Efter att supermamman Anna Wahlgrens dotter Felicia Feldts (pseudonym) släppte sin självbiografiska bok har reaktionerna varit enorma.
Dagens Nyheters Jens Liljestrand skrev "om endast en tiondel av det som Felicia Feldt skriver om sin mor är sant, så innebär det att Anna Wahlgren är slut. Hon har förlorat all trovärdighet på det område som blivit hennes levebröd, det vill säga omhändertagandet av barn."
Expressens Britta Svensson konstaterade i en krönika: "Äntligen släpper jag taget. Anna Wahlgrens makt över mitt liv är över".
Historiskt sett har experterna inte haft krav på sig att utgå från personliga erfarenheter. Filosofen Jean-Jacques Rousseau som 1762 skrev "Èmile" - eller "Om uppfostran" satte sina egna barn på barnhem. Och barnpsykiatern Gustav Jonsson som förespråkade en fri och antiauktoritär uppfostran och blev känd för att han 1947 skapade barnbyn Skå anklagades i en bok sonen Staffan Lamm för att ha tid för alla barn - utom sina egna.
Så vad är det egentligen som händer när våra bilder av experterna inte stämmer överens med hur vi upplever att de vill framstå?
Bengt Larsson som är docent i sociologi menar att förklaringen till våra - ibland irrationella - känslor finns i att dagens samhälle är långt mer komplicerat att leva i än vad äldre tiders var. Vi är beroende av experter för att exempelvis kunna planera vår ekonomi och vi har större krav och förväntningar på oss att ordna våra familjerelationer och egna liv på ett lyckat sätt.
- När vi är vår egen lyckas smed och själva förväntas ansvara för att vi mår bra och funkar i vår vardag behöver vi coacher, terapeuter och olika former av stöd och hjälp för att välja rätt, säger Bengt Larsson som forskar vid Göteborgs universitet om bland annat expertsamhället.

Nyligen kom en rapport från det brittiska nationella sjukvårdssystemet NHS framtidsforum om att läkare ska se friska och smala ut för patienternas skull. "Allmänheten har svårare att ta emot råd och information från sjukhälsovården om det är uppenbart att personalen inte följer budskapen när det gäller deras egen hälsa", står det i rapporten.
Hugo Lagercrantz som är barnläkare och professor vid Karolinska institutet tycker att NHS har en poäng.
- En läkare som exempelvis röker inger kanske inte samma förtroende. Men att vara lite överviktig, som många inklusive jag själv måhända är, är nog inte så farligt. Läkare måste hålla en viss standard, men vi ska också ha förståelse för mänskliga svagheter. Det viktigaste är att råden grundar sig på vetenskapliga fakta, säger Hugo Lagercrantz.
Han har bland annat skrivit "Vår barnläkarbok" tillsammans med Salomon Schulman och "I barnets hjärna", där han poängterar vikten av att följa barnets rytm och att små barn inte ska se för mycket på tv.
- Jag levde nog inte riktigt upp till alla råd när mina barn var små. Vi reste rätt mycket och jag var bara pappaledig några veckor med yngsta barnet. Men jag har levt med samma hustru hela tiden och små barn är konservativa. För barnens skull är det bra att hålla ihop äktenskapet om det inte är fullkomligt omöjligt, säger Hugo Lagercrantz och tillägger att det generellt sett är det lättare med barnbarnen, även om han och barnbarnens föräldrar kan ha lite olika åsikter om tv-tittande.

En som verkligen fått känna på att han förväntas leva som han lär är näringsfysiologen Fredrik Paulún, som sålt en miljon böcker om hållbar livsstil och viktnedgång. Varje gång han äter lunch spanar omgivningen på hans tallrik och många ber om ursäkt om de tar en kaka när han ser på.
På den tiden då Fredrik Paulún fortfarande åt sötsaker hände det att han skickade ut sin fru att köpa smågodis. Än i dag kan han be Karolina att springa i väg till korvkiosken om han någon enstaka gång inte skulle komma åt att äta en riktig lunch.
- Undantag är inga problem. Att äta en korv eller pizza är inte farligt om det sker var 20:e eller 40:e måltid. Det är om du äter snabbmat varje dag som du blir fet och sjuk. Men om folk bara ser mig när jag gör det där enda undantaget så grundar de hela sin uppfattning på den bilden, förklarar Paulún.
Samtidigt är han noga med att leva som han lär.
- Jag är ingen moralpolis, utan förespråkar att man ska lägga till bra och lustfyllda saker som motion, råkostsallad, laxfilé, nötter och torkad frukt. När man har bra rutiner minskar risken eller suget att man äter dåligt, säger Paulún.
Relationsexperten och fembarnsmamman Katerina Janouch, som bland annat skrivit föräldrahandboken "Barnliv", känner igen sig i det Paulún beskriver:
- Om jag varit helt okänd hade jag kanske rutit till när jag är trött och irriterad och barnen stojar i affären. Samtidigt är jag ingen person som sätter mig på höga hästar. Jag har inte alltid varit perfekt. Och jag anser ju att alla har ansvar för varandra. Ser jag barn som slåss så ingriper jag, även om det är inte är mina ungar.
Hon ser sig som en förlängning av stor- familjen och vill vara ett stöd och en pepp för föräldrarna.

Då valen är så många och informations-utbudet så stort kan vi nämligen inte i samma grad som förr luta oss på traditionella auktoriteter. I äldre tider var det ofta kyrkan eller föräldrarna som gav råd om hur man skulle få sina äktenskap och relationer att fungera.
- I dag är det allt fler aktörer och experter som konkurrerar på denna rådgivningsmarknad. Vad som var rätt för vår föräldrageneration betraktas som förlegat när produktionstakten av forskningsbaserade råd och rön ökar, säger Bengt Larsson.
Han menar att dagens samhälle kräver av oss att vi ständigt måste vara beredda att omvärdera det vi tidigare trodde var rätt.
Är det egentligen nyttigt att äta ägg och i så fall hur många?
Ska det anses miljövänligt att köra på etanol som ger mindre koldioxidutsläpp, men kan ge negativa effekter för lokalbefolkning i andra länder som kanske skulle behöva åkermarkerna till matproduktion?
- Det finns också allt större möjligheter att få en "second opinion" och en tredje och fjärde, inflikar docent Bengt Larsson.
För den enskilde kan det vara svårt att avgöra om experterna grundar sig på forskningsbaserade rön eller om de är lycksökare som vill göra sig pengar på att erbjuda råd av mindre grundat slag eller rena nycker och trender.
I förlängningen leder detta till att människor i allt mindre utsträckning vågar lita på sina egna eller sina föräldrars erfarenhetsbaserade kunskap. Och när vi i stället litar på experter blir förtroendet för dem väldigt viktigt, påpekar Bengt Larsson.
Katerina Janouch tycker att vi har rätt att förvänta oss att den som skriver böcker om barnuppfostran inte lever helt väsensskilt från hur han eller hon pläderar.
- Folk älskar att skapa idealmänniskor och bygga luftslott runt kändisar. Men så kallade experter kan ha lika mycket problem som vanliga människor med trasslig ekonomi, relationer och barn. Handböcker kan vara ett bra sätt att ta del av andras erfarenheter, men man ska hellre följa sin egen instinkt än betrakta dem som något slags kokboksrecept om hur barn ska fostras, säger Katerina Janouch.