Quena Soruko gick av nyfikenhet ut för att se vad som hände. Hon upplever att hon attackerades av polisen: "Vi blev bortjagade som råttor och hade inte rätt att befinna oss utanför våra hem, utan polisen kom och hotade oss med batong och sina hundar." Foto: Roger VikströmQuena Soruko gick av nyfikenhet ut för att se vad som hände. Hon upplever att hon attackerades av polisen: "Vi blev bortjagade som råttor och hade inte rätt att befinna oss utanför våra hem, utan polisen kom och hotade oss med batong och sina hundar." Foto: Roger Vikström
Quena Soruko gick av nyfikenhet ut för att se vad som hände. Hon upplever att hon attackerades av polisen: "Vi blev bortjagade som råttor och hade inte rätt att befinna oss utanför våra hem, utan polisen kom och hotade oss med batong och sina hundar." Foto: Roger Vikström
Betty Sayahalan bor i området: "Det går inte att bo här. Fortsätter det så här måste jag flytta. De förstör för oss andra." Foto: Christoffer HjalmarssonBetty Sayahalan bor i området: "Det går inte att bo här. Fortsätter det så här måste jag flytta. De förstör för oss andra." Foto: Christoffer Hjalmarsson
Betty Sayahalan bor i området: "Det går inte att bo här. Fortsätter det så här måste jag flytta. De förstör för oss andra." Foto: Christoffer Hjalmarsson
Dagen efter kravallerna vandrar närpolisbefälet Caroline Lundin runt i Husby för att ge allmänheten en större känsla av trygghet: "Många är ledsna och besvikna på det som händer. Vi får komma ihåg att det är en liten, liten klick ungdomar som håller på. Den stora massan vill inte ha det så här." Foto: Roger VikströmDagen efter kravallerna vandrar närpolisbefälet Caroline Lundin runt i Husby för att ge allmänheten en större känsla av trygghet: "Många är ledsna och besvikna på det som händer. Vi får komma ihåg att det är en liten, liten klick ungdomar som håller på. Den stora massan vill inte ha det så här." Foto: Roger Vikström
Dagen efter kravallerna vandrar närpolisbefälet Caroline Lundin runt i Husby för att ge allmänheten en större känsla av trygghet: "Många är ledsna och besvikna på det som händer. Vi får komma ihåg att det är en liten, liten klick ungdomar som håller på. Den stora massan vill inte ha det så här." Foto: Roger Vikström
23-åriga Jasmin bor i Husby och är orolig: "Det är kaos och vi får verkligen ingen hjälp från polisen."23-åriga Jasmin bor i Husby och är orolig: "Det är kaos och vi får verkligen ingen hjälp från polisen."
23-åriga Jasmin bor i Husby och är orolig: "Det är kaos och vi får verkligen ingen hjälp från polisen."
Johanna Langhorst, författare till "Förortshat" är kritisk till polisens agerande. "Det som händer nu är ett uttryck för politisk frustration, och det kan jämföras med Paris eller London eller andra storstäder där polisövergrepp och andra samhällsorättvisor väcker sådana här reaktioner." Foto: Gustaf WaesterbergJohanna Langhorst, författare till "Förortshat" är kritisk till polisens agerande. "Det som händer nu är ett uttryck för politisk frustration, och det kan jämföras med Paris eller London eller andra storstäder där polisövergrepp och andra samhällsorättvisor väcker sådana här reaktioner." Foto: Gustaf Waesterberg
Johanna Langhorst, författare till "Förortshat" är kritisk till polisens agerande. "Det som händer nu är ett uttryck för politisk frustration, och det kan jämföras med Paris eller London eller andra storstäder där polisövergrepp och andra samhällsorättvisor väcker sådana här reaktioner." Foto: Gustaf Waesterberg
Ramir Al-Khamisi, förortsorganisationen Megafon, intervjuas av "Primetimes" Niklas Svensson: "Vi måste förstå varför det hände och lära oss av det."Ramir Al-Khamisi, förortsorganisationen Megafon, intervjuas av "Primetimes" Niklas Svensson: "Vi måste förstå varför det hände och lära oss av det."
Ramir Al-Khamisi, förortsorganisationen Megafon, intervjuas av "Primetimes" Niklas Svensson: "Vi måste förstå varför det hände och lära oss av det."
Salam Kurdas lastbil som stod på baksidan av hans butik är fullständigt utbränd. När han stängde sin butik klockan 23 i förrgår kväll var det oroligt, men inget brann: "Senare på natten fick jag veta att bilen hade brunnit, och försökte ta mig hit men polisen hade spärrat av. Jag tar avstånd från Foto: Roger VikströmSalam Kurdas lastbil som stod på baksidan av hans butik är fullständigt utbränd. När han stängde sin butik klockan 23 i förrgår kväll var det oroligt, men inget brann: "Senare på natten fick jag veta att bilen hade brunnit, och försökte ta mig hit men polisen hade spärrat av. Jag tar avstånd från Foto: Roger Vikström
Salam Kurdas lastbil som stod på baksidan av hans butik är fullständigt utbränd. När han stängde sin butik klockan 23 i förrgår kväll var det oroligt, men inget brann: "Senare på natten fick jag veta att bilen hade brunnit, och försökte ta mig hit men polisen hade spärrat av. Jag tar avstånd från  Foto: Roger Vikström
En kvinna som bor 50 meter från platsen där tre bilar exploderade berättar i Expressen TV att hon blev rädd när hon vaknade av kaoset: "Det här är inte normalt i Husby. Det här är inte bra. Det händer så nära."En kvinna som bor 50 meter från platsen där tre bilar exploderade berättar i Expressen TV att hon blev rädd när hon vaknade av kaoset: "Det här är inte normalt i Husby. Det här är inte bra. Det händer så nära."
En kvinna som bor 50 meter från platsen där tre bilar exploderade berättar i Expressen TV att hon blev rädd när hon vaknade av kaoset: "Det här är inte normalt i Husby. Det här är inte bra. Det händer så nära."
Jerry Sarnecki, professor i allmän kriminologi. Foto: Ylwa YngvessonJerry Sarnecki, professor i allmän kriminologi. Foto: Ylwa Yngvesson
Jerry Sarnecki, professor i allmän kriminologi. Foto: Ylwa Yngvesson

"Det kändes som ett inbördeskrig"

Publicerad

Åtta gatstenar ligger prydligt staplade på golvet i Pizzahörnan i Husby. Alla de stora glasrutorna ut mot gatan har krossats, men nu är det tejpat och städat och stenarna ihopsamlade.

Många boende i Husby är säkra på att katalysatorn till uppror, bilbränder och stenkastning är polisens dödskjutning av en pensionär i förra veckan.

En amatörfilm på nätet visar hur en ensam polis på en gångbro i Husby attackeras våldsamt av flera ungdomar, och andra filmer visar hur polisen gör utfall mot boende. Ögonvittnet Quena Soruko berättar att unga och gamla utan urskillning blev jagade, slagna och kallade råttor, negrer och andra glåpord.

- Det kändes som ett inbördeskrig. Det var i mitt land, i min förort, utanför mitt hus, där jag blev attackerad av polisen från olika håll, säger Quena Soruko.

Lyssna på poddversionen av artikeln i mp3-spelaren eller via iTunes. Du kan också ladda ner avsnittet.

Upploppen i Husby

Husby dagen efter upploppen: solen värmer asfalten, trädkronorna är vackert ljusgröna, maskrosor lyser gult i alla grässlänter och småfåglarna sjunger. Utanför Ica sitter en pensionär och vilar på en bänk med sin rullator framför sig. Några meter därifrån halvligger en kvinna på asfalten och tigger. Två unga män med barnvagnar står utanför kaféet och diskuterar. På Trondheimsgatan sitter en ensam kvinna och väntar på bussen till Spånga station. Barn lämnas och hämtas på förskolan.

En vanlig måndag i maj i en förort i västra Stockholm. Men ändå inte. Inte alls.

Gatstenarna på golvet i Pizzahörnan talar ett annat språk, glassplittret likaså. Hantverkare från glasmästerier går runt och kontrollerar var rutor har krossats.

Parkeringsgaraget på Nordkapsvägen är eldhärjat. De faluröda träribborna har färgats svarta av de anlagda bränderna, och polisens blåvita band stänger av runt området.

De boende i en av fastigheterna intill fick evakueras. Här och där står utbrända bilar. Sammanlagt sattes ett tiotal bilar i brand under kaoset natten mot måndag.

Ett gäng unga killar på torget tittar på en mobilfilm när en polis misshandlas av några ungdomar. De verkar tycka att det är häftigt. På en trästol i skuggan utanför sin livsmedelsbutik sitter Salam Kurda. Nästan alla som går förbi vill prata en stund. Han är en av de drabbade. Hans lastbil som stod på baksidan av butiken är fullständigt utbränd, som ett svärtat metallskelett står den där och vittnar om det som har hänt. Han säger:

- Vi stänger klockan elva, och då var det oroligt men inget brann. Jag åkte hem. Senare på natten fick jag veta att bilen hade brunnit, och försökte ta mig hit men polisen hade spärrat av.

- Jag tar avstånd från allt våld, och det tycker jag alla andra i Husby ska göra också.

 

Det är inte alltid det går att se en tydlig orsak till ungdomskravaller. Ofta handlar det om frustration hos de unga, som inte tycker att någon lyssnar eller bryr sig om vad de säger. Är det så den här gången också?

De sociala problemen i Husby ska inte underskattas. Alldeles för många når inte grundskolans mål. Alldeles för många unga vuxna varken studerar eller har jobb. Drygt 38 procent, enligt en rapport som ungdomsstyrelsen gav ut för några år sedan. Alldeles för många är trångbodda och alldeles för många unga står utanför strukturer och nätverk som de skulle behöva ingå i.

Jerzy Sarnecki, professor i allmän kriminologi vid Stockholms universitet, tror att det kan finnas en rad anledningar till att oroligheterna bröt ut. Men han menar att det i grunden handlar om ett djupare problem vi sett konsekvenser av många gånger tidigare.

