Läcka avslöjade hur politikerna levde lyxliv för skattepengar

Det var en helt vanlig torsdag. På BBC:s Newsnight-redaktion pågick förberedelserna inför kvällens program precis som vanligt.
Under eftermiddagen hade programledaren Gavin Esler på redaktionens blogg puffat för kvällens höjdpunkt - frågan om 1979 eller 1989 varit året som förändrat världen mest.
"Berätta vad ni tycker", uppmanade Gavin Esler, "och häng med oss klockan 10.30pm när vi diskuterar frågan med Simon Schama, Francis Fukuyama och Lord Lawson".
Allt verkade flyta på som det skulle.
Men, strax innan sändning hände det som skulle komma att vända upp och ner på allt: redaktionen nåddes av ett nummer av morgondagens Daily Telegraph.
Rubriken på förstasidan löd: "Sanningen om politikernas utlägg".
Det förekom förstås redan en del rykten.
Newsnight hade liksom alla andra hört att det viskades om att flera tidningar erbjudits en hårddisk med information om de pengar som parlamentsledamöternas krävt för sina utlägg i tjänsten.
Men ingen verkade ha nappat.
Tills nu.

När Newsnight drog i gång klockan halv elva 7 maj var det starten på avslöjandet av vad som anses vara en av de största skandalerna inom brittisk politik på länge.
Inom loppet av en dryg vecka har 89 parlamentsledamöter fått stå till svars för privata utgifter som de ansett att skattebetalarna ska stå för.
Det har varit allt från chokladtomtar och kex för en tia till swimmingpool och stereoanläggningar för hundratusentals kronor.
En del saker har varit så allvarliga att politiker tvingats lämna sina poster.
Labourpartiets Hazel Blears fick sparken för att ha undvikit att betala vinstskatt efter en lägenhetsförsäljning.

Partikollegan Elliot Morley uteslöts från partiet efter att ha krävt pengar för ett redan avbetalat lån, samma sak hände Torypartiets David Chaytor som också fått pengar för lån som inte längre existerar.
Toryledaren David Camerons närmsta man Andrew Mackay avgick självmant efter att det kommit fram att han och hans fru krävt pengar för två olika boenden.
Justitieministern Shahid Malik avgick också han efter att ha insisterat på att inte betala tillbaka en enda krona av de 800 000 han fått för sina dubbla boenden.
- Vad det här har kostat skattebetalarna? Oj, det vet vi inte än. Men det handlar säkert om miljontals pund, säger Susie Squire till Expressen.
Hon är kampanjledare på Taxpayer's Alliance - en lobbygrupp som enligt den egna programförklaringen arbetar för "lägre skatter och en bättre regering".

De är, så klart, väldigt upprörda över situationen och har startat en namninsamling för att tvinga polisen till förundersökningar mot de politiker som misstänks ha brutit mot lagen i sina försök att utnyttja systemet.
- Våra politiker har uppträtt på ett kriminellt sätt när de försökt undvika att betala skatt. Och om de har begått brott så måste de ställas till svars och åtalas precis som vilken annan person som helst, säger Susie Squire.
- De ska inte tro att de står över lagen.
Men handlar det enbart om giriga personer eller ett system som inte fungerar?
Både och, säger Susie Squire.
- Systemet har tydligen inte fungerat men samtidigt så ska folkvalda politiker göra rätt, de ska vara exempel för oss andra och inte utnyttja det faktum att systemet inte funkar.
- Vi förstod säkert alla att det fanns folk som betedde sig så här, men vidden av det hela var det nog ingen som hade räknat med.

