Maths O Sundqvist började med ett litet bussbolag som grundats av fadern och som han fick ta över hastigt när denne gick bort. Bussbolaget expanderade kraftigt och såldes med en miljonvinst. Sundqvist fortsatte inom träindustrin och fortsatte att bygga en förmögenhet som tog honom till Stockholm och rollen som storägare i Industrivärden, SCA, Fabege, Hexagon och flera andra börsbolag.

När Maths O Sundqvist stod på topp år 2007 värderades hans portfölj med aktier och fastigheter till 22 miljarder kronor. Kraschen blev hård när börsen rasade ett år senare och bankerna tvingade honom att sälja på grund av höga skulder.

Han fick personifiera den svenska finanskraschen - var det korrekt?

Samtalet från Jämtland kom klockan 10.46 i går. En av Sundqvists gamla vänner ville göra mig uppmärksam på att finansmannen, Sigma­grundaren och Sundqvists barndomsvän Dan Olofsson kommer med en ny bok. I den ska han i detalj visa vilka rättsövergrepp som Maths O Sundqvist utsattes för när hans förmögenhet beslagtogs av staten och Carnegie kraschade.

Boken släpps i dag och Olofsson går i ett kapitel genom vad han kallar för ett "finansiellt justitiemord". Sundqvist pratade med Olofsson så sent som i fredags och han såg då fram emot att boken skulle komma ut.

Bara några minuter efter samtalet som jag fick om Olofssons bok kom ett samtal in till SOS om att Sundqvist hittats död av jaktlaget.

Samtalet från Sundqvists vän säger mycket. Den särpräglade finansmannen lämnades inte ensam efter kraschen. Hans vänner har fortsatt att söka efter sanningen och blottlagt frågetecken kring fallet. Mitt i allt elände måste det ändå ha funnits en djup tacksamhet över detta från Sundqvist och hans närmaste - och alldeles oavsett vem som har rätt är jag imponerad över det kurage som de riktiga vännerna har visat.

Maths O Sundqvist har också varit mitt eget dåliga samvete.

Ibland har vi inom journalistiken en tendens att döma snabbt. Se på Percy Barnevik som brännmärktes för att ha tagit emot en bonus som en styrelse beslutat om. Se på Lars-Eric Petersson och Skandiadirektörerna där vi journalister alltför okritiskt anslöt oss till åklagare Christer van der Kwasts snabba slutsats om att direktörerna var skyldiga och att styrelserna som fattat beslut om bonusprogrammen var utan skuld. Rättsprocesserna visade senare hur fel det var.

När Maths O Sundqvist stod på topp ägde han aktier och fastigheter för 22 miljarder kronor och var storägare i flera stora börsbolag. Han var skygg, men när han gjorde ett sällsynt undantag för en intervju slutade det med att han sjöng opera för reportern.

För Dagens industri förklarade han i ett porträtt av "fjällmiljardärerna":

- Jag satsar på de bolag som jag tror på. Vad portföljen har för dagsvärde bryr jag mig inte om, börsen går ändå upp och ned som den vill, men jag är långsiktig i mina innehav.

I efterhand är det lätt att konstatera att framgångsrapporterna om den jämtländske affärsmannen ofta saknade uppgift om hur hårt belånad Sundqvist egentligen var. Han placerades på miljardlistor, men i lokalpressen i Jämtland viftade han bort det.

- Det är bara nys sådant där. På en balansräkning finns det två sidor, en tillgångs- och en skuldsida, påminde Sundqvist men svar saknades fort­farande om hur hårt belånad han var.

När svaret kom kraschade hans affärsimperium. Aktierna var så högt belånade att bankerna tvingade honom att sälja stora aktieposter till vrakpriser. I efterhand har de sålda aktierna i bland annat Hexagon ökat kraftigt i värde. Mest uppmärksammat blev det faktum att Sundqvist tvingades lämna sitt moderbolag Skrindan till staten efter att banken Carnegie kraschat. En del av förklaringen var en stor skuld som Sundqvist och Skrindan hade till Carnegie. I efterhand har det avslöjats hur Carnegie även lastat över skulder på Sundqvist barn och det är en del av det som vännen Dan Olofsson kallar för ett "finansiellt justitiemord".

Ett halvår efter kraschen träffade jag Maths O Sundqvist för en längre intervju när han bestämt sig för att bryta tystnaden i Dagens industri. Han ville ta strid mot Riksgäldens chef Bo Lundgren och Peter Norman, som nu är finansmarknadsminister, men då var den som fick reda ut Carnegiehärvan i egenskap av styrelseordförande.

Jag frågade honom om hur han såg på att aktier belånades för att han skulle kunna köpa mer aktier.

- I grunden är det väl inget fel, men sen att man belånar för mycket är ju inte bra. Jag har ju inte haft belåning för att köpa och sälja. Jag har ju inte varit i den svängen utan det har handlat om att bygga upp, svarade Sundqvist.

I intervjun berättade han också om hur han känt sig vilsekommen åren före kraschen, att allt gått för fort och att han funderat på att ta ett nytt sabbats­år. I mitten av 90-talet hade han valt att ägna ett helt år åt att gå på musikfolkhögskola för att bli en bättre operasångare och han hade funderat på att göra samma sak på nytt.

Vi gjorde intervjun hos hans kusin Sven-Ivan Sundqvist som i boken "Ägarna och Makten" och på nätet sammanfattat ägarstatistik i finansmarknadens bibel för att hålla koll på vem som äger vad. Efter kraschen tvingades han stryka en ägargrupp - Sundqvistsfären - och det skämtade vi om runt intervjubordet. Sundqvist skämtade också om att han kanske skulle köra buss igen.

Två år efter Carnegiekraschen bestämde jag mig för att titta närmare på Sundqvists fall igen. Jag såg i lokalpressen i Jämtland att Sundqvist var på väg tillbaka, men att han som vanligt tog sin egen väg. Länstidningen hade en fantastisk video med honom där han sjöng hos Frälsningsarmén för att samla in pengar till behövande. Han sjöng ofta med gammeldansorkestern Bröderna Lindqvist och hans favoriter var de gamla slagdängorna Barnatro, Pärleporten och Ovan där. Ex-miljardären hade också blivit omskriven i Jämtland efter att ha hjälpt en barndomskamrat med en tandläkarräkning.

Själv var Sundqvist tyst och när jag frågade runt fick jag veta att han levde sitt liv på vidderna kring slottet utanför Östersund som han fått behålla efter kraschen.

Han hade också kvar sitt konstiga radhus på taket till Åhlénsvaruhuset i Stockholm men höll sig undan från den stad och de finanskretsar som han kom att förakta. Bo Lundgren och Peter Norman blev röda skynken för honom, men Sundqvist själv valde att hålla sig i bakgrunden och låta vännerna arbeta för hans sak.

När jag ringde honom strax före jul 2010 var han svår. Han ville inte Chefen för riksgälden Bo Lundgren, och förre finansmarknadsminister Mats Odell, presenterar Peter Norman (nuvarande finansmarknadsminister) som ny ordförande efter att staten gått in och tagit över banken Carnegie. Foto: Suvad Mrkonjic prata om framtiden förrän efter helgerna. Ett annat försök till kontakt slutade med total radiotystnad i närmare en vecka och bland hans närmaste spred sig en viss oro som skingrades först när han ringde från Kanarieöarna.

- Det var en taxi som körde över min mobil, berättade han för mig och sen var det inte mer med det.

Åren har gått och Maths O Sundqvist har fortsatt att verka i skymundan. I efterhand har det också visat sig att det var en bra affär för staten att ta över Skrindan - vinsten när allt i bolaget hade sålts blev 599 miljoner kronor. Sundqvist barn var också garanterade en del av vinsten och för dem blev det 50 miljoner kronor.

- Det staten tjänat på mina bolag visar att det aldrig varit någon kris i mina bolag, det var en påhittad kris. De ansvariga har ägnat sig åt rena julgransplundringen i min affärsverksamhet. Det är tragiskt det som jag råkat ut för och det ska inte få hända i en rättsstat, konstaterade han i förra veckan i en intervju i Östersunds-Posten.

Han hade själv skrivit på ett sekretessavtal som hindrade honom från att i detalj gå till attack mot de ansvariga bakom det "finansiella justitiemordet" men såg fram emot barndomsvännen Dan Olofssons bok.

- Om det som staten gjort mot mig är något som Fredrik Reinfeldt, Anders Borg, Peter Norman och Bo Lundgren är stolta över så bör medborgarna åtminstone få veta hur det gått till, slog Sundqvist fast.

Ex-miljardären blev själv skuldfri genom en uppgörelse där han fick behålla Högfors slott i närheten av den plats där han hittades död. Han fick också ha kvar helikopterbolaget Jämtland Aero och travhästbolaget Eastridge. En av hans mest framgångsrika hästar hette Kreuger. Den tränades av Sundqvists son och sprang in 105 000 kronor innan den dog tidigare i år.

Travhästarna och helikopterbolaget placerade han i ett nytt bolag som hette Släden, men det nådde aldrig upp till Skrindans miljardrullning. Sundqvist höll sig på sin kant i Jämtland och hans affärsbekanta fick ibland intryck av att han fortfarande tyckte att det var jobbigt att röra sig i företagskretsar. På senare tid har han varit engagerad i ett byggprojekt på ett stort område i Åre där han och den norske skidkungen Björn Dählie äger mark.

Det kom att bli hans sista projekt och nu får barnen ta över hans affärer. Kvar efter Maths O Sundqvist finns bara frågetecken och minnen - och på min näthinna ser jag den mäktiga kroppshyddan ta ton hos Frälsningsarmén.

Han sjöng:

"Man ska leva för varandra,

å ta vara på den tid man har,

för en gång - finns bara minnen kvar."

Den sista strofen sjöng han två gånger.