Alf Kjeller och Niklas Torsell sitter intill varandra på en parkbänk i Tantolunden på Södermalm i Stockholm, hem för den 15:e upplagan av Stockholm Pride.
De två - festivalchef respektive presstalesman - tittar på varandra, sedan mot undertecknad och säger i kör:
- Vi förstår inte riktigt vad du menar.
Elementen i frågan som nämns i ingressen är en aning luddiga, men bakgrunden inte desto mindre ett ämne för diskussion i hbtq-kretsar i dag.
Svenska tidningar har fyllts till bredden med diverse debattartiklar inför årets festival.
I år mer än någonsin tidigare har en polarisering blivit tydlig inom den till synes homogena grupp som åren tidigare gjort prideresan tillsammans under en gemensam regnbågsflagg. Och det är inte vilken polarisering som helst.
Det som diskuterats de senaste veckorna är extremisters inblandning i Pridefestivalen. Såväl från höger som från vänster.
- Det är olika typer av debatter varje år, säger Niklas Torsell och Alf Kjeller fyller i:
- Vi möjliggör debatt. Vi samlar många och har ett brett utbud. Vi är en ideell förening och gör det som föreningar ska göra när vi skapar ett forum.
Men de understryker att debatterna om extremism är något som de knappt kan förstå. Och att det skulle flytta fokus från kärnfrågan om öppenhet och hbtq-frågor håller de inte med om.
- Jag har inte ens tänkt på om det, säger Alf Kjeller och fortsätter:
- Jag vet förstås inte vad du syftar på heller. Jag tycker att hbtq-frågorna fortfarande tas upp bra.
Jon Voss är ansvarig utgivare på tidningen QX vilka alltid har en central roll i allting rörande hbtq-frågor.
- Jag förstår att de kanske lackar ur, säger han om organisationen kring pridefestivalen.
- Det är udda små rörelser som de inte tycker att de har något med att göra. Men problemet är att rörelserna fått hålla på. Någonstans har det gått för långt, säger han till Expressen.
Oavsett om Kjeller och Torsell vill se det eller inte så har årets festival blivit den mest debatterade hittills. Och sannolikt, i förlängningen, debatterad på ett sätt som kommer att debatteras.
Till att börja med har hela dess existens varit under visst ifrågasättande.
Stockholm Prides 15-års jubileum markerar nämligen en form av nystart. Förra året hade den sedvanliga betalfestivalen blivit till en gratistillställning lokaliserad till mer centrala Kungsträdgården, till skillnad från tidigare år i Tantolunden.
Resultatet blev en besökssuccé, men också ett rejält ekonomiskt fiasko med konkurshot som följd.
En förlust på närmare fyra miljoner har tagit hela året att försöka sanera. Avtal har gjorts med vissa leverantörer - vissa har rentav fått skänka summan på de obetalade räkningarna.
- Nu har vi koll på kostnaderna och det är naturligtvis viktigast. Vårt förtroende är naggat i kanten men jag hoppas att vi kan jobba tillbaka vårt egna kapital och att vi i styrelsen kan få ägna oss åt att jobba långsiktigt och visionärt med festivalens inriktningen, sa Stockholm Prides nya ordförande Peter Rimsby i en intervju med TT Spektra.
Ingen verkar tvivla på det just i dag. "Det ser bra ut", säger Alf Kjeller och ler när frågan om på förhand sålda biljetter kommer upp.
Till premiären i dag är det dock extremgrupperna som tagit uppmärksamheten igen.
Som Expressen kunde berätta redan den 13 juni planeras en stor demonstration i Stockholm på lördag, anordnad av brittiska English Defence League och deras svenska gren Swedish Defence League. I veckan började Twitter bubbla av nyheten om att gruppen siktat in sig på att ragga nya medlemmar till sin högerextrema och antimuslimska rörelse under pridefestivalen.
Expressen har rapporterat om svenska SDL tidigare, som än så länge är relativt liten klick extremister. EDL i Storbritannien är betydligt mer organiserad.
Defence League-nätverket är islamo fobiskt, högerextremt men visar intresse i hbt - sammanhang.
Att nå företrädare för rörelsen för en kommentar om det visade sig omöjligt.
Men att de skulle vara här för att rekrytera från hbt-leden finner dock Jon Voss från QX osannolikt.
- Jag skriver också om dem, säger han när Expressen når honom på telefon.
- De har tyvärr vunnit väldig mycket uppmärksamhet på det här. De nämner aldrig Pride- eller hbt- eller gay-frågor eller någonting liknande. Däremot är de smarta mediemässigt. De har fått stor uppmärksamhet för något som för dem är en nollfråga. De skulle aldrig gå och sätta sin fot i ett pridesammanhang. Förmodligen har de lagt sin aktivitet på lördag i Stockholm för att de räknar med bråk. Och av bråk får de uppmärksamhet, säger Voss och understryker:
- Det finns ingen hbtq-höger som är kopplade till den här gruppen.
Enligt Jonatan Möller från tidningen Expo handlar det i den svenska falangen av Defence League om ett femtiotal personer, enligt hans gissning.
- De anordnar stora, stora demonstrationer där man skanderar hat mot muslimer. Grov antimuslimsk propaganda, säger Möller om EDL:s tillvägagångssätt.
- Det kan bli mellan 10 och 300 personer, säger han till TV4 på frågan om hur många som teoretiskt skulle kunna sluta upp under deras demonstration på lördag.
Representanter från extremvänstern finns också med i hotbilden mot Pride.
De autonoma vänsterrörelserna Ofog och Afa är två av dem och deras vrede förväntas riktas mot filmvisningen av israeliska "Mom and Dad, I have somthing to tell you" och dokumentärfilmaren Assi Azar.
Filmen sas till och med vara nedtagen från agendan på grund av säkerhetsrisken med att visa en film från "krigförande Israel", vilket förnekas av Pride Stockholm. Den kommer hursomhelst att visas, och säkerhetsåtgärder kommer att vidtas.
Vänsteraktiviser har också uttryckt hat mot militär, polis och personal från migrationsverket. Tre myndigheter som alla närvarar i Pridesammanhang.
Förra året saboterades ett seminarium i Göteborg där just migrationsverket skulle prata om öppenhetsfrågor. Poliser i Pridetåg har bespottats och bakom officeren Lars Carlsson höll det antimilitariska nätverket Ofog upp en skylt med texten "Jag är lika bra på att döda som straighta soldater".
- Det finns all fog i världen att protestera mot polisens stora brister i bemötandet av hbtq-personer och mot en flyktingpolitik som skickar tillbaka hbtq-människor till tortyr. Men vi kan inte ställa upp på att man gör det under Pridefestivaler, där enskilda hbtq-poliser som tagit det stora steget att komma ut och kämpar inifrån ska känna sig trygga, säger debattören Johanna Marseille i Svenska Dagbladet.
I en subdebatt till de extrema strömningars närvaro har hbt-personer börjat ifrågasätta benämningen "hbtq". Hbtq står för homo-, bi- och transsexuell och queer.
Just "queer" pekas nu ut som titeln som ger en väg in i en värld där man kan husera fritt, skyddad av titeln, utan att för den delen ha minsta intresse i riktiga hbt-frågor.
I Facebookgruppen "Rainbow Riots" skriver Alexander Bard:
"Det verkar i dag vara öppet att driva vilken extrem åsikt som helst utan koppling till hbt-kampen under vår flagga bara för att man klistrar på sig q-titeln. Men då är ju q:et bara kontraproduktivt! Varför inte gå tillbaka till klassiska hbt - då vet vi ju vad vi kämpar för och så får folket inom hbt-rörelsen hålla sig till det".
Det är en fråga som Stockholm Pride gärna ser hålls under kommande dagar, men inte själva lägger sig i.
- Vi är bara arenan där debatten kan äga rum, säger Niklas Torsell.
Och med festivalens tema i år - "Tillsammans" - kanske debatten om debatten kan sätta fart.
Jon Voss hoppas det.
- Det finns några seminarier. Feministiskt Initiativ ska ha en diskussion om "reformister" och "revolutionärer" och de här tre grupperna (polis, militär, migrationsverkspersonal).
- Det handlar inte om att ta bort de elementen, det handlar - för min del - om att Pride tydligt behöver säga att den här typen av beteende inte är okej. Man kan inte spotta på poliser och trakassera militärer. Det är människor som jobbat hårt för sina rättigheter på sina arbetsplatser. Då får man göra det i en egen avdelning av paraden, man kan inte trakassera andra.
Voss fortsätter:
- Det har alltid varit demonstrationer, men då från högerextrema (hbt-fientliga) och längre tillbaka vissa religiösa extremister. Men det är när folk man har känt, den autonoma vänstern inom våra led, börjar attackera andra från Pride som det blir obehagligt.
Kan det vara så att frågan om att "få vara" homo-, bi- eller transsexuell inte är så brännande längre, att allas tidigare gemensamma nämnare inte är stark nog att hålla ihop rörelsen?
- Det ligger väl någon logik i det kanske. Men jag tror inte att det är så nytt. Det har funnits olika grupperingar förr. Och det är logiskt, med tanke på hur olika vi är. Vi tar ju alla, oavsett politiskt parti. Vi är en otroligt bred rörelse.
Enligt polisen är de högljudda extremisterna tack och lov få.
Någon risk för säkerheten ser de helt enkelt inte.
- Självklart ska alla känna sig trygga. Det finns ingen konkret hotbild mot pridetillställningen. Varken i parken eller i och med karnevalen, säger presstalesmannen Lars Byström.
- Självklart kan allt inträffa, men vi ser inte stora horder med folk (ur extremgrupperna) utan enstaka individer. Vore de tusentals kanske det skulle ha blivit problem.
Det är ungefär så lugna Niklas Torsell och Alf Kjeller känner sig också.
Deras frågande blickar inför hoten skvallrar om inte annat om det.
- Det jag vill säga är att Mona Sahlin och Birgitta Ohlsson ska hålla invigningstalet - tillsammans. Över partigränserna, säger festivalchefen Alf Kjeller.
Vad tror du att man kommer att minnas efteråt?
- Man kommer att minnas vilken otroligt bra fest det var. Hur kul man hade. Man kommer känna att man uppfyllts med energi så att man kan stå sig till nästa år igen. För det här är en källa till energi och inspiration för många.
