På Norra Esplanaden i Helsingfors har ett nytt kafé öppnats inför det kommande presidentvalet. Det är ett av 50 stycken "Café Niinistö" som öppnats i Finland, som en del i kampanjen för Samlingspartiets Sauli Niinistö.
Den 63-årige politikern har satsat motsvarande 10 miljoner kronor på sin kampanj - och förutom kaféer och pins säljer hans kampanjarbetare kaffemuggar, förkläden, t-tröjor och reflexer.
Men i Finland är han redan ett känt namn. Han har varit både finans- och justitieminister, slutade förra året som riks­dagens talman och är dessutom ordförande i Finlands fotbollförbund.
Niinistö seglade snabbt upp som favorit bland kandidaterna till presidentposten.
- Han har varit skicklig på att inte föra fram sig själv, att inte se för ivrig ut. Det ger ett mycket bredare lyft om man som kandidat förs fram av andra. Se bara hur det fick när Martti Ahtisaari valdes, han kom från ingenstans, säger socialpsykologen och statsvetaren Martti Puohiniemi till Hufvudstadsbladet.
Niinistö är den kandidat som hela tiden lett i opinionsundersökningarna, även om det gått något bakåt i de senaste, då han hade 40 procent av väljarnas stöd.

Presidenten i Finland väljs genom direkt val, vilket innebär att om en kandidat inte får egen majoritet hålls en andra omgång mellan de två populäraste kandidaterna. Mycket tyder på att det blir utgången av valet 22 januari - och att finnarna får gå till urnorna ännu en gång i början av februari.
Sauli Niinistö ställs då troligen mot en av två tänkbara kandidater, enligt de senaste mätningarna:
De Grönas Pekka Haavisto, 53, tidigare miljöminister som även har haft FN-uppdrag i Afghanistan, Kosovo och Irak. Han uppges ha lyckats bra i valdebatterna i tv och framgångarna har beskrivits som ett "Haavisto-fenomen".
Centerns Paavo Väyrynen, 65, tidigare bland annat utrikes- och utbildningsminister. Han har också varit europaparlamentariker och ställde upp i presidentvalet 1988 och 1994. Väyrynen har fört en intensiv kampanj och ska samtidigt ha lyckats öka stödet för sitt parti under kampanjen.
Men bedömare tror dock inte att någon av dem har mycket att hämta i en andra valomgång.
Mycket kan dock fortfarande hända - och Heikki Paloheimo, professor i statsvetenskap vid Tammerfors universitet, säger att avståndet mellan Niinistö och de övriga kandidaterna kommer att krympa fram till valdagen.
- Jag tror det blir mycket jämnare än det nu ser ut, säger han till Hufvudstadsbladet.
Tarja Halonen har suttit som president i tolv år och blivit mycket populär bland det finska folket. När hon ställde upp till omval 2006 vann hon igen, med knappt marginal mot Sauli Niinistö.
Men hon har inte kunnat klamra sig fast vid makten längre, eftersom grundlagen inte tillåter att en president sitter längre än två perioder. Under Halonens tid har makten begränsats, men presidenten ansvarar fortfarande för utrikes- och säkerhetspolitik i samarbete med regeringen.
När hon på nyårsdagen höll sitt traditionella nyårstal tog hon avsked av folket:
- Jag hoppas att det kommande presidentvalet och de lokala valen i höst ska inspirera medborgare att delta och rösta. Jag och min make vill tacka för allt hjärtligt stöd och er respons under de senaste tolv åren.
Debatten inför valet har i stort handlat om två frågor - den kontroversiella frågan om ett finländskt medlemskap i Nato, samt den utbredda finanskrisen i Europa. Där har presidenten visserligen inte så mycket att säga till om längre, men statsvetare hävdar att väljarna ändå lägger stor vikt vid kandidaternas åsikter i Europafrågorna.

Krisen väntas slå hårt mot Finland och har väckt oro för framtiden.
I debatten har kritiker menat att Sauli Niinistö bär ansvar för den situation landet befinner sig i i dag. Han var finansminister när Finland togs in i EU och införde euro som valuta 2002 och Socialdemokraternas presidentkandidat Paavo Lipponen var statsminister.
Författaren och tidigare politiska journalisten Leif Salmén säger i en intervju med Hufvudstadsbladet att de båda borde vara diskvalificerade i valet av den anledningen.
- Det var Lipponen och Niinistö som godkände att erkänt svårt skuldsatta länder som Italien och Spanien togs med i EMU. Det fanns hur många experter som helst som varnade för utvecklingen redan i slutet av 1990-talet. Men Lipponen och Niinistö lyssnade inte utan hävdade att de nationella intressena nog skulle ge vika.
- Jag anser att Sauli Niinistö och Paavo Lipponen inte är valbara på grund av sina EU-misstag, säger Salmén i intervjun.

Ett av valets stora fiaskon ser dock ut att bli just Paavo Lipponen, som ledde landets regering mellan 1995 och 2003. Han har inte lyckats slå sig fram i kampanjen, trots att han beskrivs som den mest meriterade och den som är mest känd internationellt. Inte ens hans uppmärksammade reklamkampanj i tv, där han säger: "Bu, det finns inget att frukta", till tv-tittarna verkar ha hjälpt honom att övertyga väljarna.
I den senaste mätningen rasade han ner till fyra procent - från omkring 7 procent i den första mätningen i november.
Hans egen förklaring till det usla stödet: vinden vänder då folket inser att det är en president som ska väljas.

Yle konstaterar dock att mätningarna inte ger belägg för att han skulle få rätt. Av de som röstade på hans parti SDP i riksdagsvalet i går väljer bara 20 procent att nu rösta på Lipponen.
- Paavo Lipponens problem är att många SDP-väljare är rätt gamla och bland det äldre vänsterfolket kan han uppfattas luta för mycket åt höger, säger Heikki Paloheimo, professor i statsvetenskap vid Tammerfors universitet till Hufvudstadsbladet.
Några skandaler har presidentvalskampanjen inte bjudit på - men väl några pinsamheter.
I USA fick presidentkandidaten Herman Cain nyligen skämmas efter att ha misslyckats med att komma ihåg vad Barack Obama egentligen stått i frågan om Libyenkonflikten.
Även i Finland finns en del kunskapsluckor bland kandidaterna.
När tidningen Helsingin Sanomat testade flera kandidater i ett klassiskt bildtest av andra politiska världsledare gick det inget vidare för exempelvis De Grönas Pekka Haavisto.
Han misslyckades med att känna igen den ryska presidenten Dmitrij Medvedev, Storbritanniens premiärminister David Cameron, Sveriges statsminister Fredrik Reinfeldt, Estlands premiärminister Andrus Ansip och FN:s generalsekreterare Ban Ki-Moon.
Men han var inte ensam.
Samma dåliga resultat fick ytterligare tre av kandidaterna.