Det går bra nu. Petters gamla dänga skulle passa som Norrbottens tema. Lyssnar man riktigt noga så hörs fjällen, myrarna och skärgårdens alla öar sjunga: "det går bra nu, det går bra nu".
Faktum är att pengarna forsar fram som vattnet i den vildaste älv. De närmaste åtta åren ska över 200 miljarder kronor investeras. Siffran kan jämföras med de 71 miljarder kronor som hela den svenska industrin investerade 2010. Siffrorna kommer från länsstyrelsen i Norrbotten. De största investeringarna görs i industri, tjänstenäringar och infrastruktur.
200 000 000 000 kronor. Det är ungefär lika mycket som 855 000 årslöner för en undersköterska, beräknat på en undersköterskas medellön på 234 000 kronor om året, enligt Lönestatistik.
Tillväxten är näst högst i landet efter Stockholm, mätt i bruttoregionprodukt per invånare, BRP, enligt Statistiska centralbyrån. Till stor del ligger gruvnäringen bakom de positiva siffrorna. Förra året bidrog enbart LKAB med fem miljarder kronor till statskassan. Omsättningen hamnade på 28,5 miljarder kronor, 12,4 miljarder kronor var vinst.
- Det ser bra ut även för 2011, all malm vi kan få upp är såld. Efterfrågan i Asien håller i sig och orsakar brist på järnmalm i världen, säger Lotta Fogde som är kommunikationsdirektör på LKAB.

Satsningarna påverkar sysselsättningen. Enbart i gruvindustrin uppstår 3 500 nya arbetstillfällen de närmaste fem åren, enligt Göran Nilsson som är marknadschef för norra Norrland på arbetsförmedlingen.
- Hur många jobb det handlar om sammanlagt är jättesvårt att säga.
I dag är den totala arbetslösheten 6,7 procent och den har sjunkit med en procentenhet sedan sommaren 2010.
Rikets arbetslöshet är 7,1 procent. Inom några år är det inte otroligt att den har sjunkit till ungefär 5 procent i Norrbotten tack vare alla satsningar, tror Nilsson.
- Den stora utmaningen är bostadsbristen och generationsväxlingen. Vi har trots allt 10 000 arbetslösa i länet och vi kommer att rusta dem så långt det går. Vi satsar också på funktionshindrade och ny- anlända flyktingar, säger han.

Norrbotten bidrar också till Sverige som varumärke. Tree hotel i Harads i Norrbottens inland är ett hotell som består av sex arkitektritade rum belägna i trädkronorna. Det marknadsförs nu som ett av Sveriges främsta resmål, berättar Thomas Brühl som är vd på Visit Sweden, Sveriges kommunikationsbolag:
- Tree hotel är det nya ishotellet fast på ett annat sätt. Det representerar det nya moderna Sverige i kombination med äkthet och design.
Per-Ola Eriksson, Norrbottens landshövding, gnuggar händerna åt Klondyke-yran i länet.
- Varje vecka får vi besök av delegationer som vill veta vad som är på gång. Äntligen skriver någon om Norrbotten och hur bra det går, säger han.
Solen lyser mest hela tiden när Eriksson beskriver läget:
- Det är fantastiskt det som händer här, säger han och räknar upp allt bra: gruvsatsningarna i Malmfälten och Pajala, att antalet nystartade företag har ökat med 19 procent första halvåret i år jämfört med samma period förra året, de 1 100 vindkraft- verken som ska byggas i Piteåbygden, den nystartade dieseltillverkningen av skogsråvara vid massafabriken i Piteå, utbyggnaden av hamnen Karlsborg i Kalix, den nya Haparandabanan, Facebook-servrarna som kanske ska förläggas i Luleå och...
Superlativen haglar och ord som "framtidstro", "positiv" och "framåtanda" återkommer i intervju efter intervju.
Så med andra ord är alla överens om att Norrbotten är en innovativ region i full fart framåt. Eller?
Nja, inte direkt.

Några google-sökningar bort tonar en annan bild fram. En bild där norrbottningen, eller norrlänningen i allmänhet, framställs på ett sätt som skulle få Diskrimineringsombudsmannen, DO, att sätta kaffet i vrångstrupen.
Norrland är den där delen av Sverige som brukar kapas bort i tidningarnas grafik. Landsändan som förminskas till ett bihang på Svealand och Götaland i tv:s väderkartor men som i själva verket utgör två tredjedelar av Sveriges yta. Norrland är delen av Sverige där det bor ett gäng lågpanniga arbetslösa bidragstagare som bara vill fiska och köra skoter.
Bilden finns överallt, i reklam, ledarsidor, debattinlägg på diskussionsforum och i kommentarfält under webbpublicerade artiklar.
Faktum är att klyftan mellan bilden av Norrbotten - och Norrbotten i verkligheten - är vid. En klyfta djupare än gropen som skiljer Malmberget och Gällivare åt.
Per-Ola Eriksson är en av alla som har tröttnat på det negativa perspektivet.
- Det är en primitiv debatt som bygger på okunnighet och fördomar. Den synen har alltid funnits, till exempel i olika politiska partier, i industrin och i intresseorganisationer, säger han.
Madeleine Eriksson, post- doktor i kulturgeografi vid Umeå universitet, har undersökt bilden av Norrland och norr- länningar.
- Mytbilden av norrlänningen är tecken på okunnighet, ointresse, nonchalans och bottnar bland annat i vem som har den mediala makten. Det är inte så många som har varit i Norrbotten och bristen på kunskap gör att folk hittar på för att fylla i sina egna kunskapsluckor, säger hon.
Hon tycker att även om man inte kan jämställa rasism med fördomar mot norrlänningar kan man dra paralleller mellan bilden av norrlänningar och synen på invandrare som grupp.
- Det tog generationer att lära sig att inte använda det nedsättande ordet neger, det tar tid för omgivningen att se på Norrland med opåverkade ögon.

En fråga som verkar vara svår att betrakta med neutral blick är den om Norrbotniabanan, järnvägen som ska gå mellan Umeå och Luleå. Gusten Granström är vd för Norrbotniabanan AB och jobbar med finansieringen.
- Norrbotniabanan är nödvändig både för Sverige och Europa. Huvud- skälet är att industrin behöver den för att klara transporterna av bland annat skog och malm. På längre sikt är det en strategisk fråga som även öppnar upp en korridor för den gigantiska marknaden österut.
Norrbotniabanan fanns inte med i den nationella transportplanen som regeringen lade fram förra hösten, men behandlades i en särskild skrivning. Ett krav från regeringshåll var att näringslivet ska gå in och betala för infrastrukturen.
Hur kan det komma sig att det är okej att använda skattepengar till projekt som Citybanan i Stockholm medan Norrbotniabanan får nej?
Det är frågan som Gusten Granström ställer sig. Han menar att vi hamnar i ett cirkelresonemang. Å ena sidan pumpar Norrbotten in miljarder i statskassan men när det handlar om att få tillbaka pengar i form av järnvägssatsningar så blir det stopp - trots att järnvägssatsningen i sin tur genererar ännu högre vinster till statskassan.
- Jag tror att regeringen nu känner att det inte var så begåvat och genomtänkt. Vi jobbar för fullt för att lösa finansieringen, säger han.
I dag möts intressenterna i Norrbotniabanan i Umeå för att diskutera framtiden. Det var tänkt att Norrbotniabanan skulle börja byggas omkring 2014, nu hoppas Granström på en start 2016.

Norrtoppen eller Norrbotten. Klart är att länet upplever sitt största uppsving på decennier. Återstår att se om ett namnbyte på länet kan vara befogat om några år.