Medvedev, som i dag är i Sverige för ett EU-toppmöte, är en 44-årig jurist, utan föregångarens anknytning till säkerhetstjänsten KGB. Han har en avslappnad framtoning: han är stor fan av den engelska rockgruppen Deep Purple och han bloggar. Men har han någon makt eller är han bara Putins marionett?
- Den bilden av Medvedev är inte korrekt. Marionetten gör som mästaren styr och har ingen annan funktion. Förhållandet mellan Medvedev och Putin är mycket mer komplicerat, säger Fjodor Lukjanov, chefredaktör för tidskriften "Russia in global affairs" och känd analytiker.
Naturligtvis är Medvedevs befogenheter som president begränsade, och det mera informellt än formellt. Bilden utåt är att Putin fortfarande bestämmer det mesta. Men enligt Lukjanov har Medvedev alltmer börjat ta för sig. Kriget i Georgien förra året var en brytningspunkt.
Efter det verkade Medvedev vilja börja bli en "äkta president".
Samtidigt är den viktiga ekonomin under Putins kontroll. Medvedev håller sina programmatiska tal, men har svårt att komma fram på andra sätt.
Enligt Lukjanov stod det klart från början att det skulle bli en förändring i relationen mellan Medvedev och Putin.
- Den ryske presidenten är nästan som en kejsare, säger Lukjanov. Enligt konstitutionen har han enorm makt. När han sitter på den stolen med alla dessa potentiella maktbefogenheter börjar han till slut vilja använda dem. Det var oundvikligt. Men än så länge är Medvedevs makt ganska begränsad. Frågan är om han ska lyckas omvandla sin förmåga att hålla tal till förmåga att agera.
- Medvedev är redan nu en rysk Obama, på det sättet att båda två talar mycket utan att göra lika mycket, säger Lukjanov.
- Obama är en mycket begåvad politiker och mycket begåvad populist. Men den stora frågan är fortfarande om han ska bli framgångsrik eller inte. Det är samma med Medvedev. Obama har sina begränsningar. Medvedev har en annan typ av begränsningar.

Lilija Sjevtsova, författare och forskare vid Carnegie-stiftelsen i Moskva, ger en hårdare bild. Alla resurser finns hos Putin. Det är han som bestämmer. Och någon förändring är inte i sikte.
- Medvedev är mera som Putins sparringpartner, säger Sjevtsova.
- Han talar om modernisering, men människorna inser att det bara är prat. De börjar betrakta honom som en "talk-man" i stället för en "do-man".
I sina tal låter Medvedev ofta som en riktig liberal, och ibland till och med som en förkämpe för mänskliga rättigheter.
- Frågan är hur uppriktig han är, säger Sjevtsova.
Hon tycker dock att det är att gå för långt att tala om Medvedev som Putins lakej.
- Men jag tror att han själv som en intelligent människa inser sin underordnade roll, säger hon.
Den politiske analytikern Sergej Markov ger en helt annan bild - den som den ryska ledningen vill visa upp.
Han är chef för Institutet för politiska studier, och parlamentsledamot för maktpartiet "Enade Ryssland". Åsiktsmässigt står han nära Kreml. Han protesterar starkt mot tanken att Putin bestämmer allt och bara har Medvedev som medhjälpare.
- Det är en föreställning att Ryssland är ett land som styrs av en tsar. I Ryssland finns ingen tsar. I Ryssland finns bara ett politiskt lag. Redan från början var det så att Putin inte bestämde allt. Det var Putins lag som bestämde. I väst kände man inte till det här, och det beror bara på okunskap. I själva verket fanns det ett lag, och Medvedev var medlem från början.

I "laget" kan rollerna ändras. Putin var president. Nu är han premiärminister och ledare för partiet "Enade Ryssland". Medvedev var chef för administrationen, sedan förste vice premiärminister och nu president.
- Men laget består, säger Markov.
Ett exempel på hur Medvedev agerat självständigt var när han fördömde Stalintidens terror. Han gjorde det i ett videoblogginlägg 30 september, dagen då minnet av repressionens offer hedras.
Bakgrunden var att det kommit nostalgiska krav att Stalin ska återupprättas.
Fjodor Lukjanov säger:
- Inlägget var viktigt eftersom hela diskussionen om Stalintiden har blivit alltför nostalgisk sedan ett par månader. Makthavarna vill hålla en balans. De vill inte tillåta att det sovjetiska förflutna läggs i ruiner. De anser att det är mycket viktigt att upprätthålla en rysk nationell stolthet. Samtidigt vill de inte ha Stalinideologi och Stalinmetoder tillbaka.
- Efter svängningen åt stalinistiskt håll försökte Medvedev nu komma tillbaka till antistalinistiskt håll. Det är viktigt för männen i det ryska ledarskapet att inte bli betraktade som direkta efterföljare till Stalin.

År 2012 håller Ryssland presidentval. Bilden i väst är att Putin då kommer tillbaka för en tredje period som president. Han hade tidigare den posten i två mandatperioder. Konstitutionen hindrade att han skulle kunna väljas om för en tredje gång, och därför fick Medvedev hoppa in som president medan Putin blev premiärminister.
Det enda man absolut säkert kan säga är att Medvedev och Putin omöjligt kan komma att ställa upp mot varandra, och att den av dem som blir kandidat också vinner - det är så ryska val fungerar.
Om det är Medvedev som blir presidentkandidat kommer hans situation att förändras på ett mycket viktigt sätt. Hittills har hans legitimitet som president helt kommit från Putin, eftersom det var Putin som rekommenderade honom till posten.
- Om Medvedev blir omvald så får han en egen legitimitet. Då blir det svårt för Putin att hitta en ny roll, säger Lukjanov.
Valet 2012 är en mycket viktig punkt. Men hur blir den fortsatta utvecklingen? President Medvedev varnar själv att ett Ryssland som fungerar på nuvarande sätt inte kommer att kunna vara konkurrenskraftigt.
Hur skulle ett "bästa scenario" för Rysslands framtid se ut?
Fjodor Lukjanov säger:
- Det är den utveckling som Medvedev tar upp i sina tal och artiklar: modernisering och återupprättande av ett mer konkurrenskraftigt system, ekonomisk förnyelse - och att allt detta börjar förverkligas. Men det finns inga tecken än på att det ska bli så.
Det troligaste är i stället att situationen fortsätter precis som nu.
- Det sker kaotiska och icke konsekventa försök till förbättring. Detta leder i bästa fall till status quo, och i värsta fall till akut kris om ett par år.

Lilija Sjevtsova är djupt pessimistisk inför framtiden:
- Utan en allvarlig kris kan den ryska politiska eliten inte komma till slutsatsen att landet måste omstruktureras på allvar. Den nuvarande krisen har varit alltför lindrig och man klarade den inom ramarna för det gamla systemet. Det måste till en allvarlig kris som visar att det inte går att fortsätta som tidigare.
Enligt henne är det troligaste scenariot att Ryssland klarar den nuvarande krisen, men om några år hamnar i en långvarig stagnationsperiod, eftersom det nuvarande systemet inte kan leda till förnyelse.
Sergej Markov ger ett bästa scenario för framtiden från Kremls synvinkel:
- Ett förverkligande av Medvedevs kurs till modernisering av landet, med utveckling av högteknologisk produktion.
Men också han reserverar sig:
- Det troligaste är alltid att allting fortsätter som det är nu...