Björkar kantar den lilla grusvägen som leder in till den ljusa trävillan utanför Haparanda. På baksidan finns ett rött stall, strax intill betar några hästar i en hage.

Den norrländska idyllen ligger 103 mil från Tillväxtverkets huvud­kontor på Södermalm i Stockholm.

Här har myndighetens tidigare generaldirektör Christina Lugnet tillbringat de senaste dagarna tillsammans med sin familj. Det är fortfarande oklart hur länge hon blir kvar.

– Jag stannar åtminstone över helgen, säger Christina Lugnet.

Hon är sedan i torsdags omplacerad till regerings­kansliet - den arbetsplats som även går under öknamnet ­"elefantkyrkogården" eftersom general­direktörer utan myndighet ofta hamnar där.

Myndighets­cheferna har ett tidsbestämt förordnande och kan därför inte sägas upp i förtid, där­emot kan deras arbetsuppgifter ändras.

 – Men det är väldigt svårt att veta vad man ska sätta dem på, säger Jan Asplind, för­fattare och konsult i ledarteknik.

Han har bland annat skrivit boken "Generaldirektör - i rikets tjänst på politikens villkor" och har god insyn i dels hur det statliga chefsjobbet ­fungerar, dels hur människan bakom reagerar om hon eller han blir av med sin tjänst.

– Det finns ingen tvekan om att en del går runt på regeringskansliet och upp­fattar sig som vilsna och inte vet vad de ska göra, säger Jan Asplind.

– Men många förväntar sig på något sätt att de ska bli omhändertagna på ett eller annat sätt. Och det finns en tradition att det är så.

Han anser att regeringskansliet ofta har en ambition att utnyttja de omplacerade generaldirektörerna på bästa sätt, men att det inte alltid lyckas.

– Det här är väldigt intelligenta och duktiga människor, och jag tycker ofta att det är ett jädrans slöseri att ha så många kompetenta personer som bara går och drar. Det kan inte vara meningsfullt, säger Jan Asplind.

Det finns omkring 200 general­direktörer i Sverige i dag. I nuläget arbetar sju av dem, inklusive Christina Lugnet, på regerings­kansliet. De flesta av dem tycker att de har minst lika viktiga arbetsuppgifter nu som när de chefade för en hel verksamhet.

Lars Nylén var generaldirektör för kriminal­vården fram till den 1 juli förra året.

Han hade då två år kvar på sitt förordnande, men omplacerades till regeringskansliet för att i stället utveckla rätts­väsendets internationella insatser.

– Jag jobbar i dag 40 procent åt Uppsala universitet där jag tar fram en kurs om arbetet mot narkotika. Resterande 60 procent arbetar jag åt justitieministern med att utveckla rättsväsendet, bland annat arbetet med olika FN-insatser, säger Lars Nylén.

– Jag har haft sysselsättning från första dagen och har till och med blivit prisad för mitt arbete. Jag känner ingen koppling till Christina Lugnet och tycker det är ett full­ständigt felaktigt analys­arbete att framställa det som att det är sju generaldirektörer som inte gör någonting och utmåla oss som parasiter.

Den tidigare chefen för Tillväxtverket fick lämna sin post efter att Dagens Nyheter avslöjat att myndigheten överskridit sitt eget regelverk för intern­representation i samband med en lyxmiddag på Grand Hôtel i Stockholm.

Näringsminister Annie Lööf, C, anser att Lugnet för­brukat sitt förtroende som general­direktör.

Mats Sjöstrand, tidigare general­direktör för skatteverket, är lika kritisk som Lars Nylén till att bli samman­kopplad med Christina Lugnet.

  –Min sms-korg har varit full av folk som tyckt att det inte var något kul för mig att hamna på den listan. Att målas upp som om man är en parasit som inte gör något, det tycker jag är minst sagt taskigt.

