Vänsterpartisten Egon Frid glömmer inte sitt första intryck av riksdagskorridorerna. Det var riksdagens högtidliga öppnande, och han deltog i minglet i det gamla riksdagshuset.
- Jag hamnade i kön bakom en ledamot som hann med fler glas vin än vad jag hann med snittar, berättar han.
För den som inte kan hantera alkohol, kan riksdagen vara en riskfylld plats.
Egon Frid är numera ordförande för riksdagens nykterhetsgrupp, som arbetar hårt för att införa en alkoholpolicy i riksdagen. Ledamöterna stöttar också varandra i olika alkoholpolitiska debatter, som senast i diskussionen om gårdsförsäljning av vin.
Sällskapet är ett bevis för att allt i politiken inte kan sorteras i höger och vänster.
Nio av de sjutton medlemmarna i nykterhetsgruppen kommer från Kristdemokraternas mer moralkonservativa falang. I många andra frågor har de motsatt uppfattning mot Egon Frid och Vänsterpartiet.
- Man lär sig att gå ur partipolitiken och se sakfrågorna som förenar. Jag tycker att det är spännande. Och jag tror att det är bra för demokratin att vi visar utåt att vi kan samarbeta, även i riksdagspolitiken som normalt är så polariserad, säger Egon Frid.
Nykterhetsgruppen är bara en i raden av partiöverskridande nätverk i riksdagen. Det finns ett 50-tal sammanslutningar med högst varierande inriktning, från "bekämpandet av okontrollerad spridning av lätta vapen" till "golf". I några kan även tjänstemän vara medlemmar.
Dessutom driver svenska parlamentariker ett 40-tal vänskapsförbund med andra länder, från Polen till Sri Lanka.
Om du har kommit så här långt i texten, och inte är direkt fientligt inställd till nykterister, har du nog fått ett ganska trevligt intryck av nätverken.
Vi brukar gilla berättelser om människor som rör sig utanför de givna ramarna.
Men historier kan ofta berättas på mer än ett sätt.
Tidigare i vintras gav medierna bilden av att jaktförespråkarna fått genomslag i debatten om vargarna via ett hemlighetsfullt sällskap i riksdagens korridorer.
Rapporteringen riktades mot riksdagens jakt- och fiskeklubb.
Fakta i målet är att ledamöter och tjänstemän i riksdagen och departementen kan ta jägareexamen via en kurs som anordnas av klubben, men utförs av Jägareförbundet. Själva utbildningen får deltagarna betala ur egen ficka.
Fakta i målet är också att medlemmarna i klubben förfogar över en skjutbana för licensfria luftgevär i riksdagshusets källare. Dit har Jägareförbundet inget tillträde.

