Foto: Getty Images
 Foto: Getty Images

Han flög 149 personer in i bergväggen

Publicerad

LONDON. 149 personer gick ombord på flight 9525 i Barcelona utan att veta att de var på väg mot döden.

Bara en kände till vad som skulle ske.

Den 27-årige andrepiloten Andreas Lubitz väntade på rätt ögonblick.

10 minuter och 13 sekunder efter att han tagit kontroll över flygplanet tystnade skriken i kabinen.

På en gräsplätt intill en stuganläggning i franska Le Vernet står en minnessten omringad av blommor, ljus och hjärtan. Bakom stenen bäddar grönskande skog in de vita bergstopparna. Det är vackert som ett vykort.

”Till minne av offren för flygkatastrofen 24 mars 2015”, står det med gyllene bokstäver på stenens framsida.

Offren var 149 till antalet. De dödades alla på det Airbus 320-plan från Germanwings som kraschade mot ett berg, några kilometer härifrån.

SÖRJANDE. Ett monument har rests för offren på flight 9525. Bakom monumentet reser sig granklädda berg och vita alptoppar.Foto: Frederic Lafargue

Den 24 september, på sexmånaders-dagen av kraschen, samlades anhöriga för att minnas och hedra sina omkomna. Ledningen för Lufthansa, som äger Germanwings, var också där. Den tyska flygjättens vd Carsten Spohr, klädd i mörk kostym, lade ned en krans med vita rosor.

– Det har gått exakt sex månader sedan denna tragiska händelse inträffade. Lufthansa och Germanwings och alla dess anställda är fortfarande i djup sorg. Jag tror att jag talar för alla 120 000 anställda… När detta inträffade, förändrades något i företaget och inget har varit sig likt. Vi kan inte riktigt mildra smärtan, men det är vår skyldighet att försöka göra det vi kan, sa Spohr till journalisterna.

Redan dagarna efter kraschen i mars kom anhöriga till Le Vernet. De kördes i bussar med mörkt tonade rutor förbi den församlade världspressens kameror. Minnesstenen blev platsen för de anhörigas sorg. Det var så nära de fick komma de som nu var borta, familjemedlemmarna som låg utspridda bland vrakdelar i en bergsravin.

I dag får de komma närmare. På en gravplats i byn har kvarlevor begravts.

Där vilar de som inte har identifierats.

KRASCHEN. Här kraschade planet på väg till Düsseldorf från Barcelona i de franska alperna. Ombord fanns 149 passagerare och kabinpersonal.Foto: Francis Pellier/Mi Dicom

 

Flight 9525 från Barcelona till Düsseldorf var nästan fullbokad. Bara tre säten skulle vara tomma på flighten med ursprunglig avgångstid klockan 09.35. Men den 36-årige kaptenen Patrick Sondheimer och hans 27-årige andrepilot Andreas Lubitz visste snart att de skulle bli sena.

Vid gate 34 i terminal 2 väntade passagerare med pass och boardingkort för att få gå ombord. Totalt var de 144, flest tyskar och spanjorer – men ett fåtal från en rad olika länder fanns också på passagerarlistan.

Tvåbarnsmamman Carol Friday, 67, från Australien var på semester med sin son Greig, 30.

Affärsmannen Nolberto Ariza från Venezuela hade varit i Spanien för att arbeta.

Maria del Pilar Tejada, 33, från Colombia hade träffat sin man i Spanien.

Sportjournalisterna Milad Hojatoleslami och Hussein Javadi från Iran var på väg från Barcelona för att bevaka en fotbollsmatch mellan Iran och Chile i Tyskland.

Alla 144 ombord hade olika anledningar till att resa från Barcelona till Düsseldorf.

Nationaliteterna ombord

Tyskland: 72

Spanien: 51

Argentina: 3

Kazakstan: 3

Storbritannien: 3

USA: 3

Australien: 2

Colombia: 2

Iran: 2

Japan: 2

Mexiko: 2

Marocko: 2

Venezuela: 2

Belgien: 1

Chile: 1

Danmark: 1

Israel: 1

Holland: 1

Tvåbarnspappan Martyn Matthews, 50, från Wolverhampton i Storbritannien hade anlänt till Spanien under måndagen. När ett affärsmöte var avklarat skulle han åka hem igen. Martyn Matthews arbetade som kvalitetsansvarig för bildelstillverkaren HUF, som gör dörrhandtag och nycklar till flera exklusiva bilmärken. Företagets resebyrå hade bokat in honom på den snabbaste flygrutten till Birmingham från Barcelona, som visade sig bli via Tyskland.

