Solen skiner denna majdag då prinsessan Estelle, Sveriges nya tronarvinge, döps.

Slottskyrkan i Stockholm är fullsatt. Fler än 400 journalister är på plats i stan, varav 170 är från utländska medier, enligt branschtidningen Journalisten.

Och det är kanske inte så konstigt. Redan den brittiska drottningen Victoria (1819-1901) började utnyttja medier och var första kunglighet på ett frimärke. Med henne föddes hovjournalistiken - en lika älskad som föraktad genre.

Även dagarna före och efter dopet rapporterar alla stora medier om prinsessdopet. SVT sänder program och Expressen publicerar 26 sidor, Aftonbladet gör hela 24. Morgontidningen Svenska Dagbladet ägnar tre sidor åt prinsessdopet på själva dopdagen och sex sidor dagen därpå. Chefredaktören Lena K Samuelsson säger att prinsessdopet är intressant för deras läsare.

- Det kan man förfasa sig över, eller så kan man ta det på allvar. Bröllopet var en historisk händelse i Sverige - och en riktigt bra historia att berätta. Svenska Dagbladet har inte en konstant rapportering kring allt vad kungafamiljen företar sig, men när det är relevant så är det fullt möjligt att göra kvalificerad journalistik även om till synes ytliga ämnen. Svenska Dagbladet gör det på sitt sätt, Expressen på sitt. säger chefredaktör Samuelsson.

Dagens Nyheter var mer återhållsam. Tidningen ägnade en halv sida om dopet i måndags och en sida dagen efter dopet.

Redaktionschefen Åsa Tillberg konstaterar att kungahuset inte har högsta prioritet i DN:s nyhetsvärdering.

- Vi skriver om händelser som dopet eftersom det har ett allmänintresse, men en sida var fullt tillräckligt i förhållande till händelsens betydelse. Prinsessans födelse var enligt vår värdering en lite större händelse och då hade vi också fler sidor i tidningen, säger Tillberg.

Hela 988 000 tv-tittare såg Estelle döpas i SVT, enligt MMS. På kvällen såg över 1,2 miljoner höjdpunkterna. Sammantaget är tittarsiffrorna höga, men intresset för bröllopet mellan kronprinsessan Victoria och prins Daniel var ännu större - tre miljoner såg sändningarna.

Dop och bröllop brukar, åtminstone tillfälligt, stärka kungahusets ställning. Det visar inte minst Expressens nya Demoskopundersökning där 667 personer tillfrågades under torsdagen.

På frågan hur Estelles dop påverkade inställningen till kungahuset, svarade 18 procent att de blev mer positiva och åtta procent mer negativa.

- Sett till frågan om förtroendet för kungahuset kan vi konstatera att det stärkts något sedan augusti 2011 då Victorias graviditet annonserades, säger Per Nilsson, opinionsanalyschef på Demoskop.

Och även republikanerna dök upp på dopet. Som EU-minister Birgitta Ohlsson, Peter Althin, ordförande i Republikanska Föreningen, liksom Stefan Löfven, partiordförande för Socialdemokraterna - som vill avskaffa monarkin.

V-ordföranden Jonas Sjöstedt valde dock ett möte om gruvindustrin i Dalarna före Slottskyrkan.

Men trots intresset för dopet har mediebevakningen mött kritik.

SVT:s programledare för "Det kungliga dopet", Ebba von Sydow, som även ledde och var redaktör för "Det kungliga bröllopet" i SVT 2010, fick redan i förväg höra hårda ord.

Under en debatt på Publicistklubben kom SVT-kollegan Janne Josefsson plötsligt in på Ebba von Sydows hovjournalistik.

- Aldrig i livet att Ebba skulle gå in och göra en undersökning av kungen, sa han.

Janne Josefsson slog också fast att Ebba von Sydow aldrig "skulle våga riskera att hamna i kläm med kungahuset", något som hon avfärdade direkt med orden:

- Men, se du. Där har du fel. Det vet inte du!.

Ebba von Sydow skrev efteråt i sin blogg:

"Jag var mycket förvånad över hur jag blev behandlad en högprofilerad kollega från SVT och väldigt besviken över moderatorns Gokväll och vad du nu gör-attityd."

Hon är inte den enda som ifrågasatts.

Omedelbart efter dopet intervjuades Expressens hovreporter Johan T Lindwall av branschtidningen Resumé om sin upplevelse inne i Slottskyrkan.

