Upprörda bönder mot jägare.
Vildsvinen i landet ökar i snabb takt - vilket leder till hårda diskussioner.
- Jägare placerar ut vildsvin i smyg, säger författaren Leif GW Persson.
Forskarna räknar med att det finns mellan 50 000 och 100 000 vildsvin i Sverige. Takten de förökar sig i är enorm.
- Vi tror att stammen kan fördubblas på bara tre år. Det är en makalös tillväxt, säger Börje Waldebring, ansvarig för jaktfrågor på LRF.
Det har lett till hårda diskussioner. På ena sidan står förkrossade lantbrukare som förlorar ton av skörd varje år. Vildsvinen äter upp deras potatis, bökar runt i jorden och förstör hö till ett stort värde.
På andra sidan finns jägarna - som tycker att djuret har en naturlig plats i skogen och ger fint kött.
- Ökningen av vildsvin beror på två saker. De kan få massor av ungar på kort tid och dessutom placerar jägare ut vildsvin från hägn, säger jägaren och Expressens krönikör Leif GW Persson.
- Utplaceringen har skett i södra Dalälven, Klarälven, Skåne och Mälardalen. På Gotland kan man definitivt säga att de har blivit utplacerade.
Det har även skett så högt upp som i svenska fjällen.
Enligt Johan Truvé, som har forskat i vildsvin på Svensk Naturförvaltning, stämmer teorin. Han menar att vildsvin har planteras ut på minst hundra platser i landet.
- Det är illegalt, men det förekommer i stor utsträckning. Det enda syftet är att man vill kunna jaga dem.
På flera platser i Sörmland har utplantering avsiktligt skett enligt Johan Truvé.
- Det handlar om Nyköping, Katrineholm och Flen. Men det är också en hel del nere i Småland. Värnamo är en av platserna.
Även Sälen har drabbats.
- Det är en isolerad population där. Det är inte troligt att den skulle ha kunnat förflytta sig dit på naturlig väg. I Göteborgstrakten är de sannolikt också utplacerade. Där handlar det om Kungsbacka, Ale kommun och Lerum.
Johan Truvé säger också att jägarna utfodrar djuren för att bedriva jakt på sina marker.
Men även bönderna ger dem mat på vissa ställen för att hålla dem borta från sina åkrar, menar Johan Truvé.
- Många människor häver ut tonvis med mat till dem.
Leif GW Persson hör till dem som ger vildsvin mat.
- Jag fodrar mitt vilt. Jag hör till den skaran som inte tycker att man ska låta djuren svälta på vintern för att skjuta dem på sommaren.
Han försöker ta många svin per år. I fjol blev det 30 stycken.
- Jag skjuter mer än alla som bor här. Jag vill påstå att man kan skjuta så mycket vildsvin man orkar.
På 1700-talet utrotades djuret helt i Sverige. Men de inplanterades genom att de rymde från hägn. De senaste tio åren har de ökat flera gånger om.
- Det är naturligt att det blir så eftersom arten inte har några begränsningar i matväg, säger Henrik Thurfjell, som doktorerar i viltekologi på SLU.
Miljön i de södra delarna av landet är perfekt för djuren. De gillar ek- och bokskogarna där de kan gå och äta ekollon.
- De äter allt de kommer över. Mask, insekter och as.
Börje Waldebring, ansvarig för jaktfrågor på LRF, är orolig över utvecklingen. Enligt honom beror ökningen på fem faktorer: Miljön är bra för vildsvinen i söder, reproduktionsfarten är hög, de saknar naturliga fiender, är svårjagade och utfodras av en del jägare.
Priset bönderna får betala när djuret har bökat på åkrarna kan bli högt:
- I många fall handlar det om mellan 40 000 och 100 000 kronor. Men det kan vara ännu större summor än så. Det finns ingen möjlighet till ersättning varken för bönder eller privatpersoner. I extrema fall får man sluta odla på vissa åkrar, säger han.
- Vi måste öka skjutningen av vildsvin rejält. Tillväxttakten är mycket högre än avskjutningsfaktorn, säger Waldebring.
Det finns även en annan aspekt av problemet menar Henrik Thurfjell. Bilolyckorna där vildsvin har varit inblandade har ökat markant.
I år har det redan skett 1 183 olyckor med vildsvin, enligt Nationella viltolycksrådet.
- Människor klarar sig bättre än om man krockar med en älg, men man totalkvaddar bilarna, säger Henrik Thjurfjell.
Den ökade stammen har gjort att rädslan hos privatpersoner har blivit större. Men Henrik Thurfjell tycker att det är helt onödigt att oroa sig för att bli attackerad av ett vildsvin.
- Vanligtvis går inte heller en sällskapshund på ett sådant stort djur. Har man däremot en jakthund kan det vara annorlunda.
Enligt Thurfjell brukar inte heller en sugga med kultingar utgöra någon fara.
- Förr märkte man kultingar och då gick suggan bara därifrån. Risken är större att man blir påkörd av en bil på en skogsväg.
Men han förstår ändå varför många känner sig rädda för djuren.
- Det är ett väldigt stort djur. Det väger uppåt 150 kilo och om det brakar iväg i skogen så är det inte konstigt att man blir rädd. Självklart är det ett djur som man ska ha respekt för.
I flera fall har jägare blivit attackerade av vildsvin.
- Men det handlar oftast om skadeskjutna djur och att hundar förföljt dem. Då kan det känna sig trängda. Vildsvinen bits vanligtvis inte, men ett 150 kilo stort djur kan ändå utgöra en fara. De springer rakt förbi och smäller med betarna.
Författaren och jägaren Jan Guillou menar att vildsvin de senaste åren har blivit allt viktigare för jägarna.
- Vildsvin är delikata. Skogsbolagen har utrotat älgen i stora delar av landet och för landsortsbefolkningen betyder ersättningsdjuret vildsvin en hel del. Vildsvinet håller på att överta älgens funktion som det viktigaste jaktbytet.
Torsten Mörner, förbundsordförande i Jägareförbundet, håller med om att utplaceringen av vildsvin är ett problem.
- Vi har uppmanat våra medlemmar att låta vildsvinen sprida sig naturligt. De djur man placerar ut har ofta varit inhägnade och är inte lämpliga för att gå fria. De uppträder oskyggt, ger sig in i trädgårdar och är orädda för människor.
Han menar att man nu samverkar med jordbruksverket och livsmedelsverket om frågan om den ökade stammen.
- Problemet är att jägarna måste få utdelning för att skjuta av dem. Som det är nu är det för krångliga regler. Varje vildsvin som skjuts måste passera en viltanläggning. Det är ett mycket byråkratiskt system.
Han hoppas att man kan hitta en lösning som fungerar för alla inblandade.
- Det viktiga är att det blir ett smidigt system från livsmedelsverkets sida, säger han.
Leif GW Persson håller inte med honom:
- Det är inte ett dugg krångligt. Du får svar inom två dagar från Statens veterinärmedicinska laboratorium.
Även om han tycker att man kan skjuta av stammen hårdare vill han tona ner problemet.
- Vildsvinstammen ökar, men det kommer inte bli som känguruer i Australien. Det är naturligtvis inte så att vildsvin håller på att ta över Sverige, säger han.