– Han var väldigt angelägen om att komma tillbaka till familjen, så det var inte en lång resa, bara en vanlig affärsresa, säger HUF:s talesperson Ute Hoppe till Daily Mirror.

Flygplan från Germanwings.Foto: Tommy Desmet

Ombord på planet fanns också Steffen Strang, 16. Han var en av alla de elever från Haltern Am See som fått möjlighet att åka på en utbytesresa till en skola strax norr om Barcelona. Han hade egentligen velat hoppa av resan, eftersom han riskerade att missa en fotbollsmatch med sin favoritklubb.

– Jag sa åt honom att han inte skulle stanna hemma på grund av en fånig match, berättar hans mamma Dagmar för The New York Times.

Sonen lydde sin mammas råd. Innan planet skulle lyfta fick hon ett sms.

“Vi sitter på planet. Längtar efter att få se dig”, skrev Steffen.

Kapten Sondheimer fick klartecken att taxa ut på startbanan när klockan nästan var 10.

 

Väl uppe i luften satte Airbus-planet direkt kurs ut över Medelhavet, mot nordost. Allt verkade normalt. Inget tydde på att något kunde gå snett. Kaptenen hade hunnit göra sin yttre inspektion under stoppet – allt enligt rutinerna. De båda männen i cockpit var som kollegor är mot varandra. Stämningen var avslappnad.

– Under de första 20 minuterna var de två piloternas konversation helt normal. Det var till och med vad man skulle kunna kalla för skämtsam. Som vanliga piloter, på en vanlig flygning. Inget stack ut, berättade den franske åklagaren Brice Robin efter att inspelningen från cockpit analyserats.

Den tyska tidningen Bild och franska Paris Match har publicerat vad som uppgavs vara en utskrift av inspelningen. Den har gett inblick i vad som hände under den sista tiden ombord.

Klockan 10.10, nio minuter efter avfärd, hörs kapten Sondheimer säga till sin kollega:

– Jag hade inte tid att gå på toaletten innan vi lyfte.

– Du kan gå när du vill, svarar Andreas Lubitz.

Kaptenen väntar dock och först när det är dags att förbereda landningen upprepar Lubitz återigen att kaptenen kan uppsöka toaletten om han behöver:

– Du kan gå. Du kan gå nu, säger han.

På inspelningen hörs hur ett säkerhetsbälte knäpps upp, ett säte skjuts bakåt, en dörr öppnas. Kaptenen lämnar cockpit med uppmaningen:

– Du har kontrollen nu.

Kapten Patrick Sondheimer.

När dörren slagits igen är den 28-årige Lubitz ensam kvar. Han sitter på högersätet. Framför honom på panelen, i myllret av knappar och reglage, sitter en knapp för att kontrollera låsfunktionen till dörren. Efter terrorattackerna i USA 2001 tillkom nya regler för att stoppa eventuella terrorister från att kunna ta sig in i cockpit. Dörrar till det allra heligaste på flygplanen skulle vara omöjliga att forcera.

Germanwings-planet närmar sig den franska sydkusten. Marseille närmar sig på planets vänstra sida.

Klockan 10.30 trycker Andreas Lubitz på låsknappen.

Säkerhetsanordningen som blev ett hjälpmedel i kraschen

Efter attackerna den 11 september införde man en låsanordning som gör att piloten kan låsa cockpit inifrån och på det sättet förhindra intrång.

Denna gång blev funktionen ett hjälpmedel för Andreas Lubitz som låste ut flygplanets kapten Patrick Sondheimer och satte en egen kurs.

 

Andreas Lubitz hade drömt om att flyga sedan han var barn. Han var nästan som besatt av flygplan – väggarna i pojkrummet var täckta av flygplansbilder. Det var därför inte så konstigt att han som tonåring blev medlem i en segelflygklubb. Att han sedan avancerade till en karriär inom flyget och bytte hobbyplan mot stora passagerarplan gladde kamraterna.

