Elviria, 7 månader, borde inte ha blivit till enligt svensk lag. Hennes mamma Katja Eneqvist var inte välkommen att göra assisterad befruktning i Sverige eftersom hon lever ensam.
Heterosexuella och lesbiska par får hjälp. Men för singelkvinnorna är dörren fortfarande stängd.
Katja reste till Danmark och blev inseminerad, precis som hundratals andra svenska kvinnor har gjort.
Nu väntar de på att lagen ska ändras - så att deras barn blir godkända av det land de lever och ska växa upp i.
När gotländska Katja Eneqvist, 39, var i trettioårsåldern kände hon för första gången en stark längtan efter barn.
Hon var singel och frågade därför en före detta pojkvän om han ville bli pappa, men han sa nej. I samma veva pågick debatten om lesbiskas rätt till assisterad befruktning. Genom artiklar förstod Katja att det fanns metoder som kunde hjälpa även henne att få ett barn.
- Jag ville verkligen inte gå på krogen och ragga upp någon bara för att få ett barn. Jag vill kunna se mitt barn i ögonen och säga att "du kom till av kärlek".
Katja tog kontakt med Storkkliniken i Köpenhamn. Undersökningar skulle göras innan, och för dessa var Katja tvungen att åka till en privat klinik i Stockholm.
När det väl var dags för insemination blev det komplicerat eftersom Katjas ägglossning var väldigt oregelbunden.
Hon var också tvungen att spara en hel del pengar, och bodde till och med i bilen under sina resor för att hon inte hade råd med hotell.
- Det hade förstås betytt väldigt mycket för mig om det varit tillåtet för mig att skaffa barn i Sverige. Jag hade kunnat göra de första undersökningarna här på Gotland och sluppit åka runt till olika kliniker.
Men efter många resor, fyra inseminationsförsök och 40 000 kronor senare blev Elviria till, under påskhelgen 2008.
- Det var en otrolig lycka.
På Copenhagen fertility center har antalet inseminationer fyrdubblats på tre år. Under första halvåret 2009 genomfördes 158 stycken, enligt Berlingske Tidene.
Även på privata kliniken Vitanova märks en markant ökning av inseminationer.
- Den nya typen av familjer är helt i linje med tidsandan. De resursstarka och högutbildade kvinnorna i trettioårsåldern har blivit så självständiga att de kan klara det utan en man, säger sociolog Birthe Linddal Hansen till den danska tidningen.
Men på andra sidan sundet, i grannlandet Sverige, finns det inga inseminationskliniker som välkomnar ensamstående kvinnor. Lagen säger nej.
Trots att alla partier utom Kristdemokraterna och ett splittrat Moderaterna vill ha en lagändring har det ännu inte hänt något. Det var nära
i våras, men i sista stund drogs det
i nödbromsen och man beslutade om ytterligare utredning. Ett politiskt spel, tror många, eftersom det sammanföll med att regeringen gick emot KD i frågan om samkönade äktenskap.
- De tyckte väl inte att de kunde gå emot dem även i denna fråga, samtidigt, säger Stina Holmberg, ordförande i Femmis, en förening för frivilligt ensamstående mammor som fått eller planerar att få barn via assisterad befruktning.
Kristdemokraten Chatrine Pålsson Ahlgren sitter i socialutskottet:
- Min personliga åsikt är att ett barn har rätt till två föräldrar, oavsett hur det kommer till världen.
Men - nu är det så att adoption för ensamstående redan är tillåtet i Sverige. Något som ju går emot Kristdemokraternas önskan om två föräldrar.
Och inte heller detta uppskattar Chatrine Pålsson Ahlgren.
- Det där är en gammal lagstiftning. Och jag kan säga att personligen, om jag satt i en socialnämnd, skulle jag aldrig acceptera en adoption av en ensamstående, eftersom det är så oerhört viktigt att man har två föräldrar.
Stina Holmberg i Femmis suckar. Hon har hört argumenten förut.
- Vad ska man göra med dem vars ena förälder dör? Ska man tvinga den andra föräldern att tvångsgifta om sig då? Sånt här blir jag så trött på.
- Det finns ingenting, INGENTING, som visar på att våra barn skulle ha det sämre än andra barn.
Femmis har drygt 400 medlemmar och växer ständigt. Inom föreningen finns runt 150 barn, de flesta tillkomna genom insemination i Danmark, men även i länder som Finland och Lettland.
Sedan en tid tillbaka finns det öppna donatorer i Danmark, det vill säga att man har rätt att få veta vem personen är som har donerat sperman. Men de flesta är fortfarande anonyma.
I Sverige kommer lagstiftningen innebära att donatorn blir möjlig att identifiera, när barnet själv kan avgöra om det vill veta vem fadern är.
Stina Holmberg fick sin Martin, 2,5, med hjälp av insemination i Danmark. Hon tycker att en lagändring är viktig, inte minst för barnens skull. De som faktiskt redan finns här och lever här, och de som kommer att bli till.
- Nu säger Sverige att "vi vill inte ha den här typen av familjebildning här". Det känns viktigt att alla de här barnen som finns får känna att de är okej när de växer upp.
Stina Holmberg har svårt att förstå varför det dröjer. Trots att familjebildningar i dag redan ser så olika ut med skilda föräldrar, omgifta föräldrar, frånvarande fäder, barn som bor hos mormor eller farmor, två mammor, två pappor...
- Jag tror att ensamma kvinnor är ett hot för vissa. Starka, självständiga kvinnor som vill någonting och som inte behöver en man - det tror jag är jobbigt för en del...
2005 fick lesbiska par rätt till assisterad befruktning i Sverige. Kristdemokraterna var enda parti emot lagen.
- Jag tycker att det är ett mycket dåligt förslag. Jag menar att barn har rätt till sina föräldrar, men vi vuxna har inte med nödvändighet rätt till barn, sa partiledare Göran Hägglund.
- Det behövs en man och en kvinna för att ett barn ska bli till.
Men många lesbiska par har nu, trots Hägglunds invändningar, blivit föräldrar. RFSL (riksförbundet för sexuellt likaberättigande) pratar till och med om en babyboom efter lag-ändringen.
Rebecka Jonsson och hennes sambo Maria Melin från Eskilstuna bestämde sig för att de ville ha barn tillsammans och tog reda på vad det fanns för möjligheter. Vid universitetssjukhuset i Uppsala gjordes ett inseminationsförsök som misslyckades.
Då gjorde de provrörsbefruktning.
29 december 2007 visade graviditetstestet positivt, och i september följande år föddes Rebeckas och Marias efterlängtade son Vidar. Det var Rebecka som bar Vidar under graviditeten. Han kom till genom en anonym donator, men där möjligheten finns för honom att ta reda på vem det är när han blir äldre.
- Det är ju inte säkert att han vill, men då har vi i alla fall gett honom möjligheten. Det kändes vikigt för oss. Därför var det också givet att vi skulle göra detta på en svensk klinik.
I dag är Vidar en glad liten kille på snart ett år. Familjen har inte mött några fördomar under resans gång, och är fast beslutna att vara tydliga mot Vidar om hur han blivit till så snart han är tillräckligt gammal för att förstå.
Att singelkvinnor inte har rätt till assisterad befruktning i dag är obegripligt för Rebecka.
- Jag tycker att det är konstigt att försöka förneka saker som existerar. Både homosexuella och singlar har barn och har haft barn under lång tid. De här barnen finns och det finns ingenting som tyder på att de skulle må sämre än andra barn. Ändå säger man om de ensamstående att "nej, de här människorna ska inte få skaffa barn". Lagstiftningen stämmer inte överens med verkligheten.
Medan frågan om assisterad befruktning för ensamstående håller på att utredas någonstans vid ett skrivbord leker lilla Elviria, 7 månader, på golvet hemma i Hemse på Gotland.
En lagändring skulle kännas bra, säger mamma Katja. Ett godkännande för Elviria och de andra hundratals barn som redan finns i Sverige. En "normalstämpel", och troligen en enklare process om Katja vill försöka få ett syskon till Elviria framöver.
- Beslutet att hon skulle bli till är verkligen genomtänkt. Hon är planerad och oerhört efterlängtad. Det är svårt att förstå varför någon tycker det är fel av mig att få henne.
CITATET Det finns ingenting, ingenting, som visar på att våra barn skulle ha det sämre än andra barn
