Julia Olteanu var bara 18 när hon ertappade två tjuvar nära sin bostad i Höganäs. Tingsrätten konstaterade att minst en av männen slagit ihjäl henne. Men båda friades när de skyllde på varandra. Domstolen kunde inte välja vem i duon som skulle fällas för mordet.
Än i dag är pensionerade polisen Per-Åke Åkesson förundrad:
- Jag begriper inte hur tingsrätten kunde komma till en sådan slutsats.
Hans egen mening är klar:
- Båda borde kunnat dömas. För mig är mordet på Julia uppklarat. Det finns ingen annan gärningsman, slår Per-Åke fast.
I december 1998 såg Julia Olteanu fram emot det kommande jullovet, efter årsskiftet skulle hon börja sista terminen på Rönnowskolan i Helsingborg. Hennes dröm var att bli designer. 
Julia Olteanu var bara 18 när hon ertappades två tjuvar. Foto: Csilla Fekete
Julia bodde hemma hos sina föräldrar i en villa i Höganäs. Vid middagstid på kvällen den 2 december 1998 upptäckte familjen att frukostbrödet var slut. Julia erbjöd sig att gå och handla. Hon gick till en bensinmack i närheten, en Hydromack som ligger cirka 300 meter från hemmet och som hade öppet till klockan 22.
Släpades in bakom häck 
Bokvägen som den ser ut i dag Foto: Tomas Leprince
På vägen hem blev hon sparkad och illa slagen med en träpåk innan hon släpades in bakom en häck. Häcken låg inom synhåll från familjens villa på Bokvägen, men Julia syntes inte från bostaden. En man som passerade på gatan hittade henne. Då var Julia fortfarande i livet. Medvetslös kördes hon med svåra skador till sjukhus. Hon vaknade aldrig och dog ett dygn senare. Klockan 02.00 den 4 december blev hon dödförklarad.
Pojkvännen misstänktes
I Höganäs håller många människor Julias minne levande, både genom en minnesfond och genom att en Fridens Plats för eftertanke, strax till vänster om Folkparkens stora entré i stan.
Polisen trodde i omgångar att den var på väg att klara upp mordet. Julias pojkvän greps, häktades men släpptes. Julia hade flyttat från honom, hem till föräldrarna i Höganäs veckan innan hon blev mördad. Det hade varit känslostormar. Men polisens utredning visade att pojkvännen hade ett alibi för tidpunkten för dådet.
Liknande metod
I maj 2001 mördades en 13-årig flicka i Höganäs, av en 15-årig pojke. Han krossade hennes huvud med en sten och erkände brottet.
Skadorna på flickan liknade de skador som dödat Julia. Pojken hade bott i närheten av Bokvägen. Han skulle kunna ha träffat Julia i området. Men han hade bara varit tolv år när sex år äldre Julia blev mördad. Han borde inte ha känt henne.
Trots hans låga ålder - och att det inte fanns någon bevisning som pekade i pojkens riktning - blev han förhörd som möjlig gärningsman även till mordet på Julia. Han nekade och sa att han inte kunde begripa hur polisen kunde tro att han gjort det.
Cold case
Några år senare blev Cold Cases en arbetsmetod för polisen. Erfarna utredare samlades i en arbetsgrupp för att bearbeta gamla mordfall. Ny kriminalteknik och tanken att en mördare aldrig skulle känna sig säker låg bakom metoden.
Framgången med utredningen om mordet på Helen Nilsson i Hörby banade väg för att avdela resurser. Det mordet klarades upp genom att ett gammalt spermaprov plötsligt kunde analyseras. Skapandet av arbetsgrupperna hade också påverkats av arbetet kring mordet på statsminister Olof Palme och diskussionerna om huruvida mord alls skulle kunna preskriberas.
Efter att Julias tidigare pojkvän avförts från misstanke låg mordet länge obearbetat. Utredningen fanns i pärmarna för mord som inte klarats upp. Andra mord krävde polisens resurser. 
Per-Åke Åkesson har kallats supersnuten. Foto: Sanna Dolck
Supersnuten
Per-Åke Åkesson ledde den första Cold Case-gruppen i Skåne. 2005 började han och de andra utredarna läsa in sig på många olika fall för att välja vilka som var värda att bearbeta. Flera av de olösta morden sågs som möjliga att lösa.
