Örlogsfartyget Resande man stävar mot Polen i den hårda höststormen, utsänt av den svenska regeringen på storpolitiskt uppdrag. Ett riktigt skattskepp, fullastat med pengar, juveler och andra dyrbarheter avsedda som gåvor - eller ­snarare mutor.

Det är den 23 november 1660. Ovädret tilltar, tremastaren kastas mot klipporna och förliser utanför Landsort i Stockholms sydöstra skärgård. 37 man följer med fartyget i djupet, 26 lyckas ta sig i land i en skeppsbåt och fem besättningsmän kan räddas ur en mastkorg av fiskare nästa dag eftersom masttopparna fortfarande sticker upp ur vattnet.

Tragedin på havet ger upphov till en omfattande mytbildning som fortsätter ända fram till våra dagar. Legenden om Resande man, det sjunkna kronoskeppet med de enorma skatterna, lever än. Så när vraket upptäcks i maj i år väcker det uppseende bland marinarkeologer och dykare - och fascinerar tusentals människor som hört berättelserna om rikedomar på havets botten.

- Vraket efter just Resande man har en lyskraft som slår det mesta. Det här är ett mytskepp som många människor ägnat enorm tid åt att försöka hitta. Vi upptäcker en förskräcklig massa nya skatter just nu, säger Johan Rönnby, professor i marin­arkeologi på Södertörns högskola.

Han beskriver det som en "boom".

- Det senaste året har varit helt makalöst. Först upptäcktes Mars utanför Öland. Strax därefter Svärdet. Och nu Resande man. Det är kul och omtumlande.

Förklaringen är att dykningen växer tack vare ny avancerad sökteknik.

- I dag finns sidoseende ekolod som också vanliga dykare har råd med, tidigare var det bara kapitalstarka företag och myndigheter.

De nya skeppsfynden är andra vågen efter 1960- och 70-talen då man upptäckte en rad spännande vrak. Bärgningen av regalskeppet Vasa 1961 symboliserar den perioden även om det hittades tidigare. Sedan stagnerade utvecklingen och dykarna tittade på samma vrak hela tiden. Fram till den nya vrakboomen.

Det handlar om krigsfartyg som gått under i hårt väder eller skjutits i sank. Där finns också en rad handelsfartyg samt ­massor av helt anonyma fiskebåtar och små­båtar som inte nämns i annalerna.

De flesta fartygen är vetenskapliga skatter, alltså båtar och last som är ­värdefulla för forskare eftersom de ger inblick i både skeppsfartens och allmän historia. Men några är riktiga skattskepp i klassisk mening som gick till botten med sina rikedomar. Mycket har bärgats genom åren av vrakplundrare, men en del dyrgripar kan finnas kvar.

Den mytomspunna Resande man är just ett sådant skepp där det sannolikt finns dolda skatter. I lasten ska det ha ­funnits 7 000 daler silvermynt, 60 000 dukater, juveler och guldföremål. Dyrbarheterna var avsedda för furst Johan Kasimir av Polen till vilken det svenska riksrådet, alltså regeringen, hade skickat ut greve Karl Kristopher von Schlippenbach som speciellt sändebud för att förhandla om en svensk-polsk pakt mot den gemensamma fienden Ryssland. Lite dukater skulle smörja fursten i rätt riktning, var det tänkt. Det var bråttom med den alliansen och därför tryckte de höga herrarna på för att fartyget skulle avsegla på utsatt tid - trots det dåliga vädret.

Men både greven och pengarna gick under med Resande man och nådde aldrig den polske potentaten.

- Allt bärgades inte. Här finns kanske både guld, kungliga sigill och juveler kvar. Dessutom har historien kring skeppet bevarats, säger dykaren Michael Ågren i Grebbestads marinarkeologiska sällskap som var med och hittade Resande man, till Svenska Dagbladet.

Fartygets befälhavare, kapten Månsson, ska enligt legenden ha vållat förlisningen genom bristande uppmärksamhet. Den försumlige kaptenen sägs ha ägnat för mycket tid åt sin älskarinna som var med ombord. Alltså en 1600-talsvariant av den olycksalige italienske kaptenen Francesco Schettino som styrde sitt kryssningsfartyg Costa Concordia på grund i vintras - och anklagas för att ha låtit sig distraheras av sin moldaviska väninna.