– Han var lycklig över sitt jobb på Germanwings och han gjorde bra ifrån sig, berättade Peter Ruecker, medlem i samma segelflygklubb för AP.

Andreas Lubitz hade bland annat fått diagnoserna depression och hypokondrisk störning.Foto: Getty Images

Andreas Lubitz arbetskamrater beskrev honom som en vanlig kollega. Han hade ambitioner, han ville avancera inom företaget och gå från lågprisbolagets korta flygningar i Europa till det större bolaget Lufthansa. Där väntade större plan och flygningar till destinationer längre bort. Kaptenen Frank Woiton hade några veckor tidigare flugit med honom till Wien.

– Han var en kollega som alla andra. Vi satt tillsammans i cockpit, vi talade om hans planer för framtiden. Han sa att han ville flyga långflygningar, sa Woiton till tysk tv.

Dagen före kraschen flög Andreas Lubitz också. Han var andrepilot ombord på ett tomt plan som skulle flyttas från Düsseldorf till Berlin. Kaptenen på den flygningen har berättat för tyska utredare att landningen var utmanande – men att Lubitz hade manövrerat planet väl. I samband med flygningen hade de också kommit att tala om 11 september-attackerna och de förstärkta dörrarna till cockpit, som introducerades efter det.

Efter den korta turen till Berlin åkte han hem till Düsseldorf. Han bodde med flickvännen Kathrin Goldbach i en lägenhet i förorten Unterbach. På kvällen den 23 mars lagade han middag, de åt tillsammans och tittade på tv.

Tidigt nästa morgon hade Lubitz en flygning till Spanien.

 

– Det är jag! skriker kapten Sondheimer från andra sidan dörren.

Han står med ansiktet mot kameran som gör det möjligt att se i cockpit vem som är utanför.

– För Guds skull, öppna dörren! fortsätter han.

LÅSTE. Cockpiten av en Airbus A320 ser nästan identisk ut med cockpiten i det kraschade planet. Här låste andrepiloten Andreas Lubitz ut kaptenen för att en konrt stund senare sätta planet på att kraftigt sjunka ner mot marken för att sedan krascha det i franska alperna.

Bara några minuter tidigare har flygledare tagit kontakt med flight 9525. De har upptäckt att planet faller kraftigt i höjd. De får inget svar från Andreas Lubitz, som ställt om autopiloten. Planet är nu programmerat för att gå från 38 000 fot till 100 fot. Flygledartornet gör flera försök att få kontakt, men förgäves. De försöker via nödfrekvensen – men får inget svar.

Klockan 10.34 hörs ett larm som varnar för att planet sjunker kraftigt. Kaptenen slår allt hårdare på dörren, han har tagit vad som tros vara en brandsläckare till hjälp. Längre bak i kabinen har passagerare insett att något är fel. Paniken sprider sig och vissa har börjat röra sig i mittgången. Den susande tystnaden övergår i skrik och kalabalik. Kapten Sondheimer försöker få någon att hämta en kofot från bakre delen av planet för att försöka – trots att det ska vara omöjligt – bända upp dörren.

– TERRAIN, PULL UP! hörs inifrån cockpit.

Kaptenen skriker ännu en gång för att få kollegan att släppa in honom.

– Öppna den här jävla dörren!

Klockan 10.38 har planet sjunkit till 13 000 fot.

FLYGDRAMAT I COCKPIT MINUT FÖR MINUT

10.01 Planet lämnar flygplatsen i Barcelona.

10.02.54 Autopiloten tar över, inställd på ”STIG".

10.12.15 Någon ur kabinpersonalen kommer in i cockpit och talar med kaptenen och andrepiloten om stoppet i Barcelona.

10.15.53 Kapten och andrepilot lämnas ensamma, men fortsätter samtalet om avfärden från Barcelona. De var därefter i kontakt med radarcentralen i Marseille.

10.30.00 Kaptenen är på nytt i kontakt med radarcentralen och bekräftar att de fått klart att flyga direkt på en särskild IRMAR-punkt.

10.30.24 Kaptenen lämnar cockpit.

10.30.53 Andreas Lubitz ställer om autopiloten och ändrar planets höjd till 100 fot.

10.34.31 Kaptenen är tillbaka och ringer på dörren till cockpit.

10.39.30 Våldsamma slag hörs mot dörren när kaptenen till slut försöker slå sig in.

10.40.41 De första varningslarmen ljuder.

10.40.56 En så kallad "Master Caution”-signal ljuder.

10.41.00 En ”Master Warning”-signal hörs.

10.41.06 Inspelningen avbryts.

På inspelningen hörs de automatiska larmen, de metalliska ljuden av slag mot dörren, orosljuden från passagerarna i kabinen, kaptenens vädjande skrik om att släppa in honom.

Från Andreas Lubitz hörs ingenting – bara lugna, vanliga andetag.

Innan inspelningen avbryts slår den högra vingen i berget.

Passagerarna skriker.

Sedan blir det tyst.

 

Klockan 10.52 skickar det tyska flygbolaget ut ett meddelande via Twitter.

”INFO: Vi har precis uppmärksammats om spekulationer i media om en incident, men vi har ännu inte någon egen bekräftad information…”

Kort efteråt kommer en bekräftelse från den franska regeringen, som skingrar alla tvivel. Premiärministern Manuel Valls bekräftar att olyckan har inträffat. Sedan följer ett uttalande från president François Hollande. Hans budskap släcker hoppet, som mot förmodan fanns kvar. Det finns inga överlevande.

Under knappt två veckor söker fransk räddningspersonal efter offren i området för nedslagsplatsen. Vädret är bitvis besvärligt. Terrängen är ännu värre, vrakdelar och kroppar ligger utspridda över bergssluttningen och nere i en ravin. Det krävs helikoptrar för att nå platsen och de måste gå i skytteltrafik från en uppsamlingsplats i närliggande Seyne les Alpes.

 

Sökopreationen vid vraket.

5 april meddelades att sökoperationen hade avslutats. Det bedömdes osannolikt att fler kroppar skulle hittas. Nu var det bara frågan om att söka efter offrens ägodelar, fler vrakdelar från planet och att inleda identifieringsarbetet, ett pussel som skulle läggas med hjälp av DNA.

11 veckor senare, 9 juni, anlände ett fraktplan med kvarlevorna av 44 omkomna på flygplatsen i Düsseldorf. Det var just dit passagerarna hade varit på väg 24 mars – nu kom de i kistor i stället. Fler av de omkomna skulle senare flygas till Tyskland på samma sätt, lastade på fraktplan från Marseille.

Advokaten Elmar Giemulla, juridiskt ombud för flera tyska familjer, sa till nyhetsbyrån AFP inför mottagandet av kistorna:

– De kan inte och vill inte inse att deras barn är döda. Det kommer att bli brutalt när de får se kistorna i morgon, men det är nödvändigt, för de behöver ett slut.

Flera av de omkomnas anhöriga uttryckte en önskan om att få fotografier från de dödas telefoner, enligt krishanteringsföretaget Kenyon International, som arbetade med operationen i Alperna. Robert Jensen från företaget berättade för Sunday People att många ägodelar hade hittats på haveriplatsen.

– Jag har varit hos familjerna och berättat att de förhoppningsvis kommer att få något om vi kan koppla dem till en hittad telefon och på så sätt få en bild som kan ha sparats.

Enligt Jensen fick anhöriga en lista över vad som fanns i de kistor som överlämnades. I vissa fall kunde det vara fruktansvärd information att få.

– Det kan vara en tand, ett finger, fragment. Om familjen vill öppna kistan går vi alltid med på det, eftersom det är deras val. Vi har personer som ger stöd, människor som hjälper familjen och vi ger dem fakta, sa Jensen.

 

Kistorna som anlände till Düsseldorf togs emot av de anhöriga. Längs med en av motorvägarna i riktning mot staden Haltern Am See syntes sedan en lång bilkortege. 14 vita begravningsbilar. Två svarta. 14 elever och två lärare från skolan Joseph-König Gymnasium var på väg mot sista vilan i hemstaden. När kortegen nådde Haltern Am See passerade den skolan, där elever hade placerat vita rosor på trottoaren. På skolgården stod 18 nyplanterade träd till minne av de som omkommit. Ljusen brann. I hela staden syntes flaggor på halv stång.

