Spelarna kände förväntningarna på sig inför premiären i den ryska hockeyligan KHL. Det skulle bli starten på ännu en framgångsrik säsong för Lokomotiv Jaroslavl, som vant sig vid att vinna match efter match.

Den 7 september förra året började med träning på morgonen, de åt lunchbuffé tillsammans i klubbens restaurang och åkte sedan med buss mot flygplatsen Tunosjna, ett par mil utanför Jaroslavl.

Där väntade planet som skulle ta dem till matchen mot Dinamo Minsk.

Klockan 16 lokal tid, när planet hade kontrollerats inför starten och alla gått ombord, var det bara några enstaka moln på himlen. Planet rullade ut på startbanan för att lämna de slitna bostadshusen i området under sig.

Pensionären Sergej Snegerjov befann sig i närheten och var en av de som vittnade om de höga smällarna som hördes.

- Jag hörde en enorm explosion, och sedan såg jag rök och damm, berättade han för Expressen.

Planet, av typen Jak-42, hade slagit i en mast och kraschat rakt mot marken. En del vrakdelar hade börjat brinna, andra föll ner i floden Volga. Räddningstjänsten insåg snart att chansen att någon överlevt var mycket liten.

Nyheten om den allvarliga olyckan blev snart känd i hela världen och efterhand bekräftades att hela laget omkommit.

Internationella ishockeyförbundets ordförande Rene Fasel sa i ett uttalande:

- Det här är den mörkaste dagen i hockeyhistorien.

Bland de dödade fanns den slovakiske NHL-veteranen Pavol Demitra, den kanadensiske tränaren Brad McCrimmon.

Snart bekräftades också att en svensk fanns ombord, målvakten Stefan Liv.

Bland offren fanns också lettiska tidigare NHL-stjärnan Karl i s Skrastins, vars änka födde hans dotter ett halvår efter kraschen.

Stefan Liv blev 30 år gammal. Han var en hyllad ishockeymålvakt och en ­respekterad spelare, efter att ha blivit svensk mästare med HV 71, tagit guld i OS och flera andra medaljer i VM.

I hemstaden Jönköping togs beskedet om hans död emot med chock och stor sorg.

Den har präglat stora delar av det gångna året för fansen, vännerna i HV 71 - och för familjen.

Stefan Livs mamma Anita Ekberg Liv tänker på sin son ofta och vet att det är många andra som gör det också. Sorgen är tung, men familjen stöttar varandra.

- Det är jobbigt och svårt för oss. Men jag har haft stort stöd av Stefans fru, den bästa av svärdöttrar. Han saknas så oerhört mycket och det är en sorg som inte kan mätas.

På årsdagen åker hon och Stefans bror till Kinnarps Arena för att minnas, berättar hon. Ju närmare den dagen har kommit, desto fler har tankarna blivit.

- Han har gett oss mycket. Han var en sådan fin människa. Det kan jag ju säga som är hans mamma, men han var verkligen det. Även om jag inte hade varit hans mamma så hade jag tyckt att han var en fin människa. Han sa aldrig något illa om någon. Han är älskad av alla, säger Anita Ekberg Liv.

Vid en minnesceremoni i Jönköping i januari hissades Livs matchtröja upp i taket inne i arenan, intill de som tillhörde HV 71-legendarerna Per Gustafsson, Stefan Örnskog och Fredrik Stillman.

Det var en dröm Stefan Liv hade under sin karriär.

Änkan Anna Liv framförde då via fys tränaren och tidigare pastorn Magnus Carlsson ett tal till de som sörjde ­hennes make. Han säger i dag att Stefan Liv ofta kommit på tal under den senaste säsongen.

- Senast i förrgår hörde jag hur man kommenterade Gustaf Wesslaus räddning på en match med att Stefan Liv också hade tagit den. Han var en stark personlighet och en fenomenal målvakt. Men i dag är det nog mer människan vi talar om. Roliga saker han gjorde och sa, och hans vinnarskalle.

Räddningsarbetare hittade mot alla odds två personer levande på haveriplatsen.

En av dem, spelaren Alexander Galimov, var så svårt skadad att han avled på sjukhus efter fem dagar.

Flygteknikern Alexander Sizov, 52, hade änglavakt. Han var den enda av de 45 personerna som i efterhand kunnat berätta om dramatiken inne i kabinen.

Sizov hade satt sig längst bak i planet utan att sätta på sig sitt bälte. I intervjuer har han vittnat om att flera av passagerarna märkte att något var fel.

Enligt The Voice of Russia berättade han:

- Efter en stund började passagerarna oroa sig för att planet inte lyfte och jag insåg att planet fortfarande var på marken. Vi lyfte. Jag kände att planet skulle falla och att vi skulle krascha. När planet åkte i marken slogs allt sönder och jag kastades in i något. Hela min högra sida är bruten.

När haverikommissionen lade fram sin rapport om olyckan i november förra året klarnade bilden av vad som hade inträffat.

I rapporten kritiserades flygbolaget J ak-Service för sin utbildning av piloterna - och bristande rutiner kring översyn och kontroll av säkerheten.

Men piloternas misstag förklarades vara de viktigaste orsakerna.

Enligt utredarna ska en av piloterna ha trampat på bromspedalerna av misstag under starten, vilket gjorde att planet inte kom upp i rätt hastighet.

Ryska medier rapporterade också att blodprov visade att en av piloterna hade en otillåten medicin i kroppen. Sjuk­domen han led av gjorde att hans reflexer var försämrade, men han hade hållit det hemligt.

Trots haverikommisionens rapport har spekulationerna kring vad som egent ­ ligen hände fortsatt. I april tvingades myndigheterna dementera uppgifter som cirkulerat om att det i själva verket var fråga om ett terror attentat - det var en teori de kunnat utesluta i ett tidigt skede.

Den överlevande Alexander Sizov försäkrade i sina uttalanden att planet hade varit i gott skick när han var med och kontrollerade det. Sitt eget öde kallade han kort för ett mirakel.

- Min familj och min hustrus kärlek hjälpte mig att överleva, sa han.

Sorgearbetet har varit tungt i Jaroslavl.

Nu, ett år efter olyckan, är hockey­glädjen på väg tillbaka igen och Lokomotiv är redo att ta vid där det förra laget slutade. Det finns nya spelare och för den nye huvudtränaren, Tom Rowe, är målet självklart.

- Vi ska göra laget och staden stolta. Här finns en fantastisk skara fans och laget och klubben har mycket att leva upp till, sa han till Internationella ishockeyförbundets nyhetssajt i början av augusti.

Rowe utsågs till ny huvud­tränare tidigare i år och jobbade inte i klubben när tragedin inträffade.

Det gjorde målvaktstränaren Jorma Valtonen, 65. När Expressen träffade honom i Jaroslavl dagarna efter olyckan berättade han om det sista samtalet med Stefan Liv, som han hade under lunchen några timmar före tragedin. Jorma Valtonen och Stefan Liv hade snabbt blivit goda vänner. De kunde förstå varandra, många av de övriga spelarna var inte särskilt bra på engelska. I dag säger Jorma Valtonen:

- Jag försöker att inte tänka så mycket på det. Det gör mig fortfarande så ­ledsen. Det är likadant för många andra, de har också svårt att tänka på det. Om någon talar om det eller om man råkar se någon bild så kommer allt tillbaka igen. Men vi har hjälpt varandra och har fått prata om det, säger han.

Han skulle ha varit med på planet till Minsk, men fick i uppdrag att stanna hemma och ta hand om juniorerna. Det blev hans räddning.

Efter olyckan blev uppdraget i stället att vara med och bygga upp allt från början.

- Det är ett helt nytt lag. Men vi har en bra stämning i klubben. Det finns inte den struktur som brukar finnas, men vi är medvetna om att alla måste hitta sin roll. Det känns som en spännande process. Och vi har en ny svensk i laget också, Staffan. Han är en kanonkille. Bra spelare och en bra kille, säger Valtonen.

Bland de nya spelarna finns Niklas Hagman, Viktor Kozlov och Curtis Sanford. Och så svenske Staffan Kronwall, 29, som bytte klubb från KHL-konkurrenten Severstal Tjerepovets.

Han har snart varit i sin nya hemstad i två månader och säger att han trivs med den nya klubben.

Men omständigheterna är speciella.

- Det känns ärofyllt att få vara med och bygga upp allt från början igen. Det var aldrig så att jag bara hamnade här, jag ville vara med och bygga ett lag här igen. Det kommer att bli en mycket speciell säsong för oss, men jag tror att vi har fått ihop ett lag som kommer att kunna mäta sig bra med de andra, säger han.

Olyckan har påverkat alla nya spelare, menar han. Det har varit oundvikligt.

- Det är klart att det kommer på tal och det finns de som undrar vad det är för plan vi ska åka med, vad det är för resplan och om vi ska flyga från samma flygplats.

Många av de nya spelarna har inte bara ersatt de omkomna spelarna i laget - de har också flyttat in i deras bostäder i Jaroslavl.

- Många av oss bor ju i killarnas lägenheter från förra året. I början kändes det lite märkligt. Men det är klart, det är ju lagets lägenheter. I början kanske man helst inte hade velat veta vems lägenhet man bor i. Ingen kommer glömma det som har hänt, men för allas skull måste man ta sig vidare, säger han.

I dag, på ettårsdagen, hedras Stefan Livs minne ännu en gång utanför Kinnarps Arena i Jönköping.

- Var och en som vill får tända ett ljus eller lägga en blomma. Sen har vi sagt att vi samlat går ner till Vätterns strand och om vädret tillåter ska vi släppa iväg thailyktor. Det är en symbol för att minnas den som har gått bort, säger klubb­direktören Peter Eklund.

Även i Jaroslavl ska fansen hedra Stefan Liv och de andra spelarna genom att tillsammans gå till arenan.

Vid tidpunkten för kraschen, 16.05, släpper de ballonger mot himlen.

- Alla i Jaroslavl vet ju vad som hände och alla minns dem på sitt eget sätt. Känslorna kommer att finnas där, både i hockeyvärlden och bland alla här i Jaroslavl, säger Jorma Valtonen.

Många anhöriga till offren kommer att finnas på plats, även Stefan Livs änka Anna Liv. Hon var också med i arenan några dagar efter flygkraschen, då nära hundra tusen personer - bland dem den dåvarande premiärministern Vladimir Putin - tog farväl av spelarna vid en tårfylld ceremoni.

- Det är deras sätt att hedra Stefan och de andra offren. Jag hoppas att det blir fint för dem, även om det så klart kommer att bli jobbigt, säger Magnus Carlsson.

Men när klubben uppmärksammar årsdagen av tragedin i Jaroslavl finns det nya laget inte där.

De vilar ut efter årets säsongspremiär i KHL, mot Sibir Novosibirsk.

Staffan Kronwall medger att en vinst skulle vara det bästa sättet att hedra kamraterna som försvann.

- Vi tänker i alla fall göra vad vi kan, säger han.