- Det var helt fantastiskt, unikt och en historisk händelse. Jag blev väldigt tagen, sa han.

Känslosamma ord som möjligen hade passerat om det uttalats av en sportjournalist efter en VM-final. Men en hovreporter som berörs väcker uppenbart också känslor.

Fotbollspelaren Henrik Rydström i Kalmar FF skrev på mikrobloggen Twitter: "Johan T Lindwall är en skam för alla som jobbar inom media. Pinsam journalistik."

Förre V-ledaren Lars Ohly skickade Rydströms åsikt om att journalisten är "en skam" vidare till sina följare på Twitter. Det gjorde också förre S-kulturministern Leif Pagrotsky.

Vad tycker du om Johan T Lindwalls, Expressens och andra mediers journalistik om kungahuset?

- Jag var utomlands när dopet ägde rum så jag har inte följt något, det enda jag såg av detta var det jag läste i Henrik Rydströms Twitterflöde.

Du tycker inte att Johan T Lindwall är "en skam" för alla som jobbar med media?

- Jag känner inte honom, jag har aldrig sett namnet förut och vet inte vem han är. Jag dömer inte personer, jag tyckte mest att det var en rolig artikel.

Även Peter Akinder, politisk chefredaktör för S-tidningen Östra Småland/Nyheterna i Kalmar, skickade den hårda sågningen vidare på Twitter. Han säger nu att hovjournalistiken "ibland övergår till rent löje", men tillstår också att han faktiskt inte vet vad Johan T Lindwalls skrivit - trots att han vidarebefordrade åsikten om att reportern är "en skam":

- Jag har inte följt detta dop överhuvudtaget. Jag har inte läst en enda artikel och inte sett några utsändningar. Jag läste den artikel om Johan T Lindwall i Resumé som Rydström lyfte fram och retweetade för att fler borde få ta del av den. Att man retweetar betyder inte alltid att man delar den uppfattningen.

Helena Giertta, chefredaktör på Journalisten, håller inte med.

- Johan T Lindwall bevakar kungafamiljen och tar ofta fram egna nyheter, precis som andra specialreportrar. Vad är det för pinsamt med det?

Klart är att det finns ett förakt mot hovjournalistik.

Kristina Widestedt, universitetslektor vid Institutionen för journalistik, medier och kommunikation på Stockholms universitet, är en av få som forskar inom området i Sverige. Hon säger att hovreportrar har låg status inom journalistkåren. Hon berättar också att det finns en stor publik för information om kungligheterna eftersom vi har en majoritet som är starkt positiv till monarkin och kungafamiljen. Samtidigt finns i vissa kretsar, också inom journalistkåren, ett slags förakt mot allt som uppfattas som folkligt: rapportering om Svensktoppen, Bingolotto och kungahuset.

- De gör ett slags kulturell eller intellektuell distinktion för att markera att de är lite finare. Nedlåtenheten och föraktet kommer därifrån. Hovreportrar är lovligt byte oavsett om de gör ett bra jobb eller inte. Det kan locka fram näthat mot vissa journalister, säger hon.

Men hur fungerar då hovjournalistiken - som ofta kallas för spekulationer? Kan ordet hov och journalistik kombineras i ett ord?

Bertil Ternert, informationschef vid hovet, vill inte "recensera medierna", men säger:

- Vi har uppfattat att SVT gjort en väldig professionell sändning från Slottskyrkan.

Men allt är han inte nöjd med. Ternert upplever att det finns en viss typ av hovjournalistik där man "jobbar väldigt mycket med fiktion", som är problematisk:

- När det inte finns tillräckligt med fakta fyller man ut med påhittad information och då känner de kungliga inte igen sig i texterna. Och för allmänheten kan det också vara ett problem eftersom de inte vet vad som är sant eller inte i artikeln, säger Bertil Ternert.

Expressens chefredaktör Thomas Mattsson berättar om hur tidningens bevakning av kungafamiljen förändrats sedan han blev chefredaktör:

- Vi ger exempelvis mer utrymme åt reportage om kungens resor med näringslivet och försöker berätta om de ger resultat i form av affärer och jobb, bland annat har ekonomireportern Fredrik Sjöshult gjort flera sådana granskningar.