Invånarna var förenade i sorg över stadens förlorade barn.

144 PASSAGERARE OMBORD - DE FANNS BLAND DE DÖDA

Carol och Greig Friday, Australien

Carol, gift tvåbarnsmamma, skulle fylla 68 år dagen efter kraschen. Hon skulle fira den med att åka på semester med sin son, som snart skulle fylla 30. Han var i Europa för att börja arbeta som engelskalärare i Frankrike.

Junichi Sato, Japan

Sato arbetade för maskintillverkaren Seika i Düsseldorf och hade varit i Barcelona på affärsresa, enligt arbetsgivaren. Hans pappa har berättat för japanska medier hur stolt han var över sin son.

Juan Armando Pomo, Argentina

51-åringen var affärsman som hade arbetat i 20 år i Asuncion i Paraguay. Han var gift och hade två tonårsbarn, enligt Infobae.

Francisco Javier Gonalons, Spanien

42-åringen kom från orten La Llagosta i Spanien, enligt de lokala myndigheterna där som bekräftade att han fanns ombord på planet.

Nolberto Ariza, Venezuela

Affärsman som hade arbetat för företaget Compania de Negocios Agroindustriales. Hans familj har berättat att de hade hoppats att han inte hade gått ombord, men att de sedan fick veta att han var bland de döda.

Maria del Pilar Tejada, Colombia

33-årig ekonom som höll på med sin doktorsavhandling på universitetet i Bonn, enligt den colombianske tidningen El Tiempo. Hon hade varit i Spanien för att träffa sin man.

Eyal Baum, Israel

40-åringen jobbade för modeföretaget Mango i Barcelona, där han bodde med sin hustru. Han var på väg på en kort resa till Tyskland innan han skulle resa vidare till Israel för att träffa sin familj.

Satoshi Nagata, Japan

Japanska myndigheter har bekräftat att Nagata, född på 60-talet, fanns ombord på Germanwings-planet, men har inte publicerat fler detaljer. Utrikesministeriet hänvisade till att anhöriga inte godkänt att mer information gavs ut.

