Det skulle ta 54 år innan de sista offren för den största kvicksilverkatastrofen i historien fick sin upplösning. Då betalade det japanska företaget Chisso ut de sista pengarna till offren för Minamatakatstrofen som nådde sin kulmen 1956.
Under en period på mer än 25 år hade Chissokoncernen gradvis släppt allt högre doser kvicksilver i havet. Folk åt skaldjur och fisk som fångats lokalt, och fick i sig giftet på det sättet. De första tecknen kom i slutet av 20-talet. Det beskrivs i nyhets­artiklar från tiden hur människor i Minamata ofta snubblade, hur de hörde allt sämre och sluddrade när de pratade.
Då trodde man att det berodde på andra, naturliga förklaringar. Men det berodde naturligtvis på kvicksilvret.
Totalt omkom 1 784 människor av 2 265 registrerade offer. Totalt 10 000 har fått ersättning för mindre skador, och man har inrättat en fond för att ersätta offer som ännu inte märkt av några symptom.
Nu har kvicksilverdebatten dragit i gång igen.
Enligt Svensk Glasåtervinning slängs årligen 200 000 kvicksilverhaltiga lågenergilampor, både vanliga lysrör och kompakta lampor för hushållselsocklar, i behållare för returglas. Små mängder påverkar människor och djur under lång tid. De första symptomen är andningsrubbningar och bestående skador på lungorna. På sikt angriper kvicksilvret det centrala nerv­systemet och orsakar hjärnskador.
Enligt en studie utförd på Uppsala universitet räcker det med en kvicksilverhalt på 0,03 milligram per kubikmeter luft för att orsaka skador på människor. Ett normalt lysrör innehåller 3-5 milligram kvicksilver - en dos hundra gånger högre än den lägsta skadedosen.

Den toxikologiska analysen gäller människor. Mindre djur är betydligt mer känsliga. Men att ge några exakta uppgifter om hur stora doser som orsakar vilka skador i vissa bestämda sammanhang är omöjligt, menar Göran Gabling, utredare på kemi­kalieinspektionen.
- Det beror på var kvicksilvret hamnar, och om det når till exempel ett vattendrag. En droppe kvicksilver på fel ställe kan förgifta en hel sjö, säger han.
Och att jämföra med primitiv guldutvinning - guldmalm löses upp i kvicksilver, receptet är lika delar kvicksilver och malm - är meningslöst.
- De som arbetar på det sättet är också kraftigt kvicksilverförgiftade. Det finns ett skäl till att vi har ett totalförbud mot kvicksilver i Sverige. Vi har gjort bedömningen att allt kvicksilver måste försvinna, sedan måste utsläppen det pratas om i det här sammanhanget ställas i relation till det kvicksilver som når oss som atmosfäriskt nedfall från kolförbränning och sådant.
Beslutet om att fasa ut de vanliga glödlamporna kom 2009 efter en lång tids politisk diskussion. EU:s så kallade ekodesigndirektiv kom 2009, och enligt beslutet skulle glödlamporna fasas ut i etapper. Så har det också blivit. Först att försvinna var 100- och 75-wattslamporna. 60-wattarna var sist ut. Men i direktivet sägs inget om alternativen.
- Man bestämde inte vad som skulle komma i stället, säger Peter Bennich, projektledare för belysningsfrågor på energimyndigheten.
Men utfasningen av glödlamporna var nödvändig, menar han.

