Det tyska läkemedelsföretaget Chemie Grünenthal lanserar i slutet av 1950-talet ett lugnande medel med beståndsdelen talidomid som "helt ofarligt även för spädbarn". Det blir en storsäljare runt om i världen. Pillret marknadsförs som "det idealiska sömnmedlet" och sägs vara speciellt bra för att dämpa illamående hos blivande mammor.

I Sverige börjar Astra sälja läkemedlet 1959 under namnet Neurosedyn.

Det nya preparatet säljs under minst 50 olika namn i olika länder - och vållar den moderna medicinens kanske största katastrof.

Omkring 10 000 barn drabbas, bland dem 107 i Sverige. De har alla liknande skador. Förkrympta armar eller ben, ibland inga alls. Några föds utan syn eller hörsel, andra med inre skador.

Läkare i olika länder undrar över "den gåtfulla epidemin" - och börjar misstänka samband mellan talidomid-preparaten och de många fosterskadorna. Men det dröjer till november 1961 innan en envis tysk barnläkare lyckas stoppa försäljningen i Tyskland.

Samtidigt fortsätter återförsäljare i andra länder att sälja - även om de tyska tillverkarna diskret varnar dem.

Den 5 december 1961 avslöjar Expressen att det farliga preparatet säljs i Sverige under namnet Neurosedyn. Det är första gången den svenska allmänheten varnas.

Expressen kan samtidigt avslöja att Astra i ett brev till alla landets läkare avråder dem från att skriva ut medicinen eftersom den misstänks framkalla fosterskador.

Men både myndigheter och läkemedelsföretag försöker tysta ned tragedin. Först i mars 1962 informerar dåvarande Medicinalstyrelsen officiellt om medlets farliga verkningar. Under dessa månader hinner ytterligare ett antal gravida kvinnor ta tabletterna.

Filmaren Ylva Hemstad har följt neurosedynbarnen och har tidigare gjort två dokumentärer om dem. I kväll visar SVT hennes nya film "Neurosedynbarnen 50 år".

- För 20 år sedan var allt så jättebra. Folk var förvånade över att de klarade sig så bra. Nu börjar de få krämpor, flera måste ha egen assistent. Just för att de har funktionshinder har de kämpat för att klara sig själva. Därför känns det svårt med assistent, säger Ylva Hemstad.

Ylva Hemstad betonar att tack vare neurosedynbarnens - och deras föräldrars - hårda kamp har attityden till funktionshindrade ändrats i Sverige. Och vi har fått hårdare kontroll av läkemedel.

- Det är svårt att föreställa sig hur det var för 50 år sedan. Då var det givet att de skulle hamna på institution och att föräldrarna skulle finna sig i det, säger hon.

1960-talet blir en tid av kamp för de chockade föräldrarna. De måste kämpa för att få ha sina barn hemma och för att få skadestånd. Advokat Henning Sjöström representerar de neurosedynskadade och stämmer Astra 1965. Först fyra år senare går Astra med på förlikning och betalar skadestånd till barnen.

Advokat Leif Silbersky var då biträdande jurist hos Henning Sjöström och deltog i rättegången. Han säger att läkemedelskontrollen i Sverige var slapp på den tiden jämfört med exempelvis USA, där man inte släppte igenom talidomid.

- Det var ett fantastiskt ärende. Vi gav oss på Astra och de flesta gav oss inte en chans. De sa att vi aldrig skulle kunna vinna mot Astra, säger Leif Silbersky.

- Vi hade rätt och vi fick rätt. Vi fick Astra på knä med en uppgörelse som säkerställde säker uppväxt och möjlighet till studier för många av barnen, säger han.

Advokaterna valde ut fyra representativa fall i sin stämningsansökan. Rolf Lager var ett av dem.

- Jag har klarat mig bra. Men nu börjar jag precis som många andra känna av ryggen. Vi måste använda axlar, rygg och ben mer för att vi har korta armar, säger Rolf Lager, som i dag arbetar på Arbetsförmedlingen i Solna.

- Snart blir det aktuellt med assistent också för mig.

Alla de 50-åriga neurosedynbarnen som medverkar i filmen - och som Expressen talat med - vittnar om att de börjar känna sig slitna.

- Vi är tränade att klara oss själva. Nu har jag assistent från morgon till kväll. Det känns som ett nederlag, säger Maggan Nyberg, sjukpensionär i Riala utanför Norrtälje.

Lacka Linder, kyrkokamrer i Knivsta, ska just ut på älgjakt när Expressen ringer honom. Han har korta armar och inga tummar - och förklarar att hans jaktgevär har lite kortare kolv för att passa.

- Jag är nöjd med det liv jag lever. Även om det är många val jag inte kunnat göra, säger Lacka Linder.

Lacka Linder understryker att samhället har dragit många lärdomar av neurosedynskandalen. I dag finns läkemedelskontroll och missbildningsregister.

Alva Eriksson i Lennheden utanför Borlänge var bara 19 år när hon födde sin neurosedynskadade dotter Ann. Dottern var ungefär ett år när man konstaterade att hennes handikapp berodde på neurosedynet.

- Jag gick till doktorn för att konstatera att jag var gravid. Han såg att jag bet på naglarna, att jag var nervös. Så han gav mig Neurosedyn, det skulle vara lugnande, säger Alva Eriksson.

- Varför tog jag de där tabletterna? Det har jag frågat mig hela tiden.

Björn Håkansson är Alva Erikssons svärson och ordförande i Föreningen för de neurosedynskadade. Han berättar om hur föreningen stöttar neurosedynskadade barn i Brasilien - som drabbats 50 år efter den stora tragedin.

Talidomidpreparat är nu tillåtna igen, också i Sverige. De har visat sig vara mycket effektiva mot lepra och kan också förlänga livet för människor som drabbats av en typ av blodcancer.

- Talidomid hjälper lepraskadade enormt mycket och snabbt. Men det är svårt med kontrollen ute i Amazonas djungler. Det händer att man delar med sig av medicinen, att gravida kvinnor tar den. Det har fötts 200 barn med neurosedynskador i Brasilien, säger Björn Håkansson.

Han pekar på en ny medicinsk tragedi: människor som drabbats av narkolepsi som biverkning av vaccin mot svininfluensa.

- Historien upprepar sig efter 50 år.