Förra vintern hölls den första licens-jakten på varg i modern tid i Sverige. 27 vargar fick fällas - efter fyra dagar var 28 döda. Både före och efter den kontroversiella jakten har debatten rasat som en ilsken eldsvåda.
På den ena sidan: Vargmotståndarna. Ofta boende i vargtäta områden, med åsikten att alla beslut tas i Stockholm, där invånarna inte förstår vad det handlar om.
På den andra: Vargförespråkarna. Värnar den svenska faunan och naturen och vill absolut inte veta av någon vargjakt, särskilt inte med tanke på stammens situation i dagsläget.
Torsten Mörner, ordförande för Svenska Jägareförbundet. I mitten står riksdag och regering och försöker bringa ordning i kaoset. Som ett led i detta tilläts den första vargjakten förra året, för att öka acceptansen bland jägare och rädda grannar till vargen. Fast samtidigt ska stammen fortsätta bestå av 210 individer, genom att Sverige planterar in varg från andra länder, exempelvis Finland.

I år ska 20 vargar skjutas av i Dalarnas, Gävleborgs, Västra Götalands, Värmlands, Örebro och Västmanlands län, efter ett beslut från Naturvårdsverket. Detta beslut lyckas med att uppröra båda sidorna - både de för jakt och de emot. Flera jaktlag i Dalarna och Värmland, de främsta varglandskapen i landet, är så arga att de tänker bojkotta jakten helt.
- Det är ett uttryck för frustration för att man tyckte att man skulle ha en större tilldelning. Vi avråder från bojkott, säger Torsten Mörner, ordförande för Svenska Jägareförbundet.
Tom Arnbom, rovdjursexpert på Världsnaturfonden WWF. Torsten Mörner vill inte säga någon siffra för hur många vargar han själv anser borde få skjutas av, men berättar att Jägareförbundets policy är att det ska finnas 150 vargar i Sverige.
- Riksdagen har tagit ett helt koncept och däri ligger att få en acceptans för att det finns varg, hos människor som lever med vargen. Den påverkar deras vardag i form av att de har husdjur som de måste stängsla in, som hästar, får och hundar.

Svenska Jägareförbundets ordförande vill också slå fast att det är ett allmänt känt faktum när det gäller förvaltning av många djurarter att det aldrig kommer fungera om det inte finns acceptans. Det håller Tom Arnbom, rovdjursexpert på Världsnaturfonden WWF med om. Där-emot ser han inte hur vargjakt skulle kunna bidra till att ändra folks åsikter.
- Tittar man i lokaltidningarna så ser man väldigt många jägare som inte accepterar varg alls, de vill bara skjuta fler och fler. Det går inte att visa att det går att få acceptans, säger han.
Sent i våras kastade dokumentären "Vargkriget" som sändes i SVT ny tändvätska på de flammande känslorna. Där rapporterades om ett hemligt nätverk av varg-hatare, som är frustrerade över politikernas brist på förståelse till hur det är att leva med varg inpå knuten. Därför tar de saken i egna händer - och ger sig ut på jakt.
- Skiten ska bort. Så enkelt är det, säger en av dem i filmen.

Reaktionerna efter filmen var många. Nätverkets existens både hyllades och förnekades totalt.
- Visst existerar det människor som tar lagen i egna händer och viss illegal jakt, men om det skulle vara ett så här stort nätverk av människor som gör det, så skulle det vara känt i bygderna och hos polisen. Men det är det inte, säger Torsten Mörner.
Miljöminister Andreas Carlgren (C). Foto: Junko KimuraInge Johansson är ordförande för Folkaktionen ny rovdjurs-politik, FNR, och bor själv i Värmland. Inte heller han tror på något hemligt nätverk - där-emot tror han det finns en stor hotbild mot jägare som lagligt jagar varg.
- Jag tycker absolut inte vi ska jaga någon varg. Det är inte vi som har tagit hit den och det är inte vår sak att förvalta den. Jag har senast i dag fått vara ute och skrämma bort en varg, säger han med upprördhet i rösten.