Vilka hänsyn tas? Skriver vi allt vi vet? Publicerar vi alla bilder vi har tillgång till?

- Nej. Med ett så personfixerat statsskick som monarkin lever kungafamiljen alltid i offentligheten, men vi skriver förstås inte allt vi vet och publicerar inte alla bilder. Vi tar inte ens alla fotografier som vi kan - exempelvis är vi måna om att ge Victoria och Daniel en möjlighet till en privat sfär med lilla Estelle.

Varför hade Expressen flest sidor av alla dagstidningar när det avslöjades att Victoria var gravid? Och varför är bevakningen av kungafamiljen så viktig för Expressen?

- Kungafamiljen engagerar många. Men jag vill betona att de som kritiserar hovbevakningen som inställsam gärna glömmer exempelvis TV4:s mycket relevanta granskning av drottningens pappas förhållande till nazismen eller Fokus olika reportage om maktsfärer kring hovet och hovets formella status. Få verkar också ha noterat hur mycket bättre SVT-programmet "Året med kungafamiljen" var 2012 jämfört med tidigare.

- Expressen var ju ledande i att granska turerna kring gangstern Mille Markovics påstådda kungabild, och den här journalistiska utvecklingen är tydlig för alla som inte förblindas av avundsjuka eller motvilja mot monarkin.

Expressens reporter Johan T Lindwall har tidigare bevakat Estoniakatastrofen, varit kriminalreporter, skrivit om politik, följt Sahlin-affären och varit USA-korrespondent 2004-2006. I dag bevakar han hovet på heltid, och därför skrevs det i veckan till och med hotfullt om honom på sociala medier på nätet.

Men sättet att arbeta journalistiskt skiljer sig inte mycket från annan ämnesjournalistik, även om kungabevakning kräver många års aktivt källarbete.

I de flesta journalistiska sammanhang brukar ett avslöjande definieras av att med hjälp av namngivna eller anonyma uppgiftslämnare, innan det bekräftas officiellt, få fram en uppgift. Men i hovjournalistik finns tendensen att det i stället stämplas som "spekulationer". Det finns en större skepsis mot anonyma källor.

- Det jag skriver i tidningen talar för sig självt. Och det är svårt att snacka bort fakta. Mina uppgiftslämnare återkommer med tips för att de vet att det jag skriver är sant, säger Johan T Lindwall.

Så hur definierar man ett scoop inom hovjournalistiken?

Den 27 februari i år skulle ett nytt foto av Estelle släppas. Hovet höll fotografen hemlig.

Men samma dag kunde Expressens Johan T Lindwall avslöja att det var prins Daniel som hållit i kameran.

Dagen efter Expressens publicering skrev även Aftonbladet att de kunde "avslöja" att just prins Daniel tagit bilderna. Att prinsen var fotograf bekräftades senare av hovet.

En sökning i pressarkivet Retriever visar att Johan T Lindwall många gånger varit först med nyheter från egna källor och egna intervjuer med de kungliga. Ett par exempel:

Lördagen den 19 maj avslöjade han att Sofia Hellqvist och Chris O'Neill - tvärtemot vad alla trodde - skulle få komma på Estelles dop. Bertil Ternert bekräftade först på måndagen nyheten.

- Även om Expressens nyhet stämde är det ju inte alltid vi refererar till alla tidningars uppgifter om vi inte kan bedöma källan, säger Ola Westerberg, tf nyhetschef på TT, om det faktum att nyhetsbyrån först senare citerade en annan titel - Svensk Damtidning - för uppgiften om Sofia och dopet som Expressen redan hade publicerat.

Varför har då folk så starka åsikter om hovrapporteringen?

För att det är spännande och intressant, menar Johan T Lindwall.

- Men få vill stå för att de tycker att kungahuset är fascinerande. Då är det extra kul att ge sig på den här typen av journalistik.

Helena Giertta, chefredaktör på Journalisten, ser att hovrapporteringen har flyttat fram positionerna på senare tid.

- Den mest markanta förändringen är de granskningar som gjorts av kungen. Sådant som tidigare, av respekt för monarkin, inte rapporterades har börjat synas i medierna, säger hon och tillägger:

- Jag ser inget fel i att medierna i högre utsträckning bevakar monarkin, såväl positivt som negativt. Såväl kungen, som drottningen och kronprinsessans familj får nog finna sig i en mer närgången bevakning, säger Helena Giertta.