Filmen "Palme" har premiär nu på fredag på 104 biografer över hela landet. Regissörerna Kristina Lindström och Maud Nycander skildrar Sveriges kanske mest internationellt kände - och omstridde - politikers väg från överklasshemmet på Östermalm i Stockholm till ledningen för Sveriges arbetarrörelse. Fram till dess att en mördares kulor satte stopp för hans lysande karriär en kall februarikväll 1986.
Olof Palme blev 59 år.
Expressen kan i dag med tillstånd av produktionsbolaget B-Reel presentera bilder och utdrag ur filmen.
Olof Palme tillhörde en av landets mäktigaste familjer som kontrollerade banker och försäkringsbolag. Han hamnade tidigt i Sveriges politiska maktcentrum som medhjälpare till statsminister Tage Erlander - och blev till slut själv statsminister och landets mäktigaste man. Men vägen dit var långt ifrån spikrak.
På familjens egna smalfilmer och foton, som här visas offentligt för första gången, får vi en inblick i det mest privata. Det unga nygifta paret Palme, Olof på stranden på Fårö med sönerna, en pingismatch hemma i radhuset i Vällingby.
Lisbet Palme avslöjar att hon fick "tvinga" maken att ta semester. Det var ett ultimatum hon ställde innan hon gick med på att gifta sig med honom.
- Jag vet inte om det var tur eller skicklighet. Men jag hade nästan en överenskommelse med honom att om vi skulle gifta oss så måste han ha fyra veckors semester oavkortat varje år. Och det skulle han inte tumma på, säger Lisbet Palme i filmen.
- Det var nog viktigt med det där ultimativa för det hade nog inte gått annars, säger hon.
Hon berättar vad som fick henne att fästa sig vid Olof. De kom från liknande bakgrund. Han från en högborgerlig familj på fädernet och från tyskbaltisk adel på mödernet, hon från en adlig familj. Men den här unge mannen skilde sig från de andra hon mötte i den miljön.
- Det var nog allvaret jag fastnade för. Han vågade ju vara allvarlig och talade om intressanta saker. Han verkade höra till en annan generation på nåt sätt, en äldre generation, och samtidigt var han ju modernare än de övriga, säger Lisbet Palme i filmen.
- Han var ju en väldigt originell kille, det var helt klart. Och han presenterades också som att den här killen han tänker väldigt intressant, säger hon.
Men trots den "påtvingade" semestern blev familjelivet lidande. Han hade enormt långa arbetsdagar. Han var länge Erlanders ende anställde medarbetare och den populäre statsministern blev helt beroende av den unge Palme - som diskussionspartner, idéspruta och inte minst som vägledare i den internationella politiken. Med sina språkkunskaper och med sin bakgrund som stipendiat i USA och som studentpolitiker van att slåss med stalinistiska kommunister i början av 1950-talet blev Palme ovärdelig för Erlander.
Så till exempel när de båda reste på officiellt besök till Sovjet under det kalla krigets dagar. Erlander blev plötsligt sjuk så Palme fick hela ansvaret för mötet med Nikita Chrusjtjov och den övriga sovjetiska ledningen.
- Han kunde hålla på hur länge som helst med en fråga. Han kunde vänta länge med mat och han kunde sova var som helst. Han kunde koppla av blixtsnabbt, som att knäppa på en strömbrytare. Mycket kaffe, mycket cigaretter, berättar Lisbet Palme i filmen.
För de tre sönerna Joakim, Mårten och Mattias var det inte lätt att ha en berömd pappa. Som nästan aldrig var hemma. Som jobbade sent och ständigt befann sig på resa. På valkampanjer och tjänsteresor, både inom och utom landet. De berättar i filmen om hur de upplevde den tiden.
Mattias:
- Jag hade svårt för uppmärksamheten, både den positiva och den negativa. Jag önskade att han skulle ha ett vanligt jobb och leva ett vanligt liv.
Mårten:
- Från när jag var riktigt liten har jag har ett minne av att han kom när vi hade somnat. Sen skymtade han förbi där på morgonen.
Joakim:
- Sen hade vi långa sommarlov på Fårö. Han var trött, utarbetad, min mor fick köra från Vällingby. Han somnade i framsätet.
- Efter ett tag kvicknade han till och tände en cigarett. Så småningom fylldes den här Saaben, som det brukade vara, med behaglig cigarettrök. På så sätt började nåt slags återhämtningperiod för honom.
- Ofta sov han lite extra på stranden de första dagarna. Man fick knuffa på honom så att han vände sig och inte blev bränd på nån sida.
Sönerna berättar också hur de skyddade sin pappa från de värsta hat attackerna - som tilltog åren närmast före mordet. De själva uppfattade situationen som hotfull, både i vardagslivet och politiken. Mårten Palme säger i filmen att det "blev opportunt att ha en hatisk attityd mot honom".
- Jag ville inte prata om det där, jag ville skydda min pappa. Han förstod det inte själv. Mycket av det vardagliga höll jag för mig själv, säger Mattias Palme i filmen.
