Det finns två läger av forskare (ochpolitiker): de som tycker att rymdstationen är alldeles för dyr i förhållande till det vetenskapliga utbytet - och de som tycker att ISS, International SpaceStation, är en nödvändig plattform för människans strävan längre ut i solsystemet. På ISS kan vi lära oss att leva i rymden under lång tid, vilket är absolut nödvändigt för exempelvis en resa till Mars.
Christer Fuglesang gillar ISS, inte minst av det skälet. I december 2006 blev han - efter 14 år som markbunden rymdman - en äkta svensk hjälteefter sin första rymdflygning, som bland annat innefattade tre spektakulära - och riskfyllda - rymd-promenader. Vid hemkomsten till Sverige togs han emot som en rockstjärna och fick skriva autografer åt hela regeringen vid ett lunchmöte. Alla ville frottera sig med Christer.
Det var annat det än innan han blivit rymdfarare. Vid en tidigare pressträff med honom på KTH kom endast Clas Svahn från DN och jag från Expressen.
Nu bär det snart av igen. Den 7 augusti är preliminärt startdatum för Christers andra rymdfärd. Återigen ska han bli byggjobbare i rymden. ISS närmar sig sitt fullbordande efter åratals förseningar, stora problem och en katastrof, när rymdfärjan Columbia bröts sönder under nedfärden 2003 (den hade inte besökt rymdstationen, men alla rymdfärjor fick flygförbud i väntan på utredning av olyckan).
- Det blir mycket smått och gott för Christer att fixa under två rymd-promenader. Men han har också fått ett riktigt skitjobb som packmästare, säger Sven Grahn, numera seniorkonsult på Rymdbolaget, i början av 90-talet med i den kommitté som valde ut Christer till astronaut.
- Att vara packmästare innebär att han måste hålla rätt på alla prylar i rymdfärjan inför hemresan. Det är en låååång checklista.
Att Christer blev uttagen i den mördande konkurrens som råder om platserna ombord beror naturligtvis på att han skötte sitt jobb perfekt förra gången - frånsett att han råkade tappa ett verktyg underarbetet utanpå rymdstationen... sånt har hänt förr och kommer att hända igen.
- Christer har visat att han uppenbart är en man av rätta virket, konstaterar Sven Grahn.
Dag Linnarsson, professor i baromedicin vid Karolinska Institutet, var liksom Grahn med i kommittén som bestämde sig för Christer Fuglesang.
- Han var den bäste av kandidaterna, akademiskt, personlighets-mässigt och fysiskt. Och han gjorde mycket bra ifrån sig under sin första rymdresa.
Redan innan Christer hade landat hörde Johan Marcopolous, presschef på Rymdstyrelsen, ESA:s chef, MichelTognini, uttala sig: "Christer har gjort ett kanonjobb och står högt på listan för en ny rymdfärd". ESA är Europas motsvarighet till NASA, men har ingen egen farkost för astronauter.
Christer kommer att känna igen sig när han kliver ombord på rymdfärjan som ska ta honom upp knappt 40 mil ovan jord. Återigen blir det Discovery, som därmed gör sin 37:e rymdflygning, flest av alla rymdfärjor. Discovery flög första gången 30 augusti 1984.
På den tiden fanns ingen rymdstation att fara till. Ronald Reagan stödde helhjärtat NASA:s planer på en helamerikansk rymdstation, kallad Freedom.
Men ryssarna kom först med Mir som började byggas 1986. Freedom skrotades redan på ritbordet, och efter Sovjetunionens fall kom George Bush (den äldre) och Boris Jeltsin överens om att inleda ett fredligt samarbete om utforskningen av rymden. Det blev början på projekt ISS, där också Europa (ESA), Japan och Kanada ingår. Mir fick gå i graven 2001.
Discoverys senaste färd slutade planenligt 28 mars i år. För-beredelserna inför nästa uppskjutning inleddes direkt. Det är en myriad av tekniska detaljer som ska kollas. Rymd-färjorna är enormt komplicerade farkoster, och säkerheten för astronauterna kommer alltid i första rummet.
Det återstår bara tre rymdfärjor efter tragedierna med Challenger 1986 och Columbia 2003. Och nästa år pensioneras Discovery, Atlantis och Endeavour för att så småningom ersättas av en ny rymdfarkost - Orion. Den har plats för max sex astronauter och kommer att skjutas upp med en nykonstruerad jätteraket kallad Ares. Den bjässen kan inte som rymdfärjorna återanvändas utan påminner om den väldiga Saturnus-raketen som bland annat användes för månfärderna 1969-72.
Första uppskjutningen av Orion med astronauter ombord blir förhoppningsvis verklighet 2014. Fram till dess är ISS helt beroende av den beprövaderyska Sojuz för att frakta astronauter och förnödenheter mellan Jorden och ISS. Runt 2020 är det tänkt att människan ska återvända till månen. Men på den långa resan får endast fyra astronauter plats ombord. Mot Mars siktar NASA kring 2030, i samarbete med andra länder. Christer skulle gärnavilja vara med på den historiska färden, men då är han dessvärre för gammal.
Den sista uppskjutningen med en rymdfärja ska enligt nuvarande planer ske med just Discovery i september 2010. Men då lär inte Christer få följa med. Han har just fått nya efterföljare. ESA har efter ett års noggrann sållning valt ut sex blivande astronauter, ingen svensk den här gången, men i alla fall Andreas Mogensen från Danmark.
Christers andra flygning har NASA:s beteckning STS-128. Det viktigaste uppdraget för besättningen på Discovery är att installera en lastmodul - fylld med sex ton för-nödenheter och vetenskapliga instrument - på den ännu inte färdigbyggda rymdstationen, som är stor som en fotbollsplan. Modulen är byggd av Italien och döpt till Leonardo, men kallas på officiellt NASA-språk Multi-Purpose Logistics Module (MPLM).
Christer är besättningens "MPLM-man". Det är han som måste veta precis hur den fungerar och hur den ska aktiverasefter dockningen med rymd-stationen.
- Det innebär ett mycketkrävande arbete utanför rymdstationen. Han ska också delta i sex olika medicinska experiment, berättar den jordbundne Dag Linnarsson, som själv nyligen avslutat en serie experiment på ISS.
Professorn är mycket positiv till ISS och putsar nu på en fortsättning med nya experiment. Hans förslag lämnas till ESA och NASA i september.
Christer Fuglesang är omtyckt av både kolleger och forskare för sin entusiasm, noggrannhet och lojalitet.
- Han är en social person med forskar-bakgrund och en idrottsmans fysik, den kombinationen smäller högt, betyg-sätter Sven Grahn.
Christer Fuglesangs rymdfärd startar 7 augusti. Foto: Christine Olsson
Liksom övriga aktiva astronauter bor och arbetar Christer på NASA:s högkvarter i Houston, Texas, men besättningen på STS-128 har också varit på KennedySpace Center i Florida och bekantat sig med allapparatur. Ingen vill ha några överraskningar uppe i rymden. Varje moment övas inotaliga gånger, och det är inte alltid övningsmojängen ser ut exakt som den riktiga. Därför är det ovärderligt för astronauterna att se och känna på "the real thing".
Start och landning är alltid de farligaste momenten. Väl i omloppsbana finns alltid faran för att en liten meteorit eller något skrotbit från tidigarefärder ska slå hål på rymdfärjan, ISSeller astronautens rymddräkt. Då handlar det om sekunder att täta hålet.
Att Sverige ska få en ny astronaut efter Christer Fuglesang sker knappast under de närmaste tio åren. I och med att rymdfärjorna läggs i malpåse blir det ännu tuffare konkurrens om de tre platserna ombord på ryska Sojuz (en rymdfärja rymmer sjuastronauter). Det som rymdfreaks kan hoppas på är att han får chansen till en tredje resa och bli bofast på ISS under ett halvår för att ägna sig åt vetenskapliga experiment. Men oddsen är inte de bästa. Många utbildade astronauter väntar fortfarande på sin första rymdfärd. Amerikaner och ryssar har dessutom alltid första tjing.
Hur framtiden ser ut för NASA kommer att klarna iaugusti, när en utredning som Vita Huset beställt blir färdig. Kanske får rymdfärjorna en förlängd nådatid. Men det finns då bara en startplatta. Den andra som används i dag håller på att byggas om för Ares, den nya månraketen.
