Ingela Fagerborg har precis varit och handlat på Hemköp i Tierp, bara 15 kilometer från Mehedeby, och är på väg hem för att göra smörgårdstårta. Hon står intill sin amerikanska raggarbil, som har en svensk flagga monterad bak till. Hon gillar inte sättet som bärplockarna beter sig på, säger hon.

– Min syrra säger att hon inte vågar släppa ut sin dotter. Hon blir 13 i höst och min syster vill inte att hon ska gå omkring själv ute bland allt skumt folk. Polisen är ju här hela tiden. På Lidl där borta har de tagit flera stycken, säger hon.

Att det plockas bär i svenska skogar av utländsk arbetskraft är inget som enbart händer i Mehedeby. Bara i år har 5556 personer boende utanför Europa beviljats arbetstillstånd för säsongsarbete. En majoritet av dem är thailändare. De bulgariska bärplockarna finns också på många andra ställen i Sverige. I kopparberg, Grängesberg, Örebro och Lindesberg finns just nu bärplockare från Bulgarien.

De Bulgariska bärplockare som Expressen talat med säger att de tjänar omkring 12 kronor per kilo blåbär de plockar. Men exakt vem som får pengarna tycks vara mer komplicerat än så. I torsdags greps en 43-årig man från Bulgarien misstänkt för människohandel. Han polisanmäldes av tre landsmän som påstår att de blivit lurade till Mehedeby med löften om bra betalt, egen bostad och mat. Men väl i Sverige jobbade de under slavliknande förhållanden tills två av dem lyckades rymma och tillkalla polis.

Under lördagen samlades ett 40-tal bulgariska bärplockare utanför Bulgariens ambassad för att få hjälp att komma hem. På plats fanns även flera stora tv-kanaler och tidningar. I TV4 intervjuades två bulgariska män som berättade att de tagit sig till ambassaden. Enligt den person som tog hand om två av de bärplockare som utsatts för människohandel efter att de flytt från sin arbetsgivare är männen i TV4:as inslag just dessa personer.

– Det är väldigt märkligt att polisen bara låter de gå när det finns ett hot mot dem. Nu verkar det som att de vistas i Stockholm helt utan skydd. Vem vet vad de kan råka ut för eftersom de flytt från lägret, säger han.

I början av sommaren anlände bulgariska bärplockare till två anvisade läger i skogen utanför Mehedeby. På sin hemsida hade skogsbolaget Bergvik, som ägs av Stora Enso, publicerat ett brev riktat till bärplockare, som årligen söker sig till norra Uppland. I brevet, som fanns översatt till bulgariska, stod det att bärplockarna var välkomna att bo i två utpekade läger. Men det kom betydligt fler än vad både skogsbolaget och Tierps kommun var beredda på.

Året innan hade nämligen varit ett extremt bra blåbärsår för bärplockare i Sverige. Skogarna svämmade över av blåbär, de utländska plockarna var få och tillskillnad från Sverige var blåbärssäsongen i grannländerna dålig. De som rest till Sverige för att plocka blåbär gjorde sig en rejäl hacka. När de bulgariska blåbärsplockarna kom hem spreds ryktet om det blå guldet till grannar och vänner.

Men drömmarna om rikedom grusades rejält när bärplockarna väl var på plats i Sverige. De var för många, blåbärssäsongen hade inte börjat och till skillnad från i fjol ser 2012 ut att bli ett dåligt blåbärsår. Som salt i såren har det regnat konstant sen de första bulgariska blåbärsplockarna kom till Mehedeby för omkring en månad sen. De anvisade lägren förvandlades snabbt till överbefolkade leråkrar och desperationen var snart ett faktum.

Todor Spasov sitter på en stock under en presenning när vi anländer till lägret där han bor. Det är mitt på dagen och solen gör ett sällsynt besök. Den annars leriga marken har torkat och det är ovanligt tomt på folk. De flesta är i skogen i jakt på de få bär som går att hitta.

Todor Spasov är trött, förbannad och rädd. Två kvällar innan blev han omringad av fem bilar och en motocross utanför infarten till lägret. Han flydde ner till de boende och kallade på hjälp. Tillsammans jagade de inkräktarna, som han tror kommer från ett samhälle i närheten, på flykt.

– Jag var säker på att de skulle slå mig. Jag fick panik och hoppade ur bilen, säger han.

När han får frågan varför han tror att någon utifrån ville skada eller skrämma honom svarar suckande.

– Det var väl någon här i lägret som gjort någon inne i byn sur och de ville kanske hämnas.

Todor Spasov berättar att han har en städfirma hemma i Bulgarien och att han rest till Mehedeby för att få ihop pengar till ny städutrustning.

– Jag trodde jag skulle komma hit och tjäna pengar. Hade jag vetat att det var så mycket folk här hade jag aldrig åkt. Jag är inte arg på svenskarna, bara på de som övertalade mig att åka hit, säger han.

Frågan om de bulgariska bärplockarna har delat Mehedeby i två läger. De som vill att bulgarerna ska försvinna och de som menar att detta är en fråga som berör hela Sverige och Europa, att det handlar om fattigdom. Splittringen visade sig inte mins på det möte som hölls den 17 juni, där representanter från kommunen, polisen och Stora Enso var med. Med på mötet var även kulturpersonligheten och Dagens Nyheters före detta chefredaktör Arne Ruth, som delvis bor i Mehedeby. När Expressen besöker honom i hans hus blir han rörd till tårar när han pratar om de influenser som nu riskerar att växa sig starka i byn.

– Mehedeby är inte ett Sjöbo. Det finns mycket starka krafter här som vill hindra att det utvecklas i den riktningen, säger han.

På vardagsrumsbordet ligger ett informationsblad från Sverigedemokraterna. Huruvida det är en slump eller inte att det främlingsfientliga partiet försöker vinna mark just i Mehedeby får vara osagt.

– Jag är så rädd att den här frågan kommer att infektera Mehedeby. Det är många som förstår det och jag vädjar verkligen till Expressen att skriva om det här. Det handlar inte bara om en by. Det är en fråga som berör Sverige och hela världen. Allemansrätten utnyttjas av bärhandlare som har som affärsverksamhet att utnyttja arbetskraft från fattiga länder, säger Arne Ruth.

En Mehedebybo som inte delar Arne Ruths syn på de Bulgariska bärp Kvinnan på bilden är en av de bulgarer som vänt sig till bulgariska ambassaden för att få hjälp att ta sig hem. Hon berättar om hur de känner sig lurade. Foto: Anna-Karin Nilssonlockarna är Nicklas Johansson.

– Det fungerar inte när det kommer så här många. Det har blivit en hel del stölder här i Mehedeby efter att de Bulgariska bärplockarna kom hit. Visst är det synd om dem, de går ju och rotar i soporna efter mat. Vi vågar inte åka på semester när de går och stryker längs med tomtgränserna, säger han.

Tillbaka i lägret träffar vi Krasimir Borisov. Han står vid den brunn som bärplockarna själva har grävt.

– Vi använder den till dricksvatten. Tricket är att inte slänga ner hinken för hårt, då slipper man få med massa bottenslam, säger han.

Krasimir Borisov är stolt över brunnen, det var han som konstruerade den.

– Det tog en vecka att bygga den. Jag använde en betongring som grund. Den låg här när vi kom, säger han.

Betongringen var i själva verket avsedd för att grilla i och är en av få saker som kommunen bistått lägret med. Toaletter och dusch har de boende i lägret byggt själva.

– Jag har tjänat omkring 150 till 200 kronor om dagen de senaste tre dagarna. I bland kommer det hit bärhandlare och köper bär av oss i lägret. Annars åker vi till Söderhamn där det finns en handlare, säger han.

De bärplockare vi talat med säger alla att de är så kallade fria plockare. Som invånare i EU kan de resa till Sverige utan visum och plocka bär helt enligt allemansrätten. Det är en och samma bäruppköpare som återkommer när vi talar med de bulgariska bärplockarna. Av honom får de omkring 12 kronor per kilo i kontanter. Bären som köps av lokala bärhandlare säljs därefter till grossister som fryser bären. Grossisterna kan frysa upp till 300 till 400 ton bär om dagen. Dessa grossister säljer sedan bären vidare. Men det är en försvinnande liten del av bären som säljs i matvaruaffärer. En stor del av bären säljs slutligen till läkemedelsföretag som utvinner antioxidanter ur bären som bland annat används till ögonmedicin.

Fallckolm Cuenca, grundare av organisationen SDGI (Sustainable Development Group International) som arbetar med företags sociala ansvar, har varit mycket i lägren utanför Mehedeby. Tack vare att han talar bulgariska har lyckats komma de boende nära. Han är förfärad över det, enligt honom, totalt obefintliga ansvaret för bärplockarnas boendesituation.

– Alla som är med i en produktionskedja har ett ansvar. Min tolkning är att skogsbolaget, som har upplåtit sin mark, har ett klockrent ansvar till att bärplockarna kan leva ett drägligt liv under fungerande sanitära förhållanden.

Han jämför situationen vid en läckande oljetanker.

– Om en oljetanker börjar läcka ut olja har företaget som äger tankern ett ansvar att samla upp oljan. Det är exakt det vi har här, en läckande oljetanker men ingen tar ansvar, säger han.

Stora Enso har beslutat att bärplockarna som bor på bolagets mark ska avvisas, något som kommer att ta flera veckor. Vart de ska ta vägen är i nuläget oklart.

– Vi tycker inte att det fungerar på platsen. Vi har en allemansrätt som tillåter att man vistas i skog och mark men det får inte vara för mycket åverkan eller för stora läger, säger Fredrik Granath, regionchef på Stora Enso, till Dagens Nyheter.

Vart ska de ta vägen?

Det har vi inte löst än. Men bor man långsiktigt får man ta in på en camping. Där står vi nu, säger han till Dagens Nyheter.