Att bomben briserat just nu går att förklara om man går några år tillbaka i tiden.
Först år 2000 introducerades lagen om informationsfrihet i Storbritannien och det dröjde fem år till innan den trädde i kraft i sin nuvarande form.
Innan dess fanns ingen stark lagstiftning som kunde hjälpa allmänheten att ta reda på vad som försiggick innanför Westminster väggar. När parlamentets ena kammare - House of Commons - i februari 2007 inte ville offentliggöra ledamöternas utlägg för resor i tjänsten användes lagen för första gången för att tvinga fram siffrorna.
Allt sedan dess har intresset för politikernas pengar varit ett högintressant ämne i brittiska medier.
Till sommaren var det också meningen att parlamentet skulle offentliggöra en rejäl genomgång av utläggen, men Daily Telegraph hann alltså före.
- Det var nog bra. Jag tror inte vi hade fått reda på allt om informationen kommit från regeringen själva.
- Till exempel hade politikernas adresser inte funnits med i genomgången och då hade vi inte vetat hur mycket de utnyttjar systemet kring dubbla boenden för att tjäna pengar, säger Susie Squire.
Men hur kom då Daily Telegraph över dokumenten? Håll i er, följande är som hämtat ur ett filmmanus:

En okänd person på ett regeringskontor har alltså lyckas kopiera data från en hemligstämplad dator till en bärbar hårddisk och fått den med sig ut ur byggnaden, förbi kollegor och säkerhetsvakter, utan att någon märkt något.
Två miljoner dokument - kopior på formulär, handskrivna noteringar och bifogade post-it-lappar - allt finns med.
Varenda utlägg som de 646 parlamentsledamöterna krävt pengar för de senaste fem åren.
Hårddisken har sen bjudits ut, via en mellanhand, till flertalet tidningar.
The Times, Daily Express, The Sun - alla uppges ha tackat nej när summan kommit upp vid förhandlingsbordet.

Siffran som nämns är nämligen svindlande 3,6 miljoner kronor.
Mellanhanden har av flera medier namngetts som John Wick, en före detta militär som nu har ett säkerhetsföretag som bland annat sysslar med att förhandla om och leverera lösesummor i kidnappningsfall.
Den okände och mystiske tjänstemannen, som just blivit miljonär på politikernas bekostnad, finns det ännu inga spår efter.
Hos allmänheten ses han eller hon i vilket fall som helst som en hjälte, i takt med att ilskan över skandalen växt för varje dag som gått.
Brev, mejl och telefonsamtal strömmar in till Westminster, till tidningsredaktioner, till alla som har något att säga till om.
Politiker har fått se hem och kontor vandaliserade, de har tvingats till polisskydd eller buats ut i tv.

Opinionsundersökningar visar att nästan alla britter tappat tron på politiken, många vill ha omval nu, andra tänker visa sitt missnöje i EU-valet om några veckor genom att vägra rösta på något av de inblandande partierna.
Kraven på ett genomskinligare och öppnare system kommer från alla håll - men det går faktiskt att hitta dem som inte är lika arga.
Valentino Larcinese är professor i statsvetenskap på London School of Economic and Political Science.

Han har tidigare studerat parlamentsledamöternas utlägg och enligt honom är "skandalen" klart uppförstorad.
- Missförstå mig rätt, det är bra att folk vet vad de betalar för, men proportionerna av det hela beror bara på att media gillar att slå på stora trumman, säger Valentio Larcinese till Expressen.
- Enligt mig är det ingen hemsk situation, det är ingen stor skandal. Det mesta de har gjort har varit tillåtet, även om en del har utnyttjat reglernas mening lite grann.
- Men om de lämnat in ett kvitto på en eller två liter mjölk, vad spelar det för roll? Allt det här är bara en stor distraktion från deras jobb, och tro mig, de har bättre och viktigare saker att göra.
Valentino Larcinese tystnar en stund i andra änden av telefonlinjen, sen berättar han vad som oroar honom mest:
- Risken är att det här föder en antipolitisk stämning. Folk reagerar just nu hysteriskt och det är aldrig en bra nyhet för en demokrati.

KÄLLOR: The Guardian,The Daily Telegraph, bbc.co.uk, taxpayersalliance.com