Området i dag. Foto: Martin von Krogh
Området i dag. Foto: Martin von Krogh
Foto: Martin von Krogh
 Foto: Martin von Krogh
Tjernobyl 1986. Foto: AP
Tjernobyl 1986. Foto: AP
Mariya och Ivan Semenjuk återvände till byn Parisjiv i undantagszonen 1988. De säger att deras mark är ren från strålning. Foto: Martin von Krogh
Mariya och Ivan Semenjuk återvände till byn Parisjiv i undantagszonen 1988. De säger att deras mark är ren från strålning. Foto: Martin von Krogh
Martin von Krogh och Henrik Ek. Foto: Martin von Krogh
Martin von Krogh och Henrik Ek. Foto: Martin von Krogh

Naturen har tagit revansch i Tjernobyl

Publicerad

TJERNOBYL. Spåren efter kärnkraftshaveriet är det yttersta beviset på mänskligt misslyckande.

Men 27 år efter katastrofen har naturen tagit revansch.

Å ena sidan är detta en spöklik trakt, märkt av strålning och förfall. Å andra sidan finns här numera ett unikt djurliv med allt från vildhästar till vargflockar.

Expressens Henrik Ek och Martin von Krogh har rest runt i "Zonen" runt Tjernobyl - bland djuren som tagit över i ruinerna och människorna som valt att stanna kvar.

Naturens revansch i Tjernobyl

Ingen skulle officiellt kalla det safari. Ändå är det just vad vi gett oss ut på.

Två timmars bilresa rakt norrut från Ukrainas huvudstad Kiev passerar vi vägspärren som markerar gränsen mellan frisk östeuropeisk natur och den radioaktiva undantagszonen. Himlen är blyertsgrå, marken är täckt av nysnö.

Bara några minuter in i zonen ser vi det första unika beviset på att Tjernobyl är något annat än enbart förödelse:

Vildhästar.

- I början var vi oroliga att människan gjort något som inte gick att reparera här. Men kort efter katastrofen såg vi hur det började växa igen. Till och med odlingar, säger Denis Visnevskij via vår tolk, Volodimir Kukhar.

Vi sitter alla i samma minivan. Visnevskij är en av dem som på regelbunden basis jobbar i zonen. Han följer och mäter värdena i det ekologiska systemet.

- Fem år efter katastrofen hade den ekologiska balansen återskapats. Det gick väldigt snabbt. Det var skönt att se att människan inte gjort något som för alltid förstört marken här, säger Denis Visnevskij.

Vi åker genom Röda skogen som fick sitt namn efter tallkronorna som färgades röda av strålskadorna efter haveriet 1986. Stora delar av skogen skövlades åren efter och grävdes ned. På många ställen ser vi hur raka led av nyplanterad skog växt upp i dess ställe.

Där går vildhästarna av rasen przewalski runt, de som har sitt ursprung i Mongoliet men som förr fanns vilt på den ukrainska stäppen. Dock aldrig i Tjernobyl, förrän de planterades in och sedan på egen hand gjort territoriet till sitt nya hem.

Efter att ha åkt en liten bit till ropar Denis Visnevskij högt att chauffören måste stanna bilen.

- Vargspår!

Vargstammen i området är beryktat stark. Trots det har Visnevskij, som arbetat här i tolv år, bara sett varg tre gånger.

Vi gör ett försök att följa spåren i nysnön. Plötsligt ser vi vargspår överallt. Lite gul snö i ett hörn markerar ett revir, förklarar Visnevskij.

- De här spåren är alldeles färska. Från i natt någon gång. Det är ett fint spår, väldigt tydliga, säger han.

Vi hinner inte gå långt förrän vi hittar en bit päls, troligen från en hjort.

- Det finns inga spår av klövar i närheten, så antingen har vargen burit på något eller så har en rovfågel tappat pälsbiten här.

Svaret kommer ytterligare några meter bort där vi först hittar ett, sedan två, hela hjortben. Köttet är avgnagt ända ner till klövarna.

- I vanliga förhållanden skulle vargar kunna äta döda djur, människors sopor eller tamdjur. Det som finns närmast, helt enkelt. Men här i Tjernobyl fungerar de inte så. Här är vargarna verkligen vilda djur som jagar sina byten, säger Denis Visnevskij.