- Vi har ju den här typen av upplopp av och till i de stadsdelar där det bor många fattiga människor, och där det är väldigt höga andelar invandrare. Den forskning jag har bedrivit visar att skillnaden i brottsbelastningen bland svenskar i huvudsak beror på den ekonomiska situationen. I de stadsdelarna där vi har den här typen av upplopp bor det många invandrare, och många som är fattiga.

- De bakomliggande orsakerna är just att de här ungdomarna inte trivs med livet de lever, att de inte trivs med sysslolösheten, arbetslösheten, dåliga skolresultat, de upplever på olika sätt att de inte ingår i samhället och vill markera på det sättet.

Kalabaliken i Husby tycks dock ha en bestämd riktning, det säger många av de som bor här: en protest mot polisvåld. Många i Husby är upprörda över hur det gick till när en 69-årig man sköts ihjäl av polis vid en husrannsakan förra måndagen, sedan han uppträtt hotfullt med en stor kniv. I onsdags arrangerades en fredlig demonstration, där det ställdes krav på en oberoende utredning av händelsen och en ursäkt till pensionärens familj.

 

Elias Hassan bor i ett hus med balkong mot gatan där en av lastbilarna brändes natten mot i går. Han är övertygad om att det vi bevittnar är en missnöjesyttring mot polisens dödsskjutning av 69-åringen. Men Elias Hassan säger också:

- Båda gör fel. Polisen är för våldsam. Men de som spränger bilar gör också fel. Vi ska komma ihåg att vi bor där vi bor. Polisen på Östermalm kanske visar större respekt för folk.

Judith Ormena bor i samma hus, och hon blev vettskrämd när hon hörde en explosion i går kväll och det började lukta rök.

- Jag satt och såg på tv. Jag tittade bara ut på röken genom fönstret. Jag blev väldigt rädd. Jag vågade inte ens gå ut på balkongen, berättar hon.

Professor Jerzy Sarnecki menar att det inte alltid är så lätt att se den utlösande faktorn till kravaller. Det kan vara ganska obetydliga saker som triggar, till exempel att folk samlas i ett spritdränkt firande av ett VM-guld i ishockey. Han säger:

- Men i grunden ligger alltid ett förhållande som handlar om att de här unga människorna utnyttjar olika typer av tillfällen för att accelerera. De uppfattar att de har en dålig relation, något sorts konflikt med samhället, och har ett behov som handlar om att bråka, till exempel med polisen. Visa sin makt, visa sitt avståndstagande till samhället i övrigt.

 

Quena Soruko är engagerad i den ideella ungdomsorganisationen Megafonen, som arbetar på flera plan för att förbättra förhållandena i Husby. De kräver bättre samhällsservice, har ordnat med läxhjälp till skolungdomar och har kampanjat för en fotbollsplan. När hon av nyfikenhet gick ut för att se vad som hände utanför hennes bostad blev hon indragen i händelserna. Hon berättar, samlat men upprört:

- Vi blev bortjagade som råttor och hade inte rätt att befinna oss utanför våra hem, utan polisen kom och hotade oss med batong och med sina hundar. Man kände sig hjälplös, som att ens fullständiga mest basala rättigheter hade tagits ifrån en.

Hon säger att det kändes som ett inbördeskrig i hennes egna kvarter och att polisen kallade dem råttor, luffare, negrer och attackerade utan urskillning mot unga, gamla, grannar, fältarbetare, "människor som aldrig lyft en sten eller något liknande".

- De fanns ingen anledning att betrakta oss som misstänkta. Vi ropade inte ens någonting. När vi gjorde det, frågade vi varför de slog oss.

Med anledning av uppgifterna om övervåld och grova tillmälen anmälde Stockholmspolisens presstalesman Lars Byström i går polisinsatsen i Husby, och riksenheten för polismål ska utreda polisens arbete.

 

Författaren Johanna Langhorst, som i boken "Förortshat" vill ge en annan bild av den föraktade svenska förorten är också kritisk till polisens agerande i Husby.

- Det som händer nu enligt mitt sätt att se det är ett uttryck för politisk frustration, och det kan jämföras med Paris eller London eller andra storstäder där polisövergrepp och andra samhällsorättvisor väcker sådana här reaktioner. Men det är fortfarande inte alla som reagerar så här, de flesta protesterar fredligt, medan några unga killar gör sådana här våldsamma angrepp. Man kan också verkligen ifrågasätta polisen som har så mycket makt, våldsmonopol och allting, hur de tar i från tårna.

 

Dagen efter kravallerna vandrar närpolisbefälet Caroline Lundin och hennes kolleger runt i Husby centrum. De pratar med de boende och svarar på frågor. Det handlar om att ge allmänheten en större känsla av trygghet, säger hon.

- Många är ledsna och besvikna på det som händer. Vi får komma ihåg att det är en liten, liten klick ungdomar som håller på. Den stora massan vill inte ha det så här.

Pizzahörnan i Husby håller öppet som vanligt, men med de tunga gatstenarna staplade på varandra vid kassan som en konstinstallation, en makaber påminnelse om sakernas tillstånd.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag