Det var på eftermiddagen söndag 16 oktober i år som barnen började bråka när de var ute och lekte på lekplatsen i bostadsområdet Kungshögen i Ljungby.
Sent samma kväll hittades fyraårige Texas död i en närliggande skogsdunge, strypt med ett hopprep.
I tisdags erkände en tioårig lekkamrat att han dödat pojken.
- Det är väldigt svårt att svara på varför barn gör sådant här, men generellt finns det tre förklaringar, säger barnpsykolog Margit Ekenbark.
- Det kan vara en lek som går för långt och leder till en olyckshändelse, det kan handla om ett barn som inte lärt sig att sätta gränser och hantera sin aggressivitet på grund av en torftig social miljö eller så är det ett barn med ett genetiskt arv som gör att det har svårt att hantera impulser och aggressivitet.
Hon får stöd av professor Niklas Långström, barn och ungdomspsykiater och våldsbrottsforskare vid Karolinska institutet:
- Forskning visar att barn med lättväckt aggressivitet, sämre impulskontroll och kanske dessutom föräldrar med egna problem har större risk att begå allvarliga våldhandlingar, säger han.
När Patrik Skog i Arvika fick höra talas om mordet på Texas kastades han omedelbart 13 år tillbaka i tiden, till augusti 1998.
Då dödades hans fyraårige son Kevin av två bröder, fem och sju år gamla, i samband med att de tre pojkarna blev osams under en lek.
- Min första tanke var "nej! det får inte hända igen", säger Patrik Skog.
- Jag har väl egentligen aldrig återhämtat mig till 100 procent. Sorgen kommer i vågor och när något sådant här händer kommer allt tillbaka på nytt.
Rolf Sandberg, i dag operativ chef vid polisen i Värmland, ansvarade för utredningen av mordet på Kevin.
Han har hållit hundratals förhör med barn och har stor erfarenhet av unga förövare:
- Det absolut svåraste med den här typen av brott är just att det är barn som är gärningsmännen.
- Det handlar om barn som inte har de vanliga spärrarna och som har någon slags inombords ilska som de måste få ut, säger Rolf Sandberg.
De senaste 20 åren har fem barn i Sverige dödats av ett annat barn som är under 15 år.
Jämfört med att 2200 personer under samma period dödades av förövare 15 år eller äldre, gör det att brott där barn dödar andra barn är ovanliga.
När det väl händer blir det därför en ännu större chock för omgivningen, och många har svårt att tro att barn är fullt medvetna om vad de gör.
Men enligt Rolf Sandberg har de flesta barn full koll på sina handlingar:
- De påverkas av den vuxna världen och gör precis som vuxna människor. De ljuger och lägger ut villospår, säger han.
- Jag trodde inte förut att barn förstod att de dödade, men efter alla de samtal vi hade med barn insåg jag att barn är helt medvetna om sina handlingar.
- I Kevinfallet visste pojkarna att det inte var en lek de höll på med, de visste att om de gjorde på ett visst sätt kunde det leda till döden, säger Rolf Sandberg.
Barnpsykolog Margit Ekenbark tror att pojken som dödade Texas också visste vad han gjorde.
- Jag tror att han var medveten om det hela tiden. Barn förstår vad döden är, säger hon.
Däremot är det möjligt att han har trängt undan minnet av dödandet.
- Det är en väldigt obehaglig upplevelse och barn reagerar ofta med att tränga bort sådant. Barn är extra bra på att göra sådant, det är ett slags inbyggt skydd i personligheten, säger Margit Ekenbark.
Just konsekvenserna av dödandet kan också vara svåra att förstå, menar Niklas Långström:
- I tioårsåldern har barnet normalt börjat förstå att döden är oåterkallelig, men har ändå svårt att fullt ut greppa de känslomässiga och existentiella konsekvenserna av att någon dödats, säger han.
Med anledning av det har Sverige valt att ha en straffbarhetsålder på 15 år, vilket innebär att även om barn begår grova brott kan de inte dömas till fängelse.
I många andra länder ser det dock annorlunda ut.
England och Wales har en straffbarhetsålder på 12 år, i delar av USA kan barn i sjuårsåldern ställas ansvariga för sina brott och i Frankrike är åldersgränsen för att dömas till fängelse 13 år.
Samtidigt larmar Unicef i en rapport att över en miljon barn i världen har frihetsberövats.
Antalet fängslade barn ökar i nuläget framför allt i Öst- och Centraleuropa. Men även många brittiska barn är inlåsta.
Enligt organisationen Prison Reform Trust satt 93 barn i april i år bakom lås och bom i England och Wales.
Den största anledningen till att det ser ut så är att Storbritannien antog nya - hårdare - lagar i samband med att två tioåriga pojkar dömdes för mordet på tvåårige pojken James Bulger i november 1993.
I Sverige finns däremot ingen opinion för att sänka straffbarhetsåldern och döma barn till fängelse - oavsett om de dödar eller begår mindre allvarliga brott.
- Det här handlar om trasiga barn som behöver stöd. Att sätta dem i fängelse skulle inte ge någonting, säger Rolf Sandberg.
Inte heller Patrik Skog, vars son blev mördad tror att fängelse är en bra lösning för unga förövare:
- Nej, det tror jag inte är någon bra idé. Om vi börjar kasta barn i fängelse hamnar vi på en så låg nivå så vi kan jämföra oss med diktaturer, säger han.
- Däremot tror jag att det behövs en rak och saklig information i skolan om var gränserna går och vad som kan leda till döden. Och så behöver vuxna bry sig om sina barn mycket mer och intressera sig för vad de gör på fritiden, säger Patrik Skog.
Rolf Sandberg är övertygad om att fler barn kommer att dödas av andra barn om inte samhället blir bättre på att reagera i tid.
- Det är inte vilka barn som helst som hanterar en situation med att begå mord. De här signalerna går att se redan i förskolan.
- Samhället vet om det här problemet och måste agera kraftfullare - annars tror jag det kommer hända igen, säger Rolf Sandberg.
Men för pojken som dödade Texas är det redan försent. Han kan bara hoppas på att samhället nu ställer upp med stöd och vård så han kan komma vidare i livet.
- Barnet i fråga kommer förstås att leva med detta under resten av livet. Han och föräldrarna behöver inledningsvis skyddas från omgivningen och få långsiktig kvalificerad hjälp för att minska risken för annat våldsamt utagerande och psykisk ohälsa i framtiden, säger Niklas Långström.