 

I dag är det 27 år sedan olyckan ägde rum. Fortfarande jobbar omkring 3 000 personer på kärnkraftverket Tjernobyl. Det är först där utanför som vår strålningsmätare ger utslag. Bortsett några fickor av strålning här och där reagerar mätaren knappt alls under våra dagar i zonen.

Delvis på grund av att den radioaktiva marken är täckt av snö, enligt vår tolk Volodimir Kukhar.

Vi står så nära man kommer kärnkraftverket. En stenstaty utanför grindarna föreställer två händer som håller upp en byggnad prydd av blixt. Där bakom syns den grå och rostiga reaktorn.

Arbetet för de 3 000 anställda består i att avveckla reaktorbyggnaderna och ombilda allt till en plats dit andra kan skicka sitt förbrukade uran för nedgrävning. Därmed skulle Ukraina på nytt kunna tjäna pengar på marken som märkts som direkt farlig och obeboelig. I dag betalar landet för att ta hand om sitt uran.

Arbetet med en egen avstjälpningsplats för uran förväntas ta mellan 50 och 100 år att färdigställa, enligt Denis Visnevskij.

 

Förutom de 3 000 anställda som reser fram och tillbaka till Tjernobyl finns ett sextiotal personer som bor kvar inne i zonen. Snittåldern på dem är 75 år.

Det är minst sagt spartanskt hemma hos paret Mariya Kindrativna Semenjuk, 75, och hennes man Ivan Ivanovitj Semenjuk, 77, i byn Parisjiv.

Parisjiv hade 678 invånare före katastrofen. Drygt 140 återvände efter evakueringen. I dag är nio personer kvar.

De har blivit ett med den vilda naturen. På gott och ont.

- Nu finns det mycket mer djur. En massa mer. Vi kan inte riktigt odla potatis själva längre. Vildsvinen tar sig in och äter upp dem, säger Ivan.

Deras två söner har flyttat och bildat familjer på andra håll i Ukraina. Vi frågar om de inte hellre sett att föräldrarna också rört på sig.

- Båda skulle hellre bo här om de kunde. Men det finns inga jobb här, säger makarna Semenjuk.

I vintras hade de hjälp av en man som körde ut mat till invånarna i trakten. Det var hans affärsidé. Men sedan kom snön - och nu har de inte sett till mannen på 60 dagar.

- Polis och andra hjälper oss lite grann. Men vi har två grisar och fyra höns. Man tar hand om sig själv här, säger Ivan Semenjuk innan vi lämnar parets lilla stuga.

Småbyarna är en sak, men staden Pripjat är den mest dramatiska bilden av hur naturen tagit över där människan tvingats lämna in.

Staden grundades på 70-talet och upplevde en kort blomstringstid. Kärnkraftverket, beläget i stadens utkant, skrek efter arbetskraft. Unga människor flyttade hit för att bygga sina liv tillsammans.

Torget i Pripjat, omringat av tidstypiska sovjetiska betongkomplex, är i dag täckt av en gles skog. Träden har vuxit rakt upp genom stenarna på torget och kryper allt närmare byggnaderna.

Det är en spökstad där folk till synes bara rest sig upp och lämnat allt.

Volodimir Kukhar berättar att han varit uppe i ett av höghusen.

- Där inne finns bara några stolar här och där. Soldater kom hit och gick igenom varje lägenhet och kastade ut allt som fanns genom fönstren.

Det var 1988, två år efter olyckan, som det stod klart att Pripjat och Tjernobyl inte längre var beboliga platser. Människorna som ville flytta tillbaka fick ge upp den drömmen.

I en gammal butikslokal står möbler och inredning huller om buller. Alltihop är täckt av damm, lera och krossat glas.

- Man har sett djur här. En vargflock har filmats på torget, berättar Denis Visnevskij.

Han säger att det är en av de unika sakerna med Tjernobyls naturliv. Många djur har ändrat beteende och blivit mindre rädda.

 

Marina Skviria, 31, är forskare på Ukrainas nationella forskningsakademi i Kiev. Hon är specialist på just vargar och säger att ett beteende som förändrats är att vargarna - som vanligtvis mest jagar nattetid - nu också är aktiva på dagen.

