Hösten hade kommit till Zagreb när Countermines ledning samlades till ett krismöte i oktober förra året. Mötet sammanfattas senare i ett mejl där en del detaljer stryks i sista stund. Expressen har tagit del av hela mejlet - även raderade delar om agenter i Libyen, misslyckade tester, mutbehov och en mystisk mr X.
Mötet i Zagreb var början till slutet för ex-börsraketen Countermine och det var viktigt att hemlighålla innehållet eftersom bolaget behövde fylla på kassan med 69 miljoner kronor några veckor senare. Satsningen på Countermines minröjare Glufs-Glufs blev ett fiasko.

Först ett år senare avslöjades luftslottet Countermine. Det sista kapitlet håller på att skrivas i Stockholms tingsrätt i en infekterad skadeståndsprocess där besvikna investerare försöker få tillbaka en del av sina förlorade pengar genom att värdera 18 Chanelväskor, exklusivt porslin för hundratusentals kronor och en lyxsäng som hittats hemma hos Countermines före detta vd. Björn Wolrath valdes till styrelseordförande i Countermine. Foto: Pelle Ericsson
Glufs-Glufs var en minröjare som Sida beställde av Försvarets materialverk. Satsningen på 10,9 miljoner blev ett fiasko men mannen bakom misslyckandet gick vidare till näringslivet och startade minröjarföretaget Countermine.
Han fick snabbt med sig Björn Wolrath, då vd på Skandia och något av ett helgon i den svenska finanseliten.

Affärsidén var enkel och vällovlig - det fanns 100 miljoner minor som riskerade att lemlästa oskyldiga offer. 20 000 människor dog eller skadades varje år av minorna, enligt Countermine, och på marknaden fanns det kapitalstarka privata aktörer som var beredda att betala stora pengar för att exempelvis minröja ett oljefält. För att kunna ta uppdragen byggde Countermine en gigantisk minröjare, 53 ton tung.
Röda korset kom tidigt in som investerare i Countermine och utnyttjades i marknadsföringen av bolaget. Hjälporganisationens goda rykte hjälpte till att legitimera verksamheten och ge den en godhjärtad stämpel.
I början av 2000-talet pumpade Countermine ut positiva nyheter i samband med olika nyemissioner för att kunna bygga minröjningsmaskiner, visar Expressens kartläggning. Bolaget behövde fylla på kassan med hundratals miljoner.

En sammanställning av information från Countermine och Björn Wolrath visar att bolaget främst talade om hur många miljoner som olika länder tänkt investera i minröjningen - inte lika ofta om den faktiska orderingången för Countermine.
I augusti 2005 meddelade Countermine att Kroatien i olika statliga projekt skulle investera 620 miljoner under de kommande två åren på minröjning. Countermines ledning påstod också att de svenska minröjningsmaskinerna var godkända av kroatiska myndigheter.
Den positiva rapporten väckte tidningen Börsveckans intresse.
- Det ser förhållandevis ljust ut för Countermine, konstaterade Börsveckan i en analys. I maj 2006 kallas aktien för "en intressant lottsedel" och Börsveckan upprepar sitt köpråd.
Två år efter att glädjekalkylen presenterats hade dock Countermines orderingång i Kroatien stannat vid nio miljoner kronor och totalt landade intäkterna i bolaget 2006 på 21 miljoner, enligt bokslutet.

Då släppte Countermine en nyhet om att bolaget lagt ett miljardanbud i ett hemligt land. Börsveckan rapporterade att Countermine var ensamt om att förhandla om miljardanbudet eftersom alla alternativa tekniker dömts ut av myndigheterna.
Nyheten gjorde att aktiekursen rusade från 1,4 till drygt 5 kronor på några dagar, men sanningshalten i påståendet gick aldrig att kontrollera eftersom det aldrig blev någon affär.
Countermine insåg dock hur börsen fungerade. I maj 2007 kom nya uppgifter om ett jätteanbud i Libyen som fick aktien att rusa upp till en ny toppnotering.
En månad senare fick Countermines vd - mannen bakom Glufs-Glufs - sparken och ersattes av Christer Bergquist.
- Han har delvis förmedlat överoptimistiska förväntningar, var Countermines förklaring till vd-bytet.

I mitten av 2008 avslöjar nya vd:n en libysk order på minröjning för 300 miljoner kronor - en order som skulle tiodubbla omsättningen jämfört med 2007. Aktien rusade i höjden på nytt. Några veckor senare fick en skamsen Christer Bergquist erkänna att värdet på kontraktet var "mindre än väntat" och då valde Röda korset att till slut sälja sina aktier. I en intervju med en nyhetsbyrå beklagade sig Bergquist över att Libyen är en "diktatur" som styrs av Muammar Khadaffi och där korruption är utbrett. För ekonomisajten E24 har den förre ambassadören Bo Wilén senare berättat att uttalandet översattes och att diktatur- och mutanklagelserna senare kom till libyernas kännedom.
I slutet av 2009 behövde Countermine akut 70 miljoner kronor för att rädda bolaget genom en nyemission. Styrelseordförande Björn Wolrath och vd Christer Bergquist bad aktieägarna om ursäkt för tidigare felaktiga uppgifter från Countermine och lovade bättring.

En ny storägare presenteras - finansmannen Erik Penser. Sanningen om Pensers ägande i bolaget var dock att han garanterat en tidigare nyemission under 2009. Som alla andra emissionsgaranter hade han fått ersättning för att ställa upp med garantin men det slutade med att han också tvingades bli ägare i bolaget eftersom intresset från andra investerare var för lågt.
Björn Wolrath, Christer Bergquist och Countermine lockade återigen investerarna med positiva rapporter från Libyen - diktaturbråket till trots - och berättade om ett framgångsrikt test.
- Testet var övertygande, maskinen slog sönder flera hundra personminor, ett 80-tal stridsvagnsminor utan detonation samt sju stridsvagnsminor med detonation vilket visade att materielen fungerade som avsett, uppgav Countermine.
I början av 2010 hann verkligheten i kapp den dalande börsraketen. Ännu ett påstående om en order - den här gången i Turkiet - avslöjades som en lögn och ett annan "nyhet" om att libyska staten visat intresse för ett köpa Countermines minröjarmaskiner visar sig också vara felaktig. Countermine erkände också att de positiva testrapporterna varit helt fel och att testerna "beskrivs nu av den libyska armén som ett misslyckande", enligt den stämningsansökan som lämnats in mot Countermineledningen.

Arga aktieägare i Erik Pensers närhet kräver nu skadestånd av Björn Wolrath och Christer Bergquist. De investerade i nyemissionen i tron att bolaget mådde bra och att det fanns hopp om framgångar i Libyen och Turkiet. Styrelseordförande och vd ställs till ansvar för "felaktig informationsgivning". Mejlet med raderad information från Zagrebmötet förra hösten, som Expressen har tagit del av, är en viktig del av bevisningen i skadeståndsprocessen.

Efter att stämningen blev känd har Christer Bergquist agerat snabbt. Dokument i Stockholms tingsrätt visar att han har skrivit över familjens Lidingöhus, värt 30 miljoner kronor, på sin fru. Han har också gett frun alla aktier och allt som fanns i huset och bland annat skickat in en lista till tingsrätten med uppgift om de 18 Chanelväskor som är värderade till 270 000 kronor, sängen för 70 000 kronor, kostymer för 120 000, klänningar för en miljon, blusar för 300 000 och porslin för hundratusentals kronor som nu tillhör hustrun. Några dagar efter att han skickat in äktenskapsförordet kom en ny ansökan om skilsmässa in och det innebär att allt av värde ska tillhöra hustrun.
Tingsrätten har dock på begäran av Pensers vän som stämt Countermineledningen på skadestånd lagt kvarstad på en del av tillgångarna trots skilsmässan. Redan nu har flera missnöjda investerare aviserat att de tänker stämma Countermines förra ledning för lögner.

Samtidigt har riksenheten mot korruption startat en förundersökning om mutbrott efter att Dagens Industri avslöjat att Countermine misstänks ha gett en lyxbil till en libysk toppchef inom minröjningen och ett mystiskt kontantuttag på 18 000 euro.
Expressen har förgäves sökt Christer Bergquist, som nu slutat i Countermine, för en kommentar. Han har tidigare avfärdat mutanklagelserna som helt befängda och nekat till att ha gjort något fel.
- Jag har inga kommentarer, säger Björn Wolrath kort när Expressen når honom.
Countermine har nu avvecklats efter ett beslut på företagets sista bolagsstämma och aktieägarnas pengar har därmed till slut gått upp i rök.