Det kan ligga 100 000-tals sjunkna vrak i Östersjön. Bara i svenska farvatten finns 2 500 lokaliserade vrak. Dessutom finns där cirka 10 000 skepp som man vet har förlist, men som inte hittats än.

Tre faktorer medverkar till att Östersjön är världens vraktätaste hav: Det finns ingen skeppsmask som förstör vraken, skärgårdarna med öar och vikar gör att vraken ligger lugnt och ostört - och Östersjön har i tusentals år haft en mycket intensiv sjöfart.

Detta i förening med den nya avancerade söktekniken gör att de spektakulära upptäckterna nu kommer slag i slag.

Patrik Höglund, marin­arkeolog och intendent på Sjö­historiska museet, förklarar att vanliga dykare i dag kan köpa sidoseende ekolod (side scan sonar) som för 20 år sedan var "superdyra".

- Det är ett förfinat ekolod som hittar stenar och annat som sticker upp. Det släpar efter din båt och ser ut som en liten torped. Det skickar ut radiovågor som studsar på till exempel en sten, säger han.

- Om det är rätt vinkel får du en fin vy. Om det är ett vrak kan du se det med master och allt.

Patrik Höglund uppmanar dykare att lämna vraken i fred och att inte plocka med sig föremål.

- Om föremål ligger för exponerade och vraket är känt som skattfartyg är det risk att folk förstör arkeologisk infor­mation. Att de flyttar saker. Eller att de ankrar oansvarigt och sliter sönder vraket, säger han.

- Vi bärgade ett stort kopparmynt från Resande man. Tack vare det lyckades vi datera fartyget och slå fast att det rör sig om Resande man. Om fel person hade hittat det och sålt det, hade vi aldrig kunnat göra det.

Samtidigt berömmer han dagens sportdykare.

- Sportdykare i dag är tusen gånger bättre än för 30-40 år sedan. Folk är medvetna om att vraken är hela folkets tillgång, ett kulturminne som man vill bevara, säger Patrik Höglund.

Förra året hittades krigsfartygen Mars norr om Öland och Svärdet öster om Öland. Och dessförinnan upptäcktes Grand Hôtel-vraket, Lejonvraket, Spökskeppet, Dalarövraket och Sjöhästen. Det är bara några av de mest spektakulära fynden under de senaste tio åren.

Dykaren Richard Lundgren letade i 20 år efter det försvunna flaggskeppet Mars som gick under med 800 man i ett sjöslag mot danskar och lübeckare utanför Öland 1564. Han var med och hittade det förra sommaren och beskrev sin lycka för Expressen den gången.

- Det var en otrolig känsla av stolthet och lättnad. Det ­kändes fantastiskt när jag såg fartygskonturerna smyga fram i mörkret efter alla dessa år. En otroligt mäktig känsla, säger han.

- Det bultade till i hjärtat. Vi hittade nära 50 bronskanoner. Jag förstod att det här är stort.

Så blir han rik på kuppen? Nej, inte alls.

- Även om Mars skulle innehålla skatter tillfaller de inte oss. De tillfaller staten tack vare världens starkaste kulturminnesskydd. Så vi letar inte efter skatter utan efter kulturminnen, säger Richard Lundgren.

Johan Rönnby förklarar att man nu hittat de flesta av de stora berömda vraken. På den legendariske Vasa-bärgaren Anders Franzéns önskelista, en vrakkarta med tio skepp, är nu nästan alla hittade. Bara Lybska örn och Lybska svan är ännu inte avprickade, säger han.

Nu drömmer marinarkeologen, som varit inblandad i nästan alla fynd på senare tid, om de verkligt stora utmaningarna, om de sensationella vetenskapliga skatterna.

- Låt oss hitta de väldigt svåra. De förhistoriska vraken, skepp från järn­åldern, bronsåldern, vikingatiden. Dem känner vi inte alls till, säger Johan Rönnby.

- Tänk om vi inte hittade ett fullastat skepp från brons­åldern för 3 000 år sedan. Det skulle vara sensationellt att få se hur skeppen på hällristningarna såg ut i verkligheten.

Han menar att det är fullt möjligt, tack vare att utrustningen som dykarna använder utvecklas i rekordfart.

- De kan ligga i strand­kanten. Många har sjunkit ned i sediment och är täckta av annat material. Men i dag finns fantastiska grejer för att se ned i sediment, säger han.

Mänskligheten kan räkna med en tredje vrakboom.