- Han var aldrig nånsin rädd själv, det var märkligt. Jag var faktiskt rädd, säger han.
Olof Palme var en tävlingsmänniska. Han ville alltid vinna, både i politiken och privat. Det temat återkommer i filmen som visar hur han som ung skolpojke satsar stenhårt i en kapplöpning på den privata internatskolan i Sigtuna, hur han spelar bordtennis med Mårten och hur han noga tar tid på sönerna när de springer i kapp på stranden. Samt hårda matcher med mångårige tennispartnern Harry Schein, som ofta berättat att Palme hatade att förlora.
- Han förde statistik, han bokförde allting. När julafton var slut tog han fram sitt anteckningsblock och antecknade vad alla gett till varandra. Det skulle protokollföras. Han sparade det i en mapp som han plockade fram nästa julafton, berättar Mårten i filmen.
Men de politiska kriserna kom tätt och familjen kunde sällan njuta av obruten samvaro någon längre tid. 1968 blev ett särskilt turbulent år för Olof Palme. 1960-talets vänsterradikalism kulminerade det året och Palme, som varit något av vänsterns favorit sedan han tidigare samma år tågat arm i arm med Nordvietnams ambassadör i protest mot USA:s krig i Vietnam, blev nu som utbildningsminister ett hatobjekt för de revolutionära studenterna.
Detta år framträder Palme på studenternas stormöte i Kårhuset i Stockholm. Han försvarar engagerat det demokratiska samhällsskicket och noterar en smula ironiskt att studenterna "ockuperat sitt eget kårhus". Senare samma år marscherar sovjetiska styrkor in i Tjeckoslovakien och krossar den spirande demokratin - och nu vänder Palme sin retorik mot det sovjetiska förtrycket.
Sovjets invasion 1968 leder indirekt till en stor politisk framgång för Socialdemokraterna och Palme. I det rådande osäkra internationella läget ger väljarna regeringspartiet förnyat förtroende och Erlander vinner en storseger i sitt sista val som partiledare. Filmen visar hur de glädjestrålande Erlander och Palme på valnatten talar med journalister, bland dem Expressens utsända reporter Jonas Sima och fotograf Lars Nyberg.
Mindre än ett år senare väljs Palme enhälligt till Socialdemokraternas partiledare och blir därmed statsminister. Som landets ledare hamnar han om möjligt ännu mer i fokus och familjen ser allt mindre av honom.
Politiska vänner och fiender ger i filmen en relativt entydig bild av politikern Palmes temperament. Hans mångårige minister Kjell-Olof Feldt berättar om hans hetsiga humör.
- Hans impulskontroll var dålig. När han blev arg, det gjorde han även med mig som handelsminister, kunde han skälla ut folk utan gräns, besinningslöst. Och sen, nästa dag, skulle allt vara glömt, säger Feldt.
Moderatledaren Ulf Adelsohn, som ofta var måltavla för Palmes attacker, säger att Palme var "aggressiv". Och en annan M-ledare, Carl Bildt, säger i filmen:
- Man kunde känna flera olika Olof Palme. Han hade en tendens att ta heder och ära av folk när han kom upp i talarstolen. Det ledde till djupa sår hos en del människor.
En tung internationell ledare som förre amerikanske utrikesministern Henry Kissinger har en del beska kommentarer om Palmes politik. Kissinger talar om den dramatiska perioden när USA tog hem sin Sverigeambassadör i protest mot att Palme mycket skarpt kritiserat USA:s bombningar av Nordvietnam julen 1972.
- Vi deltog i Vietnamkriget och tyckte att den svenska hållningen var okänslig och oförstående för våra problem och alltför självgod. Att bli jämförd med nazismen trots att vi utkämpat ett krig i fyra år emot den var oacceptabelt för oss, säger Kissinger i filmen.
Familjen Palme har sett den nya filmen och verkar vara nöjd med den.
- Det är en fantastiskt välgjord film med fantastiskt fin musik. Jag tycker att den öppnar för olika tolkningar av min pappas personlighet och politiska gärning, säger Mårten Palme till Expressens Åsa Asplid.
- De har letat upp väldigt tidiga bilder och någon av de första radiointervjuerna med honom, när han var studentdelegat. Det tyckte jag var roligt, det var hans radiodebut. Sen var det mycket fina klippbilder, säger han.
Regissören Kristina Lindström säger att samarbetet med familjen Palme har varit "rakt och enkelt" och att "vi har kunnat ställa de frågor vi ville".
- Jag har haft en mediebild av Palme. Men att se vanliga bilder och Super 8-filmer från semestrar ger en helt ny bild av hans mänskliga relationer som jag inte sett tidigare, säger Kristina Lindström.
Producenten Fredrik Heinig säger att familjen ställt upp "utan krav och förbehåll".
- Det har varit en utmaning att visa en tid och ett Sverige som inte finns längre. Vi har försökt visa den komplexitet som finns hos Olof Palme liksom hos alla människor, säger Fredrik Heinig.
- Han var en fascinerande människa som har präglat mig och min generation. Jag tycker om honom efter att ha sett filmen, säger han.
