Det är mitt i valrörelsen, stödet för socialdemokratin är rekordlågt i Demoskops första septembermätning. Även stödet för Mona Sahlin når nya bottennoteringar. Men Mona Sahlin ger inte upp. Hon är en stark människa och en ännu starkare politiker. Väljarna måste förstå att vi står inför ett vägval, säger hon bestämt som en kommentar på katastrofsiffrorna. Visst ser hon sliten ut, trött och glimten i de bruna ögonen har mattats av. Hon har inte samma glöd längre. Samarbetet med Vänsterpartiet och Miljöpartiet fungerade inte. Foto: Stefan Forsell
- Om jag blir statsminister fortsätter hon ska stupstocken i sjukförsäkringen avskaffas, säger hon då.

Mona Sahlin första valrörelse har kantats av kritik. Även om stora delar av politiken ifrågasatts så är det trots allt Mona som person som fått ta de största smällarna. Vi som följer henne frågar ofta, hur orkar hon, vad är det som driver henne?
Trots att hon förde partiet till sitt största valnederlag någonsin är många både inom och utanför socialdemokratin eniga om att Mona Sahlin gjorde en bragdinsats. Hon gav inte upp, hon klarade den massiva kritiken och ju lägre förtroende hon fick desto hårdare slet hon.

Visst kunde hon hämta kraft när hon träffade "sina väljare" de som älskade henne och nöp henne i armen och ville bli fotograferade med henne och få en autograf.
Jag har sett henne många gånger omsvärmad av beundrare, men även på sådana valmöten kunde stämningen solkas av att unga kritiker kastade Toblerone på henne. Men också det skämtade hon bort. Mona i talarstolen 1982. Foto: Bertil Stilling
- Jag tycker inte om Toblerone, sa hon och gav chokladen till publiken.
Mona Ingeborg Andersson föddes in i partiet. Året var 1957.
- Min pappa Hasse Andersson är sossepamp, är någonting hon säger ibland.
Han avancerade till politisk sakkunnig åt Ingvar Carlsson. Det var så hon lärde känna

Ingvar Carlsson och Thage G Peterson. Hon blev tidigt medveten om orättvisorna i världen och har alltid haft en otrolig debattlusta. Det tillsammans med sin förmåga att utrycka sig lade de första pusselbitarna till framgången inom socialdemokratin.
Thage G Peterson var en av de första som såg hennes potential och han lanserar henne som riksdagskandidat för Stockholms läns partidistrikt 1982.
- Redan då mötte Mona motstånd, men genom idogt övertalningsarbete lyckades jag ge henne en valbar plats på listan, berättar Thage G Peterson för mig. Sahlin är ett av de stora affischnamnen i valet 1991. Foto: Lars Epstein
Ingvar Carlsson plockade så småningom upp henne i sin närmaste krets.
- Hon har klara och tydliga värderingar, lätt att formulera slagkraftiga budskap och imponerande styrka och vilja, sa Ingvar Carlsson i en TT-intervju.
Partiets väg blev Monas väg. I sin bok om sitt politiska liv skriver Mona:
"Så här dags i livet blev dock politik och socialdemokrati en del av min familj. Och jag kom att se mig som en del av den för evig tid".

Mona Sahlin har alltid identifierat sig själv med partiet. När hon som nybliven partiledare 2007 intervjuas av SSU:s tidning Tvärdrag får hon frågan om vad SSU betydd för henne. Då svarar hon:

- Jag kan inte skilja på mig och SSU, det är en del av min identitet.
Kärleken och lojaliteten till partiet är en röd tråd i Mona Sahlins liv. Flera i hennes närhet vittnar om att hon har haft svårt att skilja på sig själv och partiet. Men på senare år har hon skaffat sig en viss distans, säger personer jag talat med. Det är ur kärleken till partiet vi kan spåra hennes vilja att bli socialdemokratins första kvinnliga partiledare.
Det är inte politiken i första hand som drivit henne utan gemenskapen i partiet.
När Mona Sahlin utsågs till arbetsmarknadsminister 1990, utbrister hon "Äntligen!". Hon klev in som ett yrväder i en regering som brottades med stora ekonomiska problem. "Det står värre till med ekonomin än jag anat", skriver hon i sin bok.
- Ekonomi kunde hon inte, men hon lär sig och hon anpassar sig snabbt, berättar Kjell-Olof Feldt.