Tänk dig att du bor en bit utanför stan, i skogen. Vargen bor alldeles intill ditt hus, du har sett den attackera älgar. Du har små barn som måste passera platser där vargen jagar för att ta sig till skolan - hur skulle det kännas?
Det vet Inge Johansson och han har också mycket svårt att förstå hur storstadssvenskarna inte kan begripa rädslan.
- Ni som skriker mest om att skydda vargen har inget ont utav den. Här försvinner alla våra gamla koraser och fårraser och det tas ingen hänsyn till.
Inge Johansson jämför situationen med att bindgalna kamphundar skulle släppas lösa i centrala Stockholm.
- Det kanske inte skulle finnas en jättestor risk att särskilt många skadades, men skulle det kännas kul att gå ut? Skulle det det?

Trots det stora vargmotståndet uppmanar FNR sina medlemmar att inte ställa upp i vargjakten.
- Jakten i fjol gick väldigt bra, men det var en massiv kritik mot den och de som sköt blev mordhotade efteråt, säger Inge Johansson.
Hans svar på vargproblemet är att inhägna djuren. Ha vargarna i stora reservat, där de varken stör folk eller husdjur.
Vore det inte bättre att skjuta de sex vargar Värmland har fått tilldelade sig i år, än att inte göra någonting?
- Det är bara en droppe i havet. Vi har över 100 vargar i Värmland, att skjuta sex gör varken till eller från.

Även utanför Sveriges gränser finns ett motstånd mot beslutet om licensjakt på varg. Strax före jul gick EU:s miljökommissionär Janez Potocnik ut och varnade Sverige för att genomföra en ny vargjakt. Men miljöminister Andreas Carlgren (C) har inga planer på ändra beslutet, trots att han misstänker att EU-kommissionen kommer att skicka en formell underrättelse som klargör att landet inte följer EU:s regelverk.
- Det i sig är ju inte det avgörande steget. Vi får ju över 100 sådana formella underrättelser om året och det är mycket ovanligt att det leder till att man går vidare till domstol, säger Carlgren till TT.
Carlgren har också KU-anmälts av Åsa Romson, riksdagsledamot för Miljöpartiet. Hon anser att regeringen medvetet har motverkat riksdagens beslut om en stärkt vargstam, och att licensjakten allvarligt hämmar framtids-utsikterna för stammen.
Tom Arnbom på WWF tror inte att frågan egentligen skulle behöva vara en så het potatis som den blivit om den skötts snyggare.

- Det är högljutt, men inte så utbrett som man tror. Tittar man på undersökningar från SLU så är en majoritet för varg även inom jägardistrikten. Men var det än finns varg blir det konflikter för att de äter andra djur, det gör rovdjur, säger Tom Arnbom.
En Sifoundersökning som gjordes mitt under vinterns licensjakt på varg visar dock att det också finns ett brett stöd för jakten. Störst är stödet i norra Sverige och i Mellansverige där 65-69 procent av befolkningen är för jakten. Lägst stöd för jakten finns i Malmö, men även där är stödet hela 52 procent. Inte i någon del av landet motsätter sig mer än 24 procent av befolkningen licensjakt på varg.
Varje år dödas mellan 30 och 40 hundar av varg, mestadels jakthundar. En av anledningarna till det är att Sverige är ett av få länder som jagar med löshund.
- Problemet är att en del av hundarna söker säkert upp vargarna, och det är inga kompisar, de smäller ju till. Jag har svårt att förstå varför man inte anpassar jakten efter det här och jagar med hunden i band.

Tom Arnbom på WWF är inte mot vargjakt som princip. Han är emot den i dagsläget, eftersom han anser att den svenska stammen är för svag och behöver tid att återhämta sig. Framförallt finns problem med inavel, vargarna som parar sig är i snitt helsyskon.
Varför ska vi ha varg i Sverige alls?
- Där vargar slår sig ner kommer örn och järv och lever på det vargen lämnar efter sig. Vargen påverkar hur vår miljö ser ut. Allt skulle inte rasa samman utan den, men vi ska ha rovdjur i Sverige, det har riksdagen bestämt. Då kommer vi att ha konflikter.
Och konflikten lär inte mattas av i första taget.
Den 15 januari går startskottet för Sveriges andra vargjakt.