HOPPAS PÅ FÖRBUD. Therese Jacobson, ekotoxikolog och havsmiljöansvarig på Greenpeace hoppas på att Sverige under ordförandetiden ska förbjuda olje-exploatering och destruktivt fiske i Arktis. Anders Wijkman är en av författarna till "Den stora förnekelsen". Foto: Anna HållamsDet plingar till i mejlkorgen och upp på skärmen hoppar ett pressmeddelande. Några forskare i Lund har klimatdata från Arktis att presentera.
Siffrorna är nya, men formuleringarna är bekanta: "Mätningar av lufttemperaturen visar att den senaste femårsperioden har varit den varmaste sedan 1880, då mätningarna startade."
"Sommartemperaturerna under de senaste decennierna har varit de högsta på 2 000 år", står det bland annat.
En ytterligare uppseendeväckande uppgift i just den här rapporten är att mängden kol lagrat i permafrosten är större än väntat. Dessutom har den snabba issmältningen i Arktis bidragit till att den globala havsnivån kommer att höjas med 0,9-1,6 meter fram till 2100.
I pressmeddelandet finns slutklämmen som vi redan har vant oss vid: "Och förändringarna sker betydligt snabbare än vad man hittills har trott."
Allt är ungefär som det brukar?
Tvärtom.

Det är ett ytterst allvarligt klimat-larm. Men Arktisrapporten som presenteras under en internationell konferens i Köpenhamn fick en närmast plikt-skyldig uppmärksamhet: några artiklar i dagstidningarna och inslag på radion.
För ett par år sedan hade sannolikt en rapport av det här slaget resulterat i stort uppslagna reportage illustrerade med isbjörnar på isflak.
Margareta Johansson - som tillsammans med kollegan Terry Callaghan är redaktör för två kapitel - är ändå relativt nöjd med responsen och hoppas nu på att politikerna ska uppmärksamma deras dystra framtidsbudskap.
Anders Wijkman, rådgivare vid Stockholm environmental institute har tillsammans med professor Johan Rockström skrivit boken "Den stora förnekelsen".
I boken ställer sig författarna frågan varför det är så svårt för samhället och medierna att hantera klimatkrisen. Författarnas svar är bland annat att det finns en ovana hos oss alla att ta ställning till komplexa risker och problem i ett långsiktigt perspektiv, att det finns en ovilja hos de allra flesta av oss att ändra på vanor och livsstil och att starka affärsintressen hårt försvarar de investeringar som redan gjorts.
- Klimatfrågan har fallit ur dag-ordningen, säger Anders Wijkman.
Han pekar på att antalet klimatartiklar 2010 bara var en tiondel av den enorma mängd som skrevs 2009. Men - det är inte bara journalisternas fel, menar han.
- Intresset för klimatet har gått ner och så länge de politiska beslutsfattarna inte tar frågan på allvar så kommer heller inte medierna att göra det. Politikerna i gemen varken vågar eller vill ta upp de grundläggande, samhälleliga förändringar som måste till. Vi behöver en ny metod att mäta välfärd, en ny ekonomisk modell och ett annat sätt att tänka och agera, säger Anders Wijkman.

Inför valet 2010 ville de rödgröna höja bensinskatt med 49 öre litern. Alliansen protesterade högljutt.
- Det här kommer att kosta tusentals jobb, säger finansminister Anders Borg (M).
Så blev det inte - men vissa menar att förslaget kostade de rödgröna valsegern. Även om Miljöpartiet gjorde ett rekordbra val, valde de andra partierna att ligga lågt med prat om klimathot och huruvida vi ska göra något åt hotet.
Men, hotet har inte minskat. Tvärt-om. Och anledningen till att fokus riktas just mot Arktis är att den norra polen är en indikator över vad som kommer att hända på resten av planeten. Förändringarna i klimatet är mest dramatiska och tidiga i Arktis, som värms upp dubbelt så fort som resten av världen.

Men Arktis handlar inte bara om klimatet. Också miljögifterna är på-tagliga vid norra polen, som är en slut-station för gifter från hela världen på grund av luft- och vattenströmmarna.
- Det är i Arktis allting händer just nu, konstaterar Margareta Johansson, på telefon från den internationella konferensen i Köpenhamn där hon just har presenterat sin rapport.
Och hon har rätt - inte bara på ett naturvetenskapligt plan. Också politiskt kommer Arktis att spela en viktigare roll här hemma i Sverige under de närmaste två åren.
På torsdag tar nämligen Carl Bildt över ordförandeklubban i Arktiska rådet, som är en sammanslutning av de åtta arktiska staterna - Ryssland, Kanada, USA, Danmark, Island, Sverige, Norge och Finland samt representanter för ursprungsbefolkningar.
I samband med överlämningen av ordförandeskapet kommer ett ministermöte i Grönlands huvudstad Nuuk att äga rum. Där närvarar utrikesminister Carl Bildt, men också bland andra Hillary Clinton, från USA, och Sergej Lavrov från Ryssland.
Enligt ambassadör Gustaf Lind går den svenska strategin ut på att "prioritera klimat och miljö, ekonomisk utveckling och den mänskliga dimensionen".
- Det är första gången som Sverige är ordförande för Arktiska rådet så vi tar ett tydligt steg in i den arktiska het-luften. Som ordförande är det viktigt att vara lyhörd för medlemsstaternas åsikter. Alla beslut fattas med konsensus så man måste ha stöd för allt man gör från alla medlemsstater. Samtidigt kan Sverige som ordförande påverka genom att lyfta fram specifika frågor, säger Gustaf Lind.

En sådan fråga är kortlivade växthusgaser, som till exempel sot.
Anders Wijkman är försiktigt positiv:
- Regeringen har alltså tagit fasta på något som har fått liten uppmärksamhet i de internationella klimat-förhandlingarna, men som går att påverka på relativt kort sikt.
Han hoppas att en annan huvudfråga under det svenska ordförandeskapet blir företagen som vill exploatera Arktis. När isarna smälter uppstår nya möjligheter för fartyg, fiske - och oljeborrningar.
I takt med att Arktis omvandlas till vatten har världens oljebolag försökt etablera sin verksamhet även i Arktis.
Therese Jacobson, ekotoxikolog och havs-miljöansvarig på Greenpeace är upprörd:
- Hur cyniskt är inte det? Samtidigt pratar hela världen om att ställa om till förnybara källor. En sån här svårtillgänglig och känslig miljö klarar inte ett större olje-utsläpp, i likhet med det i Mexikanska golfen. Det är sjukt att industrin utgår från att vi ska öppna Arktis från storskalig borrning bara för att det kommer att bli möjligt, säger Therese Jacobson.

Hon hoppas att Sverige driver på de andra länderna och inleder processen med att förbjuda oljeexploatering och destruktivt fiske i Arktis.
- Sverige har inga direkta ekonomiska intressen i regionen och har därmed en lysande möjlighet att arbeta för ett skydd av Arktis i egenskap av agendasättande ordförandeland.
Annika E Nilsson, forskare vid Stockholm environmental institute, spår att Sverige har goda förutsättningar att göra avtryck i rådet.
- Förutsättningarna är bättre i dag än tidigare. För bara några år sedan var Arktis en icke-fråga i Sverige. Men Arktis är en utmaning för både forskare och politiker. Förr fick forskningen ta sin tid och man var glad om någon läste rapporten. I dag har vi inte råd att vänta.
Hon menar att politiska beslut måste fattas parallellt med forskningen.
Arktis - en viktig väckarklocka alltså? Therese Jacobson protesterar.
- Hallå väckarklocka? Den har ju ringt ett tag. Nu är det dags att vakna. Problemen i Arktis har uppmärksammats under lång tid. Nu måste vi parallellt göra förändringar på kort sikt och skydda Arktis från ytterligare stress. Klimatförändringarna i Arktis pågår nu - inte om 50 år.