Det är ingen tillfällighet att hon axlar den dubbla rollen som partiets försvarsadvokat och åklagare när krisen är ett faktum.
Hon gör precis det som Ingvar Carlsson kalkylerat med, hon försvarar politiken in absurdum och anklagar alla som kritiserar den och motarbetar den. Hon var stenhård i sin övertygelse om att partiledningen hade rätt.
Ingvar Carlsson beundrade henne för detta och Mona Sahlin tog också de flesta smällar och huvuddelen av kritiken. När Mona Sahlin presenterade den så kallade stopplagen som innehöll stopp för strejker och löneökningar försvagades hennes ställning bland gräsrötterna.

Misstron mot henne växte och hon blev stämplad som en högersosse. Situationen för henne blev inte enklare av att regeringens krispolitik inte gick hem.
När jag pratar runt i partiet är det många vittnar om att de knappt tål henne.
Under EU-striden blev Mona ett av partiets affischnamn för EU men eftersom partiet splittrades i två fraktioner blev hennes trovärdighet bland vänstersossar och kritiker ännu lägre.
Men medierna älskade henne.

Jag jobbade med Mona Sahlin på arbetsmarknadsdepartementet när hon var som populärast. Alla ville intervjua Mona Sahlin och hon bjöd friskt på sig själv och på barnen. Vi visste allt om Mona, vad hon läste på toaletten - Fantomen, gamla nummer - och hon gav oss sitt livs största kris när hennes lilla son så tragiskt avled.
Hon blev hela folkets Mona som alla hade en åsikt om.
När Socialdemokraterna förlorade valet hade Ingvar Carlsson redan utsett sin kronprinsessa. Ingvar Carlsson talar ofta om kvinnorna han lyfte fram under sin tid som partiledare, Mona Margot och Anna. I väntan på att Socialdemokraterna skulle återfå regeringsmakten utsågs Mona Sahlin till partisekreterare.

Jobbet innebar att hon hamnade mitt i hetluften. Hon var med i krisuppgörelsen med regeringen Bildt när räntan åkt upp till 500 procent. Ett valmanifest som innehåll tuffa besparingar och svikna löften. Huvuddelen av den svekdebatten fick Mona ta.
Initierade källor hävdar att Ingvar Carlsson sköt över besvärliga frågor till Mona därför att han ville testa hennes förmåga och se hur hon klarade svåra situationer. Han satte henne helt enkelt i ledarskapsskola för att hon skulle kunna efterträda honom som partiledare.
Ingenting blev som planerat, Mona Sahlins affärer kom i vägen. "Sahlin-affären", den som många senare ville förminska till "Tobleroneaffären" blev den utlösande faktorn som fick henne att ta timeout från politiken. Men den enorma ilskan i rörelsen över hennes agerande handlade om partiets högervridning som Mona fick skulden för.
Mona Sahlin kom tillbaka efter en tid som egen företagare. I många frågor har Mona Sahlin varit en föregångare. Särskilt modig och idémässigt utmanande var hon som egen företagare. Göran Persson kom till slutsatsen att det var bättre att ha henne i regeringen än utanför, berättar personer från hans stab.
När Göran Persson avgick på valnatten 2006 började jakten på ny partiledare. Spelbolaget Ladbrokes förlorade ett sexsiffrigt belopp när Mona Sahlin axlade rollen som partiledare. Mona Sahlin var tillbaka på riktigt.

Mona Sahlins namn slog ner som en bomb, det var ingen självklar parti- ledare som axlade tronen. Mona ville verkligen lyckas som partiledare. De första åren gick förhållandevis bra. Hon var hett stoff i medierna, hon reste runt i partiet och försvarade sig, hon tillsatte arbetsgrupper som skulle ta fram en ny socialdemokratisk politik och opinionssiffrorna steg. Men ju närmare valet vi kom desto tuffare blev det på parti- ledarposten.

Kritiken växte och många även socialdemokrater sa öppet att de inte trodde på henne som statsminister. Kritiken gick ut på att hon inte var trovärdig och kompetent. Kritik kom också från arbetarekommunerna, flera socialdemokrater lokalt vittnar om hur de bemöttes när de ringde partikansliet. Folk var helt okunniga och försökte vi diskutera politik blev svaret ungefär "God dag Yxskaft". Många hävdar att hon omgett sig med folk som knappt förstod vad en arbetarekommun är.