Vad gäller antalet vargar kallar hon det "en helt unik normal ekobalans".

- Det är precis som det var för många hundra år sedan. Rovdjur och deras byten i en perfekt balans. Det enda vi har problem med är viss tjuvjakt.

Hon räknar med att det finns omkring 50 vargar på den ukrainska sidan av undantagszonen kring Tjernobyl. Den andra halvan ligger i Vitryssland, där vissa hävdat att det finns så många som 300 vargar - det finner dock Marina Skviria och andra experter högst otroligt.

- Det är intressant att de använder mänskliga konstruktioner, säger hon vidare och syftar på alla djurarter i zonen.

- Vi har sett lodjur som börjat röra sig på den gamla marknaden i Pripjat, vilket är märkligt för arten.

Antalet djur i förhållande till ytan är större kring Tjernobyl än i de omgivande regionerna, säger Martina Skvirian. Men zonen på cirka 3 000 kvadratkilometer är för liten för att vara sitt eget reservat. Djuren rör sig över en betydligt större yta.

- Därför är det också svårt att säga om de påverkas av strålningen, menar hon.

Det finns inget uppenbart som tyder på det, vilket förstås är en fråga många ställer sig eftersom platsen anses obeboelig för människor.

Finns det vargar med två svansar, till exempel?

- Att strålningen skulle göra att det uppstår fler mutationer i den del av arvsmassan som nedärvs är osannolikt, säger Love Dalén, forskare och expert på biologisk mångfald och genetik vid Naturhistoriska riksmuseet i Stockholm.

- Risken för det är nästan lika med noll. Däremot kan man tänka sig att en hona som är gravid och utsätts för stark strålning får fosterskador, säger han vidare när vi försöker förstå hur naturen så snabbt kunnat erövra området runt Tjernobyl.

Människor vars livslängd är förhållandevis lång kan drabbas av cancer om de utsätts för strålning under lång tid, menar han. Men vilda djur har för kort levnadstid för att man ska kunna se en sådan utveckling.

Han hänvisar dock till en aningen kontroversiell rapport i tidskriften PLoS One där författarna säger sig funnit bevis för en förändrad fauna när det kommer till småfåglar.

Enligt rapporten ska strålningen ha gjort att det föds färre honfåglar. Det ska ha ökat fågelsången i Tjernobyltrakten eftersom det är hanarna som använder sången som lockrop.

 

Under vår bilresa genom Röda skogen ser vi inte bara vildhästar och älgar. I ett träd vi passerar sitter sex havsörnar. Vi ser hjortar, kaniner och ännu fler vargspår.

Här ska även finnas brunbjörn.

Skogen och platsen är inte ett officiellt naturreservat, men på sätt och vis inofficiellt, eftersom människor inte kan ta sig dit utan tillstånd.

Vitryssland har gjort sin del av zonen till nationalpark. Påtryckningar från globalt håll finns för att göra även den ukrainska delen skyddad.

- Politiker här tänker bara på Tjernobyl två gånger per år. Det är på årsdagen av olyckan och på dagen för uppstädningen som också firas, säger Denis Visnevskij.

Än så länge är parkstatusen inget problem. Det finns ingen som tror att Tjernobyl kommer att kunna bli en industriell och ekonomisk marknadsplats inom en överskådlig framtid.

För viss form av turism har delar av zonen redan öppnats, men bara i form av enklare turer till förutbestämde platser. För att få tillgång att åka runt fritt krävs tillstånd från statligt håll och en egen guide.

- Vi är stolta över det vi har här, säger Denis Visnevskij. Det är en unik plats och ett exempel på hur naturen alltid kommer tillbaka.

Tack för att du hjälper oss att rätta fel!

Även om vi alltid försöker skriva så korrekta artiklar som möjligt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din felrapport. Rapportera vad i artikeln som inte stämmer i formuläret nedan. Det kan handla om stavfel, bildfel, syftningsfel eller faktafel.

Var gärna så tydlig som möjligt angående vad felet gäller. Tack för din hjälp!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattsonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Och om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att mejla till rattelse@expressen.se eller ringa vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för få en pressetisk prövning. Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Och om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att mejla till rattelse@expressen.se eller ringa vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida