Årets Almedalsvecka bjöd på både ministeravgång och pengabål. Men den största politiska händelsen stod de rödgröna för. På tisdagseftermiddagen, mitt på Folkpartiets dag, kallade de till presskonferens i en av Visbys grönskande ruiner.
Den rödgröna trion presenterade sin nya gemensamma skolpolitik - ja till betyg i årskurs sju i stället för som i dag i årskurs åtta. Därmed tog de ett stort kliv närmare alliansens skolpolitik och grävde samtidigt graven för den så kallade flumskolan.
- Det behövs inte bara ordning och reda i skolan. Det behövs också ordning och reda i skolpolitiken, sa socialdemokraternas partiledare Mona Sahlin inför pressen.
Att införa betyg i årskurs sju är ett kontroversiellt förslag för att komma från de rödgröna, särskilt för Vänsterpartiet vars partiledare Lars Ohly var snabb att deklarera att han fortfarande är emot.

Men de rödgröna hade inget val. Socialdemokraternas valanalys efter valet år 2006 visade att partiet misslyckats med att lyfta fram väljarnas två viktigaste frågor - jobben och skolan. Just de punkter alliansen koncentrerade sig mest på.
I en tid när drygt var tionde elev som går ut nian saknar gymnasiebehörighet har de inte råd att glömma skolan en gång till. Mona Sahlin lyckades övertala både V och MP att enas om en helt ny skolpolitik:

Betyg från årskurs 7 i stället för i årskurs 8 som i dag.
Skriftliga omdömen från årskurs 1 men de ska inte vara "betygsliknande".
6 000 nya lärare till grundskolan. Ökad lärartäthet från 8,2 till 9 per 100 elever.
Miljöpartiet har tidigare sagt att de vill ha nationella prov i årskurs 3 för att fånga upp de elever som halkar efter.
För regeringen kom oppositionens nya linje som en överraskning. Utbildningsminister Jan Björklund, FP, tvingades ändra i sitt tal senare samma dag och kallade initiativet "ett halvt steg i rätt riktning", men inte tillräckligt.
- Nationella prov och kunskapsmål tappar betydelse utan ett betyg på mellanstadiet, enligt Björklund, som vill ha betyg från årskurs sex.

Betygen ger information till föräldrarna om eleven och för eleverna innebär det att skolan blir lite mer på allvar och att man skärper sig, menar han.
Utbildningsministern har profilerat sig som en ordningens man. Han säger sig vilja tillbaka till delar av den gamla kunskapsskolan med tidigare betyg, fler prov och ökad disciplin.

Nu får han konkurrens av motståndarna. När samtliga partier säger nej till den så kallade flumskolan framträder en ny riktning inom skolpolitiken. Enligt Ulf Blossing, docent i pedagogik vid Göteborgs universitet går vi mer mot det håll som både Folkpartiet och EU har fört fram.
- Det är å ena sidan en återgång till en traditionell skola med högre krav med tidigare betyg och centralprov i flera ämnen. Å andra sidan finns det också en linje som handlar om att stärka elevernas rätt till utbildning och undervisning.
Men vad var då den gamla flumskolan och vad stod den för? Uttrycket används flitigt i skoldebatten men få vet vad det egentligen betyder. I sin politiska retorik använder sig Björklund ofta av begreppet och han har tidigare förklarat att han syftar på en kravlös, socialdemokratisk skola.

Även Miljöpartiets språkrör Maria Wetterstrand gjorde begreppet till sitt när hon kallade Folkpartiets skolpolitik för flummig under en debatt i SVT:s Agenda i maj. Hon menade att den var ovetenskaplig och i stället borde bygga på pedagogisk forskning i stället för på mer disciplin och straff.
Men den som söker en entydig betydelse får det tufft. I ordboken beskrivs ordet flummig som intellektuellt oklar eller påverkad av narkotika.
Uttrycket uppstod i själva verket i slutet av 70-talet och användes av dem som var mot utformningen av dåtidens skola.
- Flumskolan är ett begrepp som har använts av traditionalisterna mot dem som är progressivister. För att hårdra det handlar flumskolan om att man inte ställer lika höga krav på eleverna, säger Ulf Blossing.
Det som kallas för flumskola kom till efter årtionden av auktoritär folkskola. Samhället var redo för en modernare utbildning.
- Progressivisterna försökte fånga elevernas frågor i större grad och lät dem få jobba med de frågor de ville lära sig om i stället för att utgå från en strikt kursplan. De ville också arbeta mer med elevernas inflytande i skolan, säger Ulf Blossing.
Man införde nya typer av arbetssätt i skolan, och 1982 beslutade politikerna sig för att ta bort betyg i låg- och mellanstadiet.

Tema- och grupparbeten över ämnesgränserna blev en naturlig del av undervisningen. Det var vanligt att eleverna fick ställa sina egna frågor, och själva finna svaren, i stället för att läraren skulle föreläsa för dem.
Författaren och skolbibliotekspedagogen Kalle Güettler arbetade som mellanstadielärare då och lät ofta sina elever jobba på nya sätt.
- Klassen kunde till exempel ha korrespondens med en engelsk skolklass. Jag frångick övningsböckerna och utvecklade egna läromedel och glosor utfrån de ord som behövdes. Men jag upptäckte efter en tid att jag inte helt kunde frångå läroböckerna, eleverna behövde grammatiken, säger han.

De mer konservativa ville ha tillbaka den gamla kunskapsskolan med katederundervisning och strikta regler. Med metodiklektor Arne Helldén i spetsen bildade de i slutet på 1970-talet en lobbyorganisation - Föreningen för kunskap i skolan - som senare skulle bli Kunskapsrörelsen. Nyttig kunskap, vetenskap och kulturarv skulle stå i centrum och läraren skulle vara den som bestämde.

Birgitta Strömbom, 71, är en av dem som var medlem i Kunskapsrörelsen.
- Jag tror att det blev en väldig bakåtkullerbytta efter de mer auktoritära 40- och 50-talen. Men efter förändringen blev det flummigt, kravlöst och allt bara flöt omkring. Vi ville att barnen skulle lära sig mer och att det skulle ställas fler krav i skolan, säger hon.
Men åsikterna går i sär. En del menar att det aldrig funnits någon flumskola.
- Den finns inte och har aldrig funnits, säger Mats Ekholm, 65, tidigare generaldirektör på Skolverket och professor i pedagogik vid Karlstads universitet. Han menar att begreppet började dyka upp i skoldebatten på 70-talets slut. Man tog ett låneord från narkotikadebatten, flum som beskriver narkotikapåverkade människors sätt att bete sig, och applicerade på sina meningsmotståndare.
Kunskapsrörelsens efterträdare anser att dagens skola är en odisciplinerad rörelse.

Men de har haft fel hela tiden, menar Ekholm.
- Skolan är inte alls den fria, luftiga marängskapelse man pratar om. Den fortsätter att vara en ganska tråkig apparat. Lärarna är fortfarande de som pratar mest och dominerar händelserna, säger han.
Eva-Lis Sirén, ordförande på Lärarförbundet, är inne på samma linje. Hon anser att begreppet mest är ett politiskt slagträ på samma sätt som betygen och att bägge parter gör sitt bästa för att lägga beslag på ordet. Men skolan är värd en mer seriös debatt än så, anser hon.
- Det viktiga är att politikerna kan enas över blocken om en gemensam och hållbar skolpolitik som inte riskerar att bytas ut var fjärde år. Det tar för mycket kraft av lärarna att ständigt jobba in nya betygssystem och det går ut över eleverna.