Martin Schibbye, 31, och Johan Persson, 30, försöker återvända till vardagen efter 14 månader i etiopiskt fängelse. De ordnar det praktiska med kläder, bankomatkort och telefoner. De har tagit igen förlorad tid med anhöriga och vänner och börjat gå igenom hälsningar och brev som Martins hustru Linnea samlat i en skokartong.

Men pressen på dem är intensiv. Bokförlag och medier ligger på - och de hyllas nästan som rockstjärnor var de än dyker upp.

I söndags ställde de upp som telefonväktare i en etiopisk radiokanal. De svarade på frågor från etiopier över hela världen.

- De gjorde en väldigt bra insats i programmet. De har berört det etiopiska folket och de säger sanningen, säger Ahmed Ali, programledare och en av de ansvariga för radiostationen Etiopiens röst som har sänt från Stockholm i 19 år.

- Lyssnare ringde från Kanada, Australien, USA och Sverige. Vi kunde inte ta emot alla under programmets två timmar. Men vi planerar att göra om det.

- Vi vet att vi har lyssnare också i Etiopien. Men där är det farligt att lyssna på oss. Det räcker att regimen bara misstänker att du har kontakt med opposition eller demokratiska krafter så är det kört, säger han.

I programmet, som sändes på nätet, fick Schibbye och Persson svara på frågor om vad de tänker göra för pressfrihet och demokrati i Etiopien. Lyssnare ställde också detaljerade frågor om hur det var i fängelset. Om vilken zon de satt i, vilket rum.

- De fick frågor från folk som har brorsan inne i fängelset, eller människor som suttit flera omgångar på samma fängelse.

En kvinna ringde och sa att hon hade varit där med choklad och undrade om de kom ihåg henne, berättar Anna Roxvall, kollega som är inofficiell talesperson för de frisläppta journalisterna.

Hon förklarar att Martin Schibbye och Johan Persson inom kort ska skriva kontrakt med ett förlag om en bok som skildrar deras tid i Etiopien.

- Det blir en bok om fängelsetiden och det de varit med om. De är nära ett kontrakt, beskedet kommer väldigt snart, säger Anna Roxvall.

- Väldigt många förlag är intresserade. Det är kanske 20-30 förlag som ligger på. De uppvaktar, ringer föräldrar, syskon och andra.

- Arbetet med boken börjar nu. De måste sätta sig ner och börja med det så fort den första vågen av intervjuer är över. Sedan har de ju en del att bearbeta på andra sätt också, säger hon.

Hon vill inte avslöja vilket förlag som ska ge ut boken, men det står klart att svenskarnas dramatiska upplevelser i Etiopien kan bli en bästsäljare.

- Det är hur intressant som helst. Det vi känner till hittills är bara det yttre, säger förläggaren Svante Weyler på Weyler förlag:

- De har en historia att berätta. Dels om hur de togs till fånga och upplevde tiden i fängelse. Dels har de sagt att de lärde känna många människor i fängelset.

- De har goda förutsättningar att skriva en otroligt märkvärdig bok. De verkar ha det lugn som resulterar i en bra bok. De verkar inte vara så upphetsade som många andra journalister är, säger Svante Weyler.

Trycket på Persson och Schibbye gör att de inte har hunnit vila ut ordentligt efter den långa tiden i fängelset. Därför planerar de nu att resa bort för att "ladda batterierna".

De har precis fått veta att de tilldelats Publicistklubbens yttrande- och tryckfrihetspris till minne av den mördade ryska journalisten Anna Politkovskajas.

"Vi fick priset redan i våras men av hänsyn till nådeprocessen valde PK i samråd med våra anhöriga att vänta med att offentliggöra beslutet", skriver Martin Schibbye på sin blogg.

I ett kort mejl till Expressen skriver Martin Schibbye att de ska delta vid prisutdelningen hos Publicistklubben på måndag, men efter det reser de bort för att få lugn och ro.

"Friheten och lugnet har liksom inte börjat än", skriver han.

- Martin och Johan måste komma ifatt sig själva. Det är så många medier, organisationer och andra som vill träffa dem. Nu måste de ladda batterierna, säger Anna Roxvall.

- De funderar vad som är mest vilsamt. Kanske en enkel solsemester, all-inclusive. Eller att åka ut på landet i Sverige någonstans, de har fått massor med erbjudanden från människor om att vila ut i deras stugor, säger hon.

Martin Schibbye skriver på sin blogg om allt det stöd och all den kärlek de möter:

"Innan vi landade i Sverige blev vi varnade för att vi skulle springa in i en vägg om vi inte tog det lugnt. Det visade sig stämma. Men väggen har inte bestått av betong utan av kärlek och mänsklig värme."

Han skriver:

"Linnea har samlat alla brev som kommit under de här 14 månaderna i en skokartong. Fantastiska hälsningar från olika delar av landet. Veckorna efter att vi släpptes fria har blommor och brev fortsatt att komma från medmänniskor vi inte känner."