Han förklarar sedan sin bakgrund:

– Jag skiljer mig från de andra. Jag hade suttit som generaldirektör i över tio år och hade inte rätt till något annat än pension. Då erbjöd regeringen mig ett tre­årigt jobb i regeringskansliet och det sa jag okej till, säger han.

– Huvuduppdraget var en utredning om statens regionala organisation, men jag har även varit ­ordförande för e-delegationen, gjort en utredning åt socialdepartementet, åt statsrådsberedningen och interna jobb inom regerings­kansliet. Du kan vara helt förvissad om en sak - jobbat har jag gjort, säger Mats Sjöstrand.

Däremot har han inget emot att beskriva sin arbetsplats som "elefantkyrkogård":

– Det är ett gammalt begrepp som använts i många år. Det har jag inget emot, det kan man ta som en klackspark.

Civilminister Stefan Attefall, KD, som ansvarar för regeringen utnämnings­politik är mindre förtjust i öknamnet.

– Jag tycker det är ett vanvördigt uttryck. Det skapar en felaktig bild, de här personerna gör ett kvalificerat arbete, säger han.

Enligt Stefan Attefall finns det tre olika skäl till att en generaldirektör placeras på ­regeringskansliet - de kan vara aktivt rekryterade dit för att utföra ett jobb, deras roll kan ha försvunnit vid en omorganisering av myndigheten eller så har de omplacerats av andra skäl.

– Det finns väl ett par tre stycken nu som flyttats från sin arbetsplats av andra skäl, säger Stefan Attefall.

Den senaste veckan har det väckt stor upprördhet att Christina Lugnet får fortsätta sitt förordnande med full lön - trots att hon fått lämna sin ursprungliga tjänst på grund av att hennes myndighet använt skatte­pengar för att betala choklad- och vinprovningar samt dyra mid­dagar åt med­arbetare.

Men civilministern försvarar systemet:

– Om en generaldirektör gjort något brottsligt kan den personen skiljas helt från tjänsten. Men det har inte Lugnet gjort. Där­emot har hon inte helt och hållet stått upp för det förtroende som hon hade.

– Men det är svårt att ha olika villkor för olika skäl till att en person om­­placeras, säger Stefan Attefall.

Det kan dock bli förändringar i kommande generaldirektörers arbetsvillkor. Regeringen ska under hösten ta ställning till den utredning som juristen och tidigare statsrådet Sten Heckscher gjort över myndighetschefernas villkor.

– Vi går igenom remissvaren noggrant, men mycket talar för att den modellen vi har nu är den enda rimliga. Men jag tror att vi kommer göra vissa förändringar, säger Stefan Attefall.

Han tycker inte heller att kritiken om att de tidigare generaldirektörerna inte får tillräckligt meningsfulla arbetsuppgifter på regeringskansliet är befogad:

– De gör kvalificerade uppgifter. Dessutom belastar de sina respektive departement ekonomiskt, så man är mycket mån om att få användning av dem på bästa sätt.

Aud Sjökvist, tidigare generaldirektör på HSAN, arbetar på regerings­kansliet sedan förra året då hennes jobb försvann vid en omorganisering av myndigheten.

Hon anser inte att hennes nya arbetsupp­gifter är lika omfattande som de hon tidigare hade:

– Jag jobbar med juridiska frågor i dag, men det är mindre arbetsuppgifter än förut. Jag har inte längre något personalansvar eller ekonomiskt ansvar, jag skulle gärna ha hand om sådana saker igen.

Under en tid förra året gick hon även mer eller mindre sysslolös:

– Det tog väl lite tid innan det blev klart vad jag skulle syssla med, säger Aud Sjökvist.

För Christina Lugnet, den ­senaste generaldirektören som hamnat på "elefantkyrkogården", är fram­tidens arbetsuppgifter fortfarande oklara.

I nuläget är hon kvar i den ljusmålade trävillan nära finska gränsen, men snart kan det vara dags att flytta in på regeringskansliet.

– Vi för en dialog om vad jag ska göra, säger Christina ­Lugnet.