Figurer som kan sätta miljarder på spel

Spelbranschen i världen omsätter 380 miljarder kronor årligen. Det slår inte filmbranschens 600 miljarder, men är blodigt nära. När branschexperter talar om att den elektroniska underhållningen gått om filmen i intäkter stämmer det alltså inte, men det är rafflande nära. Speciellt med tanke på att spelbranschen för tio år sedan bara omsatte drygt en fjärdedel så mycket. Det är en bransch i stark tillväxt.
I maj förra året undersökte amerikanska NPD Group, som anses arbeta nära filmindustrin, hur många som sett en film på bio respektive spelat spel den senaste månaden. 11 000 amerikaner fick frågan. 53 procent hade varit på bio, medan 63 procent hade spelat ett spel. Undersökningen citerades både i CNN och i Times.

För tio-femton år sedan följde spelindustrin filmindustrin i hälarna. En stor del av de speltitlar som såldes byggde på filmer; "Rambo", "Predator", "Evil Dead", "Alien" och en uppsjö av James Bond-spel är några exempel. I dag är situationen den omvända. Senast i raden är "Prince of Persia: The sands of time". Filmen bygger på ett datorspel från mitten av nittiotalet.

Svenska spelutvecklare står högt i kurs. Två svenska utvecklingsbolag har redan sålt mer än en miljon exemplar av sina spel. Det är Dice med "Battlefield: Bad Company 2" och Avalanche med "Just Cause 2". Det gör spelbranschen åtminstone i Sverige till en större industri än någon annan underhållningsgren.
- Budgeten för att utveckla "World in Conflict" var större än budgeten för hela "Arn"-produktionen, berättar Martin Hultberg, informationschef på Massive Entertainment i Malmö.

Tittar man på USA är det inte alls ovanligt att efterlängtade speltitlar säljer bättre än storfilmer på bio. Spelet Grand theft auto 4 sålde för 3,8miljarder kronor den första försäljningsveckan i USA. Filmen Avatar drog in 1,7miljarder under samma tid.
Och räknar man ihop alla spel som har haft någon av bröderna Mario i huvudrollen blir det totalt långt över 210miljoner spel. Det skriver nyhetsnätverket IGN i en analys. Med ett nyspelspris på runt femhundralappen är det inte svårt att förstå omfattningen; det handlar om många miljarder i intäkter för en enda spelfigur.
Förklaringen är enkel. Nästan alla spelar datorspel.
- Enligt våra mätningar spelar 80 procent av alla svenskar datorspel. Och det är jämnt mellan könen, även när det gäller vilken typ av spel man spelar. Man kan säga att likheterna är större än skillnaderna. Det handlar mer om personlig smak än om könsskillnader, säger Per Strömbäck, talesperson för branschorganisationen

Dataspelsbranschen och hänvisar till en undersökning gjord av Reflect där 900 svenskar mellan 15 och 60 år svarat.
Bilden av en tonåring framför en flimrande bildskärm som typspelaren gäller inte längre, menar han.
- De senaste fem åren har det kommit nya typer av spel som är mer lättillgängliga och som inte är så motoriskt krångliga. Man behöver inte hantera en handkontroll med sjutton knappar, utan det finns mikrofoner, kameror och andra funktioner som gör att man rör sig, sjunger och leker i spelen.
Men i centrum av de flesta framgångsrika spel rör sig en välbekant spelfigur.
- Till skillnad från filmbranschen har vi inga skådespelare eller regissörer som fungerar som affischnamn. Våra stjärnor är spelfigurerna som folk knyter än till. Alla vet vem Lara Croft är, eller Masterchief i spelet "Halo"", Mario förstås och Donkey Kong eller Pacman för den delen. De har en väldigt stark populärkulturell ställning.
- Jag är övertygad om att Mario är minst lika känd som de mest välkända skådespelarna, åtminstone i åldrarna 35 och nedåt. Det är viktigt när man skapar spel att man skapar figurer som folk känner igen och knyter än till. Om det finns en emotionell koppling är man mer benägen att betala för att spela del två av spelet. Och många vill berätta en historia med sitt spel. Då är karaktärerna livsviktiga, säger Martin Hultberg.

Just Mario är ett lysande exempel. Han föddes under tv-spelsgurun Shigeru Miyamotos penna i början av 80-talet och kallades omväxlande för mr Video och Jumpan.
Först var han snickare, men växlade så småningom karriär och blev rörmokare. Att han fick sina röda och blå kläder berodde på att färgerna gav kontrast mot alla typer av bakgrunder på dåtidens spelmaskiner.
Totalt har bröderna Mario och Luigi varit huvudpersoner i 190 olika spel på ett tiotal olika plattformar, från små handhållna och bortglömda spel till Nintendos senaste spelkonsol Wii.
Att en bra spelfigur genererar mycket pengar i intäkter för spelutvecklarna är uppenbart. Det finns gott om exempel.

Lara Croft är en annan populär spelfigur. Åtta spel i "Tomb Raider"-serien har det hunnit bli, med en nionde titel på gång. Totalt har spelen i serien sålt 35 miljoner exemplar. Men spelet är också ett exempel på den relativt nya trenden att spelidéer plockas upp av Hollywood. Hittills har Angelina Jolie spelat rollen som Lara Croft i två kritikersågade filmer, och en tredje film ska släppas under 2011.
Finska Remedy Entertainment släppte den första delen i berättelsen om Max Payne redan 2001. Totalt tre spel i serien har släppts, den senaste i år, och tillsammans har de sålt i sju miljoner exemplar. 2008 kom filmen "Max Payne" med Mark Wahlberg i huvudrollen.
Så är spelfiguren viktigare än själva spelupplevelsen? Skulle nästa Mario-spel bli en storsäljare även om spelet fick usla betyg?
- Ja, teoretiskt är det så. Å andra sidan är man aldrig bättre än den senaste produkten man släpper, på det sättet är det som i musikindustrin. Men visst skulle man kunna tjäna pengar på det. Men så funkar nog alla varumärken. Till slut sviker kunderna, säger Martin Hultberg.
Och även om spelfigurerna är viktiga just nu, förändras spelandet snabbt.
- I spel som Wii, Sing Star och så vidare är det bara fokus på spelaren. Det är spelarens interaktion som gör det roligt. Sedan har vi förstås World of Warcraft som är den mest omvälvande spelhändelsen under de senaste åren. Där är det användarna själva som skapar figurerna i spelet. Det är ytterligare en typ av relation, säger Per Strömbäck.