Och han fortsätter att beskriva den värme de möter:

"När vi reste till bokmässan i Göteborg var vi fortfarande oförberedda på det stora intresset kring oss. På tåget får vi gratis mat. På konditoriet i Göteborg bjuds vi på goda kakor. På Konsum får vi kramar av tanter och glada tillrop av kassörskor. Vart vi än går möts vi av leenden, glädje och respekt."

- På bokmässan hade de ju nästan rockstjärnestatus. Det var nästan tusen personer som stod där. Jag tror att det här är något som berört fler än oss i journalistbranschen. Uppslutningen kring dem visar att det finns en bred förståelse för vårt uppdrag i samhället, säger Journalistförbundets ordförande Jonas Nordling.

Expressens kulturchef Karin Olsson konstaterar att Schibbye och Persson har tagits emot som hjältar och att majoriteten av landets kultursidor skrivit beundrande om deras journalistiska ambitioner. Hon anser också att deras erfarenhet och arbete faktiskt kan förändra svensk journalistik.

- Jag tror att många blivande journalister, och verksamma journalister för den delen, kan bli inspirerade och ägna sig åt en annan typ av journalistik än vad många gör i dag. De kan ingjuta lite journalistiskt jävlar anamma kanske. Jag tror att det är många som sitter på Journalisthögskolan och har Schibbye och Persson som sina förebilder, säger Karin Olsson.

Jonas Nordling håller med om att deras arbete visar vad journalister måste göra och att redaktioner ska ta ansvar för journalister som åker på farliga uppdrag.

Han framhäver just vad Schibbye och Persson lyckats sätta fokus på i Etiopien.

- Ur ett internationellt perspektiv har vi en regim här som vill visa vad det kostar att ge sig in och bevaka vad som händer i ett område. Det har de väl lyckats ge ett väldigt avskräckande exempel på. Det är den största effekten, säger han.

Men de båda journalisterna har också fått kritik.

Aftonbladet-krönikören Johan Hakelius ifrågasatte att Schibbyes skulle medverka vid en manifestation för fängslade journalister på bokmässan i Göteborg - eftersom Schibbye tidigare var engagerad i Kommunistisk ungdom som försvarade Kubas rätt att fängsla journalister.

Schibbye svarade på sin blogg:

" Pressfriheten på Kuba är usel. Landet ligger på plats 169 i världsrankningen i en hård strid om sista placeringen med länder som Eritrea. Som journalist försvarar jag det fria ordet. Här, i Ogaden och på Kuba".

- Beskedet om att Schibbye och Persson troligen skulle släppas fria läckte ut redan söndagen den 9 september. Anhöriga och kolleger ville dock inte pusta ut förrän de visste att det verkligen var sant.

Efter knappt ett dygn som fria män landade Schibbye och Persson i Istanbul den 11 september. De hade efter diskussioner kommit fram till att hålla sig borta på en hemlig plats för att hinna samla sig.

I Turkiet fick de träffa anhöriga och snart också kollegan Anna Roxvall.

Hon säger att de försökte hålla låg profil.

- Vi höll oss på hotellet. Jag tror inte de hade fattat riktigt att de fick gå ut. De orkade inte heller, de visste ju att folk ville ha kommentarer från dem och de var inte så sugna på att gå ut och visa sig. De behövde ju sova till att börja med, säger hon.

Några dagar senare, den 14 september, lyfte deras plan mot Sverige. Ombord på planet fanns Expressens Robert Börjesson som välkomnade dem till friheten.

- Det första vi ska göra när vi kommer hem är att tacka alla som stöttat oss, sade Schibbye innan planet skulle lyfta.

"Vi kan inte nog tacka alla som skänkt pengar. De medlen gjorde verkligen en skillnad i vår fängelsevardag. Insamlingen såg till att våra familjer slapp sälja hus och hem för att betala våra advokatkostnader...

Tack vare de insamlade pengarna kunde vi få in mat i fängelset varje dag från en restaurang vilket hjälpte till att hålla oss friska under fångenskapen... Fonden möjliggjorde också för våra anhöriga att besöka oss vilket har varit ovärderligt", skriver Martin Schibbye nu på sin blogg.

De båda frigivna journalisterna har också ägnat sin tid i frihet åt att diskutera projekt som ska fokusera uppmärksamheten på pressfrihet och på andra journalister som fängslats i Afrika och runt om i världen.

På bokmässan i Göteborg träffade Martin Schibbye och Johan Persson Esayas Isaak, bror till den fängslade svensk-eritreanske journalisten Dawit Isaak.

- De är intresserade av att göra något för Dawit. Jag är glad för alla som engagerar sig, men vi har ännu inte diskuterat någon konkret handlingsplan, säger Esayas Isaak till Expressen.