- Så fort det gäller jakt så blir det så lätt övertoner. Men det är ju inte konstigare med en skjutbana än att man har en swimmingpool eller danskurser i riksdagen, säger klubbens ordförande Bengt-Anders Johansson (M).
I riksdagen finns bland annat en jakt och fiskeklubb. Foto: Stefan SöderströmHan hävdar bestämt att jakt- och fiskeklubben inte spelade någon som helst roll i den politiska diskussionen om vargjakten.
- Vi står inte för någon som helst linje i något sammanhang, utan vi försöker ge olika jaktfrågor så bred belysning som möjligt. Både Jägareförbunden, Rovdjursföreningen och Naturskyddsföreningen har bjudits in till våra informationsträffar om rovdjuren. Alla partier är där, och alla kan ställa frågor. Men de politiska diskussionerna de förs i partigrupperna, säger han.
Men ingen kan kolla hur jakt- och fiskeklubbens medlemmar ställde sig politiskt till vargjakten. Bengt-Anders Johansson och hans styrelse står till mediernas förfogande, men vill inte redovisa vilka som är medlemmar.
- Än så länge har ingen kunnat förklara för oss vad som är allmänintresset i det, säger han.
När Expressen kontaktar andra nätverk i riksdagen, visar det sig snabbt att det inte råder någon enhetlig linje om öppenheten gentemot medierna.
Vissa svarar inte alls, trots påminnelser. Andra skickar omgående utförliga mejl om varje möte och varje kontakt med företag och intresseorganisationer under den gångna mandatperioden.
Policyn för medlemslistorna varierar. Somliga, som Manliga nätverket och den tvärpolitiska Dawit Isaak-gruppen, berättar mer än gärna. Och om vi vill veta vilka ledamöter som bildar opinion mot monarkin kan vi få en lång lista från Hillevi Larsson (S), som är kontaktperson för riksdagens republikanska sällskap.
Om vi föredrar att ta reda på vilka riksdagsledmöter som särskilt försvarar kungahuset blir det knepigare.
- Jag har inte mandat att lämna ut vilka som är medlemmar. Du får får fråga kollegerna om deras medlemskap, uppger Cecilia Magnusson (M), kontaktperson för Rojalistiska nätverket.
Carina Adolfsson Elgestam som är "ordförerska" för HelgaS, en kvinnoklubb för Socialdemokrater, replikerar bara "varför" när hon får frågan om medlemslistan.
Annelie Enochson, ordförande för kristna gruppen, nöjer sig med ett kort "nej".
Folkpartisten Eva Flyborg, som är kontaktperson för Nätverket för självbestämmande vid livets slut, tar sig däremot tid att motivera utförligt. Hennes sammanslutning har den känsliga diskussionen om dödshjälp att hantera.
Så här resonerar hon i ett e-brev till Expressen:
- Det finns inget hemligt med vårt nätverk, det vill jag inte att du ska tro. Men det är ingen vanlig förening som registrerar medlemmar eller något sådant. Inte heller finns det ett värde för oss att vi är många till antalet. Hellre då att det finns ett uppriktigt intresse och en villighet att diskutera något av det svåraste som finns - nämligen vår egen dödlighet. Och hur den kan, ska, bör och måste hanteras i lagstiftningen. Ledamöter anmäler sig till nätverket för att få information, men är inte knutna till den i övrigt.
Eva Flyborg är även en av kontaktpersonerna för nystartade Swedish Parliament Beatles Society. Det är en ren kulturförening och fritidsaktivitet. Men policyn om medlemslistorna är för säkerhets skull densamma: Det är upp till varje enskild ledamot att avslöja om han eller hon håller på Paul och John.

Att förtroendevalda hämtar inspiration från "Help!" eller "All you need is love", ja, det kan ju verka ganska harmlöst.
Så vad är problemet om somliga av riksdagens sammanslutningar nu råkar vara lite slutna? Kan inte riksdagsledamöterna få ägna sig åt lite diskussioner eller rentav avkoppling, utan att Expressen står och flåsar vid dörren?
Jo, det kan man naturligtvis tycka.
Kruxet är möjligen att du som väljare vill veta vilka organisationer och aktörer som försöker påverka dina folkvalda, och om de kan ha påverkats. Som i fallet med Jägareförbundet.
- Det är klart att man förväntar sig en väldigt stor öppenhet från riksdagsledamöterna. De är valda av folket, och de står till svars inför folket, säger Larsåke Larsson, professor i medier och kommunikation vid Örebro universitet.
Han har via SOM-undersökningarna ställt frågor om svenska folkets syn på lobbyister och pr-konsulter. Resultatet är inte smickrande för den som arbetar professionellt med att försöka påverka.
Förtroendet är lågt. Hemlighetsmakeriet är en viktig orsak.
- Det uppfattas som om man agerar i smyg, och utan att identifiera sig, säger Larsåke Larsson.

Det har funnits diskussioner om att införa någon slags registrering av lobbyisterna i riksdagen - med modellen hämtad från kongressen i USA eller EU-parlamentet i USA och Strasbourg.
Då skulle det till exempel vara lätt att följa Jägareförbundets eventuella besök i riksdagen.
- Tyvärr blev det inget beslut om registrering, säger Larsåke Larsson, som beklagar riksdagshusets inställning.
- Jag tror att det vore svårt av etiska och integritetsmässiga skäl att kräva att de enskilda riksdagsledamöterna redovisar alla sina kontakter. Det viktiga är ju att man får en redovisning av vilka externa aktörer som rör sig i riksdagens korridorer. Det hade varit ett steg mot större öppenhet.
Kanske kan diskussionen fortsätta i en av riksdagens sammanslutningar. Sedan en tid tillbaka leder Anne-Marie Pålsson (M) ett nätverk för demokratin.
I styrgruppen återfinns för övrigt både Annelie Enochson och Eva Flyborg.