Dog av trycket - friad i rätten

Publicerad
Uppdaterad
Han stod på toppen av det svenska näringslivet och hans fall blev stort.
Finansmannen Johan Björkman greps under uppseendeväckande former av polisen, misstänkt för ekobrott.
Han tvingades löpa gatlopp i medierna, dog av en hjärtattack innan utredningen var klar - och är nu friad från alla misstankar.
- Källkritiken brast, vi i media måste vara skeptiska till uppgifter från polis och åklagare, säger Jon Åsberg, chefredaktör på Affärsvärlden.
ORKADE INTE. Finansmannen Johan Björkman som greps under stor uppståndelse misstänkt för grova ekonomiska brott avled efter en hjärtinfarkt innan domstolen friade honom helt föll.
Polisen slog till mot Johan Björkman under stor dramatik. Han greps i Berzelii park i centrala Stockholm, på väg från sitt kontor till en restaurang, och fördes till förhör.
Nästa dags fanns bilder från gripandet i pressen, enligt uppgift efter läckor från Ekobrottsmyndigheten.
Den ledande affärsmannen utsattes för vad många ser som ett enormt mediedrev, som upphörde först när han avled i en hjärtattack tre år senare, 62 år gammal.
Vid gripandet den 21 augusti 2003 stod Björkman på höjden av sin karriär. Ordförande i Tredje AP-fonden, ordförande i börsbolag och med en betydande privat förmögenhet. Tidningen Affärsvärlden hade just utsett honom till årets mäktigaste person i näringslivet. Att han var ingift i familjen Wallenberg bidrog till hans ställning.
Men polistillslaget raserade allt. Regeringen gav honom omgående sparken från AP-fonden trots att han bara var misstänkt. Han började avveckla sina intressen i Sverige och flyttade till Storbritannien.
Familj och vänner är övertygade om att medierna drev honom till en för tidig död. De säger att nästan inga medier rapporterat att domstolen friade Björkman från alla misstankar om insider- och skattebrott och om att alla skatteverkets krav avskrevs så sent som i höstas.
"Drevet hade lyckats fälla villebrådet. När villebrådet var dött så tappade drevet allt intresse", skriver advokat Per Björkman, bror till Johan, i en uppmärksammad artikel på Newsmill.
Han anklagar media för bristande fair play och kräver att ansvariga redaktörer och utgivare ska ställas till svars.
"Den vidriga, oprofessionella och överdrivna drevshanteringen mot Johan Björkman och den nästan totala tystnaden när domstol sagt sitt borde utgöra ett skolexempel i utbildningen av svenska journalister om hur det inte ska och inte får gå till", skriver Per Björkman.
Flera ekonomijournalister är självkritiska men hävdar samtidigt att Ekobrottsmyndigheten läckte friskt och får ta en del av skulden för det tragiska förloppet.
- Vi i media har stor anledning att fundera kring det som hände. Vi har stort ansvar att hålla oss kritiska till källor. Vi måste fråga oss vad källans syfte är, myndigheter är inte alltid sanningsvittnen, säger Martin Ahlquist, chefredaktör på tidningen Fokus som Björkman var delägare i.
- Det kom läckor inifrån Ekobrottsmyndigheten. De talade om tid och plats för gripandet, media fanns på plats i Berzelii park, säger Ahlquist som bevakade Björkmanfallet som ekonomireporter på Sveriges Radios Ekoredaktion.
Också Jon Åsberg, chefredaktör på Affärsvärlden, är kritisk till mediernas agerande:
- Fallet är ganska pinsamt för ekonomipressen som det hanterades. Men det är ofrånkomligt att vi måste namnge en börs-vd som tas in för förhör. Det är en nyhet som kan påverka bolaget, aktieägarna måste få reda på det.
- Övertramp begicks på sina håll. Det polis och åklagare säger är inte högsta sanning, det är en partsinlaga. I det här fallet var åklagarmyndigheten rätt publicitetstörstig, säger Åsberg och framhåller att media har en förpliktelse att rapportera också när en misstänkt senare blir rentvådd - även om det inte är lika dramatiskt som när misstankar först riktas mot personen.