Det var inte bara kritiken som knäckte Mona Sahlin. Hon hade också en omöjlig uppgift i att ena ett splittrat parti, en uppgift som hennes företrädare blundat för.
Flera tunga sossar talar upprört om sprickan i partiet och framför allt frågar de sig varför ingen gjorde något åt den.
Mona Sahlin hade också brister som ledare och framför allt tog hon aldrig ledningen över partiet. Hon vägrade vara ensam ansvarig. Hon var dessutom osäker i sin ledarroll och när det brände till försvann alla de som hon förväntade sig skulle stötta henne.
Hon hade tre ledarkriser som försvagade hennes ställning.
Den första krisen kom när Pär Nuder fick kicken som ekonomisk talesman och ersattes av Thomas Östros. Det var egentligen ingen stor sak att en ny partiledare utsåg nya nyckelpersoner. Mona Sahlin gillade aldrig Göran Persson så varför skulle hon dras med hans vapendragare?
- Mona Sahlin försökte få Pär Nuder att göra en snygg sorti men han vägrade, berättar en källa nära Mona Sahlin.

Genom en läcka till medierna upp- dagades att det inte bara var Pär Nuder som skulle få gå utan en hel rad vänstersossar pekades ut. Mona tappade taktpinnen och en högljudd kritikerkår hävdar att det var elakt sätt att behandla Pär Nuder på. Mona framstod som en svag och ensam partiledare som inte kunde hantera interna frågor. Ensam var hon, ingen annan i VU eller partistyrelse trädde fram till hennes försvar.
Nästa kris kom när hon gick ut och meddelade att Socialdemokraterna och Miljöpartiet gjort en uppgörelse om valsamverkan. Hon klargjorde också att det inte var aktuellt att ta med Vänsterpartiet och Lars Ohly. Även denna gång blev det ett ramaskri. Vänsterkrafterna i partiet rasade och framför allt fackföreningsrörelsen.

Samarbetet med Miljöpartiet initierades av Mona Sahlin själv och hennes närmaste krets i verkställande utskottet. Mona Sahlin fick återigen stark kritik och stora problem. Relationen till facket blev iskall, berättar flera fackliga representanter.
Läget blev ohållbart och Mona Sahlin tvingades backa. Återigen tog hon ensam på sig ansvaret för ett illa genomtänkt förslag. Hon stod upp på en presskonferens och sa att ansvaret är bara mitt. Verkställande utskottets bunkergäng teg och gick fria.
Det tredje och avgörande misstaget som Mona Sahlin gjorde som parti- ledare var när hon på eget bevåg körde över både VU och partistyrelse och gick SSU:s krav till mötes att hela partiledningen skulle ställa sina platser till förfogande efter katastrofvalet.
Det var ett ödesdigert beslut.
- VU hade i ett möte bestämt att ta upp frågan ännu en gång innan något beslut fattades, säger flera initierade källor i VU.
De berättar att många inte trodde vad de hörde när Mona Sahlin uppmanade folk att ställa sina platser till förfogande.

Men Mona Sahlin som kämpade för sin politiska framtid valde en annan väg. Hennes tanke var att om hela partistyrelsen avgår ökar möjligheterna för henne att sitta kvar som partiledare, särskilt med tanke på att det inte finns någon given efterträdare.
Vad Mona Sahlin däremot inte hade tänkt på var att när hela ledningen försvann förlorade hon helt kontrollen över partiet.
Det var ett avgörande misstag som visar på hennes svaghet som ledare. Efter hennes uppmaning att partistyrelsen skulle ställa sina platser till förfogande utbröt den fullständiga kalabaliken inom partiet.
Tunga VU-representanter som Wanja Lundby Wedin kritiserade beslutet. Partistyrelsemedlemmar kritiserade beslutet och hävdade att de inte stod bakom partiets politik eftersom de aldrig fått vara med och diskutera den utan bara tvingats rösta ja till redan fattade beslut.
Nu kom också kraven på Mona Sahlins avgång från alla håll och givetvis förstod Mona själv att läget för henne som partiledare hade blivit ohållbart.
Det blev ett tungt fall för Mona Sahlin, men hon avgick med hedern i behåll. Hon säger själv att hon förekom sina kritiker och meddelade att hon själv tagit beslutet att avgå.
Hon såg närmast lättad ut på presskonferensen, hon till och med skämtade om att hon gått till frissan för att se snygg och proper ut.

Hon visste givetvis att hon skrev historia. Socialdemokratins första kvinnliga ordförande som tvingas avgå efter en rekordkort tid vid makten och till råga på allt en socialdemokratisk ordförande som inte blev Sveriges statsminister. Hon hade fört socialdemokratin till sitt sämsta val någonsin.
Mona Sahlin är unik. Vilken en-vishet, vilket tåla-mod och framför allt en enorm vilja och en stor kärlek till ett parti som i alla led inte älskade henne tillbaka.
Hon stod ut med det mesta, men hon hade hela tiden en innerlig önskan som hon ofta upprepade:
- Jag vill bli respekterad för den jag är!
Jag är inte säker på att hon fått den önskan uppfylld.