Belysning använder en femtedel av all producerad elektricitet, globalt sett. Prognoserna visar dessutom på en stor ökning, eftersom nära 1,5 miljarder människor i dag saknar belysning, men förstås också vill ha det framöver. Det betyder ökat behov av ny, ofta fossil, elproduktion som följd.
- Genom att få fram effektiva alternativ undviker man det mesta av denna ökning, vilket både minskar klimatpåverkan och sparar pengar, säger Peter Bennich.
Direktivet var också i första hand ett incitament för industrin.
- Ingen tillverkare vill utveckla en produkt som det inte finns någon marknad för. EU-beslutet fungerade som en propplösare, och det fick utvecklingen att explodera, även av led-lampor. Det där ser vi på många produktområden, det var likadant när vi började ställa krav på stand by-lägen för hemelektronik: en tv-apparat borde kunna förbruka mindre än en watt i det läget. Det tog ett år från det att vi började informera om kraven tills de flesta apparaterna klarade dem.
Att ersättaren till glödlampan kom att heta lågenergilampor berodde på tillgången.
- Det var det enda mogna alternativet. Och det finns en vits med att ha en tidtabell när produkter försvinner i omgångar. Konsumenterna hinner vänja sig, och utvecklingen tog fart enormt snabbt. Och de ledlampor som ändå finns i dag hade nog inte kommit fram ännu annars.
Alternativet för EU, att helt förbjuda lågenergilampor med kvicksilver, var inte politiskt möjligt, menar Peter Bennich.
- När beslutet förbereddes var inte ledtekniken mogen. Man vågade inte lita på att den skulle hinna bli det. Det är först nu det börjar komma bra ledalternativ, men det finns fort­farande mycket skräp på marknaden.
Det blir också en snedvriden debatt om kvicksilverinnehållet i lamporna, menar han.
- Det måste sättas i relation till de fyra ton kvicksilver som regnar ned över Sverige varje år, en direkt produkt av den kolenergi som produceras delvis för att förse oss med elenergi för just belysning. Att gå ifrån traditionella glödlampor är ett sätt att minska elanvändningen och därmed faktiskt även kvicksilvernedfallet.
Det är distributörer och återförsäljare som har ansvaret för att se till att förbrukade lampor samlas in. Något som Naturskyddsföreningen anser har fungerat dåligt.
- Vår inställning är att konsumenterna måste få hjälp med att återvinna de här produkterna. Det borde finnas någon form av pant för lampor, säger informations­chefen Louise Wileen Bjarke.
Det är ett system som branschorganisationen Belysningsbranschen tror blir för komplicerat.
- Det är väldigt långa livslängder på de här lamporna, och då ska någon alltså hålla reda på panten under alla de här åren, och märkning och ersättning måste hänga med under hela den här tiden. Frågan är vem som skulle vilja hålla i det, säger vd Magnus Frantzell.
I stället vill Belysningsbranschen satsa på information kring hur de ska samlas in och återvinnas.
- Folk vill ju göra rätt.
Men utan alternativ kommer vi att fortsätta köpa och använda lågenergilampor. Ledtekniken, lampor med flera starka lysdioder som ljuskälla, kommer att dröja.
Själva tekniken med lysdioder är inte ny. De har funnits i många år. Den som köper en ficklampa i dag har svårt att hitta en modell som inte bygger på lysdioder. Problemet är ljusets sammansättning. En lysdiod ger ett kallt blåvitt ljus, långt ifrån det varma gulvita ljus en glödlampa ger. Att utveckla en ljuskälla som lyser med samma ljus som en glödlampa är inte lätt. Det var egentligen först i år som de första ersättningslamporna kom med rätt ljussammansättning, samtidigt som det finns ett stort utbud av enklare, sämre, lampor med "fel" färg.
- Men utvecklingen går rasande fort nu, säger Magnus Frantzell på Belysnings­branschen.

Problemet nu, förklarar han, är att det är dyrt att producera det varmare ljuset, och man förlorar i effekt när man gör det. Dessutom är de fortfarande dyra. En bra ledlampa med rätt ljus kostar omkring 200 kronor. Då pratar vi ersättare till de gamla 40 wattslamporna. En lampa motsvarande 60 watt kostar dubbelt så mycket.
Och så sent som i måndags rapporterade tidningen Ny teknik att mer än hälften av ledlamporna som elsäkerhetsverket testat har fått försäljningsförbud eftersom de stör elnätet.
- Jag tror att det kommer att dröja tre år innan ledtekniken har tagit över helt, säger Magnus Frantzell.