civilisationer, när han riktade sitt radioteleskop mot stjärnorna Tau Ceti och Epsilon Eridani. Inte sedan 50-talet har intresset varit så stort bland seriösa forskare för vilka livsformer som kan dölja sig i rymden.
- En viktig konferens, menar Sveriges ledande Ufo-expert Clas Svahn. Inte minst för att vi för första gången på allvar börjar diskutera inte bara om det finns liv på andra planeter, utan även hur vi bör agera om någon faktiskt tar kontakt.
Argumenten för att liv skulle kunna uppstå på andra platser än jorden har ökat på senare år. Ett viktigt bidrag kommer från en svensk forskargrupp under ledning av professor Rolf Bernander vid Uppsala universitet. De har funnit att en typ av organismer, arkéer, kan överleva, till och med trivas, i så extrema miljöer som 80-gradig syra.
- Vi är noga med att betona att vi fortfarande inte har en aning om h u r liv verkligen uppstår, säger Rolf Bernander. Men våra rön ökade i alla fall antalet möjliga platser. Jorden tycks inte vara den enda tänkbara miljön, ens i vårt eget solsystem.

Astronomen Maria Sundin vid Göteborgs universitet är också försiktigt optimistisk:
- För att skapa i n t e l l i g e n t liv tycks det krävas vissa speciella förutsättningar som flytande vatten, en atmosfär som skyddar mot strålning och en viss temperatur. Men å andra sidan saknas det knappast råmaterial och kanske inte planeter heller. Den viktiga byggstenen kol finns överallt i universum.
Den världsledande astronomen Stephen Hawking har beräknat antalet planeter i universum till 200 000 000 000 000 000 000 000. Hans landsman, biologen Simon Conway Morris, hävdade vid alienkonferensen, att detta måste vara det starkaste argumentet för att liv knappast kan vara något unikt för Jorden:
- Evolutionen är dessutom mer förutsägbar än folk tror. Existerar bara de rätta molekylerna, fixar darwinismen resten. Utomjordingarna torde därför också vara tämligen lika oss när det gäller utseende.
UTPEKADE. Den forne fotbollsmålvakten i Coventry FC, David Icke, har pekat ut flera kända personer som utomjordingar. Däribland Hillary Clinton, drottning Elizabeth, countrysångaren Kris Kristoffersson och George W Bush. Foto: Reuters, Bulls, AP Ufo-experten Clas Svahn konstaterar dock att vittnesmålen från människor som påstår sig ha mött aliens, har förändrats genom åren:
- På 50-talet beskrevs utomjordingar i regel som människolika och kallades ofta "rymdbröder". På många sätt påminde de om idealbilden av Jesus. Deras uppgift på jorden var att varna oss för våra atomvapen. Sedan går beskrivningarna vitt isär. I Ryssland har robotliknande varelser varit populära. I USA hårlösa varianter med stora svarta ögon. I Sydamerika håriga, skräckinjagande figurer.
Vilket förstås aktualiserar frågeställningen: Om aliens verkligen existerar - vill vi verkligen ha kontakt med dem?

Javisst, menar den ryske forskaren Alexander Zaitsev, som redan har sänt ut signaler i form av fyra noggrant komponerade toner mot främmande galaxer.
Javisst, säger också Douglas Vakoch vid SETI, Search for extraterrestial intelligence-institutet i Kalifornien, som tycker att vi måste bli ännu aktivare i vårt sökande.
Men alla är inte lika övertygade. Den brittiske astronomen Marek Kukula sa vid Londonkonferensen att alla tycks förutsätta att utomjordiska civilisationer är både klokare och fridsammare än vi.
- Men tänk om det är precis tvärtom? Tänk om vi lockar hit en varelse som vi absolut i n t e vill träffa?
Ufo-experten Clas Svahn har en mer positiv syn:
- Krigiska civilisationer brukar förinta sig själva med tiden. Vi kan nog anta att om någon skulle komma hit, vore det knappast för att erövra jorden. Det känns som en väldigt lång resa bara för att finna nytt land.
- Däremot skulle ett besök förstås skapa stora filosofiska frågor. Religionerna skulle exempelvis få något att fundera över. Intressant är att FN redan har tagit ett beslut på att om vi får kontakt, så ska denna nyhet ut till allmänheten, inte döljas.
De flesta forskare är dock snabba att betona att chansen/ risken för en kontakt är minimal. Astronomen Heather Couper påpekade vid konferensen att vi ännu saknar den rätta tekniken för att kommunicera på långa avstånd. Och "signalpionjären" Frank Drake fastslog att jorden faktiskt blir allt tystare, inte tvärtom:
- I ett sekel pumpade vi ut en högljudd röra av radiovågor, tevesignaler och annan typ av strålning. Men det faktum att vi numera använder fiberoptik och satelliter har kraftigt minskat läckaget ut i rymden.
Och är det ens säkert att en högtstående kultur ens skulle vara intresserad av en kontakt? Filosofen Steven Ravett Brown skriver på nätverket Pathways shool of philosophy:
"Varför skulle vi vara intresserade av att kommunicera med en planet bestående av mikrober, eller ens hundar? Vad är det som säger att de där supersmarta utomjordingarna inte redan har flyttat in i sina datorer och lever det perfekta virtuella livet?"

Det andra, ännu starkare argumentet är förstås universums enorma storlek.
- Samtidigheten är det största problemet som jag ser det, säger astronomen Maria Sundin. Det har tagit enormt lång tid för oss människor att utvecklas - och vi vet inte ens om vi är särskilt långlivade. Chansen att en liknande ras existerar på en annan planet just i detta ögonblick, måste därför tyvärr betecknas som mycket liten.
På konferensen försökte den amerikanske fysikern Paul Davies dock att få deltagarna att både höja och sänka blicken. Hans tes är att främmande varelser redan existerar mitt framför våra ögon:
- Istället för att söka i rymden, borde vi öka grävandet på vår egen bakgård. 99 procent av jordens minsta organismer återstår ännu att undersöka. Det är betydligt fruktbarare än att vänta på E.T. ska ringa.
Andra tar resonemanget ännu längre. Den forne fotbollsmålvakten i Coventry FC, David Icke, kallade för några år sedan till presskonferens på Heathrow. Där avslöjade han, iförd en mantel av lila snäckskal, att utomjordiska ödlor lever mitt i bland oss, förklädda till människor, ungefär som i gamla tv-serien "V".
Bland de utpekade återfanns George W Bush, Hillary Clinton, drottning Elizabeth och - något mera överraskande, kanske - den amerikanske countrysångaren Kris Kristofferson.
Någon hockeyspelare i Rögle BK nämndes dock inte.