Per-Åke valde att gruppen skulle arbeta med mordet på Julia Olteanu.
- Det var en ny grupp av poliser som inte kände varandra. Jag tyckte mordet i Höganäs kunde vara ett sätt att arbeta samman utredningsgruppen, säger Per-Åke.
Det fanns andra mord som gruppen övervägde: de två mord på Gånglåtsvägen i Malmö som Peter Mangs misstänks ha utfört - han är dömd för ett, friad för det andra, i tingsrätten - och det då 20 år gamla olösta mordet på 79-årige Gösta Fessé i Eslöv.
- Men jag tyckte inte de fallen var lämpliga för oss att börja med, säger Per-Åke.
Hovrätten friade
En senare Cold Cases-grupp tog upp Eslövsmordet. Utredningen ledde till att tingsrätten fällde en man 25 år efter mordet. Men hovrätten tvivlade på det avgörande beviset, en telefondosa med handavtryck. Den åtalade mannen blev frikänd. Han fick tidigare i år skadestånd på drygt en miljon kronor för lidande och förlorade arbetsinkomster under tiden han varit häktad.
I början av 2006 meddelades offentligt att den nyskapade gruppen Cold Cases aktivt börjat arbeta med mordet på Julia.
Avgörande tips
Den mediala uppmärksamheten ledde till det avgörande tipset.
Mordnatten hade en ung man kommit hem med blodiga byxor och gömt dem bakom värmepannan. Flera i familjen anade varför, men teg för polisen. Uppgiften läckte ut till en bekant som förde den vidare.
Polisen bearbetade tipset. I maj 2006 greps den man som hunnit bli 29. Han var känd som tjuv och våldsverkare. Några dagar senare greps hans ett år yngre kompis.
Berättar efter sju år 
Den 28-årige mannen brukade gå till Julias gravsten och lägga blommor. Foto: Privat
Drygt sju år efter mordet berättade båda att de varit med på platsen men beskyllde varandra för våldet:
- De gjorde inbrott. Deras metodik var att ringa på villadörrar. Om ingen öppnade så bröt de sig in med en spade. De var på väg in i ett hus där en man sov när Julia kom förbi, sammanfattar Per-Åke vad utredningen kom fram till.
Båda männen berättade att de varit på plats när den andre utförde dådet.
- Det fanns spår från två par skor på Julias kläder, säger Per-Åke om den tekniska bevisningen. Men SKL (Statens kriminaltekniska laboratorium) lyckades inte slå fast vad vilken av männen i vilka skor hade gjort.
I stället lade tingsrätten männens egna berättelser till grund för sin bedömning. Den ene var inte mer trovärdig än den andre: båda berättade att de kom fram till platsen först när den andre slog och dödade. Efteråt lämnade de kroppen, larmade inte ambulans och teg om dådet.
Skyllde på varandra
Båda männen pekade alltså ut den andre som skyldig, och berättade hur illa de mått efter mordet.
- Den ene sa att han lagt blommor och sovit på Julias grav, säger Per-Åke.
Båda männen friades men justitiekanslern beslutade att de inte skulle få skadestånd för de fem månader de suttit i häkte.
Moraliskt skyldiga, antydde justitiekansler Göran Lambertz, och hänvisade till att även om en av dem kanske inte själv misshandlat så visste han att Julia varit i livet när de lämnade henne döende bakom en häck på gatan där hon bodde.
Formellt är mordet fortfarande olöst. Men det sker inte längre aktivt utredningsarbete kring fallet. Polisen väntar på ett en av de frikända, eller båda, erkänner sig själv skyldig. En första vädjan om detta kom på en minnesstund för Julia samma dag som männen friades av domstolen. Kyrkoherde Ola Pålsson talade om vikten av att lätta sitt samvete:
- Först då finns en chans till försoning, sa prästen.
Per-Åke Åkesson är också övertygad.
- För mig är mordet på Julia uppklarat. Det finns ingen annan gärningsman än de som gick fria, slår Per-Åke fast.