Milad Hojatoleslami och Hussein Javadi, Iran. Sportjournalister som hade varit i Barcelona för att bevaka matchen mellan Barcelona och Real Madrid. De var på väg till Österrike för en fotbollsmatch mellan Iran och Chile. Foto: Arash Khamoushi
Milad Hojatoleslami och Hussein Javadi, Iran. Sportjournalister som hade varit i Barcelona för att bevaka matchen mellan Barcelona och Real Madrid. De var på väg till Österrike för en fotbollsmatch mellan Iran och Chile. Foto: Arash Khamoushi
Ariadna Falguera, Spanien. Hustrun till en ledande politiker i Katalonien, vars parti ERC profilerat sig kring frågan om självständighet. Hon arbetade för ett modeföretag och var på väg på en arbetsresa till Tyskland.
Ariadna Falguera, Spanien. Hustrun till en ledande politiker i Katalonien, vars parti ERC profilerat sig kring frågan om självständighet. Hon arbetade för ett modeföretag och var på väg på en arbetsresa till Tyskland.
Josep Sabaté Casellas, Spanien. Arbetade för modeföretaget Esprit och var på väg till ett möte i Tyskland. Han hade tre barn, var gift och bodde i Carral i närheten av A Coruña.
Josep Sabaté Casellas, Spanien. Arbetade för modeföretaget Esprit och var på väg till ett möte i Tyskland. Han hade tre barn, var gift och bodde i Carral i närheten av A Coruña.
Maria Radner, Tyskland. Den 34-åriga sångerskan från Düsseldorf dog tillsammans med sin make och son. Enligt Gran Teatre i Barcelona hade hon varit där och spelat gudinnan i Richard Wagners "Siegfried".
Maria Radner, Tyskland. Den 34-åriga sångerskan från Düsseldorf dog tillsammans med sin make och son. Enligt Gran Teatre i Barcelona hade hon varit där och spelat gudinnan i Richard Wagners "Siegfried".
Fernando Martínez Rubio och Javier Moreno Navarro, Spanien. Fernando och Javier reste tillsammans till Tyskland för att hämta en lastbil, som de skulle köra tillbaka till Spanien.
Fernando Martínez Rubio och Javier Moreno Navarro, Spanien. Fernando och Javier reste tillsammans till Tyskland för att hämta en lastbil, som de skulle köra tillbaka till Spanien.
Martyn Matthews (andra från vänster), Storbritannien. 50-årige Matthews från Wolverhampton i England var på väg hem och bokade in sig på snabbaste flygrutten hem från Barcelona. Han hade varit i Spanien på ett möte.
Martyn Matthews (andra från vänster), Storbritannien. 50-årige Matthews från Wolverhampton i England var på väg hem och bokade in sig på snabbaste flygrutten hem från Barcelona. Han hade varit i Spanien på ett möte.
Yvonne och Emily Selke, USA. Mor och dotter från Virginia, 58 och 22 år gamla, brukade resa tillsammans och gjorde så även den här gången. Yvonne jobbade för kartmyndigheten NGA och Emily ville jobba i musikbranschen. Foto: Xela Batchelder
Yvonne och Emily Selke, USA. Mor och dotter från Virginia, 58 och 22 år gamla, brukade resa tillsammans och gjorde så även den här gången. Yvonne jobbade för kartmyndigheten NGA och Emily ville jobba i musikbranschen. Foto: Xela Batchelder
Marina Bandres Lopez-Belio och sonen Julian Pracz-Bandres, Storbritannien. Efter en släktings begravning i Spanien ville Marina åka tillbaka till England så snabbt som möjligt. Hon köpte biljetter nära inpå flygningen. Lopez-Belio, 37, arbetade som filmare och bodde i Manchester med sin make. Sonen var sju månader gammal.
Marina Bandres Lopez-Belio och sonen Julian Pracz-Bandres, Storbritannien. Efter en släktings begravning i Spanien ville Marina åka tillbaka till England så snabbt som möjligt. Hon köpte biljetter nära inpå flygningen. Lopez-Belio, 37, arbetade som filmare och bodde i Manchester med sin make. Sonen var sju månader gammal.
Luis Eduardo Medrano, Colombia. 36-årig arkitekt som skickade ett sms till sin pappa strax före flyget skulle avgå. "Flyger till Tyskland", skrev han. Han hade arbetat under flera år för ett företag i Guinea.
Luis Eduardo Medrano, Colombia. 36-årig arkitekt som skickade ett sms till sin pappa strax före flyget skulle avgå. "Flyger till Tyskland", skrev han. Han hade arbetat under flera år för ett företag i Guinea.

 

Den 30 juni rapporterade den tyska tidningen Rhein-Zeitung att Andreas Lubitz hade begravts i sin hemstad. Vid ceremonin närvarade bara hans föräldrar. Det är okänt om hans fästmö fanns där.

I tidningen beskrevs begravningen med endast en mening på förstasidan:

”Germanwings-piloten Andreas L (29) som flög 149 personer mot döden i mars begravdes under lördagen i sin hemstad Montabaur”.

 

Efter kraschen blev det snart känt att den unge piloten Andreas Lubitz hade ett mörkt och komplicerat förflutet. Hans pilotdrömmar hade nästan gått upp i rök när han 2009 fick avbryta sin pilotutbildning under ett halvår. Arbetsgivaren Lufthansa hade informerats om hans självmordstankar, men trots det slutligen gett klartecken till att utbildningen kunde fullföljas.

Andreas Lubitz hade godkänts i samtliga test, enligt Lufthansa.Foto: Getty Images

När hans bakgrund blev känd efter kraschen rådde stor ovisshet om vilket skick han varit i sedan utbildningen avbröts. Lufthansa försvarade sig och sade att Lubitz hade godkänts i samtliga test.

De tyska myndigheterna har tidigare inte velat avslöja särskilt mycket detaljer i andrepilotens medicinska bakgrund. Men i september i år läckte nya uppgifter ut från den tyska utredningen, som förstärkte bilden av en man med omfattande psykiska problem.

Lubitz tillstånd uppges ha förvärrats i samband med att han sökte hjälp för sin syn i december 2014. En ögonläkare undersökte honom, utan att kunna hitta något fel. Men Lubitz var övertygad om att något var fel. Läkarna måste ha missat något. Han klagade på att han bara hade 30 procents syn, att han såg ett starkt ljus och dessutom var han plågad av djup ångest. Under ett par veckor besökte han ett dussintal olika ögonspecialister, som inte kunde hitta något fel på hans syn.

 

Han rekommenderades i stället att söka hjälp för psykiska problem, stress och sömnproblem. Han fick en tid hos en psykiatriker, vars diagnos löd depression. Psykiatrikern skrev ut Mirtazapine, en stark antidepressiv medicin, som kan ha allvarliga bieffekter.

Andreas Lubitz var sjukskriven och hade sökt hjälp för sina besvär.

I februari fick Lubitz diagnosen hypokondrisk störning på en neurologisk klinik.

I mars varnade hans husläkare för en överhängande psykos och remitterade honom till en psykiatrisk klinik. Dit gick aldrig Lubitz.

Åklagaren som leder den franska utredningen, Brice Robin, har tidigare bekräftat att Andreas Lubitz träffade totalt 41 läkare under fem år och undersöktes av sju läkare under den sista månaden innan kraschen.

Här styrde Lubitz 149 personer in i döden.Foto: Francis Pellier/Mi Dicom

Utredarna hade också kommit över en dagbok, som beskrivs som en “lyckodagbok”. Den skulle ha varit en del av hans psykoterapi. Den första anteckningen i boken är daterad 1 januari. Den sista 8 mars.

I dagboken skriver Lubitz själv om sitt sinnestillstånd – att han led av kraftig sömnbrist och vissa nätter bara fick omkring tre timmars sömn.

Mellan sidorna fanns recept på starka antidepressiva mediciner och lugnande medel.

Utredarna hittade också ett pappersark som var daterat 22 mars. På pappret hade han skrivit: “Decision day” – och “BCN”, flygplatskoden för Barcelona. Om dateringen stämmer skrevs det två dagar innan Andreas Lubitz kraschade planet mot berget.

 

Husläkaren hade gett honom ett sjukintyg – han var sjukskriven från 12 mars till 30 mars. Dokumenten hittades senare sönderrivna i hans hem.

Genomgången av hans dator visade att Andreas Lubitz hade spenderat timmar på nätet och sökt efter olika metoder för att begå självmord. Bland sökningarna fanns: “Vilket gift dödar utan smärta?”.

Han hade skrivit ner instruktioner i ett livstestamente – han ville inte hållas vid liv om han blev oförmögen att ta hand som sig själv och han ville tillåtas dö om han blev döv eller blind.

SPILLROR. Räddningsarbetare jobbar sig igenom vrakresterna efter flygplanet som kraschades av piloten Andreas Lubitz i de franska alperna.Foto: Sebastien Nogier / Epa / Tt

Uppgifterna från utredningen, som de tyska tidningarna Bild och Spiegel publicerat, tyder på att Andreas Lubitz stod under behandling i flera månader innan kraschen – och att han hade tillgång till flera olika, starka mediciner.

Varningsklockorna ringde aldrig.

Även om den tyska patientsekretessen är stark finns rutiner om att läkare ska meddela myndigheter om de tror att en patient kan utgöra fara för allmänheten.

I fallet Andreas Lubitz fick de tyska flygmyndigheterna inte veta någonting.

 

I maj släppte franska flygsäkerhetsmyndigheten BEA, Bureau d’Enquêtes et d’Analyses, sin första preliminära rapport. I den konstaterades att Andreas Lubitz hade ställt om planets autopilot för att få planet att sjunka – och att det var en medveten handling.

Rapporten visade också att han troligen övade för kraschen under den tidigare flygningen, samma morgon.

På väg från Tyskland till Spanien hade kaptenen lämnat cockpit under fyra och en halv minut, då Lubitz ska ha ändrat inställningar på autopiloten vid flera tillfällen för att få planet att sjunka från marschhöjden på 37 000 fot till 100 fot. Ändringarna gjordes i samband med att han fick instruktioner från kontrolltornet att faktiskt sänka planets höjd, men bara till 21 000 fot.

– Andrepilotens tester under det utgående flyget skedde under en normal förprogrammerad nedstigning och hade aldrig någon inverkan på planets färd, sa Remi Jouty, chef för BEA, till AP.

Att ändra höjden till 100 fot ansågs dock märkligt.

– Beteendet att gå upp och ner i vald höjd är inte normalt - men jag kan inte säga vad som pågick i hans huvud, sa Antoine Amar vid franska pilotfacket SNPL till AP.

Flygexperten Miles O’Brien var dock säker på sin analys i CNN:

– Det var en övning, inget snack om saken.

Omedelbart efter kraschen väcktes krav på förändrade rutiner. Flera flygbolag införde regler om att ingen i besättningen fick lämnas ensam i cockpit vid något tillfälle. I oktober presenterades ytterligare åtgärder från EU-kommissionen. Bland dessa finns en medicinsk databas för piloter som ska vara i bruk senast december 2016. I åtgärdsplanen ingår även förbättrade medicinska kontroller samt skärpta regler om att två besättningsmedlemmar alltid måste finnas i cockpit.

 

Nio månader efter kraschen har anhöriga till offren ännu inte fått alla svar. Arbetet på kraschplatsen pågår fortfarande till viss del – tekniker och utredare tar sig med jämna mellanrum till haveriplatsen med helikopter för att söka efter nya ledtrådar.

Den brittiska advokatbyrån Irwin Mitchell företräder anhöriga till tre av offren. Byråns advokat för flygolyckor, Jim Morris, menar att de slutliga svaren kan dröja och att en fullständig rapport kan vara klar först efter två år, eller senare.

– Det går inte att beskriva med ord hur detta har påverkat familjerna. Det är extremt svårt för dem och som deras advokat är det en extremt svår process, säger Jim Morris till Daily Mirror.

Flera av familjerna har starkt kritiserat Lufthansa, dels för den ersättning de erbjudits av bolaget – men också för deras ansvar i kraschen.

– De är skyldiga oss en förklaring till hur de kunde tillåta ett sjukt monster att sitta i cockpit, säger Dagmar Strang till The New York Times.

Pappan till omkomne Paul Bramley säger till Daily Mirror att han vill ha rättvisa för sonen och kräver att flygbolagets vd tar konsekvenserna.

– Vi har bättre koll på våra idrottsmän än vi har på våra piloter. Om det kan bevisas att Carsten Spohr var oaktsam, då ska han i fängelse, säger Phil Bramley till tidningen.

Enligt nyhetsbyrån Reuters är Lufthansa beredda att betala omkring 900 000 kronor per offer. Men flera av familjerna har avfärdat erbjudandet och istället tagit hjälp av advokater för att inleda en rättsprocess i USA, där Lubitz avbröt sin utbildning på grund av depression.

I Wolverhampton i England sörjer Martyn Matthews anhöriga sin förlorade make, pappa och son. Lika mycket nu som då, när dödsbudet kom. Hans änka, Sharon, berättade för Daily Mirror i slutet av oktober:

– Jag är en förkrossad kvinna som fortfarande väntar på att min man ska komma hem. Smärtan jag känner varje dag är svår att begripa, inga ord kan beskriva den. Hur ska vi någonsin kunna komma över att våra älskade är i bitar, i Frankrike och här hemma?

 

Källor: Expressen, BBC, The New York Times, Aljazeera, Bild, Spiegel, The Daily Telegraph, Reuters, AFP.

Tomas Kvarnkullen
Tomas Kvarnkullen

Tack för att du hjälper oss att rätta fel!

Även om vi alltid försöker skriva så korrekta artiklar som möjligt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din felrapport. Rapportera vad i artikeln som inte stämmer i formuläret nedan. Det kan handla om stavfel, bildfel, syftningsfel eller faktafel.

Var gärna så tydlig som möjligt angående vad felet gäller. Tack för din hjälp!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattsonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Och om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att mejla till rattelse@expressen.se eller ringa vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för få en pressetisk prövning. Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Och om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att mejla till rattelse@expressen.se eller ringa vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida