Det var fullsatt på uteserveringarna i centrala Aten i lördags. Stora tv-skärmar satt uppsatta på varje bar med självaktning och alla ögon var riktade mot matchen.

Stämningen i den varma natten var elektrisk när Grekland slog in det avgörande målet mot Ryssland och det stod klart att landet gått vidare till EM-slutspel. Jubelrop, smällare och biltutor hördes genom stadsbruset.

Men det var inte bara avancemanget som orsakade upprymdheten - det var även den kommande motståndaren.

Tyskland är det land som har varit mest drivande när det gäller att kräva tuffa motprestationer från Grekland för att de ska få del av EU:s stödpaket.

Förbundskansler Angela Merkel ses därför som fiende nummer ett av många greker - och matchen mot Tyskland målas upp som en ödesmatch.

- Det är fotboll, men vi ser det som politik. Det blir en chans att slå tillbaka och ta revansch, säger Kostas Gamvroulis.

Han bor i staden Korint utanför Aten och arbetar som biodlare. Fotboll hör inte till hans största intressen, men kvällens EM-match är omöjlig att undvika:

- Det står om det i tidningarna överallt, för majoriteten av grekerna är det här så mycket mer än bara fotboll.

S-märkte statsvetaren Ulf Bjereld vid Göteborgs universitet har studerat förhållandet mellan idrott och politik, och även skrivit kapitlet "Idrott och politik - en problematisk förbindelse" i antologin "Är idrott nyttigt?". Han anser att det handlar om två sfärer av samhället som är omöjliga att separera.

- Idrotten är och måste vara en integrerad del av samhället. Den värsta otjänst man kan göra idrotten är att låtsas att den kan stå utanför politiken, säger Ulf Bjereld.

Han får med håll av sportkommentatorn Tommy Engstrand, som har bevakat stora sportevenemang i över 40 år.

- Politik och idrott ligger så nära vanandra, det är stora känslor. Det ligger så nära människors hjärta, det är inte klokt hur idrotten sätter känslor i rörelse, säger Engstrand.

Ett av de mest välkända idrottsarrangemangen - som även blev en uppmärksammad kamp mellan två stater - är schackduellen mellan amerikanen Bobby Fischer och ryssen Boris Spasskij.

Matchen om världsmästartiteln spelades i Reykjavik 1972 mitt under kalla kriget och kallades "århundradets match". Den följdes av människor över hela världen, och när Fischer till sist vann var det en enorm triumf för USA som innan dess aldrig lyckats besegra ryssarna i deras nationalsport.

Vid ett annat tillfälle ledde de politiska spänningarna mellan Sovjet och Ungern till att blodet bokstavligen flöt mellan spelarna.

Det var en vattenpolo-match under OS i Melbourne 1956 - samma år som Sovjet invaderat Ungern - som tvingades avbrytas efter att spelarna börjat slå och sparka på varandra i sådan omfattning att blodet flödade.

Flera ishockeymatcher mellan Sovjetunionen och dåvarande Tjeckoslovakien under sena 1960-talet och början av 1970-talet var extremt laddade på grund av relationen mellan de två länderna.

- Det var verkligen "hard feelings" vid det här tillfället och invasionen hade gett oss en alldeles speciell motivation till det och för att slå Sovjet, säger den tidigare tjeckoslovakiske storstjärnan Vaclav Nedomansky till hockeysverige.se.

Tommy Engstand minns också de dramatiska scenerna under Tjeckoslovakiens hemma-VM i hockey 1972.

- Det här var den revansch tjeckoslovakerna kunde ta. Det var närmare en folklig resning då än när de sovjetiska tanksen rullade in våren 1968.

I mer modern tid drog en vänskapsmatch i basket mellan USA och Kina till sig stora rubriker förra året.

Matchen var tänkt att ge en positiv bakgrundsbild till den amerikanske vice presidenten Joe Bidens besök i Kina - men slutade i stället i katastrof när amerikanska och kinesiska basket- spelare började slåss på spelplanen.

Bråket mellan idrottsmännen blev ett uttryck för de antiamerikanska stämningar som växt sig allt starkare i Kina tiden före toppmötet.

När Grekland möter Tyskland i kväll finns det en historia som sträcker sig långt bak i tiden mellan länderna.

Sedan nazisterna ockuperade hela Grekland under andra världskriget är tyskarna impopulära i landet. Känslorna har kommit i dagen på nytt de senaste månaderna, på grund av den ekonomiska krisen och nödlånet från EU. Angela Merkel har avbildats med nazistiska symboler, och personer och verksamheter med kopplingar till Tyskland möts allt oftare med en avmätt kyla.

Samtidigt har grekerna inte råd att bryta sin relation till tyskarna anser Hans-Åke Persson, professor i modern europeisk historia med Europa och Tyskland som specialområden, vid Roskilde universitet i Danmark:

- Grekland är enormt beroende av den tyska turismen. De har inte råd att argumentera på ett politiskt vanvördigt sätt mot dem, säger han.

Fotbollsmatchen mellan länderna kan därför bli en tillåten kanal för att få utlopp för sina uppdämda känslor.

- Det blir en ställföreträdande kamp. Vissa delar av det grekiska samhället känner sig nedtryckta och utsatta för oförätter, säger Hans-Åke Persson.

I sådana här laddade situationer blir det även extra press på spelarna enligt Ulf Bjereld:

- De är inte opåverkade av stämningen som råder, de känner antagligen en del av allvaret.

Han tror dock inte att det kommer bli något slagsmål på planen under EM-matchen.

- Det kan leda till lite mer aggressivitet, men jag tror inte det blir några excesser. Men man kan aldrig veta säkert, det är människor av kött och blod det handlar om, säger Ulf Bjereld.

Alexandra Pascalidou landade i Aten kvällen innan det ödes-mättade valet till parlamentet hölls i söndags. Dagen då grekerna röstade fram konservativa Ny demokrati och dess ledare Antonis Samaras som det parti som får mest inflytande på landets framtid.

Hon har följt nyhetsbevakningen de senaste dagarna och är övertygad om att matchen kommer att vara samtalsämnet på allas läppar i slutet av veckan.

- Det är fortfarande mycket fokus på bildandet av ny regering här, men så fort det lagt sig kommer allt att handla om matchen, säger hon.

Redan nu har tidningarna börjat spekulera i om det ska bli en våldsam tilldragelse - och det är krigsrubriker på sportsidorna. "Ge oss Merkel!", "Era långivare har kvalificerat sig. Angela, var redo!" och "Törs ni komma, tyskar!" är några av utspelen.

- Man undrar hur många gula och röda kort som kommer delas ut, säger Alexandra Pascalidou.

På barerna och kaféerna i Aten förbereder man sig nu inför ödesmatchen i morgon. Förhoppningen är att än en gång kunna jubla i natten över ännu en oväntad vinst.

Att hela landet kan vifta med de blåvita flaggor som senast syntes på Syntagmatorget i söndags kväll efter att Ny demokrati blivit valets vinnare - men då enbart höjdes av en mindre del av landets invånare.

Men hur gärna grekerna än vill vinna matchen, är det många som tror att Tyskland trots allt är det bättre laget. Fast hoppet om ett mirakel - att David ska vinna över Goliat - finns där fortfarande.

- Grekerna inser att tyskarna är bättre, men det gör bara att önskan och behovet att vinna blivit ännu större. Särskilt på grund av parallellerna till politiken, säger Kostas Gamvroulis.

- Det grekiska folket har lidit mycket och kommer fortsätta lida. Fotboll och framför allt den här matchen är just nu den enda ljuspunkten i en lång tid av elände.