"Oss är en frälsare född. I stället för Jesus - Jonas Birgersson." löd rubriken på Veckans Affärers sista omslag det förra millenniet. Han var inte ens 30 år fyllda. För tio år sedan värderades hans internetkonsultföretag Framtidsfabriken till 42 miljarder kronor. Alltså betydligt högre än många industribjässar, trots att det bara omsatte några hundra miljoner.
Om IT-företagen sa man att de inte kunde värderas på traditionellt vis. Man skulle inte stirra sig blind på huruvida de gjorde vinst (de flesta av börsraketerna gjorde det inte), hur mycket de omsatte, eller vilka faktiska tillgångar de hade. IT-företagens strategi gick ut på att växa så snabbt som möjligt, "bli stor eller dö", som man sa. Vinsten skulle komma sen. Investerarna pumpade obekymrat in hundratals miljarder. De insåg att internet var framtiden. Hade ett företag med internet att göra skulle det stiga mot skyarna. Kalkylen var ofta inte mer avancerad.
Ett halvår efter att Framtidsfabriken hade börsintroducerats i juni 1999 hade aktiens värde stigit med 1000 procent.
Det vara inte bara riskkapitalister som berikade sig. Småsparare blev plötsligt mångmiljonärer. Jonas Birgersson själv var genom sitt aktieinnehav god för över två miljarder kronor.
- Det är klart jag visste att aktien var övervärderad, säger Jonas Birgersson tio år senare.

Johan Stael von Holstein, it-boomens andra affischpojke, hade nästan lika mycket. Medan Birgersson bodde i ett studentrum och talade om social rättvisa älskade Stael von Holstein att tala om sina pengar. Somliga hade svårt att förstå vad hans ständigt expanderande företag Icon Medialab egentligen ägnade sig åt. Alldeles oavsett var allt väl så länge aktiekursen gick spikrakt uppåt. Men i mars 2000 började den IT-intensiva Nasdaq-börsen i USA att falla och snart blev nyss hyllade IT-profiler starkt ifrågasatta, så småningom rentav hatade.
Det som definitivt fick den svenska bubblan att brista var slutet på den bisarra sagan om företaget Boo. com. När den virtuella klädbutiken, startad av svenskarna Ernst Malmsten, Kajsa Leander och Patrik Hedelin, i maj 2000 gick i konkurs hade man satt sprätt på 1.4 miljarder kronor på 18 månader. När lyxbygget hade rasat ihop var det slut på de glada dagarna. Vad håller vi egentligen på med? frågade sig investerare som hade pumpat in pengar i andra luftiga it-projekt.
Riskkapitalet försvann, aktiekurserna dalade. Konkurserna avlöste varandra.

De flesta av den svenska it-boomens företag ligger i dag djupt begravda på den digitala kyrkogården. Många av dåtidens kändisar har också gått upp i rök.
Boo.com-grundaren och tidigare fotomodellen Kajsa Leander drev en tid en kaffekiosk i Malmö, men den har tvångslikviderats och i dag bor Leander med sin man och tre barn i Italien. Hennes kompanjon Ernst Malmsten uppges bo i London, En brittisk före detta samarbetspartner har lagt upp en hatsajt på en adress med Malmstens namn, som hämnd för obetalda räkningar från Boo.com-tiden. Det finns många oläkta sår kvar från IT-kraschen. Att riskkapitalisten Kjell Spångberg bor på den amerikanska västkusten, på behagligt avstånd från det svenska näringslivet är inte särskilt märkligt.
I slutet av 90-talet var han kapitalisten alla ville känna. Var han inblandat i något nytt bolag ansågs det bergsäkert att aktiekurserna skulle stiga mot himlen. Strax innan bubblan brast lyckades han få in 850 miljoner kronor i ett nytt riskkapitalbolag, Emerging Technologies. IF Metall, pensionsjätten SPP och artisten E-Type var bara några av de som såg sina pengar gå upp i rök. Affärsvärlden avslöjade sedan att Spångberg själv lyckades säkra 100 miljoner kronor. Man har inte hört mycket från honom.
Johan Stael von Holstein har hörts och synts desto mer, men inte som it-profil utan som högerdebattör, kontroversiell, avhoppad ledamot i kulturrådet samt vd för I-Qube, ett entreprenörsnätverk.
I-Qube har nyligen lagts ner. Stael von Holstein tjänade förra året en miljon kronor.
Men det finns också många gamla profiler som har bitit sig kvar. Boxmangrundaren Ola Ahlvarson äger i dag ett antal gamla företag från it-boomens tid, däribland Spray.se och Passagen. Daniel Soussan driver fortfarande insplanet, försäkringssajten han startade 1999 och som nu går bättre än någonsin. En som dessutom finns kvar i det mediala rampljuset är Marcus Bäcklund.
I slutet på 90-talet var han storkäftad vd för konsultföretaget Cell och ingick i Mona Sahlins tillväxtgrupp. Nu är han vd för hajpade filmtjänsten Voddler. Om företaget klarar sig igenom sina nuvarande svårigheter kanske Bäcklund kan bättra på sin årsinkomst något (189 400 kronor förra året).
Genom inkomsterna från tiden som riskkapitalist kunde han dock 2006 köpa en Lidingövilla för nästan 13 miljoner, där han bor med sin fru och tre barn.

