Nekas asyl. Narek Aghajanyan flydde till Sverige sedan han misshandlats hemma i Armenien.
Nekas asyl. Narek Aghajanyan flydde till Sverige sedan han misshandlats hemma i Armenien.

Konstnärer kan få en fristad i Sverige

Publicerad

Över hela världen fängslas, torteras och mördas konstnärer för sin konst.

Men frågan om konstnärlig yttrandefrihet har länge fått stå tillbaka för andra mänskliga rättigheter.

Nu utreder FN tillståndet för den konstnärliga yttrandefriheten i världen.

Och i Sverige arbetar man för att öppna världens första fristad för konstnärer.

Lyssna på poddversionen av artikeln i mp3-spelaren eller via iTunes. Du kan också ladda ner avsnittet.

Dödshotade konstnärer kan få fristad

En dag knackade det på dörren hemma hos konstnären Narek Aghajanyan. Det var polisen som beslagtog familjens pass.

Dagen därpå knackade det på igen. Den här gången klev tre anonyma män in i hemmet, misshandlade Narek Aghajanyan medvetslös och förstörde hans konstverk.

Tavlorna som legat till grund för misshandeln var tio abstrakta målningar dedikerade till de tio offer som dödats vid en massaker på gatan i Jerevan den 1 mars 2008. Massakern kom från polis och militär under en stor folklig protest efter presidentvalet och har blivit en känslig fråga i Armenien. Ingen har ännu ställts till svars för de dödade.

Det var inte första gången Narek misshandlats för sin konst, han hade tidigare misshandlats så svårt av polisen att han fått njurskador och kissat blod. Tillsammans med sin fru lyckades han fly till Sverige med falska pass och fem år efter gatumassakern står han i en ateljé i Mehedeby norr om Tierp, framför tio nya målningar tillägnade vart och ett av offren.

- Jag talar genom mina färger, det är mitt sätt att kommunicera. Men det uppskattades inte av den armeniska regimen, säger han.

De expressionistiska minnesmålningarna är som färgexplosioner på duken och bär titlar som refererar till massakern.

Den armeniska polisen har fortsatt att söka Narek sedan han lämnade landet. Men i Sverige har migrationsverket gett honom avslag att stanna.

- De förstår inte hur min abstrakta konst kan vara politisk, säger Narek Aghajanyan.

Den svenske journalisten Arne Ruth, tidigare kulturchef på Dagens Nyheter och Expressen, har engagerat sig i fallet och skrivit flera artiklar där han ifrågasätter migrationsverkets beslut att neka Narek asyl. Enligt honom finns det sakfel i deras motivering.

- Migrationsverket menar att det inte går att bevisa att de tre männen som misshandlade Narek hade något med regimen att göra, vilket är fullständigt bisarrt. Att det som hänt inte skulle ha politisk koppling är befängt, säger han.

Migrationsverkets tillförordnade rättschef Fredrik Beijer kan inte uttala sig specifikt om fallet Narek eftersom det är sekretessbelagt, men säger att asylsökande konstnärer i allmänhet bedöms på liknande sätt som politiskt aktiva.

- Vi måste ju göra en bedömning om det här är något myndigheterna i hemlandet reagerar på. I Nordkorea är kanske allt som inte är direkta direktiv från myndigheterna ifrågasatt. Men ofta är det inte lika svart och vitt, säger han.

Exilkonstnärer har en speciell situation, eftersom konst är tolkningsbar. Vem avgör när konsten blir politisk?

- Det är inte så att vi recenserar konstens allmänna värde, men vi bedömer faran och vad samhället kan göra med personen. Om vi tror att man med fog inte vågar fortsätta sitt konstnärsskap i hemlandet så ger det skyddsrätt, för det är en rättighet att uttrycka sig, säger Fredrik Beijer.

Ett annat aktuellt fall som uppmärksammats i Sverige är den iranske konstnären Mehran Galledarizadeh, som flydde hit efter att ha blivit torterad i hemlandet efter en utställning. Först ansåg migrationsverket att hotbilden inte var tillräckligt stark och Mehran skulle utvisas.

Men hans advokat, Eva Haddadi, drev fallet vidare. Hon skickade in protester som utvisningsbeslutet hade skapat, material från hans utställningar, och artiklar som skrivits om honom och hans fall i tidningen Konstnären för att övertyga migrationsverket om att konsten var regimkritisk. Ärendet togs upp igen, och nyligen blev det klart att Mehran får stanna i Sverige.

- För de flesta svenskar och även för personer från migrationsverket kan det vara svårt att förstå vad det är som retat upp en regim eftersom referensramarna för konst är olika. Tolkning av konst är ju ytterst individuellt och ibland personligt, säger Eva Haddadi.

Det finns många aktuella exempel på konstnärer i världen som fängslats och trakasserats på grund av sin konst. Knivhuggna konstnärer i Turkiet, en mördad grafittikonstnär i Libyen, en egyptisk konstnär som sköts på öppen gata, och den ständigt förföljda konstnärsgruppen Voina i Ryssland. Kanske är det mest kända exemplet den kinesiske konstnären Ai WeiWei, som gång på gång fängslas och misshandlas av den kinesiska regimen.

Ett sätt att stödja och skydda förföljda konstnärer på är genom så kallade fristäder. Det är ett program där en stad erbjuder ett tvåårigt stipendium, en lägenhet och stöd för en gäst i behov av en säker plats att leva och verka på.

I dag finns ett fyrtiotal fristäder världen över, sex i Sverige - men de är endast till för författare och journalister och inte öppna för konstnärer. Nu arbetar Konstnärernas riksorganisation, kulturrådet och flera andra kulturorganisationer för att lösa fristadsfrågan även för konstnärer. Även musikorganisationerna arbetar för att öppna upp fristäder för musiker, och i Norge blev Harstad nyligen världens första fristad för förföljda musiker.

Nu kan Sverige bli först i världen med att erbjuda en fristad för konstnärer, enligt Fredrik Elg, som är ansvarig för fristadsfrågan på kulturrådet.

- Jag hoppas att den första fristaden för en konstnär blir verklighet i år. Flera städer har anmält intresse. Om en kommun har möjlighet att avsätta medel för fristadsprojektet finns det egentligen inget hinder, säger han

Regimkritisk text har traditionellt setts som mer tydlig och offentlig än regimkritisk bildkonst, men med dagens digitala spridning ska konstens politiska kraft inte underskattas. Nu har FN initierat en omfattande rapport om tillståndet för den konstnärliga yttrandefriheten i världen. Alfons Karabuda, ordförande för SKAP, Svenska Kompositörer av Populärmusik, deltar i arbetsgruppen för rapporten.

- Jag gjorde en presentation i Genève inför församlingen och det var tydligt att det inte kommer att bli lätt. Alla medlemsländer är artiga, driftiga, sluga och duktiga på att säga: "Det här är jätteviktigt och vi stöder det till hundra procent. Men det är också viktigt att konstnärer och artister tar sitt ansvar. Man ska inte skrämma folk och man ska inte reta upp dem. Då får man skylla sig själv". Ungefär så gick tongångarna från Ryssland och andra länder som vi vet har vissa problem med de här frågorna, säger han.

Det är första gången FN gör en specifik rapport om artistisk yttrandefrihet, vilket enligt Karabuda är ett viktigt erkännande av att konst och kultur är en speciell form av yttrandefrihet.

- Konstnärer och artister är speciellt beställda. Konst måste få vara obekväm, den behöver inte vara artig, säger han.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag