När Lundin Petroleum tisdagen den 11 november 2008 fick en förhandskopia av "Unpaid debt: The Legacy of Lundin, Petronas and OMV in Block 5A, Sudan 1997- 2003" agerade ledningen för företaget blixtsnabbt.
Då rapporten var tänkt att publiceras en vecka senare författade styrelseordföranden Ian Lundin omedelbart ett brev till Ecos, European Coalition on Oil in Sudan, en sammanslutning av fler än 50 europeiska frivilligorganisationer.
I brevet, som e-postades och skickades med kurir, skriver han bland annat att "rapporten är ärekränkande och om den offentliggörs kommer den att orsaka irreparabla skador för Lundin Petroleum och vårt rykte.".
Ian Lundin uppmanar enträget Ecos att inte publicera rapporten. Om den ändå blir publik hotar Ian Lundin med att "vidta alla nödvändiga åtgärder för att skydda oss själva och vårt rykte och begära skadestånd för förluster vi kan drabbas av från alla berörda personer och enheter som har med rapporten att göra".
Ecos medlemmar är biståndsorganisationer och kristna rörelser från hela Europa. Den här skarpa varningen fick några av de brittiska medlemmarna att hicka till. Egbert Wesselink på Ecos huvudkontor i holländska Utrecht förklarar:
- Flera av dem insåg att risken var stor att hamna i ett kostsamt skadeståndsmål. I Storbritannien är det upp till den som blir stämd att bevisa att man inte orsakat någon skada. I de flesta andra länder är bevisbördan den motsatta.

Ian Lundins stämningshot tog skruv och rapporten stoppades. När den nu publiceras 19 månader senare är kritiken mildare och slutsatserna som dras inte alls lika långtgående.
I februari i år gav Ordfronts förlag ut Kerstin Lundells bok "Affärer i blod och i olja" som beskriver Lundins verksamhet i Afrika med datum, platser, referenser och intervjuer, och argumenterar för att företaget ska ställas inför rätta för delaktighet i de grymma brott som begicks.
Ecos rapport vågar till skillnad från "Affärer i blod och i olja" inte slå fast att Lundins oljekonsortium - som även bestod av statligt ägda Sudapet från Sudan, Petronas från Malaysia och OMV från Österrike - verkligen har begått krigsförbrytelser och folkrättsbrott. Men den lägger fram fakta som visar att de knappast kan ha varit ovetande om vad som skedde.
Om ägarfamiljen Lundin och Carl Bildt är straffrättsligt ansvariga tar inte Ecos ställning till. Däremot skriver de att deras beteende har kränkt folkrättslig lag och är "moraliskt motbjudande".

I rapporten står: "Den internationella juristkommissionen anser att företag kan vara delaktiga i internationella brott när de bidrar till att begå brotten, när de vet eller borde veta att deras beteende sannolikt skulle göra det, och när de har nära relationer med gärningsmän eller offer."
Över 10 000 människor i Unityprovinsen i Sudan dödades under åren 1997- 2003 och omkring 200 000 tvingades fly. Sudanesiska soldater som samarbetade med milisgrupper låg enligt rapporten bakom "urskillningslösa attacker mot civilbefolkningen, nedbränning av bostäder, plundring, förstörelse av livsförnödenheter, dödande av civila, våldtäkter på kvinnor, kidnappningar av barn, tortyr och tvångsförflyttningar".
Dessa grymheter hade ett enda syfte, menar Ecos: att ta kontroll över området där olja skulle utvinnas och bereda väg för Lundin Petroleum.

Rapporter från bland andra Amnesty, FN och Human Rights Watch om folkrättsbrott i Sudan har regelbundet strömmat in under de här åren och blivit allt mer detaljerade och skrämmande. Ändå har Carl Bildt och hans uppdragsgivare, som då hette Lundin Oil, hela tiden förnekat att oljebolagens framfart påverkade negativt.
Adolf Lundin, dåvarande styrelseordförande som avled 2006, påstod i Dagens Industri den 22 mars 2001 att alla dessa observatörer hade fel.
- Jag har sett utvecklingen i området personligen många gånger själv. Det förekom ingenting av de saker inför byggandet av vägen som vi har hört på nyheterna.
En mycket kritisk FN-rapport som kom i mars 2001 avfärdades av Carl Bildt, som då var FN:s sändebud på Balkan, och han menade att även människor i Sverige måste ibland flytta på sig när en väg ska anläggas.
- Jag tror att oljan är möjligheten för Sudan och kan bidra till fred och utveckling, sa Carl Bildt i Göteborgsposten den 18 mars 2001. Lundins informationschef Maria Hamilton slog samma dag fast i Svenska Dagbladet:

- Där Lundin Oil är verksamt begås inga människorättsbrott.
Egbert Wesselink på Ecos menar att det inte är trovärdigt när olika representanter för Lundin påstår att de inte kände till att deras sambetspartners gjorde attacker på civila, besköt och skrämde bort dem, förstörde och brände bostäder för att ta kontroll över oljefälten.
I den färska Sudanrapporten finns satellitbilder över området där oljebolagen byggde väg: mellan åren 1999 och 2002 försvann stora delar av de odlade arealerna - vilket visar att människorna inte längre finns kvar.
Författaren och Afrikaexperten John Ryle och människorättsadvokaten Georgette Gagnon besökte Unity State 8- 27 april 2001 och i deras rapport sägs att det inte gick att skilja på regeringsstyrkornas attacker mot rebeller och lokalbefolkning, och regeringsstyrkornas operationer för att skydda och säkra oljeexploateringen.

Det gör ett uttalande av Adolf Lundin i Dagens Industri den 22 mars 2001 särskilt intressant:
- Skulle kritiken visa sig befogad ska vi säga till på skarpen. Jag känner landets regering väl.
Ecos nya redogörelse innehåller så graverande omständigheter att Tomas Ackheim, chef för polisens folkrätts- och krigsbrottskommission anser att det räcker för att inleda en förundersökning. Magnus Elving, åklagare vid Internationella åklagarkammaren, säger till Polistidningen:
- Mycket talar för att det blir en förundersökning i Sudan angående de brott som beskrivs i rapporten. I så fall handlar det om att utreda misstankar mot enskilda personer.

Därmed kan företagets vd, platschefer eller enskilda styrelsemedlemmar som utrikesminister Carl Bildt bli åtalade för att ha medverkat eller underlättat vid brottet - eller som internationella juristkommissionen anser: känt till vad som hände men struntat i det.
Lundin Petroleums styrelseordförande Ian Lundin ger i dag inga andra kommentarer än via ett öppet brev till aktieägarna, där han påstår att oljebolaget respekterat folkets rätt i Sudan.
- Det finns inga nya bevis i denna rapport, den upprepar i huvudsak slutsatser, insinuationer och falska anklagelser som bygger på partipolitiska och vilseledande uppgifter.

Carl Bildt fick enligt Affärsvärlden 200 000 kronor om året i styrelsearvode från Lundin Oil, hade aktier för en halv miljon i bolaget och fick senare för sitt styrelsejobb i Lundinägda Vostok Nafta optioner som han tjänade 4,8 miljoner kronor på. Han vill inte längre uttala sig i Sudanfrågan, och har inte ens på sin vältaliga blogg tagit upp saken den senaste veckan. Pressekreteraren Irena Busic säger:
- Nej, vi kommenterar inte. Åklagaren har det här nu. Det finns inget annat sätt.
Ecos kritiserar i sin rapport även regeringarna i Sverige, Österrike och Malaysia för att de har misslyckats i sina internationella skyldigheter att förhindra brott mot mänskliga rättigheter.
- Vi är mycket, mycket besvikna på den svenska regeringen, som inte tagit sitt ansvar.

Det tror jag också att många svenskar är, säger Egbert Wesselink på Ecos.
Målet för biståndsorganisationerna som ligger bakom rapporten är framför allt att försöka se till att offren för krigsbrott i oljans namn får ersättning. De är oerhört fattiga och har enligt FN inte fått någon kompensation, trots att fredsavtalet Comprehensive Peace Agreement (CPA) i Sudan säger att de ska ha det.
Enligt Ecos beräkningar ska ersättning utgå med 300 miljoner dollar, ungefär 2,4 miljarder kronor.Lundins konsortium bör betala hälften av den summan: 1,2 miljarder kronor.
Egbert Wesselink:
- Vi tenderar att fokusera på de misstänkta, inte offren. Det handlar inte om vem vi ska skylla på. Det handlar om att vi ska lösa problemet.