Jonas Birgersson kämpar fortfarande med mjukvaran som han jobbade med för tio år sedan, när han avsattes som vd för Framfab. Han bor fortfarande i Lund, men numera i villa, och med familj. Förra året tjänade han en knapp miljon kronor.
I dag utvecklar han mjukvaran "Brikks" inom Labs2, som han köpte loss från Framfab efter kraschen.
Skillnaden är att intresset för ett it-företag som gör ständiga förluster i väntan på Det Stora Genombrottet numera är marginellt.
Labs2 har gjort förluster i tio år och bland de få kunderna märks nästan framför allt Birgerssons egna kompisar. Jonas Birgersson är ändå hoppfull. Enligt honom har Labs2 i dagsläget möjlighet på 20 internationella ordrar, var och en i mångmiljardklassen:
- Det som är så roligt är att vi satte upp ett stort, långsiktigt mål och sa att vi går mot det målet och det har vi gjort i tio år.
Birgersson är inte bitter för den hårda kritik han fått utstå. Men han tycker det är tråkigt att "backlashen", som han kallar det, har fått många gamla it-entreprenörer att dra sig för att starta nya projekt.
- Det tråkiga är att de som slutar kämpa är det ingen som kritiserar. Däremot de som fortsätter kämpa, om dem säger man att de ska ut och lura tanterna på deras sista pengar ungefär. Man behöver absolut inte gilla mina projekt, men då är det bara att låta bli att investera i dem, säger Jonas Birgersson.
Jonas Birgersson säger sig inte sakna miljarderna "det var bara papperspengar", däremot "framåtandan" som präglade Sverige under it-bubblans dagar.
- Det skulle inte vara någon större skillnad om jag hade miljarder på banken. Jag har precis käkat lunch, vad skulle jag göra? Käka lunch två gånger? Då blir man bara illamående. Däremot saknar jag den otroliga framåtandan, att unga människor hade känslan av att jag kan göra nästan vad som helst. Man jobbade tillsammans och var inte rädd för stora utmaningar.

Tio år efter att it-bubblan brast är många personer och företag borta, men de flesta av tidens profetior har faktiskt gått i uppfyllelse. Nästan alla svenskar har bredband, mycket tack var en medveten politik som inte minst Jonas Birgersson inspirerade till. Internetrevolutionen blev så omvälvande som Jonas Birgersson och andra förutspådde.
Men det blev inte, som man trodde för tio år sedan, internetkonsulterna som drev den tekniska utvecklingen. Sociologen och forskaren Karl Palmås, som själv arbetade på bubbelföretag, menar att internetkonsulterna däremot gjorde ett stort idémässigt avtryck, och förberedde våra hjärnor för den digitala revolutionen.
Därför är det ingen slump att Sverige, där bubblan var så stark, står för många av världens mest kända it-tjänster, alltifrån The Pirate Bay till Skype och Spotify.
- Utvecklingen av teknologier kom inte så mycket från internetkonsulterna. Men konsulterna spelande en viktig roll när det gäller att it-uppfostra landet. IT-bubblan finansierade spridandet av en ny världsbild. Man kan säga att IT-konsulterna var de propagandister som gav oss den nya världsbilden, säger Karl Palmås.

När Jonas Birgersson talar om framtiden är det tydligt att hans epokgörande entusiasm fortfarande lever.
- Sätter Labs2 ett sånt här kontrakt, då kanske till och med IT-Jesus återuppstår. Allt kan hända, säger Jonas Birgersson.

Källor: Veckans Affärer,
Affärsvärlden, DN, Computer Sweden