Finansmannen Mats Arnhög är både som ledande företrädare för näringslivet och som ledamot i Pressens opinionsnämnd engagerad i mediefrågor. Han ger sina synpunkter på fallet Björkman i ett mejl till Expressen.
"Om vi förutsätter, vilket vi måste göra, att pressen trodde att de hade rätt (och alla andra också för den delen) vid tiden för det så kallade drevet och det senare visar sig att alla hade fel (inklusive men kanske framför allt pressen), kräver yrkesetiken och de pressetiska reglerna men framför allt fair play att man står för sitt misstag och redovisar det verkliga utfallet. Allt enligt devisen 'Att göra misstag är inte fel - att inte korrigera gjorda misstag är fel'".
"Myndigheternas eventuella läckage, eventuellt uppmuntrade av pressen, kräver en ingående diskussion om pressens ibland påstådda missbruk av meddelarskyddet",
fortsätter han.
Ekobrottsmyndigheten förnekar all kännedom om läckor rörande Johan Björkman eller i några andra fall.
- Vi har inte haft några problem med läckor i det här fallet eller i andra fall. Det råder förundersökningssekretess. Läckor skadar både den utpekade personen och utredningen, säger överåklagare Anders Jakobsson.

Johan Björkman var enligt samstämmiga uppgifter en mycket tillbakadragen person. Han undvek publicitet och kallades "näringslivets Greta Garbo". Trots sin prominenta position lyckades han länge hålla sig utanför rampljuset. Enligt vänner knäcktes han av de offentliga anklagelserna och misstankarna.
- Det finns ett samband mellan hans tidiga död och den kampanj han utsattes för. Alla var ju på honom, det fanns ingen som helst återhållsamhet och eftertanke hos journalisterna. Skamligt och olustigt, säger Hasse Olsson, vän till Björkman och tidigare mångårig chefredaktör på Dagens Industri.
- Lärdomen är att man ska arbeta hederligt journalistiskt, ifrågasätta källor och inte dra förhastade slutsatser
- Det här skadar pressen, det vi behöver i dag är läsarnas förtroende. Sånt här leder till krav på skärpt lagstiftning vilket inte är önskvärt, säger Hasse Olsson.
Gunilla Herlitz var som chefredaktör på Dagens Industri en av dem som ledde bevakningen av händelserna kring Johan Björkman. Hon kan inte se hur medierna skulle ha kunnat agera annorlunda.
- Det är många känslor inblandade, men jag kan inte se vad media gjorde för fel. För Dagens Industris läsare var han definitivt en offentlig person, mäktig i näringslivet med många styrelseuppdrag och högt anseende. När ekobrottsmyndigheten misstänkte honom för grovt insider- och skattebrott måste vi skriva om det, säger Herlitz som i dag är chefredaktör på Dagens Nyheter.
- Det var inget drev, men jag har all förståelse för att han upplevde det så. Han fick på många sätt komma till tals och visst skrev vi om att målen lades ned, säger hon.

Björkmanfallet står i fokus för den samhällsdebatt som tar upp den känsliga frågan om hur allmänhetens rätt till information ska vägas mot individens rätt till integritet. Där finns aspekter av rättssäkerhet, yttrandefrihet och medias agerande - och Johan Björkman var själv intresserad av alla dessa frågor.
Han var chefredaktör för Veckans Affärer, han finansierade magasinet Fokus och han var en stor bidragsgivare till Centrum för rättvisa som fortfarande får pengar av hans stiftelse och varje år anordnar ett seminarium om rättssäkerhet uppkallat efter honom.
Det senaste seminariet handlade just om Johan Björkmans eget fall. Journalister, jurister och forskare diskuterade den enskildes integritet i förhållande till media.
- Var och en förstår att det fanns ett allmänt intresse av att rapportera om Johan Björkman. Han utsattes för ett drev och långt senare visade det sig att han var oskyldig. Då blev intresset mindre. Det är inte ovanligt, det följer massmedial logik, säger Gunnar Strömmer, jurist och chef för Centrum för rättvisa, en organisation som driver rättssäkerhetsfrågor.
- Ett sådant här fall bör leda till diskussion. Man har dragit på väldigt hårt mot en person som visat sig vara oskyldig. Var det ett övertramp, gick man för långt, hur ska en sådan person kunna kompenseras?
- En publik person får tåla bevakning, det är ett allmänintresse. Men det måste avvägas mot integriteten, det är en gråzon, säger Strömmer.
Både i EU och Sverige hörs krav på skärpt lagstiftning i dessa frågor vilket skulle strida mot den klassiska svenska modellen där media hanterar problemen med självreglering och egna etiska regler.
- Om medierna inte vill ha skärpta lagar utan självreglering måste de hitta ett bra svar på frågan: Hur kompensera enskilda som drabbas när man går över gränsen? Att hitta ett bra sätt till upprättelse undergräver inte pressfriheten utan stärker tvärtom allmänhetens förtroende för media, säger Gunnar Strömmer.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag